Av Marit Olanders
Anledningen till att Sverige följer amningen så noga, med heltäckande statistik varje år är att man ska kunna följa upp förändringar. Nu sker det en ihållande förändring nämligen att allt förre ammar. Och landetrs experter står frågande och handfallna och vet inte vad detta beror på!
Jag vet inte heller och jag skulle vilja se en systematisk genomgång av vad som har hänt. Men lite indicier finns det i alla fall.
Marit proudly presents
AMNINGEN I SVERIGE UNDER DE SENASTE 20 ÅREN
Detta har hänt:
1991 lanserade UNICEF och WHO Baby Friendly Hospital Initiative, vilket hade 10 steg till lyckad amning som grund.
1992 tillsatte socialdepartementet en kommitté och en experthgrupp som skulle ansvara för att de svenska sjukhusen blev utvärderade enligt de tio stegen.
I mitten av 1990-talet var alla sjukhusen utvärderade.
1996-97 var amningsförekomsten som allra högst i Sverige, åtminstone på den här sidan andra världskriget.
Vid nyåret 2004 avvecklades referensgruppen för amningsvänliga sjukhus pg a bristande intresse från vårdens sida.
2004 beslutade regeringen att tillsätta en nationell amningssamordnare och amningskommitté, något Sverioge förband sig att göra redan 1990, i Innocentideklarationen. Det logiska hade varit att samordnaren satt på Socialstyrlsen, men det blev Livsmedelsverket som tog sig an uppgiften. Amningskommittén bestod till en början av representanter för fyra myndigheter och hade mycket lite på dagordningen. Så småningom döptes den om till Samordnignsgruppen för amnignsfrågor och inte förrän 2009 bildades en amningskommitté i enlighet med intentionerna i Innocentideklarationen.
Konsumentverket utlovade under en lång rad år en förnyad frivillig överkommelse med industrin om vilka regler som ska gälla för marknadsföring av produkter som omfattas av WHO-koden, men kom aldrig till skott. Nappflaskor marknadsfördes allt hårdare och den ena efter den andra nappflaskan som påståds gynna amning elelr inte störa amning kom ut på marknaden. Allra längst gick kankse Avent som tillsammans med Familejliv ger amningsråd.
Från och med 2005 började bristen på intresse för amningsfrågor inom vården att ta sig nya uttryck. Kvinnor som från början ville amma fick inte den hjälp de behövde och en del utsattes antagligen för burdus och kontrpoaproduktiv hand on-teknik. De fick stora problem med sår eller att barnet till synes inte ville amma, samtidigt som de till leda fick höra alla kan amma. Media fick ett nytt begrepp: Amningshets.
Samtidigt växte i det tysta också flaskhetsen, nämligen att kvinnor som ville amma inte fick det stöd de behövde utan i stället rådet att börja med "tillägg" i nappflaska.
I glappet som uppstår när vården och beslutsfattarna inte bryr sig om amningsfrågorna frodas både amnignshets och flaskhets. Det individuella, lyhörda bemötandet kommer på skam.
Amningsrekommendationen har kommit att gälla bara dem som har stöd från omgivnignen. De andra lämnas därhän.
Att allt färre ammar är kanske inte ett dugg konstigt egentligen.
Tror absolut det ligger mycket i det.
SvaraRaderaHar tre inlägg i min blogg kring detta idag.
Politikernas ointresse och välvilligt neutrala inställning är påtagligt. Ingen vågar säga något alls om amning längre.
Jag kan bara tala från egen erfarenhet men när min son föddes i november för fyra år sedan var det vårdpersonalen som sabotera. Första felet: de gav min son bröstmjölksersättning innan han ens var 12 timmar gammal trots att han flera gånger tagit bröstet och snuttat nöjt!
SvaraRaderaAndra felet: även fast man sa sig följa samma riktlinjer så gav varje sjuksköterska/undersköterska /barnmorska olika instruktioner när de skulle hjälpa mig att få amningen att fungera.
