Amning och BMI

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är sedan tidigare beskrivet att överviktiga kvinnor ammar mindre ofta och att de som ammar gör det en kortare period. I den här epidemiologiska studien ville man undersöka amningsförekomsten bland såväl underviktiga, som normalviktiga, överviktiga och feta kvinnor. Urvalet bestod av 200 kvinnor som födde barn i Belgien. Av dessa var 50 underviktiga (BMI <18.5), 50 normalviktiga, 50 överviktiga och 50 feta (BMI >30).  Färre underviktiga (64 %) och feta kvinnor (68 %) initierade amning, jämfört med med normalviktiga (92 %) och överviktiga kvinnor (80 %). När barnen var tre månader var det endast 40 % i hela populationen kvinnor som forfarande ammade och förekomsten var lägst bland feta kvinnor. Färre feta kvinnor (52 %) som fortfarande ammade vid tre månaders ålder angav att de ammade på barnets signaler, jämfört med bland normalviktiga kvinnor (71 %). Bland de underviktiga kvinnorna som ammade angav 87 % att de ammade på barnets signaler. I alla grupperna toppar återgång till arbete som den främsta orsaken till att sluta amma, förutom bland feta kvinnor: De angav istället fysiska komplikationer som främsta orsak till att sluta amma. Författarna konstaterar att den lägre förekomsten av amning bland överviktiga och feta kvinnor är i samstämmighet med tidigare forskning, medan den lägre förekomsten bland underviktiga kvinnor är i kontrast med vad tidigare forskning visat.

Vad är då orskaken till den lägre amningsförekomsten bland feta kvinnor? Författarna presenterar fyra tänkbara förklaringar. Det kan vara medicinska orsaker: feta kvinnor drabbas oftare av graviditetskomplikationer. Anatomiska orsaker kan vara en annan förklaring: stora bröst gör amningen rent tekniskt svårare för en del feta kvinnor. Fetma är kopplat till lägre sociokulturell status och därmed till lägre tilltro till sjukvården och hälsofrämjande råd. Och till sist: det kan finnas psykologiska förklaringar. Feta kvinnor kan tänkas ha en lägre kroppstillit.

Föräldraledigheten i Belgien, efter att barnet är fött, är 14 veckor. Författarna konstaterar att det finns ett land som utmärker sig med en exceptionellt lång föräldraledighet, nämligen Sverige!

Söndagsbio: Formula for disaster

"Because it's best for the baby"

Av Marit Olanders

På Fillippinerna finns visserligen regler om marknadsföring av brsötmljksersättning, men de följs inte. Föräldrar möter reklam för ersättning direkt i teve och på sjukhusen och indirekt via köpta läkare, barnmorskor och sjuksköterskor, som har varit på bjudresor, fått prylar, mat eller julfesten betald av barnmatsföretagen. Många är övertygade om att deras egen mjölk inte är lika bra som det köpta pulvret, en mytbild som stödjs av tevereklam med underbarn inom musik eller sport som påstås ha fått ersättning av ett visst märke.

Verkligheten ser ofta mycket sjavigare ut än de glättiga tevebilderna. Läs mer här.

Det är svårt att förstå att detta verkligen händer. Förstår inte barnmatsföretagen vilken skada marknadsföringen gör? Varför fortsätter de i så fall?

Filmen innehåller en del starka scener så känsliga tittare varnas för del 1.

PCO och amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Polocystisk ovarialsyndrom (PCO) är ett tillstånd som ett okänt antal kvinnor drabbas av (mellan 5 till 20 % brukar anges) och som innebär att äggstockarna ser lite annorlunda ut. Symtomen är glesa ägglossningar, ökad behåring, övervikt och fertilitetsproblem och syndromet anses bero på en obalans mellan kvinnligt och manligt könshormon. Gravida kvinnor med PCO har fler graviditetsproblem (som graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning) jämfört med andra kvinnor. I den här så kallade fall-kontrollstudien matchade man 36 PCO-kvinnor som nyligen fått barn med 99 nyblivna mammor utan PCO. När barnen var en månad gamla ammade färre kvinnor med PCO,
75 % vs. 89 %. Hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate var under graviditeten högre bland PCO-kvinnorna som inte ammade. PCO-kvinnorna i studien var överviktiga, men tyvärr fanns ingen uppgift på kontrollkvinnornas vikt (det är känt att övervikt innebär mindre amning). Det fanns däreomot inget samband med PCO-kvinnorans testosteronhalt och amning. Författarna drar slutsatsen att bland PCO-kvinnor är amningsförekomsten lägre och att hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate kan vara inblandat.

