Av Eva-Lotta Funkquist
En av våra läsare, Lina, skriver i en kommentar: Tyvärr möter många flaskmatande kvinnor ifrågasättande och elaka kommentarer från andra kvinnor. Både män och kvinnor deltar i denna amningshets, men kvinnor är ofta värst... Tyvärr.
Det här är hennes upplevelse och liknande kommentarer hörs ju ofta i helt andra sammanhang än amning. Kvinnor delar ut mer rygghugg, ofta i något sorts syfte att hålla varandra kvar på mattan. Jag tror inte på det här. Jag tror inte på könsskillnader i utdelandet av rygghugg. Men det är min upplevelse, och våra upplevelser är nog svåra att mäta.
Men jag har tänkt på en annan sak, och det är också bara en upplevelse. När man jobbar med amningsstöd och möter trassliga amningar tror jag ibland att det viktigaste man kan göra är att hålla truten (i alla fall om man inte får frågor, och ibland även då). Vad man än säger kan det uppfattas sårande. Men en vårdavdelning består inte sällan av 120 personer. Ofta lyckas ju någon vräka ur sig något väldigt olämpligt, som man ibland får höra återberättas. Jag har flera gånger tänkt att de som oftast säger mindre empatiska saker är pesonal som har en egen helt okomplicerad amning bakom sig och som samtidigt inte tycker att amning är en speciellt viktig fråga och därför inte läser på eller tar till sig fortbildning. De har ofta en syn att amning är något man "kan" eller "inte kan". Det känns som de vill förmedla budskapet (väldigt förenklat): "Amning är mycket viktigt för hälsan (det vet ju alla!). Men nu verkar ju du vara en person som inte "kan" amma. Jag tycker absolut att du ska följa mina råd ett litet tag till. Men sen är det bara att acceptera situationen och gå vidare".
Har två barn som är födda i vecka 36 och legat på neo. När andra barnet var ett dygn gammalt var det en sköterska som gjorde mig ledsen. Det var en av de första gångerna jag ammade henne öht eftersom jag fick havandeskapsförgiftning och med nöd och näppe tog mig ur sängen. En av sköterskorna på neo utbrast upprört: "Men hon har ju inte gått upp ett endaste gram!" när jag vägde dottern efter amningen. Jag blev så fruktansvärt ledsen och personalen på BB tröstade mig efteråt med orden att om mitt barn hade varit fullgånget så hade det det viktigaste varit att amningen fungerade och att fullgångna barn går ner lite i vikt efter förlossningen.
SvaraRaderaNu väntar jag mitt tredje barn och jag hoppas den här stannar åtminstone någon vecka till i magen.
//Prematurmamman