söndag 27 februari 2011

Förresten, den var bakad på bröstmjölk


Av Eva-Lotta Funkquist
Föräldrar som har sjuka spädbarn vill ibland visa sin uppskattning till vårdpersonalen. De brukar då bjuda på något gott. Jag har flera gånger hört historien om mamman som låtit personalen sitta och mumsa en lång stund för att och sedan, då någon av de bjudna säger "tack det var gott", inflika: "förresten, kakan var bakad på bröstmjölk, jag har ju så mycket i frysen." Jag antar att den här historien uppfyller alla kriterier för att vara en "Klintbergare".

Häromdagen hörde jag en annan spännande historia. En väninna, född på sjuttiotalet, läste barnkunskap (ett ämne som man förr läste under några veckor i nian). En klasskamrats mamma jobbade på neonatalen. Hon kom till klassen och berättade om sitt arbete. Med sig hade hon donerad bröstmjölk. Hon erbjöd klassen att smaka. Det uppstod något sorts grupptryck; alla smakade. När jag hörde historien tänkte jag, det där skulle aldrig hända idag.

Men där kanske jag har fel. Läs här och här.

lördag 26 februari 2011

Sexa i VM och ammar

Skidåkaren Maria Rydqvist har inte kört ett mästerskap på sex år. I juli förra året födde hon Wilda och hon ammar dottern fortfarande. Idag kom hon sensationellt på sjätte plats i VM:s skiathlon. Klicka på rubriken.

Hjälp till med detektivarbete



Av Eva-Lotta Funkquist


Margret Mead levde mellan 1901 och 1978 och arbetade som kulturantropolog. Hon deltog i den amerikanska debatten i flera olika frågor, t.ex. ansåg hon att könsroller är kulturellt bundna istället för bilogiskt givna. Hon bedrev fältarbete i och beskrev flera olika kulturer, t.ex. på Samoa, Nya Guinea och Bali. Det finns ett citat av Margret Mead som återgivits i flera svenska böcker, se nedan.

"Att amma är ett sätt att umgås med sitt barn. Kvinnan i andra kulturer ger sitt barn bröstet utan förbehåll. Hon oroar sig inte för när barnet åt sist eller om hennes bröst tycks vara fulla eller tomma. Hon ammar inte först och främst för att barnet ska få i sig mjölk- hon ammar barnet för att det ska trivas och vara nöjt. Om barnet gråter , har hicka, gör sig illa eller är rädd för främmande, ger hon bröstet. På så sätt får barnet den mjölk det behöver, men mjölken i sig är av underordnad betydelse. När detta att ge mjölk blir det avgörande känner mamman att hon kan neka barnet bröstet om hon känner att barnet har fått nog med mjölk eller inte är hungrigt längre. Ur barnets synpunkt är njutningen och tröstandet vid bröstet borta. Det blir mamman och inte barnet som avgör om barnet behöver bröstet och när det skall få bröstet. Detta är en djupgående skillnad från det normala mönstret i de flesta kulturer. Det ger en synlig skillnad i den personliga utvecklingen av spädbarnen och därför kanske också av kulturen själv."

Just det här citatet är taget ur Faxelid, E. (red) Lärobok för barnmorskor från 1993.

Nu till detektivarbetet: Var finns originalet, och ser citatet olika ut i olika källor?

fredag 25 februari 2011

tisdag 22 februari 2011

Pappor och spädbarnsuppfödning

Av Eva-Lotta Funkquist

Vilken inställning pappan har till spädbarnsuppfödning har visat sig spela roll för hur barnet matas. Det är dock inte så väl undersökt. I den här studien intervjuade man pappor eller blivande pappor från fem lågsatusområden i England. Övergripande teman som rörde sexualitet, förlägenhet och socialt beteende kom fram i alla grupper. Amning betraktades som något svårt, medan bröstmjölksersättning beskrevs som bekvämt och säkert. Även de som inte hade någon erfarenhet av amning ansåg att främmande män skulle bli attraherade om deras kvinna ammade. Forskarnas slutsats är att den här sexualiserade synen på amning är ett hinder för kvinnor då de vill amma.

Hälsopåstående eller lagstifta för all tillskottsnäring?

Av Signe Franks

Aktion i EU för att blockera hälsopåstående om DHA i tillskottsnäring

För första gången sedan EU antog en förordning om närings- och hälsopåståenden om livsmedel förbereds nu en aktion bland ledamöterna för att blockera ett påstående som godkänts av EFSA (European Food Safety Authority), den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Påståendet gäller tillsatsen av den långkedjiga n-3 fettsyran dokosahexaensyra, DHA, som sägs ge barnet bättre syn. DHA förekommer i bröstmjölken i små mängder och är då i en helt annan miljö med enzymer mm. än den DHA som framställs ur alger eller ögonhålorna från fiskar och sätts till en pulverprodukt. I marknadsföringen, där sådan tillåts, kan det exempelvis stå ungefär ”Du vill ju att hon ska se bättre - solnedgångar, elefanter, stjärnorna”…”(produktens namn) förbättrar ögonens utveckling”.

Den forskning som ligger till grund för godkännandet stöds inte av mer övergripande forskningssammanställningar från exempelvis Cochrane (som brukar göra oberoende sammanställningar av relevanta undersökningar inom hälsovården).

När det gäller tillsatsämnen i modersmjölksersättningar och tillskottsnäring anser de som ifrågasätter DHA påståendet att samtliga barn bör ha tillgång till bästa tänkbara produkter. Om det visar sig att en tillsats är ofarlig och nödvändig ska detta tas upp i reglerna för produktsammansättningen och tas med i innehållsdeklarationen: aldrig som ett hälsopåstående.

Det är också på tapeten att försöka ändra den relativt ”hemliga” hanteringen av närings- och hälsopåståenden så att allmänheten får bättre insyn och processen blir mer demokratisk.
Läs mer på Baby Milk Actions hemsida, där det även går att ladda ner en så kallad briefing som kan skickas till EU-ledamöterna.Svenska livsmedelsverket har information om EFSA på svenska:

söndag 20 februari 2011

Jag tänkte bara på mjölken i mina bröst

Av Eva-Lotta Funkquist

Istaahil Hussein Farah från Somalia bor i Falköping. Hennes sju barn bor i ett flyktingläger i Kenya. Hon har inte träffat dem på tre år. Den yngsta var ett år då de skildes åt. Hon berättar i dagens DN:

-Min man och jag greps av Al-Shabab, som påstod att vi samarbetat med den etiopiska armén. Militären skrek att jag sålt min kropp åt etiopiska soldater. Jag tänkte bara på mjölken i mina bröst och att jag inte fick amma min son.

För några månader sedan släcktes Istahils hopp. Barnen och maken fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige.

