Barn med med ökad risk för allergi blir ammade längre

Av: Eva-Lotta Funkquist

Det har ju som bekant i några studier visats att barn som har ammats oftare är allergiska än barn som inte har ammats. Detta har föreslagits bero på att barn som ammas oftare tillhör riskgrupper för att utveckla allergi (t.ex. högre socialklass). I en studie har man visat att barn som utvecklade atopiskt eksem och födoämnesallergier oftare blev ammade längre men också oftare hade riskfaktorer för att utveckla allergier (ärftlighet för allergi, spädbarnseksem och förkylningsastma). Den ökade förekomsten berodde alltså inte på amningen, utan på samtidig förekomst av riskfaktorer för att utveckla allergi. Studien visade också att amning skyddar mot astma oavsett förekomst av riskfaktorer. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Breastfeeding in Modern Art

Klicka på rubriken om du vill se mer!

Vad man får visa

I bildflödet från Haiti har det bland annat förekommit en filmsnutt på en ammande mamma, där hela bröstet - och barnet - var pixlat. Vi har också kunnat se ett spädbarn potentiellt utsättas för livsfara genom att matas med nappflaska. Den hade perfekt skärpa, med loggan på nappflaskan påpassligt vänd mot kameran.
Kolla här.

Donerar bröstmjölk till jordbävningsoffer

Unicef berättar att en grupp kvinnor från Haitis grannland Dominkanska Republiken donerar bröstmjölk till spädbarn som hamnat på sjukhus utan föräldrar till följd av jordbävningen, för att de ska få lämplig mat.

- Många barn kommer till sjukhuset utan föräldrar. De måste få bröstmjölk för att överleva, säger Dr Quezada till Unicef.

Marit Olanders

Ibland är föräldragenerationen svår

Av: Eva-lotta Funkquist

Om amningen krånglar kan inte alltid mor- och farföräldragenerationen ge ett bra stöd. För hundra år sedan var det mödrarna som lärde sina döttrar hur man ammar. De hade en "tyst" kunskap, nedärvd i generationer om hur man tar om hand om spädbarn. Man visste att amning räddar liv och man visste att det inte var så bra att ge spädbarnen komjölk. På några få generationer lyckades den medicinska vetenskapen förstöra den här tysta kunskapen, som vandrat från mor till dotter i kanske en miljon år. Stödet för att amma var under några decennier obefintligt och de flesta råd som gavs var helt åt skogen. Många vuxna kvinnor uppfattar därför att "i vår släkt kan vi inte amma". Detta är naturligtvis inte verkligt, men gör det ju oerhört svårt för döttrarna i deras familjer att lyckas. Samtidigt bär de äldre kvinnorna ofta på en sorg, ibland kanske inte ens medveten. Amning kan faktiskt jämföras med manlig potens. Kvinnor som inte får till det känner ofta att deras kvinnlighet har fått sig en törn. Omedvetet kan man sedan vilja föra misslyckandet vidare. Man ifrågasätter om ens egen dotter kan amma och man vill att även hon ska mata med flaska; för det är ju så bra när man ser hur mycket barnet äter.
Det här frågan fick jag på min hjälpmammamejl. Mamman har gett sin tillåtelse till att jag lägger ut mejlet på bloggen. Mejlet är lite omgjort av sekretessskäl.

Hej!

Vi fick vår son Viggo för 3 månader sedan. Han är vårt 3:e barn. Han vägde 3740 g när han föddes. Nästan 1 kg mer än de tidigare barnen. Tyvärr gick Viggo ner mer än de där 10%, men vi var aldrig oroliga, han var ju betydligt större och minst lika pigg som de andra. Att han skrek och var hungrig var ju fullt naturligt, men jag tänkte att mjölken väl rinner till. Den här gången ville jag verkligen att det skulle gå, eftersom det varit så kämpigt med de äldre barnen. Min mamma har hela tiden sagt att jag ska ge dem tillägg, att de måste få i sig mat o.s.v. Kanske lyssnade jag lite för mycket på mamma då... så nu ville jag bestämma.

