Amningsförekomsten minskar

Av Eva-Lotta Funkquist



Efter flera decenniers nedgång nådde amningsförekomsten i Sverige sin botten i början 1970-talet (se Socialstyrelsens diagram ovan). Då började mammor organisera sig i Amningshjälpen och man protesterade bland annat mot vårdens bristande tilltro till kvinnors förmåga att kunna amma och på amningsovänliga sjukhusrutiner. Amningsförekomsten vände och ökade för varje år. Ett riktigt amningsskutt togs även då sjukhusen började certifiera sig som "Baby friendly" i början av 90-talet. BB-avdelningarna började arbeta utifrån de 10-stegen, som bland annat innebär att mor och barn inte ska separeras, att barnet ska få suga på bröstet i under de första timmarna efter förlossningen och att eventuell tillmatning inte ska ges med nappflaska.

Men så vände det igen i slutet av 90-talet. För varje år minskar amningsförekomsten. Vad beror det på? Och vad gör man i vården för att vända trenden?

Ställningen är viktig när man dubbelammar

Min känsla är att den här ofta är en favorit. Den kallas ofta för fotbollsgreppet eftersom kvinnan ofta håller barnens huvud med ett enhandsgrepp som om en boll.

Alla som ammar stöter inte på problem

Till exempel Madonna. Klicka på rubriken.

Har ni tänkt på en sak?

Av Eva-Lotta Funkquist

I nästan varje publikutröstningsprogram på TV är det någon som röstas kvar p.g.a. dåliga omdömen från juryn. Om jag inte har uppfattat det fel så har Björn Ranelid den här rollen i senaste Let´s dance. Gemensamt för alla de här personerna är att de är män. Inget röstregn på en kvinna som det går dåligt för. Eller kan ni komma på någon?

Kan den här menatliteten i vårt samhälle också på något sätt förklara resursfördelningen i vården? Och vara anledningen till att kvinnosjukdomar och kvinnfrågor har så låg prioritet och status i sjukvården?

Kan det alltså vara en anledning till att det nästan aldrig ges fortbildning i amning?

Ska man diskutera alla känslor?

Eva-Lotta Funkquist

Jag har jobbat ganska många år med amningsfrågor i vården. Mitt samlade intryck är att de flesta som arbetar i vården är ganska i ointresserade av amning. Amning är oftast lågprioriterat och fortbildning ges sällan. På något sätt föreställer man sig att anställda kvinnor kan ge bra amningsstöd och kommer att göra det genom det faktum att de är kvinnor.

I praktiken blir det här naturligtvis inte så lyckat. Rådgivningen består ofta av en blandning av patriarkalt förtryck, hierarkiska strukturer, fördomar och personligt tyckande.

Men samtidigt, och lite paradoxalt kan man tycka: få ämnen väcker så mycket känslor som amning. Häromdagen berättade en kvinna för mig att hon föreläst om många känsliga ämnen, men inget väckte så mycket känslor som amning.

Anledningarna till känlostormarna kan naturligtvis vara vårdens ointresse och dåliga rådgivning. Kan det vara så att dessa faktorer har skapat en ilska kring amningsfrågor, som försvårar möjligheten till en saklig debatt? Som skribent på den här bloggen får jag ibland känna på känslorna. Ibland verkar det som den upprörde inte ens har läst hela inlägget. Så här skrev en kommentator efter det här inlägget:

"Nu ser jag en rubrik till höger om att intellektuella kvinnor skulle få svårare att amma. Annars brukar det heta att det är lågutbildade. På denna blogg syns det hursomhelst vara en blandning av utbildning och av att göra våld på sitt intellekt som blir ett recept för att få fram en sant kämpande Amningshjälps-vän."

Inlägget handlade om något annat än det kommentatorn blev arg för, men redan rubriken väckte ilska. Jag lät det falla; och tänkte mig att det ligger en styrka i att låta påhopp falla. Men är det rätt? Amningsfrågor förtjänar ju så mycket intresse och diskussion.

