Av Marit Olanders
Barn på över två år som ammas berättar att de känner sig glada, snälla och bra i största allmänhet av amningen. De ammar för att de tycker om amningen och smaken på mjölken. Det är vanligt att barn som ammar ser amningen som det normala och förväntade, och att bröst är till för amning, skriver amningsforskaren Karleen Gribble i artikeln "As good as chocolate". Förr eller senare lär de dock upptäcka hur ovanligt det är att barn i deras ålder "fortfarande" ammar, och att bröst inte bara ses som amning utan också som något sexuellt.
Barn i 4-6-årsåldern som ammar kan mycket väl vara medvetna om att det är något man inte gör öppet eller pratar om. De kan känna sig ensamma om hemligheten att de ammar. Att man som mamma tas för givet att ha slutat med amningen senast vid ettårsåldern leder till en situation som påminner om HBT-personers ständiga komma ut-process. Samma sak gäller ammade barn.
Då kan det vara en lättnad att träffa någon annan som också minns hur mjölken smakar.
Ammar min 7-åring. Frågade idag vad det smakar, som vatten med lite mjölksmak sa han.
SvaraRaderaHan sa en annan gång att om han kompisar visste att han "tuttade" skulle ingen vilja leka med honom.
3-åringen sade bestämt till mormor efter att ha spanat in henne en stund: Det där är inga ammare! Det har bara mammor. Men inte dagmammor. :-) Han har inte drabbats av insikten ännu, utan tar det för absolut självklart att få amma, i alla situationer. Får se hur framtiden ter sig.
SvaraRaderaÄven för den ammande mamman kan det vara en lättnad att träffa andra som ammar större barn. Att få prata om erfarenheten av och glädjen i att amma småbarn. Bara att få skratta åt alla roliga kommentarer från barnen, eftersom man inte gärna drar dem på fikarasten på jobbet... HBT-liknelsen var bra!
SvaraRaderaMmm, och det är knepigt när man som mamma vet att amning av småbarn är ett känsligt ämne, man önskar att det inte var det och vill gärna bidra till att det normaliseras, men samtidigt vill man inte att barnet ska drabbas av fördomsfulla människor - men barnet vet det inte än och pratar gärna om amning i vilka sammanhang som helst. Man vill ju egentligen inte stoppa det och hjälpa det att förstå att amning är tabubelagt, eftersom man inte vill att amning ska vara tabubelagt, men man vill inte heller att barnet ska komma till insikten på något brutalt sätt.
SvaraRaderaMen det är nog samma med många saker - pojkar som vill klä sig eller leka på ett sätt som av många anses "flickigt" exempelvis.
Man vill att de ska få vara sig själva och man vill inte ta ur dem ur känslan att man får vara sig själv och vara öppnen, men man vill ännu mindre att någon annan ska vara dum.
Min snart treåring har inte alls kommit till den knepiga åldern än. Hon har ingen aning om att man skulle kunna ha åsikter om vad andra har för vanor, inte heller om att man har en ålder och den ändras (så man skulle kunna vara eller bli för stor för något). Och därför är hon ännu opåverkbar av andras åsikter, ens om de skulle säga dumma saker rent ut. Det är skönt, jag får passa på att njuta.
Det är verkligen sant!
SvaraRaderaJag tänker ofta på att familjer som ammmar längre än normen alla behöver träffa fler som ammar längre. Pappor också, de är ofta bortglömda i de sammanhangen. Att prata amning eller bara se att det pågår i andra familjer och att papporna där stöttar och stödjer amningen- det är otroligt viktigt.
Jag frågade min lilla 17-månaders vad "döst" smakar. Pannkaka fick jag som svar. Nu pekar han ibland på brösten och säger pannkaka. Sådana roligheter hade ju varit kul att få dela med sig av till andra..... Ibland vill jag ta mitt barn och flytta till en annan planet där man får lov att vara sig själv. Där man inte blir hånad eller anklagad för att vara pervers bara för att man ammar ett barn som inte är spädbarn längre.
SvaraRaderaHrönn (3 år) pratar fortfarande om Rimforsa, och jag tror inte bara att det var våningssängen och föreläsningarna hon förfördes av. Att få se andra barn ammas och uppleva känslan av att vara helt normal, ett i mängden av ammade småbarn.
SvaraRaderaMin sa att det var godare än godis...
SvaraRaderaHBT-liknelsen tycker jag faktiskt är väldigt fel. Jag har själv erfarenheter både av att vara HBT(Q)-person (då jag är bisexuell) och av att amma länge. Det går faktiskt INTE att jämföra!
SvaraRaderaAnonym; Jag sa inte att det är samma sak, jag sa att det att man tas för givet ha slutat amma senast vid ettårsdagen (när man ammar sin tre/fyra/femåring) _påminner om_ hur det är att hela tiden antas vara hetero.
SvaraRaderaMarit Olanders: Och jag, som har erfarenhet av att inte vara hetero, säger att det inte påminner om varamdra ett dugg! Och jag undrar vad du grundar ditt påstående på? Vet du vad du pratar om?
