Om skuldkänslor kring icke-fungerande amning

Av Cecilia, flaskmatare och stolt

Det här är ett inlägg i debatten som inte borde vara en debatt.
Alltså den om "amningsmaffian" vs. "flaskfanatikerna".
När jag flaskmatade min Dotter upplevde jag att jag ofta blev ifrågasatt.
"Men varför flaskmatar du, du vet väll hur nyttig bröstmjölken är??"
"Har du VERKLIGEN försökt med amningen??"
Jag blev till sist väldigt känslig för andras blickar och frågor.
En mamma på öppna förskolan (härefter förkortat ÖF) sa
"Jag ammar fortfarande min ettåring för det är så smidigt", och jag kände mig usel som flaskmatade.
Jag läste i trådar på Familjeliv om hur bra det var för anknytningen att amma och kände mig ännu sämre.

Sedan gick det lite tid och två händelser fick mig att se lite annorlunda på saker och ting.
1. En mamma ammade sitt ganska stora barn på ÖF.
Jag log mot henne varpå hon blev våldsamt generad och drog igång en långförklaring om att "jo, hon borde väll sluta snart eftersom han ju fyllertvå men han vill verkligen inte och jag orkar inte ta fajten"
Jag svarade att hon skulle köra sitt race och strunta i vad andra tycker.
2. Puré-dax på ÖF. En förälder börjar fråga vad de andra har med sig, varpå en gå-bordet-runt-och-berätta-vad-man-har-med-för-barnmat diskussion utlöstes.
Hipp-Semper-Hipp-Nestlé-Hipp. Sen var det min tur.
Jag hade "Kalventrecote med Rosmarinkryddat palsternacks och jordärtskocksmos och banan/mango/saffran mos till efterätt"
Och då börjades det.
"Jag har inte tid att laga snobbig gormet mat"
"barnmatsburkar är minsann också bra"
Och jag fick förklara och försvara mig. (Nej, det är inte jag som lagat,det är min Make. Nej det tog inte lång tid, det är mixade middagsrester. Nej,jag tycker inte att burkmat är dåligt, dottern äter det också, ibland.)

Situation 1 fick mig att fundera på om jag kanske övertolkat vissa av de kritiska blickar jag fick när jag flaskmatade.
Situation 2 fick mig att inse att man kan säga "såhär gör jag"utan att det betyder "såhär gör jag och du är dum i huvudet som inte gör likadant".

Det måste vara okej att säga att man gillar/vill amma.
Det ÄR inte detsamma som att säga att flaskmatning är dåligt.

Det måste vara okej att säga att det finns fördelar med bröstmjölk.
De måste också vara okej att säga att man upplever fördelar med flaskmatning.För det finns det folk som gör.
Personligen så pumpade jag och gav på flaska och drygade ut med ersättning.
Jag föll alltså lite mellan stolarna.
Jag fick ingen direkt hjälp av vården när jag ville öka mjölkproduktionen.
”Det är väl bara att amma oftare?”
”Men jag ammar inte.. Jag pumpar och ger på flaska.”
”Ja då är det väll bara att ge lite mer ersättning?”
Tack för den liksom.

Det här leder mig in på en annan del av debatten.
Vårdens roll i det hela.

Det talas om att vården vill hjälpa tillmed amning och att sjukhus ska vara amningsvänliga.
När jag hade flaskbarn (5 år sedan) fick jag ingen information alls om hur jagskulle pumpa, förvara bröstmjölken, hur länge den håller i kyl respektive frys eller ta hand om flaskor på bästa sätt. Inte av vården åtminstone.
Av internet däremot. Men det vill mycket till för att sålla den relevanta informationen från ”tyckandet”.

Jag tycker inte att det är amningsvänligt att undanhålla information om flaskmatning.
Det talas även om att vården inte ska ”skuldbelägga” kvinnor genom att ”tjata”om amning. Jag kan tänka mig att det finns många ledsna mammor därute som inte fått den amningshjälp de hade behövt på grund av vårdens rädsla för att skuldbelägga dem.

Det talas också om att vården måste se individens behov och att kunna anpassa råden och följa mammornas önskemål.
Och det här är det viktigaste.
Men inte det lättaste.
För som förstagångsmamma; hur vet jag vad jag vill?
För att dra en liten liknelse:
När jag skulle få Dottern utplockad ur magen med hjälp av kniv försökte sköterskan lugna mig genom att säga ”det är ingen fara, det är samma bedövning som man får hos tandläkaren”
Lugnande? Nej.
Jag vill inte ha tandläkarbedövning när någon ska skära upp min mage!
Men jag kan tänka mig att en annanmammas största skräck är att få för starka preparat och att barnet skadas avdet.

Nå, åter till amningen. Och vårdens roll.
Hur vet jag som förstagångsmamma vad jag vill? Jag har varken ammat eller flaskat förut.
Ej heller använt en bröstpump.
Hur ska jag kunna veta vilket alternativ som passar mig bäst?

Alltså, det är inte så lätt för vården att individanpassa, vara lyhörda och anpassa efter individens önskemål när individen inte själv vet vad som är önskemålet.
Fokus borde istället ligga på att sakligt och utan värdering informera om de alternativ som finns och sedan höra efter med mamman hur hon vill göra. Flaskmata eller amma?

På vissa håll så kritiseras Amningshjälpen för att inte informera om flaskmatning. Vilket jag tycker är lite konstigt. Organisationen heter AMNINGShjälpen och för mig var det ganska självklart att inte ringa dem och fråga om flaskmatning. Däremot tycker jag att information om ökad mjölkproduktion faller inom ”amningsramarna” och att den informationen bör finnas både för ammare och för flaskare.
Ett eget forum eller en egen organisation typ ”Flaskhjälpen” vore toppen!
Sen kunde de två tipsa om varandra.

Min dröm är att denna debatt upphör att existera och att alla får mata sina barn som de själva vill efter att ha fått adekvat och korrekt information.

Men det förblir nog en dröm är jag rädd…