Att kämpa för sin amning

Det berättas om den unga flickan Sarah, som hela dagarna arbetade på bomullsfälten med sitt lilla barn på ryggen, att hon en dag förgäves försökte trösta barnet, som var hungrigt och grät. Sarah kunde inte stanna och ge barnet di. "Se till att få tyst på den där", ropade Uppsyningsmannen. Men barnet var hungrigt och grät. Uppsyningsmannen höjde sin piska över Sarah och barnet. Sarah sjönk ner på marken, nu med barnet i famnen för att skydda det. Då stod plötlsigt den gamle mannen Toby vid hennes sida. Han sträckte fram sina händer och sa: "Kum ... yali, kum, buba tambe." Det lät mest som en viskning, en suck. Då kände Sarah kraften strömma genom kroppen. Och hon lyfte. Med barnet i famnen. Upp över bomullsfälten. Högre och högre. Bort från Uppsyningsman och Slavägare.
...

Från Folket kunde flyga av Virginia Hamilton, i Berätta! Inspiration och teknik av Carina Fast.

En nystartad systerorganisation i USA

Klicka på rubriken!

Kan man bli en bra förälder mot alla odds?

Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Bell dömdes 1968, elva år gammal, till livstid fängelse för att ha mördat två småpojkar i Newcastle i norra England. Pojkarnas kroppar var skändade och de hade strypts till döds. Dåden upprörde hela landet och Mary Bell framställdes i mediadrevet som följde som en djävul i barnkropp. Hon fick minimal hjälp för att bearbeta det som hänt. Journalisten Gitta Sereny följde rättegången och har därefter skrivit två böcker om Mary Bell. Hennes första elva år är fyllda av ofattbara övergrepp. Marys mamma försökte döda henne flera gånger med mediciner och en gång genom att dränka henne i badkaret. Mamman var prostituerad och ”nischade” sig i branschen genom att också sälja dottern till sexköpare, som även de misshandlade henne.

Efter frigivningen träffade Mary Rob och tillsammans började de planera för att skaffa barn. Under hela graviditeten var Mary noggrant övervakad och risken att barnet skulle tas ifrån henne och Rob var hela tiden överhängande. Efter förlossningen kom barnet att stå under skyddstillsyn, vilket bland annat innebar att en övervakare träffade barnet och föräldrarna regelbundet. Marys relation till sin dotter förblir ett olöst mysterium för omvärlden och ingen har kunnat förklara hur det är möjligt att en mamma med Marys bakgrund kan fungera på det sätt hon gör. Man upplever Marys dotter som alltigenom trygg och en av övervakarna berättar så här om Marys relation till sin dotter: ”Hon är mycket, mycket kärleksfull” och hon fortsätter vidare:

"Hon tar gärna i henne, men inte på något överdrivet sätt; inte för att tillfredsställa sina egna behov. Det är en blandning mellan att å ena sidan ge barnet ganska stor frihet att göra saker på egen hand och tillsammans med kamrater och å andra sidan den där väldigt beskyddande instinkten hon har." (Ohörda rop sid.330)

Hur kan en nära bottennotering bli längst i världen?

Av Eva-Lotta Funkquist

Det pågår en utställning om amning på Mångkulturellt centrum i Fittja (klicka på rubriken). Åk och se den vetja. Den 3 mars ska man ha ett publikt samtal om amning som samhälleligt fenomen och inför det konstaterar man: Sverige är vid sidan om Norge det land i världen där kvinnor ammar längst.

Eeh, tillåt mig inflika:

Hälften av alla världens tvååringar ammas.

I Sverige förekommer amning av tvååringar knappast alls. Och så dänger man till med det påståendet inför samtalet (som ska ske mellan personer med svensklingande namn). På Mångkulturellt centrum. Ibland blir jag fnittrig av svenskar.

Det är inte farligt att helamma i sex månader

Av Marit Olanders

När viss kunskap räknas som normgivande innebär det att annan kunskap marginaliseras, nedvärderas eller inte räknas som kunskap, skriver Bernt Gustavsson i skriften Vad är kunskap?

Inte kunde obildade kvinnor ha någon kunskap om något så viktigt som spädbarnsuppfödning. Här måste läkarna rycka in och bringa ordning i kaos. Barnläkarna stod i ett ömsesidigt beroende med barnmatsindustrin, där läkarna behövde behövde någhot att göra och barnmatstillverkarna behövde någon som kunde föra ut deras produkter. Kvinnor ammade i regel sina egna (eller andras) barn i tid och otid och ansågs ofta som alldeles för slappa.

