Av Eva-Lotta Funkquist
"Tänk om män födde barn och skulle amma, då skulle såna här sidor (Amningsbloggen, min anm) aldrig funnits. Då hade männen tänkt, jaha du ammar - det gör inte jag och vice versa."
Så skrev en kommentator efter det här inlägget.
Jag har arbetat med amning i många år. Jag vet att det inte är så enkelt som kommentatorn hoppas. Män kan ha otroligt komplicerade relationer till amning trots att de aldrig ammat. Jag tror att alla som arbetar professionellt med amning har stött på problemet. Arbetskamrater som blir provocerade så fort amning kommer på tal, och jag tror också att alla är överens om att det kan röra sig om både män och kvinnor.
Det är en konstig och lite nedlåtande och exotiserande syn på män, tycker jag. Som om män inte skulle bry sig tillräckligt mycket om att göra allting rätt och göra det som är bäst för sina barn för att noja kring det. Män jämför sig precis lika mycket som kvinnor! Det märker man snart när man tjuvlyssnar på föräldralediga pappors samtal vid gungställningen.
SvaraRaderaMöjligen (men jag tvivlar) har män generellt lite bättre kroppssjälvförtroende och tilltro till sin egen förmåga än kvinnor, vilket är guld värt för att lyckas med amningen.
Hade amning varit en manlig syssla hade Amningsbloggen haft skitmånga läsare som grottade ner sig i amningsstatistik (typiskt män att gilla siffror!) och pratade om amningens fördelar för att smidigt (smidighet är viktigt för män kvinnor är mer opraktiskt lagda)det är att amma barn till sömns.
Smått sarkastiskt från
Knyttets mamma, vars knytt har en pappa som finner amning vara både viktigt och vackert.
Jag tror mer att anonym menar att män inte bryr sig om sina barn utan de är inte lika beroende av vad andra tycker om deras barnuppfostran. Det är något jag har märkt av iaf.
SvaraRadera/stolt mamma till ett flaskbarn som har en pappa som hellre vill att mamman mår bra än att ammar och inte mår bra.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAnonym: Och det är där jag inte håller med. Jag menar att pappor sneglar, jämför och bryr sig om vad andra gör och tycker lika mycket som mammor. Bara inom lite andra områden.
SvaraRaderaPS. Mitt barn har också en pappa som hellre ser att mamman inte ammar om amningen skulle få henne att må dåligt. I min position var det dock skönt att pappan inte bara viftade med en flaska utan stöttade mig i amningen trots att den krånglade som fan. Jag hade dock kunnat ge upp när som helst och han skulle gladeligen köpt ersättning. Det ena utesluter inte det andra och man kan tycka att amning är viktigt utan att se allt i svartvitt.
Knyttets mamma: Intressant att du kritiserar andra för att ha en konstig och exotiserande syn på män, för att sedan själv skriva en massa fördomar om hur män "är".
SvaraRaderaPappa: Noterade du även att jag skrev att jag var sarkastisk? Jag försökte illustrera vanskligheten i att skriva så. Beklagar att du missade det, trots förtydligandet i slutet, men det kan inte jag lastas för, jag tycker att jag var tydlig i att jag var sarkastisk i mina generaliseringar.
SvaraRaderaFörresten, jag tar tillbaka.
SvaraRaderaMan ska aldrig vara ironisk på internet för det finns alltid någon som missförstår, så det är helt och hållet mitt fel att signaturen Pappa tycker att jag hycklar.
Här kommer ett pedagogiskt förtydligande:
Inlägget inleds med en kommentar som generaliserande kommer fram till att Amningsbloggen (AB) inte behövts om män ammat. Jag säger då emot och försöker tydliggöra problemet med slutsatser baserade på generaliseringar -- genom att också generalisera kring män och AB men från en helt annan vinkel (och med klassiska könsmyter ("män gillar siffror") ironiskt visa hur jag kom fram till detta.
Jag tyckte att jag var väldigt tydlig redan där, men eftersom jag vet att ironi och sarkasmer är extra svårt i text la jag till "sarkastiska hälsningar" i slutet, för att ingen skulle missförstå.
Det räckte inte. Jag ber därför om ursäkt för mitt tafatta raljerande.