Att arbeta och amma samtidigt


Av Eva-Lotta Funkquist

De flesta som försökt märker att det går ganska bra att arbeta och amma samtidigt. Gotlandsgruppen fick under en amningsaktion, till stöd för en kvinna som nekats att amma på sin arbetsplats, en gång frågan från en journalist: Vad kan man inte göra när man ammar?

Svaret blev: köra bil!

lördag 19 februari 2011

Charlatanen betraktar sig i gott sällskap

Av Eva-Lotta Funkquist

En anonym kommentator ställde, efter ett inlägg där jag citerade U.S Department of Health and Human Services, frågan: Vad gör man med självutnämnda folkhälsoinstitut på nätet? (och menade då alltså Amningsbloggen). Inlägget fortsätter: Om man presenterar svårpenetrerade siffror som inget vettigt resonerande folkhälsoinstitut skulle ställa upp på att prångla ut, så är det bara att säga, ja demokratin är nu en gång sådan att man kan hålla på så här. Kommentatorn avslutade inlägget med: Charlataner inom sjukvårdbranschen finns det lagstifting mot, men inte detta.

Jag hade rakt av bara tagit en tabell från det amerikanska institutets sida och hänvisade också dit. Klicka på rubriken kan du se inlägget igen. Vad kommentatorn egentligen menade var kanske?: "Det svenska Folkhälsoinstitutet skulle aldrig skriva så här".

Och där är vi nog överens, men det är ju inte samma sak som att det svenska Folkhälsoinstitutet beter sig lämpligast. Bara att vi är helt ovana vid andra tilltal i amningsfrågan. För visst häpnar man lite över den amerikanska tonen.

Men jag gillar den. De presenterar, på i mina ögon ett modernt och rättframt sätt, så mycket viktigt. Under rubriken Embarrassment tar de upp hur många som inte tycker att kvinnor ska få amma offentligt och att kvinnor blir tillsagda att inte amma på restauranger (det är pinsamt) och att kvinnor då känner sig pinsamma. De tar också upp att den amerikanska kulturen länge har sexualiserat kvinnans bröst (det är pinsamt) och att det här har lett till att kvinnor känner sig pinsamma då de ammar och har ett behov av att skyla sig. Det finns gott om referenser till allt de påstår. Det är bra helt enkelt!

När Kvinnor inte är schyssta mot varandra

Av Eva-Lotta Funkquist

En av våra läsare, Lina, skriver i en kommentar: Tyvärr möter många flaskmatande kvinnor ifrågasättande och elaka kommentarer från andra kvinnor. Både män och kvinnor deltar i denna amningshets, men kvinnor är ofta värst... Tyvärr.

Det här är hennes upplevelse och liknande kommentarer hörs ju ofta i helt andra sammanhang än amning. Kvinnor delar ut mer rygghugg, ofta i något sorts syfte att hålla varandra kvar på mattan. Jag tror inte på det här. Jag tror inte på könsskillnader i utdelandet av rygghugg. Men det är min upplevelse, och våra upplevelser är nog svåra att mäta.

Men jag har tänkt på en annan sak, och det är också bara en upplevelse. När man jobbar med amningsstöd och möter trassliga amningar tror jag ibland att det viktigaste man kan göra är att hålla truten (i alla fall om man inte får frågor, och ibland även då). Vad man än säger kan det uppfattas sårande. Men en vårdavdelning består inte sällan av 120 personer. Ofta lyckas ju någon vräka ur sig något väldigt olämpligt, som man ibland får höra återberättas. Jag har flera gånger tänkt att de som oftast säger mindre empatiska saker är pesonal som har en egen helt okomplicerad amning bakom sig och som samtidigt inte tycker att amning är en speciellt viktig fråga och därför inte läser på eller tar till sig fortbildning. De har ofta en syn att amning är något man "kan" eller "inte kan". Det känns som de vill förmedla budskapet (väldigt förenklat): "Amning är mycket viktigt för hälsan (det vet ju alla!). Men nu verkar ju du vara en person som inte "kan" amma. Jag tycker absolut att du ska följa mina råd ett litet tag till. Men sen är det bara att acceptera situationen och gå vidare".

fredag 18 februari 2011

Risker med utebliven bröstmjölk: förtidigt födda barn

Av Eva-Lotta Funkquist

Matning med bröstmjölk till det förtidigt födda barnet är av en alldeles speciell betydelse eftersom risken att det ska drabbas av den fruktade sjukdomen necrotiserande enterocolit (cirkulatorisk kollaps av tarmen) är betydligt större om barnet får bröstmjölksersättning. Ofta blir man tvungen att ta bort stora delar av tarmen om barnet insjuknar. Sjukdomen är vanligare i t.ex. USA än i Sverige p.g.a. systemet med mjölkbanker inte är lika väl utbyggt där. I Sverige får så gott som alla barn födda före graviditetsvecka 35 alltid bröstmjölk då de matas.

U.S Department of Health and Human Services har räknat ut hur stor riskökningen är om barnet inte får bröstmjölk och kommit fram till 138%. Klicka på rubriken om du vill se källan.

Att gå cirkeln baklänges

Den rådgivning som ges till nyblivna föräldrar stämmer inte överens med hur spädbarnet fungerar som biologisk varelse. Det här har bidragit till att vården måste formulera nya råd, eftersom nya problem dyker upp p.g.a. av den felaktiga rådgivningen. Tomas Ljunberg har (i Människan, kulturen och evolutionen) kallat det här för "att gå cirkeln baklänges". Många gånger kan t.ex. den sömrådgivning och kolikrådgivning som ges av barnhälsovården ses som exempel på "att gå cirkeln baklänges". I den senaste upplagan av boken Barnhälsovård- att främja barns hälsa står följande stycke under kapitlet sömn:

Vissa barn dunkar huvudet mot till exempel sängkanten när de ska somna. Det är ett relativt vanligt (cirka 5- 15% av alla barn) så kallat självlugnande beteende som man oftast inte behöver oroa sig för.
Ur: Barnhälsovård- att främja barns hälsa av Magnusson M. m.fl. från 2009.

I själva verket borde det här beteendet hos ett barn få varningsklockor att ringa hos vårdpersonalen eftersom det är känt att barn som är känslomässigt depraverade kan trösta sig med den här formen av stereotypt beteende. Hur har det då blivit så att man istället avfärdar beteendet, som ju skulle kunna vara en väckarklocka om att allt inte står rätt till med barnet? Kanske därför att en del föräldrar, som man lärt ut femminutersmetoden till, har rapporterat tillbaka att barnet börjat med det här beteendet i insomningssituationen? Och då har man känt sig tvungen att normalisera beteendet.

Vad gör Folkhälsoinstitutet i amningsfrågan?

Av Marit Olanders

Folkhälsoinstitutet är en av fyra myndigheter som ingår i samordningsgruppen för amningsfrågor, vars syfte är att samordna det nationella arbetet inom amningsområdet. En strategisk plan för samordning av amningsfrågor har tagits fram.
Vad gör Folkhälsoinstitutet för amningen egentligen? Jag tittade i mötesprotokollen för de tre mötena som gruppen hade under 2010.