Den nya manliga kunskapen tog plats som normgivande i stället för kvinnors nedärvda kunskap. Denna förlöjligades, förbjöds, gjordes farlig, skambelades, tystades ner. Här skulle in regler, renlighet och regelbundenhet och barn skulle inte ha det för bra.
Här är några exempel på hur det kunde låta:

”man måste vara bestämd med att man från Början rättar sig efter Uret med hänsyn till de tider Barnet läggs vid bröstet..”

Och om man gav barnet mer mjölk om inte den föregående mjölken var helt smält: ”… många gånger blir verkan ännu värre. Matsmältningen kommer helt i oordning, och Farliga matsmältningsstörningar kan bli följden …”

”man får på inget vis ta upp barnet bara för att gå fram och tillbaka på golvet med det på armen”

"hon borde skämmas ögonen ur huvudet, hon förtjänar inte att vara moder"

Hur man ser på barnet att det vill till bröstet, hur man undviker mjölkstockning och sår, och hur man gör vid plötslig amningsvägran försvann ur folks medvetande. Att amma öppet skambelades, att amma fritt ansågs att skämma bort, kunskap om barns tidiga signaler och tillräcklgit stort tag tegs ihjäl. Gustavsson skriver:

Tyst kunskap kan också innebära att den är tystad i betydelsen nedtystad. – - – Mönstret för att trycka ned kunskap kan vara mycket sofistikerat och kan även införlivas i enskilda människors medvetanden.

Amningen var nedtystad under en stor del av 1900-talet. Under tiden fick barnen mat var fjärde timme, i Sverige alla på en gång kl 06, 10, 14, 18 och 22. Det var kvinnorna själva, i La Leche League i USA, Ammehjelpen i Norge och Amningshjälpen i Sverige, som tog initiativet till att föra tillbaka amningskunskapen till föräldrarna. För fyratimmarsschemat uppfyllde aldrig kraven på kunskap eller vetenskaplighet. Gustavsson igen:

"Kunskap skiljer sig från gissningar, opinioner och antaganden. Hörsägen och information är en sak som strikt måste skiljas från kunskap."

Det finns en stor aktör som har allt att vinna på att amningskunskapen förblir nedtystad, och som lägger stora resurser på att föra ut sin egen bild av hur amning fungerar: Barnmatsindustrin. För dem spelar det stor roll om barnen helammas i ett halvår, eller om deras föräldrar börjar köpa deras produkter tidigare än så. I länder med någotsånär bra koll på WHO-koden måste de för skams skull säga att amning är "bäst" i sex månader. Därför måste de hitta andra kanaler att nå ut för att underminera amningsbudskapet. En artikel i en vetenskaplig tidskrift som BMJ måste vara rena lyckoträffen. Media älskar ju dåliga nyheter, och att artikeln, som får helamning i sex måander att verka skadlig, skulle få stort genomslag var knappast förvånande. I Sverige plockade Aktuellt upp nyheten.

Tre av de fyra artikelförfattarna,Mary Fewtrell, Alan Lucas och David Wilson, står på barnmatsföretagens lönelistor. Särskilt Alan Lucas har i många år märkt ut sig som motståndare till WHO:s healmningsrekommendation. 2003 ställde han t o m upp och försvarade barnmatsföretaget SMA Wyeth när det anklagades för olaglig marknadsföring i Storbritannien.

Artikelförfattarna presenterar ingen ny forskning och har inte gjort någon systematisk genomgång av befintlig forskning. WHO:s rekommendation baserar sig på 3000 studier om spädbarnsnutrition. Den senaste genomgången från 2009 visar att barn som ammas helt i tre till fyra månader löper större risk att drabbas av magsjuka än barn som ammas helt i sex månader. Mammor osm ammar helt i sex månader tappar vikt snabbare och slipper mensen längre än mammor som introducerar andra livsmedel vid tre till fyra månaders ålder.

Ett av argumenten artikeln i BMJ använder är den svenska glutenepidemin på 1980- och 90-talet med världsrekordhögt insjuknande i glutenintolerans. De skriver:
"For example, the incidence of early onset coeliac disease increased in Sweden following advice to delay introduction of gluten until age six months, and it fell to previous levels after the recommendation reverted to four months."

Nej, rekommendationen ändrades inte till fyra månader. Den ändrades till fyra TILL SEX månader. Det viktigaste var och är att introduktion sker gradvis, under skydd av amning. När det skedde var av mindre betydelse. Huvudsaken är att det sker under skydd av amning.

