Barn som inte vill ta bröstet

Av Marit Olanders

Att ha ett barn som inte vill ta bröstet utan vänder bort huvudet kan vara en enormt jobbig upplevelse. Fast man egentligen vet att det inte är vad det handlar om leder det lätt till känslor av att vara ratad, oomtyckt men också oro för att barnet inte får i sig mat.

Erbjuder man barnet mat ur nappflaska och barnet njutningsfullt äter från den kan det leda till lättnad över att barnet äter. Samtidigt kan det vara förkrossande smärtsamt att barnet inte ville ligga vid bröstet, att man förvägrades den intima närheten som fungerande amning ger.

Dessvärre kan nappflaskan vara en bedräglig hjälp. Krånglar amningen redan innan kan introduktion av nappflaska leda till att barn tvärvägrar bröstet totalt. Det kan naturligtvis gå bra också, men många samtal till Amningshjälpen handlar om när det inte går bra. Ibland är det vårdpersonal som har rått föräldrarna att mata med nappflaska, utan att informera om risken att det kan betyda att amningen går ännu sämre.

Om det är amma man vill så kan man försöka se över om man kan göra något i amningen innan man börjar med nappflaska. Fungerar amningen bättre ibland - och går det i så fall att dra nytta av de stunderna? Ofta fungerar det bättre när barnet är halvsovande, Då kan man försöka amma till sömns och sedan när barnet ska vakna. både dag- och nattetid. Fungerar amningen bättre om du ligger och ammar? När du står och går och ammar?

Ibland kan krångel vid bröstet bero på krånglande utdrivningsreflex. Om barnet suger de snabba sugtagen i början men aldrig börjar med de djupa tagen med sväljningar på vart eller vartannat sugtag utan i stället släpper bröstet och kanske skriker så kan det bero på att utdrivningsreflexen har hakat upp sig. Läs mer på Amningshjälpens hemsida.

Om barnet tvärtom börjar äta väldigt glupskt men sedan tvärt släpper bröstet kan det bero på kraftig utdrivningsreflex, ofta i kombination med stora mängder mjölk. Det är kanske i själva verket inte barnet som är glupskt, utan försöker värja sig för att inte storkna av all mjölk som kommer störtande. Läs mer om överproduktion av mjölk och hur man får ner produktionen på en rimlig nivå här.

Ofta hänger krångel vid bröstet ihop med att någon välmenande vårdpersonal har används hands on-teknik och lagt in barnets huvud intill bröstet med ett fast grepp om dess nacke. Det kan vara kränkande för mamman (eftersom vårdpersonalen då samtidigt tar i mammans bröst) och skrämmande för barnet. När jag får hjälpmammesamtal som handlar om krångel vid bröstet brukar jag fråga om detta har hänt och då är svaret nästan alltid ja. Det är bättre om vårdpersonal visar amning på sig själv med tygbröst och docka. Läs mer om det här.

Starka lukter, som parfym, och annan smak på mjölken, exempelvis vid menstruation, kan också få barn att vägra ta bröstet. Ibland råkar man ut för perioder av bröstvägran utan att man förstår varför alls. Man kan också behöva konsultera BVC eller läkare för att utesluta sjukdom.

Så hur gör man då för att få amningen att fungera igen? Det gäller att få barnet att tycka om att vara vid bröstet. Ett väl beprövat knep är att börja om från början - att gå och lägga sig tillsammans med sitt barn och halvligga tillbakalutad i soffan eller i en säng med många kuddar bakom ryggen. Var hud mot hud, barnet i bara blöjan. Lägg barnet på din bröskorg/mage och låt det utforska sin omgivning i sin egen takt. Låt det ta sig fram till en bröstvårta i sin egen takt. Hjälp barnet tillrätta när det känns bra, men låt barnet ta initativet och visa vägen. Kanske fick ni en sådan stund hud mot hud direkt efter förlossningen, men även efter flera månader sitter reflexerna kvar.

Se också videon "Å starte på nyt" på norska Ammehjelpens hemsida!

Egentligen går väl en del åt rätt håll

Av Eva-Lotta Funkquist

Gå in på vilken Flashbacksida som helst som handlar om brott. En av de första kommentarerna är oftast "Jaha, då är en berikare (nedsättande ord på invandrare) i farten igen". Hatet är utbrett och man blir förskräckt då man läser. Knappast någon säger emot. Det är lätt att tro att främlingsfientligheten galopperar. Speciellt muslimer är utpekade.