Telefonmöte 2010-01-11

Information om uppmärksamhetsveckan.

Vi väntar på besked från FHI på frågan om de kan hålla i uppdraget att följa
upp den strategiska planen.

Möte 2010-05-03
Ingen representant för Folkhälsoinstitutet närvarade på mötet.

”Vi väntar fortfarande på svar om Statens folkhälsoinstitut har möjlighet att driva projektet om uppföljning av den strategiska planen.”

” I den strategiska planen står det att målen ska följas upp. Folkhälsoinstitutet har diskuterat möjligheten att ansvara för denna uppföljning, men ännu inte lämnat besked om de kan göra det eller inte.”

Telefonmöte 2010-09-06
”N… berättar att det är mycket fokus nu på Folkhälsoinstitutet att få klart den folkhälsopolitiska rapporten (FHPR), som ska lämnas till regeringen 31 oktober, 2010. Där följs bl.a. upp vilka av de insatser inom amningsområdet som föreslogs i föregående rapport 2005, som har genomförts.”

”N … meddelar att Folkhälsoinstitutet inte har möjlighet att stå för utvärderingen av den strategiska handlingsplanen.”

Nestlé ger amningsråd

Av Marit Olanders

Mina bröst är mycket ömma.
Nestlé: Med största sannolikhet beror det på att ditt barn inte ligger rätt när du ammar.
(Jag: Ömma bröst kan ha många anledningar, som sår, bakterieinfektion, svampinfektion, mjölkstockning, white nipple syndrome, Raynauds syndrom.)

Det gör helt enkelt för ont att amma.
Nestlé: Om du känner att du inte står ut med smärtan och att dina bröstvårtor blir ömma för snabbt är amningsnapp en sista utväg.
(Jag: Om det verkligen gör för ont för att amma och du vill fortsätta amma så mjölka ur under en period och mata ditt barn på annat sätt medan du får hjälp att komma tillrätta med smärtan. Amningsnapp löser inte problemet med smärtsam amning men kan vara bra vid andra tillfällen. Vill du lägga ner amningen eller ta en paus så gör du förstås det.)

Mitt barn vägrar mitt ena bröst.
Nestlé: Det är tur att man kan luras lite: Flytta helt enkelt ditt barn över till andra sidan utan att vända.
(Jag: Kolla öronvärk och andra fysiska åkommor, testa olika ställninga,r stående liggande sittande.)

Hjälp! Jag har för mycket mjölk!
Nestlé: Är dina bröst hårda och har ditt barn svårt att få tag på dem? Tack och lov är detta oftast bara ett tillfälligt problem under den första tiden efter förlossningen. Det tar lite tid innan det blir balans mellan hur mycket mjölk du producerar och hur mycket mjölk det lilla barnet dricker.
Jag: Läs på Amningshjälpens hemsida.
- - -

Det kan vara skönt att veta att ...
Nestlé: WHO menar att i stort sätt [sic!] alla kvinnor har förmåga att amma sitt barn. Nästan alla problem vid amning kan lösas med bra rådgivning.

Jag: Står man vid vägs ände och inte får amningen att fungera (vilket är mycket troligt om man följer Nestles råd) upplevs antagligen en upplysning om att "alla kan amma" (i stort 'sätt') som ett hån.

torsdag 17 februari 2011

Risker med utebliven amning: fullgångna barn

Av Eva-Lotta Funkquist

Den amerikanska organisationen U.S Department of Health and Human Services har sammanställt de ökade riskerna för en rad sjukdomar vid utebliven amning bland fullgångna barn (klicka på rubriken):

Öroninflammation: 100%
Eksem: 47%
Diarré: 178%
Inläggning på sjukhus på grund av luftvägsinfektion: 257%
Astma, ärftlig: 67%
Astma, icke ärftlig: 35%
Barndomsfetma: 32%
Typ 2 diabetes: 64%
Akut lymfatisk leukemi: 23%
Akut myeloisk leukemi: 18%
Plötslig spädbarnsdöd: 56%

Dagens gissningslek

Av Eva-Lotta Funkquist

Fråga era vänner (som inte läser amningsbloggen) hur många procent av ettåringarna i USA som de tror ammas. Man får helfestliga svar (inklusive en förläsning om vad det uppskattade låga procenttalet beror på).

Rätt svar i USA: 22,4%. Läs här. Och det är på uppåtgående

Rätt svar i Sverige är 17,2%. Läs här. Och det är på nedåtgående

Här ligger Sverige i lä

Klicka på rubriken. USA:s program för att främja amning.

Undanträngda av alla

I Kalahariöknen i Sydafrika och Botswana lever !kungsanfolket. De har förföljts, dödats och trängts undan. Vissa menar att de här folkslaget är allas våra förfäder. De har ett väldigt kärleksfull förhållande till sina barn. Många antropologer har häpnat eftersom de vuxna är så eftergivna gentemot barnen. All kärlek slösas på barnen och vad än barnen vill förefaller de få sin vilja fram. Barnen ammas fritt i flera år och är under sina första år ständigt i närhet av någons famn. Läs mer i Det glömda folket i Kalahari av Jane Taylor och Laurens Van der Post.

Av Eva-Lotta Funkquist

Michelle Obama underlättar för amning

Av Marit Olanders

I USA som helhet ökar amningen, men i dess svarta befolkning är det 40 % som aldrig ammas, inte ens den första veckan. Det vill Obamaadminstrationen nu ändra på. Michelle Obama, som tidigare har berättat att hon själv ammade yngsta dottern Sasha, vill nu främja amning som en del av projektet att bromsa överviktsepidemin. Barn som ammas löper mindre risk att bli överviktiga, förklarar hon. Och tidig intervention, förebyggande arbete, lönar sig.

Detta ska klokt nog inte åstadkommas genom att man ska tala om för kvinnor att de ska amma utan genom att ta bort hinder för amning.
- Vi ska göra det lättare för dem som väljer att göra det [dvs amma], säger Kristina Schake, Michelle Obamas informationschef. Det är en avgörande skillnad. Över hela världen ammar kvinnor mer i kulturer där hinder för amning tagits bort, hinder i form av amningsfientliga rutiner på BB, reklam för bröstmjölksersättning och nappflaskor, okunskap och fördomar.

Rent praktiskt innebär reformerna för amning skattelättnader på bröstpumpar och annan utrustning, mer amningsrådgivning till de fattigaste familjerna samt att arbetsplatser underlättar amning eller urmjölkning genom att tillhandlahålla tid och rum där detta kan ske, och inte på toaletten.