Min son förlöstes med kejsarsnitt ca två veckor före beräknad födsel och min mjölk började rinna till ordentligt först när han var närmare en vecka gammal men då var sonen redan förbannad varje gång han fick bröstet och det var en kamp för att få honom att ens ta bröstet. Jag mådde psykiskt dåligt, jag ville amma men var totalt nedbruten och sonen hade redan tagit till sig bröstmjölksersättningen så jag gav upp. Kände mig misslyckad och knäckt men mådde ändå bättre av att ge ersättning eftersom han då var glad, nöjd och blev mätt.
Idag läser jag till sjuksköterska och har under föreläsningar kring just kejsarsnitt och amning förstått vilka övertramp som gjorts från vårdpersonalens sida och det gör mig ledsen, arg och frustrerad.
Min historia är nog inte heller unik, jag har hört många som upplever att det ges olika instruktioner och svar samt att det är en väldigt hård attityd gentemot mammor som till slut ger barnet flaskan, istället för stöd och uppmuntran får man kritik. Vi måste få en bättre attityd gentemot de som faktiskt inte orkar/ kan amma men också skapa förutsättningar för att alla får samma stöd, information och hjälp.
Tack för mig!
Sunstar, tack för att du delar med dig. Din berättelse är unik (den är ju din!) men den är också alltför vanlig. Men det glädert mig att du får bra undervisning om amning på sjuksköterskeutbildningen. Så är inte alltid fallet heller.
SvaraRaderaMarit: som nysnittad förstagångsmamma är det inte så lätt att sätta gränser mot vårdpersonalen vad gäller ersättning . En sen natt, trött och omtumlad efter allt så var jag bara glad och tacksam för att dem tog sonen så att jag kunde sova men med nästa barn (när det nu blir ) kommer jag sätta klara gränser innan barnet är fött vad gäller inblandning från vårdpersonalen!
SvaraRaderaJag kan verkligen hålla med om att amning är ett ämne som borde komma på tal långt innan barnet öre fött och att mer information utan pekpinnar och värderingar ska ges till föräldrarna så man hinner tänka och känna efter hur man vill gå till väga när barnet är fött.
Flaskhets är precis rätta ordet vad jag var med om för snart två år sedan när min dotter föddes med akut snitt. Jag upplevde att BB personalen tyckte att jag var "dryg" som inte ville ge upp amningen. Detsamma med BVC när vi kom hem. Efter en vecka med både ersättning, pumpning och även såklart amning fick jag rådet av BVC att jag inte "skulle amma till vilket pris som helst". Då tappade jag förtroendet för BVC kan jag säga. Jag ville ju inget annat än att få hjälp att få igång amningen ordentligt! Men jag antar att det var lättare och snabbare för dem att rekomendera ersättning än att ge amningsråd. Utan hjälp från Amningshjälpen hade vi aldrig fått igång helamningen. Jag beundrar er eldjälar på Amningshjälpen!
SvaraRaderaMarit, det är verkligen huvudet på spiken!
SvaraRaderaBra rutet. Hoppas det blir debatt nu!
I mitt arbete som barnmorska har jag sett ett starkt samband mellan kejsarsnitt och stor viktnedgång hos barnet. Förmodligen är det så att mamman inte får de kraftiga oxytocinpåslag som hon behöver för mjölken ska rinna till pga att barnet inte passerar förlossningskanalen. Detta gör att det tar längre tid för mjölken att komma igång och barnen blir trötta och hinner gå ner i vikt innan den mogna mjölken äntligen kommer. Vi barnmorskor förespråkar alltid att barnet ska ligga hud mot hud och rekommenderar handmjölkning om barnet ej har sugit de första timmarna. Men om barnet är trött och har lågt blodsocker måste tillmatning med bröstmjölk alternativt ersättning ske, parallellt med pumpning och amning. Jag tror att de sjunkande amningstalen hör ihop med ökade antal kejsarnitt, ryggbedövningar och värkstimulerande dropp. Bebisarna mår mer illa och är ofta trötta efter sådana förlossningar.
SvaraRadera