Vilket ståhej är ett barnliv värt?

Av Eva-Lotta Funkquist

På sista tiden har det kommit många kommentarer här på bloggen om att det inte är någon skillnad mellan ammade barn och flaskuppfödda barn i i-länderna. Så här skrev en kommentator efter förra inlägget.

Det var inget ramaskri över hur sjuka barnen plötsligt hade börjat bli (efter att bröstmjölkersättningen infördes som möjlighet, min anm) hur sämre de presterade i skolan eller dylikt för att det inte var någon skillnad! Det är bara nu som forskare försöker övertala världen om att det faktiskt finns en skillnad - men det är en skillnad som inte går att se i praktiken och är så liten så det inte är värt ståhejet kring det.

 Att det finns en risk med flaskuppfödning i fattiga länder är de flesta överens om. Enligt UNICEF dör varje år 1.3 miljoner barn av undernäring på grund av utebliven amning. Dessutom dör också många barn av luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar på grund av utebliven amning. Det är inget ståhej kring det här. Det har kallats "den tysta katastrofen".

Men att utebliven amning riskerar barns liv gäller inte bara i u-länder. I USA har forskare räknat ut att 720 spädbarnsliv skulle kunna räddas eller förlängas varje år med amningsfrämjande insatser. Inte heller Latinamerika räknas väl till de fattigaste länderna? Där har forskare räknat ut att 52 000 liv skulle kunna räddas årligen om spädbarnen ammade exklusivt i tre månader.  För den som vill göra listan ännu längre finns den här sajten.

Och jag undrar, var är ståhejet?

Vad experimentet bestod i

Av Marit Olanders

Carl Bildt är omvittnat svår att intervjua. Enligt en handbok i intervjuteknik är det bara en skolelev som har fått Bildt svarslös. Ett av Bildts knep är att han använder ord på ett annat sätt än vad som är vedertaget. Den tekniken ger också Agnes Wold sig på i ett försök att misstänkliggöra rekommendationen om helamning i sex månaders i Petra Jankov Pichas bok Att flaskmata:

Agnes Wold menar att rekommendationerna om exklusiv amning i sex månader är ett storskaligt experiment iscensatt av WHO.

Här uttrycker sig Wold snarlikt världens största experiment på människor utan kontrollgrupp - vilket är vad flaskmatning har kallats. Uttrycket är nämnt i Elisabet Helsings bok Amming - til deg som vil amme med referens till en vetenskaplig artikel från 1976, Hendricks RG. Socio-economic and psychological factors in breastfeeding motivation. Bull. Int. Ped. Assoc. 1976; 6: 37±44. Experimentet hade ingen hypotes, ingen kontrollgrupp och faktiskt utan något särskilt motiv, menar Helsing.

Uttrycket är dock äldre än från 1976.  I mötesdokumentationen från ett nutritionsseminarium anordnat av Semper (!) 1973 där dåtidens mest kända profiler på amningsområdet deltog, refererar Bo Vahlquist, professor vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, till experimentet:

I USA hade industrin sedan länge tagit över livsmedelsförsörjningen för människan i hennes första levnadsår, och dettas mera målmedvetet och energiskt än för någon senare period i livet. Världens största experiment utan kontrollserie var i full gång. Försiktiga bedömare sa att det bara var under bråkdelen av en sekund i mänsklighetens historia som man prövat att ersätta amningen med något annan form av uppfödning.

Jag har inte lyckats spåra uttrycket längre än så just nu men återkommer om jag hittar mer.

Lite längre ner i Att flaskmata anar Wold en konspirationsteori med WHO i spetsen som ska förtiga att kvinnor egentligen inte kan amma i den utsträckning som rekommendationerna nämner:

Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus. Det har påpekats i alla studier, men det är ingenting man talar om för allmänheten.

Jag har läst många studier men jag har inte sett något om detta remarkabla näringsbehov. Däremot finns det gott om belägg för att undernärda mödrar ändå producerar näringsrik mjölk. Därför vill jag gärna se några av alla de studier som Wold har sett men som undanhålls allmänheten.