Det som gjorde mig mest nyfiken var att Michelle Obama hade ammat sitt yngsta barn.
Varför ammade hon inte storasyster Malia?
För att hon inte ville?
För att det var någonting svarta kvinnor bara inte gjorde?
För att hon inte fick möjlighet?

tisdag 15 februari 2011

Solsidans stereotypa bild av av amning

Av Cecilia Kauppi



Är det någon som såg Solsidan som handlade en del om amning förra veckan?

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Visst är programmet roligt men jag känner inte riktigt igen mig i den stereotypa bild av amningshets-Sverige som målades upp, och jag blev lite besviken. Visst var de konstiga råden man kan stöta på från vården där, men jag misstänker att det inte riktigt var så det var meningen att jag skulle reagera?

Mia Skäringers och Felix Herngrens karaktärer går på BVC och får ingen hjälp med amningen. Jag tänkte "så typiskt att BVC inte kan något om amning!", men undrar om det kanske inte var programmets intention? Jag anar att det var meningen att jag istället skulle ha tänkt att BVC är amningsfanatiska? Eller har jag bara förutfattade meningar nu?

På väggarna hänger affischer med uppmaningar att amma som knappast existerar i verkliga livet, men som nog ändå rätt väl illustrerar den känsla man får av omgivningens förväntningar på att man ska amma när man är en nybliven mamma som har problem med amningen. I de verkliga väntrum jag har sett på BVC brukar det istället finnas mer reklamprodukter från barnmatsförtagen, i form av pennor, Post it block med loggor från Semper eller Enfamil.

Mamman som har mjölkstockning blir först avfärdad med att “det brukar gå över”. När hon frågar vad hon ska göra ifall det inte går över, får hon det helskumma rådet att "jobba på med pumpen". Om mamman inte släpper ifrån sig mjölken till barnet så blir det väl ännu svårare att släppa mjölk till pumpen? Oxytocinspray vore väl bättre att skriva ut? Och att amma bort stockningen. Handmjölka i en varm dusch? Men lite tragikomiskt är det att se hur råd som “massera” får sitt eget liv och sprids med djungeltelegrafen utan att man får veta på vilket sätt det egentligen ska gå till: Lätta strykningar i riktning mot bröstvårtan!

Jag har iofs både råkat ut för rejäla mjölkstockningar med hög feber då man ligger med frossa under täcket, och mindre staser som mest givit lättare smärta obehag och oro, men jag tyckte ändå att det var en lite konstig bild av mjölkstockning. Inte helt trovärdig, oftast blir man väl mer sjuk? Ligger hemma och mår dåligt.

Problemet i Solsidan såg egentligen mer ut som en strejkande utdrivningsreflex tyckte jag, och hon verkade ju inte ha märkbart ont. Typiskt manliga manusförfattare, eller? Och varför pratade hon inte med sin mammagrupp? Det är väl där man kan få gnälla av sig lite, få tips och råd av varandra? Min erfarenhet är att mammor pratar en massa med varandra!

Dessutom undrar jag hur många i min generation som egentligen haft problem med amningsfanatiska svärmödrar? Vi 70-talister som själva i bästa fall har blivit ammade enligt 4 timmars schema, och sällan mer än 3 månader. Det vi brukar klaga mest över är väl att vi känner oss motarbetade, på mödrar och svärmödrar som anmärker på att vi ammar för ofta, för länge, och hävdar att det inte kan vara någon näring ”i det där blasket”.

Pappan som köper ersättning och ger utan att fråga mamman stämmer i så fall mer överrens med min bild av verkligheten. Pappan vill göra vad han kan komma på för att underlätta, även om det inte riktigt är den hjälp mamman hade önskat sig. Men jag kan inte låta bli att undra hur ont man skulle få om man i verkligheten sov 9 timmar utan att få amma när man har mjölkstockning? Vid närmare eftertanke vill jag inte ens veta det …

Men med ersättning blev mamman utvilad, barnet mätt och alla problem lösta. Har man hört den förr måntro? Och är det verkligen fullt så enkelt? Är ersättning svaret på allt? Möjligtvis löste det inte problemet med den jobbiga grannen, men inte långt därifrån.

måndag 14 februari 2011

Att arbeta med femminutersmetoden på BVC

Av Eva-Lotta Funkquist

I Uppsala län har man på Special-BVC utarbetat en sömnguide som är tänkt att vägleda personal på BVC när de ger råd till föräldrar om barns sömn. Sammanfattningvis kan man säga att guiden lär ut olika varianter av somna-själv-metoden (i folkmun ofta kallad femminutersmetoden). Metoden består i alltifrån något som man kallar mjukt (föräldern sitter på en stol en bit ifrån barnet som protesterar) till något som man benämner som den "tuffare varianten" där barnet lämnas ensam och får gråta sig till sömns hur lång tid det än tar (föräldern visar sig för barnet var femte minut). Den "tuffare" metoden anser man bara passar i familjer där samspelet mellan föräldrar och barn fungerar bra. I viss mån tycker man att valet av metod ska avgöras av vad föräldrarna tror sig "klara av". Man konstaterar:


Barnets protester och skrik är ett problem som bör diskuteras igenom innan föräldrarna påbörjar några förändringar. Att låta barnet skrika sig till sömns går helt emot den naturliga föräldrainstinkten. Föräldrarna vet ofta vad de kan klara av, och det är bäst att välja en modell som föräldrarna upplever som genomförbar. De ska kunna förmedla lugn, trygghet och fasthet till barnet.

Uppföljningen ses som viktig, men ibland visar det sig att rådgivningen inte fungerar så bra och föräldrarna har inte blivit hjälpta. Då ger man följande vägledning till BVC-sköterskan:

När det inte fungerar så bra kan det vara lämpligt att låta föräldrarna detaljerat berätta om hur de har gjort föregående kväll och natt. Relativt ofta visar det sig att föräldrarna inte helt har följt den handlingsplan som man gemensamt har bestämt; de har t.ex. gett barnet välling, lagt sig hos barnet på natten etc. och det berättar de inte alltid sponatant. Ibland handlar det om missförstånd om hur de borde ha gjort, men ibland kan målen kanske ha satts för högt. Det kan vara bättre att revidera planeringen, sätta upp mer realistiska delmål och se förändringsarbetet lite mer på sikt. Föräldrarna ska helst inte behöva ytterligare ett misslyckande!


Och jag undrar många saker. Hur ska BVC sköterskan kunna veta att samspelet fungerar bra? Och vad är tanken med det? Att ett barn som i övrigt har det bra kan tåla brister? Och hur har det kunnat bli så att den instans som mest av alla ska värna spädbarnets rätt lär ut något som man kallar för "tuffare metoder" (till sexmånaders bebisar)? Jag får, som jag skrivit tidigare, den där bisarra känslan av att man vill fördärva sin egen samtids barn.

Citaten är hämtade ur: En guide - Att arbeta med sömnproblem på BVC, Barnhälsovården, Uppsala län, Akademiska sjukhuset (2007). Klicka på rubriken om du vill läsa hela.