Men det är som att hon inte litar på att jag klarar av att tilgodose mina barns behov. Igår sa hon att någon (hon alltså) måste föra Viggos talan, och att ha är HUNGRIG. Vi Bråkar jämt om detta eftersom hon varje gång vi ses tjatar om att han måte få tillägg. Jag känner mej vilsen och liten.

Hon säger ofta att jag läser för mycket, att jag inte ska lyssna så mycket på andra (men såklart på henne). Men jag känner att jag måste ha motargument för att få amma som jag vill. Jag måste förklara allt för henne. Utdrivningsreflex, att jag blir blockerad och det inte kommer mjölk när hon är på mig hela tiden. Att jag måste amma mer för att få mer mjölk, inte ge tillägg, då blir det bara mindre mjölk.

Igår hade viktkurvan inte gått upp lika mycket som tidigare, det råkade min pappa se. Jag sa att det kan bero på att jag är så stressad och har så mycket för mig som det blir mindre mjölk.. Dop, dagisavslutningar, en himla massa födelsedagar m.m.. Han sa att jag kanske skulle ge mer tillägg då. Jag svarade "Eller så slutar jag att stressa så mycket".

Jag och mina föräldrar har inte samma syn på amning, på vad den enkla vägen/den svåra vägen är. I början var det att de ville ge mig sömn och vila, som var orsaken till att vi skulle ge honom flaska. Nu när det inte funkar så kör hon med att jag är en dålig mamma som inte ger honom tillräckligt med mat.

Vad säger BVC?! Ingenting. Han går upp som han ska, är pigg, glad och frisk. Att jag inte ska ta åt mig av vad mamma säger. Men hur lätt är det?! Hon är ju min mamma som alltid gett mig råd och vetat bäst.

Viggo är en väldigt glad kille. Han är nöjd för det mesta. Han sover på nätterna, vaknar, äter och somnar om. Vi har inga problem med detta. De två större barnen fick vi går med i timmar för att de skulle somna om. Det händer inte nu. Han sitter i babysittern. Skrattar och ler med sina syskon. Jag tycker han mår hur bra som helst.

Barnens far håller ju med mej, men han blir inte lika påverkad som jag, han ska inte heller produceras maten till sonen. Han ställer upp så mycket han kan.

Guud vilket virrigt melj, precis som jag känner mig. Jag har flera gånger tänkt sluta amma, för jag orkar inte stå emot henne längre. Men så tänker jag på Viggo, och att jag vill ge honom amningen och jag vill ha den här närheten med honom. Och så fortsätter jag ändå. Nu vet jag inte om jag orkar tjafsa nått mer. Jag tänker ju på det här jämt och det sätter sina spår. Jag blir stressad och ledsen och då kommer inte ingen bra mjölk.

Vänliga hälsningar Stina

Den nya biologismen

Av Marit Olanders

Biologism är enligt Wikipedia "försök att härleda mänskliga beteenden och egenskaper utifrån biologiska rön". Biologism vill alltså förklara moderna fenomen med hjälp av biologi. Debatten om biologism var högljudd vid mitten av 1990-talet, då inte minst oxytocinets eventuella roll för förmågan att vårda barn, ofta lite olyckligt uttryckt som modersbeteende, hamnade under kritikernas lupp. En sann feminist tog avstånd från biologism.

Nu har jag intrycket att få egentligen opponerar sig mot att man känner sig mer avslappnad och mindre benägen för bråka när man har höga doser oxytocin i kroppen, vare sig den höga oxytocinhalten beror på att man kramas, har sex, får massage eller ammar.

En biologist är enligt samma källa en benämning ("skällsord" står det faktiskt) på en person som "har en övertro på biologins betydelse".

Ett modernt fenomen är att kvinnor inte ammar sina barn i samma utsträckning som tidigare i historien. I svenska medeltidslagar nämns att barn inte fick ammas längre än över två långfastor - dvs fastan före påsk varje år. Lagen tros ha uppkommit för att kvinnorna inte skulle smita från fastan under förevändning att de ammade. Den kan ses som ett tidigt moraliserande över amningen från kyrkan och patriarkatet. En amning på två-tre år kan alltså ha varit vanlig.