Vad man får visa på You tube

Av Marit Olanders

Att kunna få ut mjölk ur bröstet utan att barnet ammar och även om man inte äger en pump är bra att veta om man behöver vara skild från sitt barn. Norska Ammehjelpen har gjort en film om handmjölkning där man tydligt ser hur det kan se ut, och att det bör spruta, inte droppa från bröstet när utdrivningsreflexen är igång.

Nu berättar Ammehjelpen berättar att användare på Ypou tube vill klassa filmen om handmjölkning som vuxenmaterial. Handmjölkning berör dock barn i allra högsta grad. Många storasyskon har sett sina mammor handmjölka eller pumpa ut mjölk och småbarn som har amnignen kvar lär sig ibland handmjölka själva.

Dysphoric Milk Ejection Reflex 2

Sökvägarna vi väljer är inte alltid de avsedda

Av Eva-Lotta Funkquist

Tonåringen skulle intervjua Åsa Linderborg, som är kulturchef på Aftonbladet, i ett skolprojekt om journalistik. Det är lite knivigt att ta sig till Aftonbladet från Centralstationen. Ska man gå upp på Klarabergsviadukten vid Cityterminalen eller ska man gå upp till Kungsgatan och sen ner till Västra Järnvägsgatan? Båda föräldrarna var engagerade. Hitta.se, Eniro och Google Maps. Kommer man ner från Klarabergsvägen till Västra Järnvägsgatan? Det byggs. Står det baracker för nedgången? Eller finns det ingen nedgång?

-Äsh, sa tonåringen, jag frågar någon som står och säljer Situation Stockholm

När hon var bebis praktiserade jag på "torken" som låg på Ulleråkers mentalsjukhus. Hon åt just ingen mat så pappan kom förbi varje lunch. Jag ammade henne under lindarna i den parklika trädgården. Uppe i de stora fönsternischerna stod farbröderna och tittade ned på oss genom spröjset.

Jag har alltid trott att hade man sökt svar hos dem om amning så hade de vetat.

Dysphoric Milk Ejection Reflex 1

Av Eva-Lotta Funkquist

Igår var Caroline af Ugglas med i tv-programmet Sommarpratarna. Hon berättade att då hon ammade fick hon så svåra tvångstankar, att hon skulle skada barnet, att hon alltid ville ha sin man sittandes bredvid sig i soffan just då hon ammade. När hon berättade om sina problem för en barnmorska svarade hon att vissa kvinnor får tvångstankar då de ammar. Caroline tycks därefter ha kunnat hantera sina tvångstankar mycket bättre och vänt sin reaktion till något positvt: hon såg det som att den fanns där för att hon skulle vara uppmärksam på faror.

En kommentator frågade nyligen om amningen i sig kan ge depression och en av våra läsare hittade det här och det här och det här. Det verkar onekligen som om det kan ha varit det här Caroline beskrev. Titta på programmet också vetja!

Fenomenet beror alltså inte på en depression, utan förklaras bero på opassande dopaminreaktion. Reaktionen beskrivs alltså som en form av reflex som kan utlösas av utdrivningsreflexen även vid t.ex pumpning. Enligt artiklarna kan man anta att kvinnor som upplever det här ibland slutar att amma tidigare än de egentligen vill och att kunskap om fenomenet minskar obehaget och kan leda till att kvinnor fortsätter amningen.

"Att flaskmata" brister i fakta

Av Marit Olanders

Boken Att flaskmata av Petra Jankov Picha fyller ett behov, nämligen att berätta att flaskmatande föräldrar behöver råd och stöd precis som ammande. Den är ett rop på bekräftelse: Vi syns! Vi finns! Respektera oss! Jag hoppas den kan leda till en öppnare och mer accepterande inställning till flaskmatning, och att den bidrar till att flaskmatande föräldrar slipper känna sig marginaliserade.

Så långt allt väl. Men boken marknadsförs med förvrängd historieskrivning:
Genom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn. Arkeologer har hittat flaskor och matingsset från så tidigt som 4500 år före vår tideräkning. Hur kunde det bli så att det idag är så viktigt att svenska kvinnor ammar, nästan till vilket pris som helst?