Sluta amma

Av Marit Olanders

Det är mycket vanligt att Amningshjälpen får frågor kring amningsavslut. På Amningshjälpens hemsida finns gott om information om hur man kan sluta amma barn i olika åldrar, länkar:
Vid 7 månader
Vid 14 månader
Vid 20 månader


Då och då hör man historier om och av bekanta att de har slutat amma helt tvärt och att det har gått väldigt bra. Det verkar vara det normerande amningsavslutet, det som visar på en duktig mamma. Det duktiga barnet verkar f ö avvänja sig själv vid nio till tio månaders ålder.
Att gå från övervägande amning ena dagen till ingen amning nästa dag kan dock ge problem med hårda, ömma bröst och mjölkstockning. Därför är det bra om man kan ge avvänjningen ett par veckor då man successivt trappar ut amningen.

Börjar brösten spänna får du mjölka ut mjölk för att lätta på trycket. Går inte för fort fram. Varva den urmjölkade mjölken med barnets ersättning eller blanda den med gröt eller annan mat. Handmjölkning, se länk http://www.amningshjalpen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=141:handmjoelka&catid=3&Itemid=4 . Hantering av urmjölkad mjölk, se länk http://www.amningshjalpen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=209:broestmjoelkshantering&catid=3&Itemid=4 .

Börja med att utesluta amningen den tid på dygnet då barnet verkar klara sig utan den lättast. Ge kramar till tröst och ha t ex frukt eller vatten till hands som törstsläckare och blodsockerhöjare. Spara den amning som barnet verkar ha svårast att undvara till sist, t ex insomningsslurken.

Barn under fyra månader bör inte få annan mat än bröstmjölksersättning. Bröstmjölksersättning är mer tungsmält än bröstmjölk, och olika barn tål olika märken på ersättning olika väl. Förstoppning är ett vanligt problem. Man får prova sig fram till vilket ersättning som är skonsammast mot just ens eget barns mage.

Barn på över fyra månader kan även få mat gjord på andra råvaror. Det är därför det står på barnmatsburkar och grötpaket att de kan ges från tidigast fyra månader. Bröstmjölk räcker som enda föda de första sex månaderna och har olika smak beroende på vad mamman har ätit och olika konsistens i början och slutet av amningen. Bröstmjölksersättning däremot är alltid likadan och det är då positivt att låta barn smaka på annan mat för att bredda sin smakrepertoar.

Barn på över sex månader behöver man inte ge bröstmjölksersättning för näringens skull, men det är inte farligt att ge bröstmjölksersättning till större barn och man kan ta till det som komplement om barnet inte är intresserat av fast föda.
Barn som äter fast föda behöver vatten att dricka.

Tänk på att amning inte bara är mat utan även en stund av närhet och gos. Man kan gärna flaskmata hud mot hud. På andra ställen har jag skrivit mer om flaskmatning, se ämneslistan här till höger. Barn som avvänjs från amning kan behöva napp eller börja suga på fingrarna. Barn på ett år eller mer som slutar amma ersätter ibland amningen med att gosa med någon annan del på föräldern, t ex snurra på en lock av dess hår, klappa på förälderns hals eller fingra på det lösa skinnet på armbågen.

Acceptera att barnet blir ledset om det inte får amma och respektera dess känslor. Låt det gråta om det behöver, men stå fast vid ditt beslut att sluta amma. Om det blir alldeles för ledsamt och man ångrar man sig är det förstås okej att börja igen om man har möjlighet.

Amningen är skör i början och det kan verka som om barn på under ett halvår/år inte behöver amningen längre och inte saknar den. Ibland hör man att det är svårare att avvänja större barn. Skillnaden är snarare att större barn har bättre möjligheter att uttrycka att de saknar amningen.

Bekräfta barnets känslor. Belöna inte barnets amningsavslut med en leksak. Att amma är något av det bästa ett barn vet och kan aldrig jämföras med en sak. Jag vet barn som velat ge tillbaka hett eftertraktade presenter till tomten, eller ge dem till bekantas barn, för att få börja amma igen.

söndag 13 februari 2011

Få finländare följer rekommendationen

Av Eva-Lotta Funkquist

Bara en procent ammar fullt vid sex månader. Klicka på rubriken, vi har förresten en del finska läsare. Så hej på er!

Tio fakta om amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Who's rekommendation om sex månaders exklusiv amning och sedan delvis amning upp till barnet är två år eller längre brukar beskrivas som osannolik. Att få med sig hela världen ansågs inte möjligt. Motståndet var hårt från den rika världen. Jag minns att när beslutet togs ställde sig deltagarna upp, med de fattiga länderna i spetsen, och applåderade. Det var en segerns dag. Nu fick man inte riktigt med sig alla. Till exempel Sverige införde efteråt egna rekommendationer.

WHO har sammanställt tio fakta om amning. Klicka på rubriken. Det intressanta är att Sverige fortfarande har så mycket att lära av WHO's fakta (för att föräldrarna ska ha en chans att följa de nationella rekommendationerna). Ibland känns det nästan som vi går bakåt istället för framåt i den här frågan.

Amningens fördelar gäller inte bara i fattiga länder. Och ändå i Sverige: nappflaskor används på BB, tillmatning ges utan medicinska skäl, nappar skänks "gratis" då föräldrarna köper barnvagn, BVC rekommenderar smakportioner från fyra månader och lär samtidigt föräldrarna att trappa ut amningen i form av "måltider". Det står fortfarande "från fyra månader" på barnmatsburkarna. I sömnråden rekommenderas att barnen inte ska amma på natten.

Vissa saker känns inte ens svåra att ändra på. Det behövs bara lite vilja.

lördag 12 februari 2011

Ibland ångrar man sig

Av Eva-Lotta Funkquist

Amanda, Charlies mamma, ångrar sig. Hon tog det inte lugnt när dottern föddes. Hade hon vetat bättre hade hon bara legat i en säng och ammat de första veckorna. Klicka på rubriken. Hon kommer aldrig att göra om misstaget.

Fast jag tror faktiskt att det är så att en del personer trivs med full rulle, även om de är nyblivna föräldrar. Det gäller bara att kunna sortera ut vad man själv är för sort. Inte det lättaste kanske.

Har sälar platta bröstvårtor?


Vi har ju diskuterat det här en gång.
Vad tycker ni?

Ibland är det svårt att komma ihåg allt man en gång har hävt ur sig

Av Eva-Lotta Funkquist

När man bloggar om amning blir man ibland i kommentatorsfältet anklagad för att tidigare ha skrivit saker som verkar helt befängda. Ibland blir jag osäker; har jag kanske i ett instabilt ögonblick faktiskt formulerat mig så som anklagelsen lyder? Jag läser bakåt. Det är svårt att komma ihåg allt man en gång har hävt ur sig.