Den lilla fyran i "fyra till sex månader" var tänkt att indikera att om man planerade att avvänja vid sexmånadersdagen var det lämpligt satt börja med annan mat vid fyra månader. Tänkte man å andra sidan amma längre var deti ngen brådska.

Anledningen till gliutenintolerans-epidemin tros vara att barnen snabbt avvandes från amning och samtidigt fick stora mängder gluten, i välling och gröt.

Barnmatsföretagen driver en enorm lobbyverksamhet för att hålla nere tiden för rekommenderad helamning. ESPGHAN som i fjor gled mot en rekommendation inte mindre helamning än 17 veckor (4 månader) sponsras av Nestlé Nutrition enligt Baby Milk Action.

Hur ska man göra då? Mitt korta svar är: Gör som du vill och som passar dig. Även om det finns skillnader i hälsa så är de små. Vill du inte amma så lägg ner det.

Men om du vill fortsätta helamma fritt så ska du veta att det inte är skadligt att helamma hela det första halvåret. Åtminstone.

Vänta bara

"Vänta bara tills jag har lyckats att utplåna mig. Vänta bara tills jag har lärt mig att duga för alla. Inte för personlig, men ändå personlig. Inte för lärdomstyngd men ändå bildad. Inte kvalmigt kvinnlig, men ändå kvinna. Frigjord och medveten men inte manshatare."

Ur Drömmen om ett liv av Sun Axelsson

Det känns som kändisarna ammar som aldrig förr

Eller är det bara jag som lider av selektiv varseblivning?

Klicka på rubriken.

Hälsar Eva-Lotta

Har platta bröstvårtor en mening?

Eva-Lotta Funkquist

Platta bröstvårtor är väldigt vanligt. Ibland får bebisen problem med att ta bröstet, men oftast inte. Speciellt svårt brukar det vara om bebisen har blivit tillmatad mycket med nappflaska i nyföddhetsperioden. Jag har funderat över möjligheten att det finns en mening med platta bröstvårtor. Kvinnan måste ju ge barnet mycket stöd under amningen när barnet ska ta tag. De skärper hennes uppmärksamhet på barnet. Andra djur ser inte ut så här. Hos dem är vårtan väldigt tydlig.

Amning och sexuella övergrepp

Av Eva-Lotta Funkquist

Den verkliga förekomsten av sexuella övergrepp bland flickor i barndomen tros ligga mellan 1/5 och 1/3. När dessa flickor blir vuxna är både deras fysiska och psykiska hälsa sämre än andra kvinnors och de söker mer sjukvård. I en studie intervjuade man 6 kvinnor som hade varit utsatta för sexuella övergrepp som barn om deras syn på matningen av sitt barn. När intervjuerna tolkades kom 6 teman fram: skam, beröring, bröst, dissociation, medicinsk vård och läkning.

Kvinnorna beskrev att de kände sig obekväma med amningen eftersom de kände skam inför sina kroppar. Någon beskrev att amningen blev till ett trauma. Tre olika sorts beröring beskrev kvinnorna som problematisk i samband med amning, att beröra sig själv, barnets beröring och beröring av sjukvårdspersonal. Kvinnornas relation till sina bröst var ofta problematisk. De hade hånats för sina bröst och någon beskrev det som att hon alltid tyckt att övergreppen var bröstens "fel". Dissociation är en metod att genom avstängning överleva övergrepp. En av kvinnorna beskrev att hon hanterade amningen på samma vis. De intervjuade kvinnorna önskade att vården hade haft mer kunskap om sexuella övergrepp och att de därigenom hade kunnat få adekvat hjälp med sina amningsproblem. Två av kvinnorna upplevde att amningen skänkte dem en känsla av läkning. Äntligen fick de användning för sina kroppar som gett dem så mycket skam! Läs hela artikeln här!

Att amma eller inte amma

Eva-Lotta Funkquist

Det är något knepigt med barnmatsföretagens retorik om att "välja" amning eller flaskmatning. Författaren till den här artikeln menar att kvinnor egentligen saknar frihet att välja amning eller inte. Anledningen till det menar hon är att det i det västerländska samhället finns väldigt många strukturer som hindrar kvinnor från att "kunna" amma. Särskilt svårt är det för kvinnor som på något sätt lever i utsatta miljöer. Hon resonerar också kring att retoriken i att "välja" kan ha bidragit till att kvinnor som inte ammar känner press. Av den följer nämligen lätt en indelning; kvinnor som gör bra och dåliga val. Som lindring väljer barnmatsföretagen då ofta att hävda att de allra bästa besluten trots allt fattas med hjärtat.