Men främlingsfientligheten galopperar inte, den minskar. Och Sverige intar en topplacering i tolerans. Läs gärna vad Aftonbladets reporter skrev på 30-talet.

Och jämför det med vad som hände när Moderaternas twitteransvarige Thomas Böhlmar kallade Socialdemokraternas Nalin Pekgul för klappturk (ett uttryck som används i rasistiska sammanhang på nätet). Thomas blev avstängd från arbetet.

Jag tror att de sociala medierna, som ju är en skrämmande plattform för rasister, också ser till att öka vår tolerans på grund av att intolerans avslöjas och blir bemött. Även om man ibland ju blir förskräckt.

Cecilia skriver i en kommentar efter sitt förra inlägg som handlade om att hon var trött och ledsen efter att en debatt mellan ammare och flaskmatare blossat upp igen:

"Jag tycker att amning är bra och det står jag upp för. Jag är samtidigt för valfrihet och respekt. Och jag accepterar inte att bli kallad för fascist. Det är väl mitt statement."


För några år sedan skrev vi inte så, vi ryckte på axlarna då vi blev kallade fascister. När Linna Johansson skrev det här inlägget märkte vi det inte förrän efter ett halvår och då gjorde vi just inget annat (vad jag vet i alla fall) än att jag och Marit kommenterade det lite förstrött för varandra i en bisats. Jo, jag bloggade faktiskt om det också.

Idag tror jag att Amningshjälpens styrelse skulle ha tagit tag i problemet. 1. Har någon ifrån Amningshjälpen och i Amningshjälpens namn skickat mejl till Linna Johansson? 2. Eller har någon hittat på att hen är med i Amningshjälpen och mejlat till Linna Johansson? 3. Eller har Linna Johansson slarvigt dragit slutsatsen att mejl hon har fått kommer från Amningshjälpen? Ni kan säkert tänka ut flera scenarier

Och jag undrar fortfarande.....

Ge upp, Titan television!

Av Marit Olanders

Titan Television fortsätter att jaga intervjuobjekt till ett program om "långtidsammande" kvinnor och deras barn. Det har de har gjort med ojämna mellanrum i flera år, utan att få napp. Nu verkar de gå ett steg längre än tidigare och spårar kvinnor som exempelvis har kommenterat på bloggen Amma vidare.

Enligt Titan vill de göra programmet för att amningen har gått ner på senare år. Men det är amningen de första månaderna som backar. Amningsförekomsten vid ett år ligger still och mätningar av amnignsförekomsten bland äldre barn mäts inte. Gör gärna TV om varför amningsförekomsten de första månaderna backar! Men blanda inte in så kallade långtidsammande mammor och deras barn i det.

Jag tycker det är viktigt att vi breddar amningsnormen i samhället så att det blir fullt accepterat att amma och flaska i full frihet, var man än befinner sig. Men jag tror inte att en så kallad dokumentär i TV3 är rätt sätt att sprida det budskapet. Det gjordes ett program om en kvinna som ammade sin åttaåring i England för många år sedan. Klipp om dem får hundratusentals träffar på Youtube och i ett av dem kallas mamman för "weird".

Fördomarna är fortfarande många om amning av barn efter det första året. Vi kan bemöta dem på många sätt. Men TV, med sin oerhörda genomslagskraft, som förstärks av youtubeklipp med sin höga spridningspotential, är inte rätt medium. Det riskerar bara motverka sitt (påstådda) syfte.

Vi lever i ett mobbningssamhälle med enormt hårda normer för hur man ska vara för att betraktas som normal, inte minst under uppväxttiden. Att då göra TV-program som hänger ut ett barn och dess mamma är inte etiskt försvarbart. Att påstå att det har att göra med minskad amning de första månaderna känns som en riktigt dålig bortförklaring.

Ge upp, Titan telvision. Inse en gång för alla att det är en dålig idé.

