Ammor räddade hittebarns liv

Inte alla barn är välkomna och får en familj att växa upp i. När ogifta kvinnor blev med barn, säkert ofta som en följd av sexuellt utnyttjande fick de utstå mycket skam och fick mycket svårt att försörja sig.

I 1700-talets Europa löste man problemet med hittebarnhus. Jag läser om hur de kunde ha portar med sinnrika konstruktioner med en sorts låda nertill där olyckliga mödrar kunde lägga sina oäkta barn och sedan skjuta in lådan i huset och försvinna osedda. Barnen gick ett ofattbart hårt öde till mötes. En del hittebarnhus hade ammor, men inte alla. Hur många barn skulle varje amma försörja med mjölk? Eller med dagens terminologi - hur många barn gick det per anställd? Hur mycket tid i en vårdares armar kunde ett hittebarn få? Hur ofta blev de bytta på? Hur luktade det i hittebarnhuset?

Spåren förskräcker. På hittebarnhus i London dog 7.833 barn, 56% av alla intagna åren 1741-59. På hittebarnhus i Paris dog 80% av alla barn under åren 1773-77, totalt över 25.000 barn. På dessa hittebarnhus fanns det ändå ammor.
Värre var det på hittebarnhuset i Dublin. Där dog nästan alla, 99,6 % eller 10.227 barn under perioden 1775-96. Där ammades barnen inte alls.

I Stockholm kunde spädbarn, som ingen annan kunde försörja, hamna på Allmänna barnhuset från 1600-talet. Mödrar kunde amma sina barn på Allmänna barnhuset, mot att de också ammade ett annat barn.Ammorna fick mat, husrum och kläder och efter avvänjningen lämnades barnen på barnhuset. De barn som överlevde utackorderades till fosterhem på landet.

Källor: Naomi Baumslag & Dia L Michels: Milk, money and madness, Bergin & Carvey 1995, samt Barn i stan - från sekelskifte till nittiotal, utgiven av Folksam, Stockholms stadsmuseum och Tudens förlag 1990.