Så här kan det låta när ett barnmatsföretag argumenterar:

"Now that you're familiar with some of the advantages of breastfeeding, you have the added advantage of making an informed decision. In the end, of course, you'll do what your heart tells you. You can't go wrong. After all, that's the organ that's pumping out all that love for your baby"

Jag gick in på de två stora barnmatsföretagens hemsidor i Sverige för att se om de för en liknande argumentation, men jag hittade inte någon sådan. Däremot det här:

"Modersmjölk kommer alltid att vara den bästa och mest naturliga maten för de första levnadsmånaderna och varje mor som kan bör själv amma sitt barn."
- Henri Nestlé

och det här:

"Det är en fördel att amma om det finns allergi i familjen."

Dags att läsa på lite kanske?

Kondomer för amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Platta bröstvårtor kan vara ett problem. Det är svårare för barnet att ta tag om bröstet vid amning. Speciellt svårt brukar det bli om barnet varit sjukt i nyföddhetsperioden eller fått mycket tillmatning med nappflaska. I en studie har man visat att lösningen kan vara kondomer. Man klippte av gummisnoddsdelen av kondomen och snodde den på en avsågad spruta. Sedan sög man in bröstvårtan i sprutan och trädde snodden på bröstvårtan. På så sätt "bildades" en bröstvårta och resultatet blev att bebisarna kunde ta tag om bröstet utan problem. Nitton kvinnor, vars barn inte kunde ta tag om bröstet, blev alla hjälpta tack vare metoden och kunde amma sina barn fullt. Jag är lite osäker på hur man kunde vara säker på att snodden inte lossnade och därmed utgjorde en risk för barnet. Klicka på rubriken kan du läsa artikeln.

Amning: en kvinnlig rättighet

Av Eva-Lotta Funkquist

Hur spädbarn föds upp påverkas av orättvisorna mellan könen. Kvinnans möjligheter att amma sitt barn har kringskurits på grund av att det manliga könets kropp och själ har blivit norm för hur mänskligheten ska fungera. Men nu börjar kvinnor kräva sin rätt att få fungera som biologiska varelser, samtidigt som den kvinnliga kroppen får fungera som norm.

Länge har stödet brustit för den kvinna som vill amma. Det beror på många saker, som t.ex. sexualiseringen av kvinnans kropp, offentlig aversion mot ammande kvinnor och medikaliseringen av barnafödandet och den ammande kvinnan. I en studie intervjuade man kvinnor som såg rätten att amma som ett feministiskt krav. Klicka på rubriken så kan du se artikeln. Observera att den finns i fulltext.

Amningsförsök när barnet inte är redo

Av Marit Olanders

Är det något som ger mig Auschwitzkänslor så är det följande amningsförsök:

Amningen blir en fars med tårar, hysteriska medsystrar, välmenta råd från alla håll. Nu måste brösten tömmas. De dunkar heta som av feber, ja, heta av feber.
- Nu måste han lärrra sig suuga, han är laat, säger den mörka och robusta tyska barnsköterskan. Hon tar upp den lille, han blundar halvsovande, huvudet hänger snett, svulsten bågnar. Hon ger honom en lätt dask så han vaknar, tar honom hårt och pressar hans lilla mun mot bröstet.
- Så ja,så ja, suuug.
Men han släpper taget, ingenting hjälper. Jag gråter hysteriskt.
- Låt bli honom, låt honom vara.
Då bestäms det att vi ska sluta försöken med amningen.

Ur Juli, 1958 av Margaretha Strömstedt, i antologin Födda, berättelser om att föda, red. Nina Lekander, Bokförlaget Bonnier Alba AB 1994

Barnuppfostran - vår tids religion

Av Eva-Lotta Funkquist

Suzanne Osten blir intervjuad på DN:s Insidan den 14:e januari. Hon menar att för majoriteten av människor har meningen med livet blivit liktydigt med det egna barnet. Barnuppfostran är vår tids religionsutövning och i samhället finns det en stark ångest kring de här frågorna. Skriet från föräldrarna hörs överallt. Men barnen mår inte bra, hävdar hon, eftersom föräldrarna egentligen inte lyssnar på dem. Det här har i sin tur lett till förvirring och att det skett en sammanblandning mellan hur man uppfostrar en hund och ett barn. Men lugn bara lugn, Suzanne har lösningen. Ledordet heter intresserad närvaro. Det här innebär att föräldern sätter sig och pratar intelligent med sitt barn och på så sätt kommer manipulation att undvikas. Suzanne ger ett exempel på hur man genom intresserad närvaro kan prata intelligent med sitt barn.