På 2000-talet har vi sett flera försök att bagatellisera amningens effekter på barnet, amning är meningslöst för det "skyddar" inte mot allergier (det är väl toppen att bröstmjölksersättning inte ökar risken för allergier men dessvärre ökar den risken för eksem och astma en aning), amning är inte nödvändig efter sex månader i Sverige, amning och bröstmjölksersättning går på ett ut där man har tillgång till rent vatten, och så nu senast, det är testosteronhalten i kroppen som avgör mammans amningsförmåga.

Det märkliga är 1) att bland de flitigaste amningsskeptikerna finns uttalade feminister som helt plötsligt kommer dragande med biologistiska argument mot amning och 2) att amningsskeptikerna har ett så starkt förtroende hos media att en av Sveriges största morgontidningar, Sydsvenskan, utan att sväva på målet slår fast att "Flaska [är] lika bra som bröst".

I krig är det kvinnorna man försöker stympa

De sätter Shirin-Gol i andra änden av hyddan där hon kurar i hop sig, slår armarna om benen, gör sig liten, vaggar sin vanhelgade, förödmjukade, sårade, slagna, av främmande karlar missbrukade kropp hit och dit, stirrar som en tokig på den kala lerväggen och tiger. Tokig.

Nur-Aftab, Naser, Nafas tjuter, är hungriga, vill ha mat, den lilla mörkhyade dottern vill ha bröstet, barnen kissar i kjolarna, i byxan, snoren rinner ur näsan, flugor livnär sig ur deras ögonvrår, damm lägger sig som skorv i håret, men Shirin-Gol ser inte allt detta längre, och hon kommer inte heller fram ur sitt hörn, när karlen med taxin kommer för att hämta henne till anföraren för smugglarna.

Ur: Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib

Vad man kan visa offentligt skiljer sig åt mellan olika kulturer

Av: Eva-Lotta Funkquist
I Sverige kan en kvinna göra vad hon vill med sitt hår men inte med sina bröst.



Så här skrev Calle på nätet: Fy fan va´ äckligt att se en annan kvinnas fula bröst! Och detta får man titt och tätt uppleva på resturanter! Fy helvete vad det blir vidrigt att slutföra sitt ätande.

Vad är offentlig amning?

Är det sånt här man menar?

Amning skyddar mot inflammatoriska tarmsjukdomar

Av: Eva-Lotta Funkquist

Förekomsten av inflammatoriska sjukdomar ökar (ulcerös kolit och morbus Crohn). Liksom vid allergier tycks tillhörighet till en hög socialklass vara en riskfaktor. Amning verkar minska risken. Att ha en grönsksaksträdgård i barndomen lika så. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Amning är smärtlindring

Av: Eva-Lotta Funkquist

Om bebisen ammas fem minuter innan, under tiden och fem minuter efter då PKU-blodprovet tas så tycker bebisen att det är mindre smärtsamt och gråter mindre. Därför ska man naturligtvis ha det här som rutin på alla BB-avdelningar. Helst ska barnet även ligga hud mot hud eftersom det också är smärtlindrande.

Klicka på rubriken om du vill läsa studien.

Hur gjorde man på ditt BB?

Katastrofen i Haiti - skydda amningen!

Av Marit Olanders

Vid katastroftillstånd som nu efter jordbävningen i Haiti är flaskmatning direkt livsfarligt. Det handlar inte bara om tillgången till rent vatten utan också om möjligheter till disk och fungerande, spolbara toaletter.

Risken är att barn får i sig smittämnen och berövas det inbyggda skydd mot farliga ämnen som bröstmjölken innehåller. Ändå är det inte ovanligt att det dyker upp stora mängder bröstmjölksersättning när hjälpsändningar med mat kommer till katastrofer.

