Vad är professionellt förhållningssätt? (2)

Av Eva-Lotta Funkquist

Det sägs ofta att professionellt förhållningssätt är viktigt då man arbetar med människor och det här gäller nog inte minst då man möter nyblivna föräldrar. Men vad är professionellt förhållningssätt? Det här är det andra inlägget som berör vad det kanske kan handla om.

Michael Lundh var polis i den beryktade Norrmalmspiketen i Stockholm på 80-talet. Han misshandlade missbrukare, invandrare och människor som han av en eller annan anledning uppfattade behövde stryk. Han säger själv att om han skulle dömas för alla brott han har begått som polis så skulle han tvingas att sitta i fängelse i resten av sitt liv. Men så hände något med Michael; han började ifrågasätta vad han höll på med och bestämde sig för att sluta på piketen.

Under hela 90-talet och början på 2000-talet arbetade han mycket framgångsrikt som cyklande ungdoms- och integrationspolis i Stockholms city. Han var frispråkig och skrev många debattartiklar i Expressen om det diskriminerande systemfel som han ansåg fanns inom polisen. Michael hamnade i onåd hos polischeferna och fick lämna tillbaka sin pistol och polislegitimation. Då han städade ur sitt rum dök en tanke upp i hans huvud. Han skriver i sin bok Sveriges Likas Lag, Polisen som inte lät sig tystas (sid. 181):

"När jag satt på rummet och packade ner alla foton jag var med på i olika sammanhang med utsatta grupper såg jag något märkligt. På nästan alla bilder berör jag de som står med mig på bilden. Jag håller handen på axeln på en narkoman jag talar till, lägger armen runt axeln på en lägerungdom och så vidare. Jag slogs av en teori, en sammanfattning av perioden, att det är beröringen, kärleken till mina medmänniskor som kanske är det främsta brottsförebyggande verktyget?"