I Att flaskmata står att den äldsta funna nappflaskan är 4000 år yngre, från 450 fvt. Det har förvisso funnits föregångare till nappflaskor från före industrialismen. Men spädbarn som inte ammas och lever i miljöer där det inte finns rinnande vatten och avlopp, möjlighet till upphettning (för pastörisering av djurmjölk eller kokning av vatten), disk och sterilisering svävar i akut livsfara. Det är sant i dag såväl som för 2000 år sedan (enligt en snabb sökning på internet kommer det närmast sanningen) Det som skiljer är att det i dag på de flesta håll finns en medvetenhet om hygienens betydelse, vilket knappast kan ha varit fallet då. Inte alla barn dör, men förskräckande många. Nog har flaskmatning sin givna plats i vårt samhälle utan att man ska behöva rättfärdiga det med argument som gränsar till historieförfalskning?

Som jag skrev i går gör Petra Jankov Picha stor sak av Sven Carlsens forskning som visade på att samband mellan hög testosteronhalt hos kvinnor och amningsproblem. Hon nämner en intervju i Sydsvenskan med Carlsen som verkligen bekräftar flaskmatande föräldrar genom att helt frankt basunera ut "Flaska lika bra som bröst". Picha påstår att Carlsen har gjort en undersökning av 17 000 kvinnnor och deras barn och inte funnit några större skillnader i hälsa efter sex år. Detta är så ihoptrasslat och felaktigt att det är svårt att reda ut, men häng med:

Carlsen har studerat hormonnivåer hos 181 gravida kvinnor och sedan hur länge kvinnorna ammat sina barn. Han fann att kvinnor med högre halter av vissa hormoner ammade mindre. Länk här.

Studien med 17 000 mor-barn-par är inte Carlsen involverad i. Det är den stora Probitstudien från Vitryssland som letts av Michael Kramer. Studien är unik eftersom ett stort antal mor-barn-par slumpmässigt hamnade på 31 BB-enheter som var antingen amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Det som har jämförts är dels hur mycket kvinnorna som ammade beroende på om de hamnade på ett sjukhus som var amningsvänligt eller ej, och dels barnens hälsa utifrån på vilket sjukhus de föddes, där den stora skillnaden i deras uppväxtvillkor var förekomsten av amning.

Probitstudien jämför inte ingen amning med amning en viss tid. Fler av barnen i interventionsgruppen (födda på amningsvänliga sjukhus) ammades än barn i kontrollgruppen i samma ålder (särskilt stor var skillnaden mellan helammade barn vid 3 månader, 43% repsektive 6 %), men i båda grupperna fanns barn som inte ammades alls vid 3 månader (27% respektive 40 %) och barn som fortfarande ammades vid 12 månader (20% respektive 11%).

Vid ett års ålder hade barnen i interventionsgruppen haft mindre magsjuka och mindre atopiskt eksem än barnen i kontrollgruppen, medan skillanderna i förekomst av infektioner i luftvägarna, öroninflammation m m var mycket små. Vid 6,5 års ålder mättes barnens hälsa på nytt och man fann att barnen i interventionsgruppen presterade signifikant bättre i kognitiva test än barnen i kontrollgruppen, länk här.  Det fanns ingen skillnad i grupperna vad gäller samspel mellan mamma och barn eller tandhälsa vid 6,5 års ålder.

Probitstudien visar att kunnig och stödjande miljö kan ha stor betydelse för kvinnors förmåga att amma sina barn. Jag förstår att Michael Kramer dementerar när man använder hans studie som bevis för att amning eller ej inte spelar någon roll för hälsan.

Petra Jankov Picha ger också stort utrymme åt Agnes Wold i son bok. Bland annat får hon föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma:

Det har funnits farhågor att enbart bröstmjölk i sex månader är otillräckligt och ingenting talar för att det är bra att vänta så länge som sex månader med att introducera annan föda. I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.

Med detta uttalande har Agnes Wold, och Petra Jankov Picha, irrat så långt ut spekulationsträsket att de är svaret skyldiga. VAR finns belägg för dessa kategoriska tvärsäkra uttalanden? Petra Jankov Picha skriver att hennes bok har granskats av certifierade amningskonsulter, som dock inte nämns vid namn. Jag har tidigare frågat Petra varför hon inte kollade upp det här med kvinnors förmåga att helamma i sex måander med amningskonsulterna, som till skillnad från Agnes Wold har sakkunskap i ämnet och hon tyckte det räckte med de svar hon hade.