Det finns också en vitt spridd myt att kvinnor inte kan amma, eller åtminstone inte producera tillräckligt med mjölk, när de lever under stress. Trötthet, smärta och stress kan få utdrivningsreflexen att haka upp sig tillfälligt, men otaliga kvinnor ammar i krigstillstånd och katastrofer världen över. De behöver sannolikt inte höra saker som Det måste vara jobbigt för dig.

Kvinnor som har slutat amma sina spädbarn råds att börja amma igen i händelse av katastroftillstånd.

Vill man bidra till katstrofhjälpen på Haiti kan man vända sig till någon av organisationerna som ingår i IFE Core Group. IFE står för Infant Feeding in Emergencies.

Barn som ammas länge har nästan aldrig använt napp

Av: Eva-Lotta Funkquist

I en brasiliansk studie visade det sig att barn som ammade längre än tolv månader mycket sällan hade använt napp någon gång i sitt liv. Nittiotvå procent hade aldrig sugit på napp, medan 75 % av dem som aldrig ammat använde napp. De barn som använde napp slutade med nappen tidigare ju längre de ammades. Klicka på rubriken om du vill läsa hela artikeln.

Jean Liedloff

Av: Eva-Lotta Funkquist

Jag vet inte om världen kan bli räddad av en bok, men om den kan det så är det av den här boken. Så sa författaren John Holt Om Jean Liedloffs bok The Continuum Concept. Läs den säger jag! Klicka på rubriken om du vill läsa mer!

Handduk har blivit ett amningshjälpmedel

Med stenhårt tryck...

Fontän på Piazza Maggiore, Bologna, Italy

Det finns de som gärna vill ha en övre gräns

Pepe Rosso är en italiensk restaurang i New York...

Ibland blir man inte smal, utan...

Amning upp i skolåldern

I dagens The Guardian finns en intervju med Ann Sinnot, som har skrivit en bok om amning av barn som passerat småbarnsstadiet. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Ny bok om anknytning

Tor Wennerberg har gett oss tillåtelse att publicera förordet till hans bok som kommer ut under 2010. Vi är våra relationer: Om anknytning, trauma och dissociation. Utges av Natur och Kultur.


Den här boken handlar om hur anknytningen, de tidiga och ytterligt starka känslomässiga band som barn knyter till närstående vuxna, påverkar självets eller personlighetens utveckling. Under de senaste 50 åren, sedan den brittiske barnpsykiatern och psykoanalytikern John Bowlby (1907–1990) första gången presenterade ett utkast till sin anknytningsteori, har forskningen om det mänskliga anknytningssystemet ökat i omfattning för varje år som gått, utan att visa några tendenser att mattas av. Denna forskning har idag lett till en väsentligt fördjupad, och empiriskt grundligt förankrad, förståelse av den mänskliga psykologin, och mer specifikt av hur djupt vi människor påverkas av det centrala medfödda motivationssystem – anknytningssystemet – som ursprungligen utvecklades för att säkra barns överlevnad i det som var vår evolutionära utvecklingsmiljö.

Människolivet börjar med anknytningen, det livslånga band av kärlek (eller sviken kärlek) som barn knyter till den eller de personer som finns i dess närhet. Anknytningen följer oss sedan genom livet i alla våra nära känslomässiga relationer – ”från vaggan till graven”, som Bowlby uttryckte det. Våra tidiga relationella erfarenheter formar till stor del hur vi förhåller oss till oss själva och andra, om vi blir trygga och självständiga och vågar komma andra människor nära, eller om vi i stället upplever en fundamental otrygghet i tillvaron.