Mer tillåtande klimat behövs

Av Cecilia Kauppi, hjälpmamma i Stockholm

Nu har en debatt mellan ammare och flaskmatare blossat upp igen. Det gör mig trött och ledsen. Det tar kraft och energi från det gemensamma mål vi alla trots allt verkar sträva mot - att stötta      mammor i deras personliga val.

Jag tror att inget gott kan komma av att vi slänger glåpord mot varandra. Begrepp som fascister, nazister, maffia, och fundamentalister borde inte höra inte hemma i amningsdebatten. Dels urvattnar det begreppen och förminskar lidandet hos de verkliga offren för all ondska som på riktigt verkligen ägt rum i världen. Läs gärna artikeln i Svenska Dagbladet idag om mord och tortyr i      Argentina, och fundera sedan en extra gång om det verkligen är jämförbart att kalla amningsförespråkare för fascister. Dels är det oftast fel personer som ilskan riktas emot.  Alla ogenomtänka ord som någonsin yttrats i ute i samhället verkar Amningshjälpen få klä skott för. Allt från "alla kan amma" (okänt ursprung) till "bröst är bäst" (titeln på en norsk film som tidigare brukat visas av mödravården). Jag känner mig matt.

När det gäller svaret på om alla kan lära sig amma eller inte, så skulle jag vilja invända att det är fel på själva frågan. Amning är inte en färdighet man antingen kan eller inte kan. Och det är långt ifrån så enkelt att en del  "helt enkelt inte kan amma".  Amning är komplext! Det är ett samspel, det ska inte vara en prestation. Amning är en process, och den kan vara skör och störas av en mängd olika faktorer. Jag tycker att det är betydligt mer fruktbart att använda begreppen amningen fungerar/fungerar inte istället för att peka ut att det skulle vara något fel på mamman      som "inte kan". Ibland fungerar inte amningen. Det är komplext. Inte enkelt. Och det är långt ifrån ovanligt att amningen för samma kvinna fungerar med ett barn, men inte med ett annat barn.

Men vilka är egentligen de här påstådda amningsprofeterna det pratas så mycket om? Är det mig de menar? Är det olika amningsbloggare? Är det laktationskonsulter och amningsexperter och forskare? Är det hjälpmammor inom Amningshjälpen? Vilka är det egentligen som är med i den här "maffian"?

På min fritid är jag engagerad i Amningshjälpen som är en ideell förening. Vi svarar på frågor om amning och stöttar mammor som vill amma, och mammor som vill sluta amma. En sak jag lärt mig är hur olika mammor är! Hur olika vi känner, hur olika saker vi vill och trivs med. Hjälpmammans roll är att stötta mamman utifrån hennes unika situation, att lyssna in och inte endast ge råd om hur        hon ska göra utan att visa på många olika alternativ, så att man själv kan fundera och prova sig fram till det som fungerar bäst för just ens egen familj.

Jag skulle säga att med den utbildning som hjälpmammor har, eller den som laktationskonsulter och barnmorskor på amningsmottagningar har, så har vi i regel stor kunskap om amningsproblem och bröstkomplikationer. Vi vet hur svårt det kan vara att amma!

Vi är också vana att möta mammor som inte trivs med att amma, och försöka stötta och hjälpa dem att hitta lösningar som känns bra för dem. Jag tror inte att det är i våra led man finner fördomarna eller skuldbeläggandet. Det är nog snarare bland personer som främst använder sig själva som måttstock för andra, och har svårt att sätta sig in i att människor är olika. Kanske bland äldre släktingar, fördomsfulla bekanta och sura tanter som blänger på bussen. Mer sällan bland oss som pluggat på om allt från otäcka bröstbölder, white spots och dåliga tag till strejkande utdrivningsreflexer.

För många av oss är detta långt mer än bara skrivbordskunskap. Anledningen till att jag för 10 år sedan alls kom att intressera mig för amningsrådgivning , var att amningen fungerade så dåligt med mitt första barn. Efter många jobbiga turer löste det sig - mot alla odds, kändes det som - men jag vet också av egen erfarenhet hur ohållbart det blir att fortsätta amma när det inte fungerar.

När mitt barn var två veckor stod det och vägde på en knivsudd om jag ens skulle klara att fortsätta amma veckan ut. Nu ammade jag henne trots allt i över två år, men det kunde precis lika gärna ha tippat åt andra hållet och inte blivit mer än två veckor. två fruktansvärda veckor som jag aldrig skulle vilja göra om igen! Jag förstår definitivt de som lägger ned en trasslig amning.