Jag hade verkligen önskat att det fanns en bra bok om flaskmatning, som bekräftar och stärker föräldrar, klart och konkret berättar hur flaskmatning kan gå till (också kring detta finns frågetecken i Att flaskmata som jag hoppas återkomma till) OCH som hade en acceptabel faktakoll. Nu blev det det här inlägget i stället. Jankov Pichas påståenden ska inte stå oemotsagda.

TILLÄGG 24/11 Eftersom en rad uppretade kommentatorer har påpekat att amningskonsulterna som har faktagranskat "Att flaskmata" visst nämns vid namn i boken kan jag bekräfta att det stämmer (s 165). Petra Jankov Picha medger att uppgiften om nappflaskor från 4500 år fvt är felaktig och att hon har blandat ihop uppgifterna om Carlsens och Kramers forskning. Dock kvarstår frågetecknen kring Wolds och Jankov Pichas spekulationer om många kvinnors bristnade förmåga att helamma i sex månader.

Söndagsbio: Barnet tar tag

Av Marit Olanders

Norska Ammehjelpen tyckte det saknades bra och tydliga amningsfilmer så de bestämde sig för att producera egna. Filmerna finns på Ammehjelpens hemsida men också på youtube, vilket gör att jag kan lägga upp dem här.

Här kommer en film där man tydligt ser hur ett barn tar ett stort tag.

Vetenskap och spekulation

Av Marit Olanders

Är det mammans testosteronnivå som avgör om hon kan amma eller ej? Det hävdade den norske forskaren Sven E Carlsen häromåret, i en nyhet som fick stort internationellt genomslag i media helt i enlighet med regeln att "hund bet man" inte är en nyhet, medan "man bet hund" är det, det vill säga att det är lättare att få genomslag för något udda som går på tvärs mot vad som sagts tidigare än något som bekräftar tidigare forskning.

Petra Jankov Picha tog stort intryck av Carlsen i sin bok Att flaskmata, och skrev bland annat: "Sven M Carlsens forskning visar också att förmågan att amma har med kvinnans halter av testosteron i kroppen att göra. Ju högre halt desto svårare att få igång mjölkproduktionen."

Elisabet Helsing kommenterar Carlsens forskning på norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger. Hon menar att Carlsen har en teori om varför vissa kvinnor inte kan hjälpas till amning som såvitt hon kan bedöma är väl underbyggd. Men, skriver hon, så lämnar Carlsen vetenskapen och ger sig ut i spekulationer. Bland annat påstår han att eftersom det är miljön i livmodern som bestämmer hur väl amningen lyckas är det föga man kan göra åt det. Misslyckad amning är inte mammans "skuld".

Amning är emellertid mer komplext än så. Amningsrådgivning kräver insikt, kunskap och pedagogisk förståelse. De som håller på med det vet att nästan alla mödrar som tror att de inte kan amma faktiskt kan det med god och vänlig rådgivning. Och skulle det ändå inte funka är de noga med att inte ge mamman skulden för det. Och om det bara är hormonnivån i livmodern som bestämmer hur det ska gå att amma, hur förkalrar Carlsen den enorma uppgången i amning i Norge från 1969 till idag (eller i Sverige från 1973 och framåt)? Kan Carlsen visa att hormonnivåerna är annnorlunda hos norska och svenska kvinnor än hos exempelvis irländska, som har mycket låg amningsfrekvens?

Paraplyorganisationen WABA har också kommenterat Carlsens forskning och menar att det inte finns bevis för att kvinnors testosteronhalt samvarierar med om de föder på amningsvänliga sjukhus enligt BFHI eller med om det finns amningsrådgivare i närheten. De nämner också att Carlsen hänvisar till Michael Kramers stora studie i Vitryssland, där kvinnor slumpmässigt hamnade på sjukhus som var amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Resultaten visade att barn som fötts på amningsvänliga sjukhus ammades i större utsträckning och blev mindre drabbade av magsjuka och atopiskt eksem under sitt fötrstas år, och hade signifikant högre IQ vid sex års ålder. Kramer har gått ut och sagt att resultaten har feltolkats.

WABA menar att budskap som "ny forskning visar att bröstmjölk inte är så viktigt" kan göra stor skada genom att de rättfärdigar dåliga rutioner och minskar kvinnors tilltro till sig själva. De underminerar arbetet med att främja evidensbaserade rutiner för att stödja amning och minska sjukdom och död bland barn. Det spelar barnmatsindustrin rakt i händerna.

Också Amningsbloggen skrev om Carlsens forskning.