Våra relationer formar vår djupaste upplevelse av oss själva, om vi upplever oss själva som värda att älska, och förmögna att älska andra tillbaka. I den meningen är vi våra relationer, som bokens titel anger; vi definieras av de relationella sammanhang inom vilka vi blir till. Psykiatern R D Laing (1968) uttryckte detta som att ”födelsen och det biologiska levandet åtföljs av att barnet födes existentiellt såsom verkligt och levande” (s. 38). Denna existentiella födelse kan bara ske fullt ut när barnet blir sett som den unika varelse det är. För att vi ska kunna uppfatta oss själva som verkliga och levande, som enhetliga subjekt med vilja och känslor, måste först någon annan ha uppfattat oss på just detta sätt, någon som tillskriver oss avsikter och viljeyttringar, känslor och önskningar. Det är den andres upplevelse av barnet som en intentionell varelse, som reagerar på sin omgivning utifrån inre, mentala tillstånd, som ligger till grund för och formar självets utveckling. Människan blir till, blir verklig inför sig själv, i den andres blick.

Syftet med boken är att presentera viktiga huvuddrag i dagens anknytningsforskning, med särskild tonvikt – i bokens andra del – på den desorganiserade anknytningen, den allvarligaste formen av otrygg anknytning. Boken riktar sig främst till personer som studerar eller arbetar inom människovårdande yrken, och som har intresse av att lära sig mer om hur tidiga traumatiserande erfarenheter i nära relationer kan sätta spår i det mänskliga psyket. Min förhoppning är dock att boken ska kunna läsas av alla som är intresserade av psykologi, och som vill veta mer om anknytningsteorins många fascinerande och tankeväckande forskningsresultat. Vissa kapitel är förvisso mer teoretiskt komplicerade än andra, men jag hoppas att intresserade läsare ska känna att det står dem fritt att hoppa mellan kapitel och börja läsa någon annanstans om de skulle råka köra fast.

Att amma efter ett halvårs ålder är sannolikt inte nödvändigt

Av: Eva-Lotta Funkquist

I sin bok I huvudet på en mamma konstaterar Hanne Kjöller att det är svårt att argumentera mot amning. Men hon gör ändå festliga försök. Hon citerar Schulmans och Lagercrantzs Barnläkarbok.

Att amma efter ett halvårs ålder är sannolikt inte nödvändigt, men många mammor tycker om att fortsätta och en del tror också att det är lättare att gå ner i vikt då. Emellertid kan det medföra att det blir svårare att avvänja barnet.

Jag fnissade åt citatet redan då jag läste det i original. För vad författarna säger med sitt beskäftiga och amningsovänliga utfall är ju att det är nödvändigt att amma före sex månader. Det var naturligtvis inte meningen. Det här ser inte ens Kjöller. Nej, hon är sur för att Livsmedelsverket inte går ut med barnläkarnas information om att det kan bli svårt att avvänja barnet. Prisa Livsmedelsverket för det, det finns nämligen ingen forskning som stöder barnläkarnas påstående. Det är Semper som har lanserat idén om att ett barn som inte börjar äta vid fyra månader kan få svårt för att äta senare. Av vilket skäl Semepr har lanserat den här idén är lätt att gissa. Jag är tacksam för att Livsmedelsverket inte går Sempers ärenden. Ja, Kjöller det är svårt att argumentera mot amning, i alla fall om man inte läser på först.

"Ha inte dåligt samvete"

Därför kan du sluta oroa dig om amningen gick åt skogen. Gammal argumentation i nytt uppkok, den här gången från Universitetet i Bergen, Norge. Norsk TV var förstås inte sena att kabla ut den goda nyheten.

Det är mammans nivå av testosteron som avgör hennes förmåga att amma, hävdar professor Sven M Carlsen. Han visar därmed sin totala okunskap om hur amning lärs in av mamma och barn. Han gör också en stor sak av påståendet att pojkar ammas mindre än flickor (stämmer det?), Det är "reneste tøv" (struntsnack) säger han. Nej det är hormonnivåerna under graviditeten som avgör kvinnors förmåga att amma.

Sven M Carlsen, har då arbetslösa kvinnor högre testosteronnivåer än arbetande? Högutbildade lägre testosteronnivåer än lågutbildade? Hade 1960- och 70-talets nyblivna mödrar högre testosteronhalter än sina döttrar eftersom de ammade mindre? Har brittiska kvinnor högre testosteronhalter än svenska och norska?