Jag frågar mig vem som är fienden här egentligen. Vi har en snäv amningsnorm i vår kultur som dikterar att man inte ska amma för lite. Inte amma för länge. Inte för kort tid. Inte amma för ofta. Inte amma på natten. Inte amma på stan. Inte välja bort amning.

Sverige är landet lagom. Vi skulle kunna dela in mammorna i tre huvudgrupper. De som ammar lagom accepteras som normala och gör "rätt". Vi som ammar länge ses som äckliga. De som ammar kort tid eller inte alls ses som egoistiska.

Varför ska vi bråka med varandra? Vem tjänar på att vi skuldbelägger varandra och tävlar om vem det är mest synd om?

För att tidningarna ska få sälja lösnummer om amningskriget? Varför nappar vi på betet? Varför gör vi varandra till "the bad guys"? Är det för att man själv ser mer normal ut om man hittar någon som avviker ännu mer att peka finger mot?

Vore det inte mycket mer konstruktivt om vi gjorde gemensam sak och istället jobbar för ett mer tillåtande amningsklimat för alla? Där det är accepterat att både amma kort, långt, mittimellan eller inte alls!

Hur mycket är en valfrihet värd när den inte är till för alla?

 

Om du vill lyssna på Kristin Svensson

Om du vill lyssna på Kristin Svensson som jag berättade om i förra inlägget, så finns en länk nedan.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=varfor_ammar_inte_svenskorna&videoid=2214981

Kan alla som får hjälp amma?

Av Eva-Lotta Funkquist

En kommentator till det förra inlägget undrar vad Amningshjälpen tycker om uttrycket att alla som får hjälp kan lära sig att amma. Jag antar att hon menar ett uttryck som jag tror först myntades av barnmorskan Kristin Svensson. Så här uttrycker Kristin det i en chatt där hon samtalar med en kvinna som hade haft amningsproblem:

"Om man ser amning som tröst, trygghet, närhet och att barnet får mat på köpet så brukar det gå bra för de flesta kvinnor att amma om man har minst ett bröst och ett barn som kan suga och med gott stöd och en uppmuntrande omgivning så är det enklare att få en full produktion i 6 månader."

Det här är alltså inte Amningshjälpens policy, men jag skulle gissa att de flesta i organisationen håller med om sättet att uttrycka sig.

Uttalandet betyder alltå inte att alla kan lära sig.

Dessutom vill inte alla lära sig att amma. En del kvinnor bestämmer sig innan barnet är fött att de inte vill amma. Till den mamman skulle Kristin Svensson aldrig använda den här argumentationen. Då är den inte meningsfull eftersom amningsstöd naturligtvis inte ska handla om övertalning eller försök att ta reda på "varför" kvinnan inte vill amma.

Dessutom har en del mammor med amningsproblem ett barn som inte kan eller vill suga. Alla de kvinnorna kommer inte tillrätta med problemet även om de vill amma och får kompetent hjälp (men väldigt många om de får hjälp av Kristin Svensson, det är ett av hennes forskningsprojekt).


Så alltså: alla som får hjälp kan inte lära sig att amma.

Hur ska man bemöta att människor säger att alla kan amma?

Av Eva-Lotta Funkquist

En kommentator till ett tidigare inlägg undrar vad vi i Amningshjälpen har för policy angående att påståendet alla kan amma florerar lite varstans. Jag tror inte att vi har någon policy, och mig veterligen florerar inte uttrycket bland några medlemmar i Amningshjälpen.

Om jag tänker efter har jag hört människor hävda att alla kan amma två gånger (jag har säkert glömt några gånger). Att jag inte hör det oftare (om det nu florerar lite varstans) kan ju bero på att de flesta människor i min omgivning vet att jag arbetar med amning och det kan ju var lite dumt att delge just mig självsäkra påståenden om amning. Ingen av dem som jag har hört påstå att alla kan amma var medlemmar i Amningshjälpen och den ena var dessutom en barnlös bög. Båda gångerna lät jag det passera, men då ska man veta att jag låter väldigt många stollighetar jag hör om amning passera. Mitt försvar är att man måste välja sina strider.

