Sociala medier möjliggör bröstmjölksdonation

Av Marit Olanders

Genom tiderna har kvinnor samarbetat om att amma varandras barn. Det kan handla om en mormor som har ammat sitt barnbarn medan dess mamma har varit borta på arbete, eller kvinnor med barn i samma ålder som samarbetar om dagliga göromål, där amning är ett av dem, och det kan handla om adoptivbarn, fosterbarn och kvinnor som av olika anledningar inte fått amningen att fungera, och det har handlat om professionella ammor.

Samarbetet i dess olika former har, fram tills nyligen, fört en tynande tillvaro, men har gissningsvis aldrig varit helt utdöd. I svenska medier har systrar som har fått barn ungefär samtidigt berättat att de har ammat varandras barn. En kvinna berättade för mig att när hon var dagmamma åt en bebis i USA ammade det barnet eftersom hon också ammade sitt eget barn. "Ibland vara jag orolig att föräldrarna skulle märka det på bajset, men de sa aldrig något,"berättade hon. (Amningsbloggen avråder från att amma andras barn utan föräldrarnas vetskap.)

I Amningsnytt nr 4/07 berättade två kvinnor om hur de samarbetade om bröstmjölk. Den ena hade tillsammans med sin man och 12-årige son tagit emot en pojke som familjehem, som var 4 månader när han kom till dem. Den andra kvinnan i berättelsen var hennes väninnan som vid tillfället ammade sin yngsta son. Kunde hon tänka sig att pumpa till ett barn till? Ja! hon pumpade 150 ml varje dag i ett halvår, tills pojken var 10 månader. Nu är de bägge pojkarna mjölkbröder och familjerna, som umgicks mycket även tidigare, har fått ett alldeles speciellt band.

Med de sociala mediernas spridning har det blivit mycket enklare att kommunicera med andra om ett gemensamt intresse, och under 2011 formades nätverket Human Milk 4 Human Babies. Nu finns det i enligt egen uppgift i 52 länder. I lokala Facebookgrupper får donatorer och mottagare kontakt med varandra. Det finns också andra nätverk. Allt sker på ideell basis och det är inte tillåtet att sälja bröstmjölk.

Nu får nätverken kritik av läkare och myndigheter som befarar att donerad bröstmjölk kan vara infekterad, med HIV eller hepatit, att dålig hygien kan förorena mjölken eller att den kan innehålla rester av läkemedel.

Den australiensiska amningsforskaren Karleen Gribble har fördjupat sig i frågan varför föräldrar tar risken att ta emot bröstmjölk av en främling de fått kontakt med över nätet. Här berättar hon om en studie hon har gjort med just den problemformuleringen. Karleen fann att ingen av kvinnorna som sökt kontakt med bröstmjölksdonatorer hade möjlighet att amma helt. Några hade bröstcancer, några tog läkemedel som inte gick att förena med amning och några hade kroniskt låg mjölktillgång. De var medvetna om riskerna med donerad bröstmjölk, men också medvetna om riskerna med bröstmjölksersättning. De hade vägt riskerna mot varandra och kommit till slutsatsen att de föredrog donerad bröstmjölk.

För att undvika infekterad mjölk hade mottagarna informerat sig om donatorernas hälsa, med utdrag från  patientjournaler och de använde upphettad mjölk. De skapade relationer med donatorerna och tackade nej till mjölk som inte levde upp till deras krav. Dock var de inte lika uppmärksamma på hygienen i hanteringen av mjölken. Bara hälften av donatorerna i Gribbles undersökning uppgav att de tvättade händerna innan de började mjölka ur. dock finns det sätt att minimera riskerna med hantering av bröstmjölk, samma som används vid hantering av bröstmjölksersättning.

Gribble menar att det är oetiskt av hälsovårdande myndigheter att lägga locket på och att det inte stoppar utbytet av bröstmjölk, bara gör det svårare att minska riskerna med det. I stället bör kvinnorna stöttas.