Men hur var det nu med amningens påverkan på hälsan? Jo forskarna har gått igenom ett 50-tals internationella studier och kommit fram till att det visst det är skillnad, men bara liten. Carlsen vill lugna kvinnor som inte har ammat eller inte ammat så mycket för skillnaden i hälsa är inte så stor. Så torka tårarna och upp med hakan nu för du har inget att vara ledsen över.

Om det vore så lätt.

Jag brukar inte släta över, men ändå hörde jag mig göra det när jag konfronterades med en kvinnas djupa amningssorg för ett tag sedan.

— Du gjorde ju allt du kunde, sa jag. Hennes svar förstummade mig.

— Jag bryr mig inte om att jag har giltigt skäl till att inte amma. Jag är ledsen i alla fall.

Av Marit Olanders

Amning är inte så viktigt för hälsan.

I huvudet på en gnällig mamma

Av: Eva-Lotta Funkquist

I huvudet på en mamma. Så heter Hanne Kjöllers bok. I inledningen skriver hon att hon inte vet hur allt ska vara, men att hon inte längre kan låta bli att reagera på hur det är. Hon upplever att alla människor (speciellt mammor) är missnöjda och gnäller. Det konstiga är att sen gnäller Hanne Kjöller boken igenom, men undantag för de rader som handlar om hur det SKA vara.

Barn behöver liksom vi vuxna strukturer och rutiner till hjälp att förstå vad som gäller. Jag tycker att vi som föräldrar är skyldiga att ge dem den tryggheten. (sid: 135)

(forskningen på det Hanne? Eller är det bara lite flum som du snott ihop?)

Särskilt gnällig är Hanne på mödravården och det som hon kallar den svenska amningsdoktrinen.

Att vänta barn och att vara nyfödd är ett potentiellt livsfarligt tillstånd. Sverige har världens lägsta mödra- och spädbarnsdödlighet.

Jag tycker att man har rätt att vara kritisk till sjukvården. Jag är det ofta själv. Men Hanne, all vård är frivillig. Så styrsla till dig nu och gå inte dit. Om du upplever att det är bättre att sitta hemma och titta på halvtomma glas och uppfatta dem som halvfulla, så gör det! Och sluta gnäll! Och glöm inte att Sverige har världens lägsta spädbarnsdödlighet. Sådana tankar hjälper mot gnäll!

Det är modernt att virka

Och då måste man förstås virka tuttar. Klicka på rubriken

Använda bröstet som napp

Av: Heidi Aalto

I ett nr i Vi Föräldrar från 1975 får Sören, möbelsnickare och pappa, rådet att han kan använda sin bröstvårta som tröstnapp.

1975 var ett år då amningen ökade kraftigt i Sverige, från att ha varit på den lägsta nivån år 1973, mycket på grund av att föråldrade regler och rutiner togs bort inom vården. I Sverige ammas det mer idag än det gjorde 1975, men kurvan är på väg neråt.

Jag var inte med 1975, så att jag kan inte säga så mycket om amningsklimatet då, men jag har svårt att tänka mig att Vi föräldrar skulle ge ett liknande råd idag?

Själv tycker jag att rådet låter bra för jämställdheten!

I huvudet på en mamma

Rådet jag fått var att försöka (amma) varannan timme dygnet runt. Om min dotter sov skulle jag väcka henne. (Fattar ni? Låter det sunt?) Varje försök skulle vara 20 minuter. Och hade den lilla inte börjat suga då skulle jag ge henne bröstmjölk jag tidigare mjölkat ur med en speciell liten lapningskopp. Det brukade sluta med att det mesta kom på kläderna. Sedan skulle jag lägga henne och gå upp och mjölka ur brösten, diska amningspumpen och slutligen lägga mig själv igen och sova de minuter som var kvar tills klockan ringde igen.

Ur: I huvudet på en mamma av Hanne Kjöller, sid: 114.

Amning på YouTube

Klicka på rubriken om du vill se den!
Observera varningen för minderåriga tittare. Eeh, de som är med på videon då?

Om du ska få jobb på Skansen...