Däremot har jag flera gånger hört uttrycket Alla kan faktiskt inte amma. Uttryckt just så. Med eftertryck på kan. Som att det finns ett och samma skäl till att kvinnor inte kan amma. Jag har alltid låtit också det uttrycket passera, men jag har ofta undrat vad personen som säger så egentligen menar. Några gånger har det varit sjukvårdpersonal som har uttryckt sig så här och då har jag tänkt att uttrycket används som ett försvar mot bristande kunskap. Om alla inte kan amma finns det ju liksom inte så mycket man själv kan göra då man möter kvinnor med amningsproblem, mer än kanske just konstatera att alla kan faktiskt inte amma. Lite bekvämt liksom.

Att inte kunna amma kan bero på tusen saker

Av Eva-Lotta Funkquist

Idag berättade en kvinna för mig att hennes man aldrig hade sett henne naken
Hon hade inte ammat
Hon kunde inte amma

Jag har ingen ståndpunkt om det, ingen åsikt, jag tycker ingenting
Att inte kunna amma kan bero på tusen saker
Det är mycket svårt att ha en ståndpunkt om tusen saker

Dementi för väl hundrade gången

NEJ, AMNINGSHJÄLPEN OCH AMNINGSBLOGGEN SÄGER INTE
"ALLA KAN AMMA"!

Av Marit Olanders

Jaha, nu har det hänt igen. En ledande person inom Amningshjälpen blir intervjuad och får bemöta att det står på Amningshjälpens hemsida och på Amningsbloggen att alla kan amma.

Jag kan garantera att det aldrig har stått i ett inlägg på Amningsbloggen. Vi är flera som har gått igenom Amningshjälpens hemsida flera gånger och inte heller där har vi hittat det, någonsin.

På den tid då jag var redaktör för Amningshjälpens tidning Amningsnytt gick jag igenom arkivet, alla tidningar från 1974 och framåt, för att se om detta nu så utskällda "alla kan amma" fanns där. Jag hittade det inte någonstans.

Enligt personer som var aktiva inom amningsrörelsen på 1970-talet och 80-talet myntades uttrycket "alla kan amma" en gång i tiden för att stärka kvinnor. Det var en motvikt till uppfattnginen som fans då, att moderna kvinnor helt enkelt inte var kapabla att amma sina barn. Man såg ju att nästan alla som började amma slutade igen inom några veckor eller månadero ch det spekulerades mycket om vad det berodde på. "Alla kan amma" betydde då att (så gott som) alla hade de fysiska förutsättningarna för att amma - minst ett bröst och ett barn - i den menignen "kunde" amma.

Uttrycket var tänkt att stärka kvinnor men kom att få motsatt effekt när folk trodde att det bara var att lägga barnet till bröstet så skötte naturen resten. Det skapade en olycklig uppdelning i kvinnor som "kan" respektive"inte kan" amma.

Jag har läst pedagogik de senaste åren och då även tenterat kunskapsbegreppet. Att "kunna" något är ett begrepp med många olika delvis överlappande betydelser. Människan är det mest sociala djuret av alla, det som är mest beroende av inlärning och som har minst medfött. All denna inlärning har till och med föreslagits vara förklaringen till att det dröjer så länge innan människobarn blir vuxna - för att vi ska hinna lära oss allt!

I ljuset av detta blir uttrycket "alla kan amma" förutom att det är felaktigt både ytligt och intetsägande. Både vi människor och själva amningen är mer komplicerade än så. Inlärning och kunskap har fått en egen etikett på bloggen. Klicka in dit om du vill läsa mer.

"Långtidsamning" som sensations-TV?

Av Marit Olanders

Återigen ringer Titan Television upp kvinnor som ammar längre än amningsnormen för att förmå dem och deras barn att ställa upp i TV. Inte heller denna gång verkar någon vara hugad att ställa upp. Det kan jag förstå, ett sådant tilltag vet man aldrig hur det slutar. Jag skulle inte lita på löften om att det inte ska vara sensations-TV typ Outsiders utan ta det säkra före det osäkra och tacka nej heölt och hållet.

Jag har missat att godkänna kommentarer för moderering, vilket jag ber om ursäkt för. Nu är alla modererade.