På det universitetssjukhus där jag arbetar finns det en hel del experter också på mycket ovanliga sjukdomar och syndrom. En gång hade vi ett särledes svårt fall. På ronden googlades det. Läkaren hamnade på socialstyrelsens informationssida Ovanliga diagnoser och hittade den diagnos han sökte. Han blev röd i ansiktet. Det här var det dummaste och mest felaktiga han hade läst på länge. Hur kunde någon bara få uttrycka sig på det här viset? Så kom han längst ner på sidan. Där stod hans namn. Med mejladress och allt. Han hade själv författat texten. Nej, det inte lätt att komma ihåg allt man en gång har hävt ur sig.

fredag 11 februari 2011

Jag äter aldrig hemlagade potatisplättar

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag har inte haft så många amningsproblem personligen, men mjölkstockningar har jag haft. Många gånger. Någon gång berättade någon för mig att anledningen att man känner sig så så sjuk är att mjölken backar ut i blodbanan. En gång blev jag sjukare än någonsin innan och jag hade jättehög feber i flera dygn. Jag är inte mycket för att söka sjukvård, vilket anses vara typiskt för sjukvårdspersonal, men på fjärde dygnet åkte jag in till sjukhuset. Helt sant; jag övervägde att ringa en ambulans. Jag förstod inte hur jag skulle kunna ta mig ner till bilen. Men det lyckades. När jag kom till sjukhuset hade jag bara en fråga: mår jag så här dåligt därför att mjölken backar ut i blodbanan?

"Javisst", sa läkaren käckt, "det är därför man känner sig så sjuk. Samma känsla som vid blodförgiftning".

Jag minns exakt hur han såg ut. Jag fick en vision av hur den vita mjölken blandade sig med det röda blodet. Vita strimmor som löstes upp. Precis innan jag blev sjuk hade jag ätit hemlagade potatisplättar. Jag har aldrig ätit det igen. Köpta går bra. Fortfarande är jag inte helt säker: mår man så dåligt för att mjölken blandar sig med blodet?

Han skrev ut antibiotika. Jag hämtade aldrig ut kuren. Den dagen vände det. Mjölkstockning går nästan alltid över utan behandling.

Det är inte farligt att låta barnet somna i ens famn

Av Marit Olanders

Sömn borde vara något av det mest grundläggande man kan syssla med. Foster sover i magen. Nyfödda sägs sova upp till 20 timmar om dygnet. Ändå är sömnproblem i spädbarnsfmailjer vanligt. "20 procent av Sveriges föräldrar har någon sorts sömnproblem i familjen", skriver nyhetsbyrån TT Spektra. "Vi har alla varit där", skriver reportern vidare och beskriver hur vi alla har somnat med barnen och vaknat alldels för sent på kvällen och missat både egentid och disk.

Varför somnar man när man lägger barnen? Antagligen för att man är trött och behöver sova. Om man skulle låta sig sova vidare intill barnet skulle man kunna ställa klockan på fem och gå upp och diska då. Eller varför inte tassa upp och kolla på TV på datorn med en stor kopp te och en pinfärsk morgontidning medan världen långsamt vaknar? Har man lagt sig klockan åtta har man chansen att vara utvilad vid fem.

Nu finns det ju en knapp handfull högljudda kommentatorer här på Amningsbloggen som reagerar med ryggmärgen när de ser att någon av oss skriver ett förslag på hur man kan göra och tror att vi vill tvinga alla att göra så. Låt mig lugna er: Nej. Jag bryr mig inte om hur ni gör. Självklart gör man som man själv vill. Det jag menar med ovanstående stycke är att det finns en motsägelse i att å ena sidan är det dumt att somna tidigt tillsammans med sitt barn och å andra sidan så är det dumt att sova för lite. Damned if you do, damned if you don't.

Vill man inte gå och lägga sig tidigt så kan man spara tid och energi genom att inte gå och lägga sitt barn heller. Det är inte farligt att låta barnen sova bredvid sig i soffan och bära in dem i sängen när man själv går och lägger sig. En annan poäng med att verkligen gå och lägga sig tillsammans med barnet är att barnet förstår att alla går och lägger sig tillsammans, inte att förädlrarna försöker få barnet att gå emot sin instinkt och somna ensam - för att föräldrarna ska få ha en massa kul på tu man hand. Det kan bidra till att barnet somnar snabbare.

En intervjuad mamma i artikeln säger skuldmedvetet att hon och hennesm an inte hade några rutiner alls när deras äldsta dotter var liten. Tillåt mig tvivla. För mig är det en rutiner att sätta på nattblöja, borsta tänder och gå och lägga sig på samma plats de flesta kvällar. En rutin kan vara att gå och lägga sig när man är trött, det är inte nödvändigtvis att låta klockan styra dygnsrytmen.

TT Spektra har också intervjuat en psykolog och samordnande inom mödra- och barnhälsovården i Göteborg. Hon får ge fem tips för bättre sömn. Det första är värt någon slags pris i verklighetsfrånvändhet:
Börja redan när barnet är nyfött. Låt det somna på en armlängds avstånd i en säng eller korg, så han vet att du är i närheten men ändå inte ligger i din famn hela natten.

Alla som har sett ett ammande barn långsamt sänka ögonlocken och till slut somna medan det eftersuger lojt vet hur svårt det är att undvika att barnet somnar i ens famn. Jag utgår ifrån att flaskmatade barn somnar på samma sätt vid flaskan eller nappen. Hur ska man göra då? Gissa sig fran till när barnet (nästan) har sugit klart, väcka det från dess antagligen dåsiga tillstånd och försöka få det att ligga kvar och somna utan kroppskontakt? Både sugandet och kroppskontakten hjälper barnet att hitta lugn och ro. Barnet märker direkt om det blir lagt på ett svalt, platt och ickelevande underlag. Många barn reagerar med att bli klarvakna och vaksamma. Vart tog min vårdare vägen? Är jag ensam eftersom jag inte känner min förälders kropp intill mig? Jag hör dess röst, men varför känner jag inget?

Råden från olika vårdinstanser krockar. Barnmorskorna på BB sa (i bästa fall) att man skulle låta barnet suga tills det släppte av sig själv eller somnade. De uppmuntrade förmodligen hudkontakt eftersom det hjälper barnet att reglera värme och främjar dess matsmältning. Nu kommer psykologen och hotar med sömnbrist om man följer råden.

Dessutom är det något av det mysigaste som finns att låta en liten somna i ens famn eller bredvid sig. Man kan känna en enorm ömhet och kärlek till sitt lilla barn just när det tillitsfullt somnar i ens famn. Den sortens magiska ögonblick vill TT Spektra förvägra nyblivna föräldrar. Kanske är det där skon klämmer? Man kanske inte får njuta för mycket? Man ska kanske inte ha det för bra?