...måste du ha stora bröst. Klicka på rubriken om du vill läsa.

Handlar det om att inte ha lust att amma?

I gårdagens Dagens Nyheter fanns det med en replik från Marit Olanders på Hanne Kjöllers inlägg om amning från den 29 december. Kjöller svarar bland annat att i "Martit Olanders värld kan kvinnor tydligen inte ändra sig".

Av Cecilia Kauppi


Men Kjöller missar ju fortfarande poängen. Ja visst ligger det något i det hon skriver. Det inte kan dras hur långtgående slutsatser som helst utifrån vad kvinnor tänkt under graviditeten. När man väl fått sitt barn så är det säkert alltid ett antal som upptäcker att de inte trivs med att amma, trots att de tänkt att amma i förväg. Kanske har de heller inte varit riktigt motiverade för egen del att amma, utan vad de har velat har kanske handlat till viss del om att de känner att de "borde" försöka amma mer av plikt för att det är hälsosamt.

Men poängen i det som Kjöller först reagerade på i Ekot är ju fortfarande samma fråga:

Varför har det ökat så mycket på senare år? Är det plötsligt bara 56 % som trivs med amningen när de några år tidigare var 69%. Är det inte en anmärkningsvärt stor ökning?!

Handlar alla de procenten bara om att inte längre ha lust att helamma?

Jag tror ju inte det. Det är så naivt att fråga "vem hindrar dem?" Varför inte fråga sig VAD som hindrar dem att få amningen att fungera? Kanske får man faktiskt inte den hjälp man skulle behöva för att kunna amma? Eller för att kunna amma utan smärta! Amning är ju faktiskt ganska svårt ibland!

Vad får kvinnor att ändra sig?

Av Marit Olanders

Nu har Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter, förstått att många fler kvinnor vill amma helt i 4-6 månader än som i själva verket gör det. Av någon anledning ändrar de sitt beslut och börjar med annan mat tidigare än de tänkt.
Varför?
Kan det ha något med detta att göra:
bristande kunskap
amningsovänliga vårdrutiner
fixering vid viktkurvor
insufficient milk supply syndrome
bristande jämställdhet
bristande förståelse från omgivningen
behov av makt över kvinnokroppen
Edsbacka krog...

Valfrihet att amma

"Först när de som vill amma får den hjälp de behöver kan man börja tala om en verklig valfrihet att amma om man vill, och att inte amma om man inte vill", skriver Cecilia i blogginlägget Valfrihet - en totalitär ideologi? Du hittar det här.

Hur återerövrar man tillit?

Av Marit Olanders

Amning ställer många ideer vi har om barn och ätande på huvudet. Vi har lärt oss att regelbundna måltider är en dygd. Att mat är något som man köper. Att man ska äta upp på tallriken och inte sluta äta när man är mätt. Att man ska äta varmrätten innan man får börja på desserten. Vi räknar kalorier och milliliter. Kvinnokroppen ses som opålitlig, som det gäller att hålla i schack vad gäller vikt, behåring och form på brösten.

Amningen reglerades hårdhänt under 1900-talet. Den nedärvda amningskunskapen som gjorde att vi överlevde som art underkändes av läkarna och ersattes av ett grundlöst tyckande. Samtidigt kom nappflaskan och den storskaliga barnmatsindustrin. Världens största experiment utan kontrollgrupp var igång. Flera generationer av oss födda under 1900-talet ammades var fjärde timme. Vi vägdes före och efter amningsmålet för att man skulle se hur många gram mjölk vi fått i oss och kunna tillmata exakt den mängd mat som var bestämd för oss. Våra mammor fick veta att hade för lite mjölk till oss. Amning blev en prestation där moderskapet bedömdes utifrån förmågan att göra mjölk.

Något annat gick också förlorat, nämligen tilliten. Tilliten till barnets förmåga att reglera hunger och mättnad. Och mammans tillit till sin kropps förmåga att hålla barnet mätt och nöjt. Kunskapen håller vi på att återerövra. Men hur återerövrar man tilliten i amningen?