Återgå till helamning

Av Marit Olanders

En av de allra vanligaste frågorna till oss hjälpmammor i Amningshjälpen rör hur man gör för att lyckas skippa tillägg och komma tillbaka till helamning.

Det är ofta någon inom vården som har föreslagit föräldrarna att börja ge barnen ersättning som "tillägg". Det kan bero på att personen inte har tyckt barnet har gått upp tillräckligt i vikt. Detta trots att samma person har intygat att barnet har mått utmärkt bra, att längtillväxten har varit tillfredsställande och att det verkligen inte finns några som helst tecken på att barnet lider någon brist. Ändå rekommenderar man tillägg av bröstmjölksersättning för säkerhets skull och återbesök inom kort tid.

Jag brukar fråga om mamman har fått några råd om hur hon ska göra med amningen innan hon börjar ge ersättning, men precis som Magda Sachs visade i sin studie av BVC-besök i England händer det ofta att vården, BB eller BVC, enligt mammorna inte har gett några konkreta råd vad gäller amning eller amningsteknik, inte ens förhört sig om hur mamman ammar, utan bara sett att viktkurvan planar ut lite och direkt rekommenderat ersättning.

Tillmatning med ersättning är oftas lätt att införa, men svårare att bli av med. Det kan leda till att amnignen trängs ut mer och mer. Ger man ersättnignen med nappflaska kan det leda till besvär med amningen, att barnet inte vill ta bröstet.

Att återgå till helamning innebär att man får göra två saker. Dels få barnet att vilja komma till bröstet igen och dels att öka mjölkbildningen.

Komma tillbaka till bröstet
Fråga dig själv: Finns det någon tid på dynget eller några situationer där amnignen funkar bättre? hur kan du ta tillvara på det som funkar? funkar det t ex bättre när bafrnet är halvsovande - så passa på att amma då!
Du kan också prova att börja om från början. Fick ni en stilla stund på förlossningen hud mot hud där barnet fick söka sig fram till bröstet i sin egen takt? Gör likadant nu - gå till sängs eller lägg dig i en soffa med ditt barn, avklädd på överkroppen och med bafrnet i bara blöjan på sin höjd.
Passa på när allt känns bra - barnet är vaket och lugnt, inte proppmätt och inte vrålhungrigt. Låt barnet ta sig fram till en bröstvårta i sin egen takt, utan att forcera det. Hjälp det tillrätta om det känns rätt, men låt barnet visa vägen.

Öka mjölkproduktionen
Ju lägre trycket är i mjölkgånganra desto snabbare ökar möjlkproduktionen. Därför är det bra att amma så ofta det går. Det är helt okej att amma på ena sidan tills barnet släpper av sig själv,amma på andra sidan och gå direkt tillbaka på "första" bröstet igen, så att barnet kan få i sig den mjölk som har nybildats under tiden. Hur ofta och länge man orkar och behöver amma på detta sätt är individuellt. Men det är inte farligt eller dåligt på något sätt.

Pröva också bröstkompression.forma handen till ett U och ta tag om bröstet när barnet ammar och du hör att det sväljer på varje elelr vartannat sugtag. Pressa mjkt ihop handen. Det gör att mjölkflödet ökar. därmed ökar efterfrågan på mjölk och följaktligen nybildnignen av mjölk.

Ta det lugnt. Ät och drick sånt som du tycker om. Vila med din bebis. Låt hushållsarbete vänta. Kanske kan någon annan passa eventuella storasyskon, eller ni ser extra mycket på film eller läser bilderböcker tillsammans. Kanske behövs det några dagar när du sätter amningen i första rummet och låter andra åtaganden vänta. Så smångom kommer du antaligen att kunna amma jämsides med andra sysslor.

Trappa ner på ersättning
Upplever du att nappflaskor stör amningen så fundera på att ge ersättning med tesked, kopp eller tillmatningsset/sond på bröst. Norska Ammehjelpen har filmklipp om hur man koppmatar och gör ett eget tillmatnignsset, på norska kallat "hjelpebryst" här.
 Och här har Eva-Lotta skrivit om hur man kan ge ersättning i kombination med amnign, co hhur man trappar ner på ersättningen.

Har du kämpat med delvis amning? Hur gick det för dig? Berätta!