Hade det ofelbart gett bättre sömn åt alla i familjen så hade det väl varit en sak. Men det finns absolut inget som säger att det blir så. T o m metodivrarnas egen forskning visar att barn som alltid sover intill föräldrarna sover gott.

onsdag 9 februari 2011

Tema amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Sveriges barnsjuksköterskors föreningstidskrift Barnbladet har ett temanummer om amning. Då går det tydligen att sälja stora annonsutrymmen till nappflasktillverkare. En av dem hävdar:

Mam first bottle: gör det lätt att växla mellan flaska och bröst.

Det här är vilseledande tycker jag. Det finns inga flasktillverkare som på ett vetenskapligt sätt kunnat visa att användandet av deras flaska inte riskerar att leda till att barnet ratar bröstet då det börjar matas med flaska. Många amningar avslutas mot mammans vilja just därför att barnet efter tillmating med flaska inte vill ta bröstet.

Men kanske ännu värre. Längst ner i annonsen finns en mejladress dit man kan mejla frågor eller beställa produkter. Adressen börjar med bvc@.

Det här känns inte seriöst!

Alla har ett förhållande till amning

Av Leila ben Larbi

Jag har tillbringat några dagar på konferens med politiker. Det var i ett sammanhang som inte alls hade med amning att göra egentligen. Mycket siffror, tabeller, budgetinformation, strategier och kvalitestredovisningar. Kostymer, slipsar, laptops och andra för den sortens tillställningar typiska attribut förekom flitigt.

På kvällen efter en god trerätters så är det mingel, som sig bör och jag kan ju aldrig låta bli, på nåt sätt lyckas jag alltid utan att jag egentligen vet hur det gått till föra in samtalet på amning och Amningshjälpen.

I princip alltid sker samma sak. Dessa vita medelålders slipsklädda herrar (jag beskriver dem inte så för att förlöjliga dem, det är mycket kloka män som jag respekterar på många sätt men jag vill liksom beskriva dem så att ni kan se dem framför er) När man säger att man är hjälpmamma så börjar de skrocka lite, blicken irrar lite i brösthöjd på mig... De vanliga skämten kommer:... ”eh, det är ett uppdrag som suger va..?” Sen kommer alltid nån beskrivning om något de sett eller hört om någon som ammat hur länge som helst och så förfasar de sig lite över det. Sen kommer den obligatoriska frågan: Vad gör en hjälpmamma då?

Då berättar jag mer om mitt uppdrag (det heter ju så i den politiska världen) i föreningen och då händer något. Männen börjar lyssna. Man ser hur det jobbar i minnesbanken i deras huvuden. De minns när barnen var små, eller saker de hört sina föräldrar berätta om deras egen barndom. Plötsligt sitter man och pratar om amning på ett seriöst sätt med dessa män, stöttar dem i val de gjorde, eller förklarar hur det ena eller andra fungerar. Flikar in lite om att amma större barn vilket väcker tankar men inte konstiga sådana.

Någon berättar om en finare middag (gissningsvis sent -60tal) där damen i sällskapet höll på att trappa ner amningen och ju senare kvällen blev desto svårare hade hon att få plats i den fina klänningen. Detta löstes med att hennes kavaljer, som jag förutsätter också var hennes make, hade hjälpt henne att lätta på trycket i en undanskymd vrå i lokalen. Han hade meddelat efteråt att det inte smakat särskilt gott och han hade spottat ut efter hand. (Tanken att ta dit det lilla barnet en stund eller att handmjölka fanns visst inte...)

Det är nog det jag tycker bäst om med att vara engagerad i amningshjälpen, att se just detta. Att se förändringen i attityd hos människor som tidigare inte tänkt på amning som en viktig fråga, som en politiskt fråga och som en fråga som berör så många så länge. Jag vet att varje sånt samtal gör skillnad. Det känns gott.

måndag 7 februari 2011

Barnmorskans attityd då hon ger bröstmjölksersättning

Av Eva-lotta Funkquist

I en studie ville man undersöka hur barnmorskor resonerade då de gav bröstmjölkersättning på BB till barn vars mammor avsåg att amma. Barnmorskorna fick skriva ner sina tankar och reflektioner. Barnmorskorna kunde i relation till sina synsätt delas in i fyra grupper, nämligen de som såg familjen som en helhet, de som såg barnet och mamman som jämställda men separata, de som såg mamman som överordnad och slutligen de som såg barnet som överordnat.

Barnmorskan som såg familjen som en helhet gav ersättning i tron att det främjade amningen i ett långsiktigt perspektiv. Mamman sågs som en jämbördig individ och amningen ansågs vara värdefull för mammans och barnets fortsatta relation. Barnmorskor som såg barnet och mamman som jämställda men separata gav ersättning med ett kortsiktigt perspektiv; det blev lugnt och tyst vilket uppfattades gynna både mor och barn. De som såg mamman som överordand såg det som sin uppgift att serva mamman. Slutligen, de som såg barnet som överordnat tvivlade på mammans förmåga att klara av amningen. Amning och ersättning betraktades bara som olika sätt att ge mat. Barnmorskan uppfattade sig som den, i egenskap av professionell, som bäst kunde avgöra vad som var "bäst" för barnet.

Klicka på rubriken så kan du läsa artikeln i fulltext.

söndag 6 februari 2011

"Bröstet är lite trasigt nu"

Av Eva-Lotta Funkquist

Anna i Solsidan har fått mjölkstockning och mjölken kommer inte ut. Hon gör allt för att komma till rätta med problemet. Det tar tid att följa alla råd. Till råga på allt är råden, som så ofta då det gäller amning, missledande. Nej, man behöver inte värma brösten och nej, man behöver inte pumpa ut mjölken med en pump. Ofta är det faktiskt omöjligt.

Klick på rubriken, för roligt är det ju!

La Leche League


Av Eva-Lotta Funkquist

La Leche League grundades i Illinois i USA 1956 av sju kvinnor som själva hade ammat sina barn: Mary Ann Cahill, Edwina Froehlich, Mary Ann Kerwin, Viola Lennon, och Betty Wagner. Motivationen till att grunda organisationen kom sig av att de insåg att många kvionnor inte "kunde" amma p.g.a. vilseledande rådgivning och kulturella förväntningar. Amningsförekomsten hade rasat under några decennier och initieringen av amning bland spädbarn var vid föreningens tillkomst så låg som 20%. Gruppen ville ge även andra kvinnor chansen att amma sina barn.

När föreningen skulle annonsera om sina möten i lokala medier stötte de på problem. Orden breastfed och breastfeeding ansågs stötande, därav valet av namn på spanska.