SvaraRaderaDet här blir jag ärligt talat jätteprovocerad av, för att du Marit tar dig rätten att definiera hur det är att vara hbtq! Snälla heterosar: låt oss själva definiera oss och uttala oss om hur det är att vara som vi är, precis som vi låter dig definiera DIN egen identitet och själv uttala dig om DINA erfarenheter.
Anonym: Jag håller inte alls med om att Marit skulle ha försökt definiera hur det är att vara HBT, det tycker jag är att läsa in lite för mycket. Det är väl en "vedertagen sanning" att man i regel förväntar sig det vanligaste, oavsett vad det än må
SvaraRaderagälla? Och om man bryter emot det som är norm, så blir folk förvånade. Jag förutsätter att folk jag träffar är heterosexuella av gammal vana, för att de oftast är det helt enkelt. Det betyder inte att jag är homofob. Men det är väl inte helt oproblematiskt när man är den som bryter mot det förväntade, att det liksom blir en tröskel att man måste berätta om man inte gör det. Om jag inte själv berättar att jag ammar min 2,5åring så tror alla att jag inte ammar. Och det blir liksom jobbigt tycker jag att möta folks fövånade blickar, när jag ammar bland folk. Det blir lätt att jag undviker det och ammar hemma i smyg istället. Det finns uttryck som "closet nursing", att amma i garderoben. Att jämföra med uttryck som att komma ut ur garderoben. Det har väl hämtat ionspiration därifrån kan jag tänka. naturligtvis skiljer sig amning som är något man GÖR under en begränsad tid av livet på grundläggande sätt från ens sexuella identitet. Att jag är hetero är ju mer något jag är, något som ligger djupare i lust, attraktion, kärlek. Det är klart att det inte är samma sak! Men jag kan ändå tycka att det är en ganska målande beskrivning, att man ammar i garderoben, eller att man känner sig "outad" när barnen berättar att de ammas, att man förväntas följa normen så länge man inte själv berättar att man inte gör det.
Det är ju inte Marits egna påfund, utan liknelsen kommer väl från australiska forskaren Karleen Gribble, om jag inte missminner mig?
Jag är uppriktigt nyfiken och intresserad av på vilket sätt du som faktiskt har erfarenhet,har upplevt att det inte alls påminner om varandra. Du får gärna utvecka mer på vilket sätt du tycker att den är helt fel.
Cecilia: Det är just som du skriver; att amma är något man GÖR (dessutom under en begränsad tid hursomhelst), medan homosexuell, bisexuell, queer, transperson är något man ÄR. Jag har fått kommentarer för både sexuell identitet och amning, men de skiljer sig åt på två mycket väsentliga punkter:
SvaraRadera1) långt mer kränkande kommentarer och antydningar om att vara bi/gay (några exempel: "såna som ni borde inte få finnas *spott*", "kom hit så ska jag bota dig" - den senare samtidigt som han tafsade mycket grovt på mig... en del av dem brottsliga handlingar, vilket jag aldrig råkat ut för i samband med amning. min exflickvän blev dessutom våldtagen pga att hon är lesbisk. jag känner homo/bisexuella män som blivit misshandlade och hotade till livet pga sin sexuella identitet.)
2) jag tar åt mig mer på djupet av kommentarer om att jag är bi, känner mig mer hotad och knäckt... det känns mer som ett reellt hot, helt enkelt - vilket det ju som jag visade ovan ibland också ÄR.
Att någon forskare har använt sig av hbt-associerade begrepp för amning skiter jag faktiskt i, jag tycker det är fel och att det är fel att sprida vidare denna begreppsanvändning.
Det är helt enkelt en väldig skillnad på att känna att en del andra kanske inte gillar det man GÖR (det finns massor av saker jag gör förutom amningen som gör mig konstig i vissas ögon!) - och att vara hatad och hotad för något man ÄR.
Jag håller med Anonym, sexuell läggning är grundläggande i ens identitetsuppfattning. Accepteras inte den sexualitet man har så mår man otroligt dåligt. Till den nivån av dåligtmående kommer man aldrig upp pga att nånting man GÖR inte accepteras.
SvaraRadera(Är också bi/queer.)
Tack för ditt svar, Anonym! Hemska upplevelser, ledsamt att höra. En utsatt grupp, sjukt att det ska vara så än idag.
SvaraRaderaDet är klart att det är helt skilda saker, men jag tror inte att någon heller menat något annat.
Man liknar ju saker vid helt andra och lånar begrepp från andra sammahang när det gäller allt här i världen. Så jag tycker ändå inte riktigt att det skulle vara så fel att låna ett uttryck, bara för att det rör sig om en utsatt grupp.
Det du beskriver här är ju hur det är att leva som hbt i en heterokultur i ett brett perspektiv. Och det är ingen som har jämfört amning med sexualitet på det sättet. Utan enbart just en _liknelse_ specifikt vid komma ut processen.
Även om det är som att jämföra äpplen och päron, så är det kanske just skalet som det refererades till, inte hela äppelträdet, om jag får ta ännu en liknelse.