"-Hur ska man komma iväg till dagis om du inte knyter skorna? Du vet ju att det är kallt ute."

Eeh, tilllåt mig inflika.

• De flesta dagisbarn vill inte komma iväg till dagis.
• De flesta dagisbarn kan väl (?) inte knyta skorna.
• Typ alla dagisbarn kommer att betrakta det som en stor personlig framgång om de lyckas med konststycket att komma iväg till dagis i kläder som innebär en möjlighet att de eventuellt kommer att frysa. Med all rätt förmodligen.

Lite intelligentare får nog den intresserade närvaron vara om den ska lyckas Suzanne.

Jag menar inte att beklaga mig

Eva-Lotta Funkquist

Om man skriver om amning får man räkna med att bli missförstådd. Jag skrev en gång ett inlägg om att jag inte går på mammografi. Det har ju inte direkt med amning att göra, men jag skrev det för att belysa att många av oss fattar beslut om om vår hälsa som kanske inte alltid är helt rationella i andras ögon och att det provocerar. Tydligen provocerar också mammografiinlägget. Det kommer kommentarer lite varstans. Någon skrev t.ex. så här:

"De (på amningsbloggen, min anm.) tycker bl.a att kvinnor ska bojkotta mammografi och amma istället... Och bedriver hetsjakt på kvinnor som valt att inte amma, som Linna Johansson t.ex."

Nu vill jag förtydliga. Jag har aldrig någonsin antytt något om hur jag tycker att andra ska göra angående mammografi. Jag tycker nämligen ingenting om det. Och bedrivit någon hetsjakt på Linna Johansson, det vet jag helt säkert att Amningsbloggen inte har gjort. Det här och det här och det här är sånt vi har skrivit om Linna Johansson.

Nog är det lite konstigt, lite som viskleken nästan...

Spädbarnsvård vid översvämning

Av Marit Olanders

Översvämningen i Australien är den största katastrofen i ett i-land näst efter orkanen Katrina. Mängder med människor är utan el, vatten och avlopp. Att flaskmata har i en handvändning gått från i princip säkert till betydligt mer osäkert.

Det ersättningsmatande föräldrar som drabbatgs av översvämningen behöver är

168 liter vatten (3 l per matning för att blanda ersättning och diska allt efteråt)
1 gasspis (för att värma vatten till disk och blanda med ersättnignspulver)
10kg gas i flaska till spisen
1 tändsticksask eller tändare (för att tända spisen)
1 vattenkittel (för att koka upp vatten till ersättningsmålen)
1 stor gryta (att sterilisera matningsattiralj i)
1 mått för att mäta upp ersättningsmålen
1 metallsked (för att blanda ersättningspulver med vatten)
1 metallkniv (för att stryka av måtten med ersättningspulver)
9 rullar huishållspapper (för att torka materiel till mattning och uppmätning)
1 flaska diskmedel (till att diska materiel till matning och uppmätning)
1 mugg (att mata barnet med)
1 stor plastback med lock (att förvara rena saker i och förbereda målen i)
2 burkar bröstmjölksersättning
100 blöjor
200 våtservetter

Flaskmjölkens plötsligt uppflammande högkonjunktur

Det är nu flaskmjölkens plötsligt uppflammande högkonjunktur, han uppskattar det mycket eftersom det överlämnar uppfödningen, själva diandet, till stor del i hans egna händer; hans hustru är lärare och försörjer det första året ensam familjen. Han finner en njutning i att koka välling, och barnet diar; han väger barnet varje dag, varje dag, före och efter de talrika måltiderna. Pojken vänjer sig snabbt vid proceduren och tycks lycklig att ständigt befinna sig i vågskålen, som i en andra vagga. Resultatet av de oavbrutna kontrollerna för han in i tabeller, med kurvor, inte av oro för att barnet inte skall få i sig tillräckligt med mat, men för att förbättra resultaten.