Hur vanligt är det att kvinnor inte kan amma?

Av Eva-Lotta Funkquist

"Alla kan faktiskt inte amma", sägs det uppfordrande ibland och jag tror att den som säger så ofta menar att vissa kvinnor av fysiologiska skäl inte kan producera tillräckligt mjölk för att amma. Det är inte svårt att hitta procentsiffror på detta tillstånd. I Lindberg och Lagercrantz barmedicinbok finns en punktlista med amningsproblem. På första plats kommer otillräcklig mjölkmängd och man konstaterar frankt att 5 % av alla mödrar inte bildrar någon eller otillräcklig mjölkmängd. Referens saknas.

Jag är ganska säker på att det inte heller finns någon forskningsreferens till påståndet, utan att de 5 % rör sig om en påhittig (och överdriven) gissning från författarens (Tor Lindbergs) sida. För hur skulle man kunna undersöka det här på ett tillförlitligt sätt?

Det finns dock ett beskrivet tillstånd som tycks medföra fysiologiska svårigheter att amma. Kvinnor med så kallade tubulära bröst kan ha glandulär hypoplasi och därmed för få mjölkbildande körtlar. Man uppskattar i den här artikeln att en av 1000 kvinnor har bröst med den här malformationen. Observera att artikeln också innehåller en bild på tubulära bröst

Det är dock inte giviet att man inte kan amma om man har tubulära bröst. Jag har träffat kvinnor med tubulära bröst, som ändå har ammat fullt. Här finns en fallbeskrivning av en mamma med tubulära bröst som ammade, men stötte på flera amningsproblem.

Amning och depression

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland, eller snarare ganska ofta, hör jag att kvinnor som drabbats av postpartumdepression får rådet att de bör sluta amma. En av anledningar, som motiverar att de bör sluta amma, brukar anges vara att sömnen anses viktig för att depressionen ska läka. Men nu börjar forskning komma fram som ifrågasätter den här behandlingsstrategin, som faktiskt t.o.m. anses kunna förlänga depressionen. Man börjar föra fram just amning som en läkande faktor vid depression och utebliven amning som en riskfaktor för depression och en av anledningarna är att forskning visar att ammande mammor får mer sömn än icke ammande. En annan orsak att ammande mammor somnar och somnar om fortare, vilket är en viktig faktor för att depressionen ska läka. Klicka på rubriken om du vill läsa mer!

Kvinnor, män och amningsstöd

Av Eva-Lotta Funkquist

"Tänk om män födde barn och skulle amma, då skulle såna här sidor (Amningsbloggen, min anm) aldrig funnits. Då hade männen tänkt, jaha du ammar - det gör inte jag och vice versa."

Så skrev en kommentator efter det här inlägget.

Jag har arbetat med amning i många år. Jag vet att det inte är så enkelt som kommentatorn hoppas. Män kan ha otroligt komplicerade relationer till amning trots att de aldrig ammat. Jag tror att alla som arbetar professionellt med amning har stött på problemet. Arbetskamrater som blir provocerade så fort amning kommer på tal, och jag tror också att alla är överens om att det kan röra sig om både män och kvinnor.

Till dig som har upplevt mathets

Av Marit Olanders

Har du ett barn som ammar men inte är särskilt intresserat av fast föda? Har du prövat att ge potatis med bröstmjölk, palsternackspuré, mosad banan (trots att många säger att man inte ska börja med det) och en massa annat som ditt barn bara precis har smakat på och sedan ratat? Växer och utvecklas ditt barn som förväntat - bara att det inte äter några skönjbara portioner med mat?

Blir du stressad över alla menyer, karriärsstegar och andra föräldrars berättelser om små matälskande, fågelungsliknande barn? Kanske rentav någon från vården ifrågasätter om du verkligen försöker ge ditt barn mat?

Med andra ord, har du upplevt mathets?

Då är det här inlägget för dig.

Alla barn börjar inte älska annan mat direkt. En del gör det, ibland till den grad att amningen håller på att konkurreras ut. Då får man fundera på om det är okej om amningen rinner ut i sanden, eller om man vill dra i bromsen lite. Man kanske drar ner på skedmatningen och låter barnet plocka i sig mat i sin egen tankt. Men så finns det också det motsatta - barn som visserligen smakar på mat som de erbjuds, men som inte äter annan mat för att bli mätta utan fortsätter med amningen som huvudsaklig näringskälla. Växer och utvecklas barnet som förväntat behöver man knappast oroa sig för järnbrist.

