Av Marit Olanders
I nutida västerländsk kultur är vi mycket ovana vid att barn ammas i flera år, medan det är helt normalt i andra delar av världen. Jag tror att det hela tiden har funnits mor-barnpar i Västerlandet, som har fortsatt med amningen i smyg för omgivningens skvaller och BVC:s journaler. Kanske för att barnet har uppskattat amningen så mycket, vilket är den vanligaste anledningen till att man fortsätter att amma.
Marianne Liliequist skriver i sin doktorsavhandling "Nybyggarbarn" att barn i det svenska bondesamhället ofta ammades i två-tre år eller tills nästa syskon kom. Sista barnet kunde fortsätta upp i fem-sexårsåldern, tills barnet själv skämdes för att fortsätta (vilket gör att man undrar om det fanns barn med stor integritet som i det fördolda fortsatte ännu längre). Så skedde in på 1900-talet.
Min pappa hade en barndomskamrat, född 1930 i södra Skåne, som berättade att han "fick patte" som jag tror han sa, tills han var sex år. Föga förvånande blev han inte trodd." Ja så sa han", sa min pappa en gång, tydligt ogillande. Jag frågade också en gammal distriktssköterska på bygden om detta en gång och hon hade samma uppfattning "Ja det sa han men det trodde jag aldrig på". Jag som vet åtskilligt flera sexåringar som ammas eller har ammats tror det absolut. För visst är det en väldigt udda sak att säga om det är "göra sig märkvärdig" man vill? Något som ses som nämast perverst av andra?
Även i norra Dalarna förekom det barn som ammades upp i sexårsåldern långt in på 1900-talet.
Så nu undrar jag: Finns det fler berättelser om barn som ammats i flera år under 1900-talet (eller tidigare)? Kanske någon i din egen släkt? Skriv och berätta!
Ja visst, en man i vår släkt, född tidigt 1900-tal, ammades tills han var fem år. Mådde som en prins i hela sitt liv och hade inte ens en egen personlig journal på sjukhuset då han lades in för vård för första gången i sitt liv, som 82-åring. Hans goda hälsa tillskrevs alltid det faktum att han ammades så länge, även om det verkligen inte sågs med blida ögon på långtidsamning heller.
SvaraRaderaWow, intressant! Hade varit kul läsa lite ordentlig forskning på detta, istället för det tröttsamma "äckligt å fel" med långtidsamning!!!!
RaderaMin man blev ammad i över 4år, fast det är ju inte i början av 1900-talet.. Han har dock aldrigt varit särskilt sjul, knappt ens förkyld, aldig ehövt läkarvård osv. Nu har barnen intw ammat klart än (får själva bestämma) men äldsta är 3 å äääälskar sin "tutte". I övrigt kärnfrisk, i stort sett aldrig sjuka.
Min morfars lillebror ammades tills efter han börjat första klass. Han blev väldigt retad av sina bröder som hotade att berätta för klasskamraterna men han fortsatt ändå åtminstone första året han gick i skolan.
SvaraRaderaJag ammades till 20 månader 1982, jag vet inte hur vanligt det var då men jag aldrig mött någon annan i min ålder som ammats så länge. Jag har själv en dotter nu som är 7 månader och vi ammar än men hur länge det blir vet jag inte men jag hoppas nog på ett år i alla fall, kanske två. Tills hon börjar skolan är i alla fall uteslutet.
Mina morföräldrar är från landsbygden i Finland, och en gång kommenterade min mormor lite undrande att jag fortfarande ammade då min son var 2 år, varpå morfar kommenterade: "Men vadå, för 100 år sedan ammades ju barnen i finland fram till att de började skolan!"
SvaraRaderaEn mammabekant berättade att hon ammade upp till 5-årsåldern. Hon minns hur hon sprang ut till lagården där hennes mamma arbetade med korna och otåligt ropande att hon ville ha tutte. Något som hon tyvärr skämdes för idag, och som hennes äldre syskon gjorde ett nummer av på hennes bröllop, den bortskämda yngsta... Detta måste ha varit 1980-tal, i Finland.
SvaraRaderaMin mor kallar min ammande 13-månaders för patteglytt. Ett ord som användes under hennes uppväxt som säger en del om inställningen till amning.
SvaraRaderaMin mamma är född på 40-talet i Jämtland och ammades tills hon började skolan. Hon och mormor kallade det för "bappen" så att andra inte skulle förstå vad dom pratade om.
SvaraRadera