Ur Ett annat liv av Per Olov Enquist

Amning efter assisterad befruktning

Av Eva-Lotta Funkquist

Även om kvinnor som får barn genom assisterad befruktning initierar amning oftare än andra kvinnor så ammar de fullt i lägre omfattning då barnet är 3 månader. Mer oro i slutet av graviditeten och sämre amningsstöd var associerat med mindre amning. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Kan man låta en bebis sköta ätandet själv?

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag såg en gång en flicka som, när hon skulle äta, fick nappflaskan uppriggad av föräldrarna i bilbarnstolen. Sen fick hon liksom sköta ätandet själv. Trots att hon bara var ett par månader var hon van att hantera situationen och sträckte sig, på ett egendomligt vis, envist efter flaskan. Men ibland orkade hon inte riktigt, utan gav upp för att återhämta sig lite.

Synen fastnade på näthinnan. Den drabbade mig hårt. Jag ville hjälpa henne. Men hur?

Jag tror att de flesta föreställer sig att matandet av ett spädbarn fyller en alldeles speciell roll i barnets utveckling. Att hur matandet sköts kommer att spela roll för hur barnet senare mår. Att matandet helst ska vara lustfyllt både för den som matar och för barnet självt.

Härom dagen iakttog jag något som fick mig att fundera. En familj på väg till fjällen lunchade. En pappa satt och matade ett litet spädbarn med nappflaska. Samtidigt talade han i sin mobiltelefon. Barnet föreföll inte få det stöd det behövde för att äta. Det slog mig att jag tänkte: det där ser illa ut. Samtidigt tänkte jag: hade jag tyckt samma sak om jag hade sett någon amma och prata i mobiltelefonen samtidigt?

I samma stund kom mamman. Hon stönade och lyfte barnet ur pappans famn. När hon satt sig för att mata barnet färdigt spärrade hon menande upp ögonen mot mig. Sen log vi åt varandra i samförstånd; nej, så matar man inte ett spädbarn. Eller?

När ska man klippa tungbandet?

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland hör man att mammor och barn blir hjälpta av att barnets tungband klipps. Att ha ett kort tungband och därför som baby inte kunna sträcka ut tungan är egentligen en normal anatomisk variation. Så när ska det klippas? Man har inte kunnat visa att barn som har kort tungband oftare får problem med amningen. Men i vissa fall tycks ändå stora problem bli avhälpta ganska momentant om tungbandet klipps. Risken för komplikationer anses minimal. Klicka på rubriken om du vill se artiklen.

Kvinnor vill ha närhet

Av Eva-Lotta Funkquist

Ann Heberlein skriver i DN Kultursöndag den 2 januari att kvinnor vill ha närhet och män frihet. Det här menar hon gör att män som flyr samhällets krav flyr till skogen, medan kvinnor föder barn. Texten illustreras med en ammande kvinna.

Jag värjer mig. Jag känner inga män som flyr till skogen, eller kvinnor som gömmer sig i moderskapet. Jag känner till fenomenet, men det är ju inte samma sak som att jag tror att schabloner förtjänar psykologiska teorier.

Dessutom, jag känner också till Vera Simonsson, Renata Chlumska, eller varför inte? Karen Blixen.

Lova överlevde

Att Lova, alltså endast en månad gammal, hade överlevt strypsjukan ansågs ha något med modersmjölken att göra. Den hade räddat henne. Men hans farmorsmor Brita Margareta hade vid de sex barnens död plötsligt blivit nervös, eller tokut, som det allmänt kallades, och händelsen när Anselm Andersson hindrat henne från att gå upp i skogen med minstflickan för att mörda henne bekräftade det. Dock ville inte familjen skicka henne till dårhuset i Umedalen, eftersom detta skulle vara skamligt för hela familjen, utan man tog i stället ett mer personligt ansvar för henne och låste in henne i lillkammaren.

Där satt hon i tjugosju år, tills hon dog.

Ur Ett annat liv av Per Olov Enquist

Att komma ut som kvinna

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag hörde ett samtal på P1. En kvinna beskrev att hon hade ett starkt behova av något som hon kallade för "att komma ut som kvinna". Hon samlade några vänner för att samtala kring detta och då replikerade en väninna.

"O nej, då kommer ingen att tycka om dig"

Hon förklarade sig. Allt kvinnor gör mäts mot vad män gör. Kvinnor som ger sig på särpräglade kvinnoaktiviteter blir inte omtyckta. Att ägna sig åt något som inte kan mätas mot manlig aktivitet skapar motvilja.

Och jag undrar, är det så?