Ta med barnet i måltiderna, låt det ha mat inom räckhåll, erbjud det att smaka av din mat, t ex: "Det här tycker jag är riktigt gott! Vill du smaka?" Det verkar vara vanligt att barn på 6-12 månader väljer sig att förlita sig på antingen amningen eller annan mat som huvudsaklig näringskälla. Få barn i den åldern verkar accpetera att amma morgon och kväll och äta annan mat hela dagarna. Antingen rinner amningen ut i sanden, vilket är särskilt vanligt om välling finns med i bilden eller så dröjer det innan aptiten på annan mat blir större.

Så småningom ökar motivationen eller vad det nu är som ska till och matmängderna börjar öka. Det kan dröja ända fram emot ettårsdagen, ibland ändå längre. Alla barn är inte "tidiga" med att äta större mängder annan mat. Alla barn kommer inte heller att vilja börja lapa kryddmått med mat från förädrarnas fingrar på fyramånadersdagen. En del är ointresserade, och det länge. Utan att något är farligt eller fel.

Från fyra månader

Av Eva-Lotta Funkquist

Spädbarns hälsa är viktig. Därför kommer myndigheter med rekommendationer i frågor som rör deras hälsa. Amningsförekomsten minskar och det här har fått både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att agera. Man uppfattar ett det är ett problem att WHO:s amningsrekommendation, som bland annat säger sex månader exklusiv amning, inte efterlevs i vården i Sverige. Livsmedelsverket har uppmärksammat att BVC rekommenderar smakportioner från fyra månader (trots att de ska rekommendera exklusiv amning i sex månader). Argumentet till att börja med smakportioenr vid fyra månader har bland annat varit att barnet har ett "smakfönster" som skulle vara öppet mellan fyra till sex månader. Om fönstret stängs innan barnet har fått smakportioner argumenterar man ibland på BVC att det kan bli problem med barnets matintroduktion. Påståendet är inte grundat i någon vetenskap, utan var från början ett försäljningsknep från barnmatsindustrin (ett knep som har fått starkt fäste på BVC). Det här har gjort att Livsmedelsverket infört ett nytt begrepp: pyttesmå smakprov. Som framgår rekommenderas smakproven bara att ges om barnet visar intresse och det ska då vara kryddmåttstora mängder av den mat som barnet visat intresse för (t.ex. från förälderns tallrik). Rekommendationen gäller både barn som ammas och barn som äter ersättning.

Hur fiffigt det här är av Livsmedelsverket återstår att se. Begreppet är av flera skäl inte problemfritt. Ett tänkbart scenario är att barnmatsindustrin utnyttjar pyttesmå smakprov till att ännu hårdare lansera barnmatsprodukter till barn som är så små att de inte bör eller behöver äta deras produkter. Redan innan pyttesmå smakprov infördes var det här alltså ett problem. Semper har inte mindre än 18 barnmatsprodukter som är märkta med "från fyra månader". Det är naturligtvis oekonomiskt, opraktiskt och omiljövänligt att öppna en barnmatsburk för att sedan se om spädbarnet visar intresse för ett kryddmåttstort smakprov.

Semper presenterar sina produkter i en karriärsstege som barnet kan "klättra i". Naturligvis finns det massor att tjäna på, för ett barnmatsföretag, att spädbarnet börjar klättra från så späd ålder som möjligt. Redan i våras fick jag den första inbjudan från Semper för att komma och lyssna på deras tolkning av pyttesmå smakprov. Alltså redan innan Livsmedelsverket ens hade presenterat sitt nya begrepp. Barnmatsföretagen åker också väldigt aktivt runt till Sveriges BVC och berättar för sjuksköterskorna om sina produkter.

Jag tycker att det är mycket förvånande att barnmatsföretagen inte får någon negativ uppmärksamhet kring att de inte märker sina burkar i enlighet med WHO:s och Livsmedelsverkets rekommendationer. Om de fick frågan varför de märker sina burkar med "från fyra månader" vad skulle de svara då?

Snälla, hjälp till och mejla dem frågan vetja: konsumentkontakt@semper.se

Och låt Amningsbloggen veta svaret...

Grattis på Fars Dag!