Här är källan.

lördag 5 februari 2011

De rätta förutsättningarna för sömn

Av Eva-Lotta Funkquist

I Uppsala delas alltså en broschyr ut om femminutersmetoden till alla föräldrar vid tremånadersbesöket på BVC. Eller, den ska delas ut enligt metodboken, det finns helt säkert BVC-sköterskor som inte delar ut den. När man läser broschyren känns det som det viktigaste man vill förmedla är vikten av läggningsrutiner. Med fetstil konstaterar man:

Läggningsrutiner kan vara olika i olika familjer och Du väljer förstås en som passar just Din familj. Det är viktigt att följa denna rutin så långt som möjligt. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 10)

Jaha, källan på det? Egentligen är detta ett modernt och extremt västerländskt sätt att se på barns sömn. Och någon forskning som stöder det påståendet att rutiner är viktiga finns det inte. Nästa gång det är dags för fetstil i broschyren har valfriheten kring läggningsrutinerna försvunnit. Nu konstaterar man istället:

Och vi upprepar, vagga henne inte och låt henne inte suga sig till sömns vid bröstet eller flaskan. Lägg henne när hon är sömnig men innan hon har somnat in. Samma sak gäller som på natten. Hon ska lära sig att somna in utan att du behöver göra så mycket. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 11)

Nu blir det naturligtvis krångel, att somna på det här viset är nämligen emot barnets hela existens. Ett barn som blir lämnat ensam för att somna kommer att protestera genom skrik. Att bli lämnad ensam är kanske det som ett litet spädbarn är mest rädd för i hela världen och det finns goda skäl att tro att ett barn som utsätts för det upplever stark ångest. Under rubriken Vad kan man göra konstaterar man i broschyren:

Om hon fortsätter att skrika går du tillbaka men lyft inte upp henne ur sängen. Du kan upprepa vad Du gjorde tidigare, smeka henne lätt över huvudet, säga godnatt och gå. Om hon är mycket upprörd kan Du bli tvungen att ta upp henne en stund. Du kan i så fall sitta med henne i Ditt knä tills hon har lugnat ned sig och sedan lägger Du tillbaka henne i sängen igen. Tänd inte ljuset, prata inte med henne och lek absolut inte för då kommer hon att vilja vara vaken och roa sig i Ditt sällskap. (Ur När barnet ska sova, Primärvården, Landstinget i Uppsala län, sid 12)

Det finns väldigt många problem med den här rådgivningen och kanske är det t.o.m. så olyckligt att den fått en del föräldrar att uppleva att deras barn har sömnproblem, trots att de, innan de fick broshyren i sin hand, inte tyckte det. Ett annat problem är att i de familjer där man upplever att barnet har sömnproblem oftare finns mammor som inte mår så bra. De har oftare problem som egentligen inte beror på barnets sömn. Kanske är dessa familjer mer hjälpta av ett helt annat sorts stöd?

fredag 4 februari 2011

Inuitkvinna ammar två barn



Av Eva-Lotta Funkquist

Vissa bilder liksom fastnar. Den här är från 1904. Jag har sett svenska kvinnor amma på det här viset. Och det ser så lika ut. Hon har stannat upp i farten för att lugna en stund, kanske?

Falsk varudeklaration?

Av Eva-Lotta Funkquist

På BVC i Uppsala ska en broschyr om femminutersmetoden delas ut till alla föräldrar med tremånadersbarn (jaa, det är faktiskt sant!). I broschyren lägger man ner mycket krut på att beskriva hur ett "normalt" barn sover. Tillåt mig ett citat:

6 månader
Vid 6 månaders ålder har sömnen ofta ökat till cirka 12 timmar per natt. Barn kommer in i den sömnrytmen på olika sätt. Ditt barn kan helt enklet sova över ett mål eller hon kan gradvis vakna för sista målet senare och senare. Ibland fortsätter barn att vakna för ett nattmål. Från 6 månaders ålder kan detta ha utvecklats till en vana som egentligen inte behövs. Om ditt barn äter bra på dagen behöver hon inte äta på natten efter 6 månaders ålder. (Ur: När barnet ska sova, Råd till föräldrar om barns sömn, Primärvården, Landstinget i Uppsala län)

Och jag undrar: är det någon som har träffat det här barnet IRL?

Samsovning ökar amningsförekomsten

Av Eva-Lotta Funkquist

De faktorer som främjar amning i fattiga länder skiljer sig ibland från de faktorer som främjar amning i rika länder. Men långt ifrån alltid. Samsovning, en pappa som stöttar amning, icke-rökning, fullgånget barn och flergångsföderska tycks vara faktorer som främjar amning både i fattiga och rika länder.

torsdag 3 februari 2011

Bättre skolresultat för ammade barn

Av Eva-Lotta Funkquist

Pojkar som huvudsakligen blir ammade i sex månader presterar bättre i skolan jämfört med de som blir ammade kortare. De presterar bättre i matematik, stavning och de är bättre på att läsa och skriva. Klicka på rubriken.

Exklusiv amning i sex månader

Av Eva-Lotta Funkquist

Exklusiv amning i sex månader (enligt WHO:s rekommendation) leder till att barn födda i ett i-land drabbas av färre infektioner och mindre ofta är i behov av sjukhusvård upp till 12 månaders ålder. Delvis amning hade inte den här effekten. Man tittade på alla sorters infektioner, t.ex. övre luftvägsinfektioner, maginfluensa, öroninflammationer, urinvägsinfektioner och ögoninflammationer. Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.

Det borde heta mjölkstoppning

Av Marit Olanders
Barn till aktiva i Amningshjälpen brukar snappa upp ett och annat. De hör sin mammor diskutera amning med sina partners, på föreningsträffar och kanske i telefon. De har koll på läge och tag, och ofta är fri amning mer självklart för barn än för oss vuxna som kanske bara "ska bara" innan vi sätter oss. "Mamma, du måste amma lillasyster NU!"

Leonel, fem år, hörde mig prata amning med hans mamma, Anouk Jolin. Han frågar intresserat:
- Heter det mjölkstockning eller mjölkstoppning?
- Mjölkstockning.
Han funderar en millisekund innan han säger:
Det borde heta mjölkstoppning, för det blir ju stopp på mjölken.

onsdag 2 februari 2011

Hands off

Har inte vunnit genomslag i hela världen. Oj. oj, vilken filmsnutt. Vi har en pedagogisk uppgift här tror jag. Klicka på rubriken!

Amning på samiska


Vår systerorganisation i Norge har skrivit amningsbroschyrer på luleåsamiska, sydsamiska och nordsamiska. Varför har inte vi gjort det? Klicka på rubriken om du vill läsa!

Amning och maginfluensa

Av Eva-Lotta Funkquist

Rotavirus ger maginfluensa och drabbar oftast små barn mellan sex månader och två år. När barnen är fem år har så gott som alla någon gång haft en rotavirusinfektion. Små barn är känsliga för maginfluensa och kan snabbt bli uttorkade och behöva sjukhusvård.

För ett ammat barn ungefär halveras risken att drabbas av rotavirusinfektion. Ännu större är riskminskningen om barnet är under sexmånader. Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.