Kanske haltar det ändå. Men har du läst uppsatsen Standardmjölk tex? Tycker du att det är helt fel tänkt? Jag tyckte att det förklarade rätt bra ändå, att det var en tydliggörande bild när man vill beskriva en sak. Det betyder inte att det är samma sak eller så, men kan vara ett sätt att beslysa en problematik genom att spegla den i en mer välkänd bild.
Hej igen Cecilia! Jag har inte läst uppsatsen Standardmjölk, så jag vet inte vad det är du refererar till... Men generellt sett så tycker jag att när man använder sig av garderobs- och komma ut-begreppen när det gäller helt andra saker än sexuell/köns-identitet, så bagatelliserar man hbtq-personers komma ut-process. (Att komma ut som ammande, att komma ut som kristen, eller tillhörande någon viss politisk gren t.ex.)
SvaraRaderaSom bisexuell kan jag även tycka det blir lite löjligt när man använder komma ut-begreppet alltför lättvindigt; JAG uppfattar det lite som "titta vad det är synd om mig"... när man slänger sig med begrepp som används av en verkligt förtryckt grupp. Jag vet inte vad jag ska jämföra med för att du ska förstå? Hmm... Jo, t.ex var det lite rabalder här på bloggen för ett tag sedan, när Eva-Lotta jämförde upplevelsen av mammografi med Auschwitz. Jag håller med de som var kritiska då, jag tycker också liknelsen var lite väl halsbrytande. Ungefär på samma sätt.
Visst kan man ibland "återanvända" begrepp i olika sammanhang, och göra liknelser, men det får ändå vara på en rimlig nivå.
Ellen: tack! Det var precis så jag också menade men du formulerade det bättre. :)
Tack, anonym. Då förstår jag mycket bättre varför du reagerade så starkt.
SvaraRaderaJag tycker nog också att man måste vara försiktig i liknelserna.
SvaraRaderaJag har ingen erfarenhet av att komma ut som går att jämföra med hbt men min familj är utseendemässigt avvikande från normen. Vi är mångkulturella, färgade, invandrade, utlänningar. Det syns inte på mig. Men vi är det som familje. I sammanhang där familjen inte är med behöver ingen veta att jag avviker från normen. Jag behöver inte tala om det. Så kommer samtalen och diskussionerna om utlänningar om missförhållanden i samhället och till slut de rasistiska komentarerrna. Det är så lätt att vara tyst medans hjärtat bultar, tankarna rusar i hjärnan, strupen snörps samman och rädsla och ilska brottas i svettiga nävar. Med darr på rösten säger jag då ibland att "såna där" det är mina barn. Ibland säger jag inget utan sitter tyst och kränkt.
Blickar och även kränkningar kommer naturligtvis när vi uppvisar oss om familj. Inte ofta men det förekommer.
När jag ammar - för första gångern långtidsammar - gör jag det fritt och öppet och med glädje. Jag är inte stolt över det för det är fånigt tycker jag men jag gör det med glädje och självklarhet och med huvudet högt. Som någon skrev -ammar är något jag gör. Det är dessutom något jag gillar, tycker är viktigt och faktiskt gärna visar upp för att dela med mig av min upplevelse och erfarenhet av det fantastiska i att amma. Jag vet att inte alla känner det så här lätt. Uppenbarligen upplever många att man måste göra det i gardroben. Man kan få förargade blickar och kränkande kommentarer. Det tror jag säkert - jag har fått en eller två blickar men för mig är det en milsvidd skillnad i något man ÄR och något man GÖR. Det man ÄR kan man inte välja bort. Det är en identitet. Amningen är inte min identitet. Det är något jag brinner för och jag hoppas att jag med mitt engagemang kan underlätta för andra kvinnor att amma på det sätt de vill och slippa amma i gardroben.
Jag funderar lite på det där med att barn kan känna sig ensamma om hemligheten att de ammar.
SvaraRaderaJag vet ju inte hur det blir med min sista lilla tös men som det är nu är vi redan nu öppna med att hon ska få amma tills hon inte vill längre och det kommer aldrig vara en hemlighet. Det är viktig för mig. Det är viktigt för mig att hon aldrig ska känna något ansvar för ett förhållande vi har i familjen. Att det så småning om av rätt natuliga skäl blir en allt mer begränsad och privat amning, behöver inte innebära att den är hemlig och jag hoppas att hon aldrig, någonsin får intrycket att den är hemlig. Den kan få vara privat utan att vara hemlig. Så har många saker hittills varit i hemmet. Ett barn hade blöja vid bajsning väldigt länge och kunde bara gå på toa hemma, ett barn har vi matat väldigt länge. Inget av detta har vi basunerat ut men jag tror inte barnen upplevt att det var hemligheter eller något vi skämdes över. Man kanske ändå kan förmedla att vissa saker kan få vara privata utan att de är skämiga? Hoppas jag. Men fri amning räknar jag med komma tt fungera fint ett bra tag till utan att barnet får kommentarer från omgivningen:-).