Av Marit Olanders

Här kommer en söndagsbio om hur fäder kan stötta sina kvinnor i amning och ha en nära relation med sina barn. Ni får gå in på länken och kika.

http://www.youtube.com/watch?v=oVeZOtX9IxY

Amning som färdighetskunskap

Av Marit Olanders

Att det finns olika sorters kunskap är egentligen rätt självklart. Det är skillnad på att kunna räkna upp åarna i Halland och att kunna cykla.

Två typer av kunskap är
påståendekunskap eller teoretisk kunskap, att veta att
färdighetskunskap eller praktisk kunskap, att veta hur

Ibland har de ställts i motsats till varandra. bland teoretiskt skolade människor har den teoretiska kunskapen värderats högst och bland praktiskt skolade människor har många gånger praktisk kunskap värderats högst. I själva verket är de ömsesidigt beroende av varandra. Att kunna läsa och skriva är färdiogheter som alla teoretiskt skolade människor använder sig av, och praktisk kunskap har en grund av teori, även om man inte med ord kan förklara vad som egentligen händer när man cyklar, varför man inte välter t ex.

Amning innehåller ett stort mått av praktisk kunskap, det är en färdighet. Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi inriktad på läsinlärning har sagt så här:

Det krävs 5000 timmars övning för att bli bra på något. Det gäller oberoende av om man ska bli bra på golf, spela fiol eller på bordtennis. En färdighet kräver oerhört stora doser övning för att etablera sig ordentligt i ryggmärgen.

Tänker man att amning är något som pågår dygnet runt kan mnan räkna 5000/24= ungefär 200 dygn = ungefär 7 månader. Så efter minst 7 månaders ihärdig övning innan man uppnått färdighet. Det är då många tycker det börjar bli dags för avvänjning ...

Jag menar verkligen inte att "om man har ammat mindre än sju månader så kan man inte amma". I själva verket tycker jag man ska ta alla såna här siffror med en stor nypa salt. Olikheterna människor emellan är så stora att man aldrig kan sätta upp ett speciellt antal timmar. Men det siffran 5000 timmar pekar på är att det krävs hursomhelst mycket  övning.

Den visar på det orimliga i uppdelningen i kvinnor som "kan" och "inte kan" amma - utan att få lära sig av någon och utan att få öva.

Söndagsbio: Så gynnas amningen av samsovning

Av Marit Olanders

Här är en liten film som visar hur snabbt det går att svara på barnets amningssignal om man sover tätt tillsammans.

Amningsfredag 11 november

Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet
Akademiska sjukhuset, Robergsalen ing 40, 4 tr

9.00-09.30
Välkommen: Amning och sovvanor
Christine Rubertsson
Eva-Lotta Funkquist

09.30-10.15
Säker samsovning
Kerstin Hedberg Nyqvist

10.30-11.15
Känguruvård- orkar föräldrarna?
Ylva Thernström Blomqvist

11.15-12.00
Föräldrars och barns sovvanor
Lena Lööf

13.15-15.30
Primater och separation
Tomas Ljungberg

15.30-16.00
Avslutande diskussion

Amningsbloggens nappflasktest del 5

"Kommer inget sött"

Av Marit Olanders

Amningsbloggens expertammare Katrin*, 6,5 år, testade sju nappflaskor för Amningsbloggens räkning. Katrin ammade regelbundet fram till 5,5 års ålder och ammar fortfarande av och till. Framför allt tyckte hon att ingen av de testade nappflaskorna liknade bröstet, vilket tillverkarna påstod. Men hon hade också kommentarer om vad som kom ut ur flaskorna, som testades med vatten.

Katrin påpekade flera gånger att det inte kom bröstmjölk ut flaskorna. ”Det kommer inget sött” sa hon om Bambinos flaska, och om Esskas ”Kommer vatten och ingen bröstmjölk”.

Bröstmjölk har en speciell, söt smak. Smak och konsistens ändrar sig också under pågående amning, då mjölken först är mer söt och läskande och sedan gradvis blir fetare och rundare i smaken. Även om det är bröstmjölk i flaskan har vi inte kommit dithän att vi kan efterlikna denna gradvisa övergång från förmjölk till eftermjölk.

Också vad gäller bröstmjölk och bröstmjölksersättning skiljer sig smaken åt. Bröstmjölk har en sötare, rundare smak, medan bröstmjölksersättning har en mer endimensionell smak.


*"Katrin" är ett fingerat namn