Om bröstmjölk vore konstgjord ...

Så här börjar Gabrielle Palmers bok The Politics of Breastfeeding:

Om ett multinationellt företag utvecklade en produkt som var både näringsmässigt balanserad och utsökt god, en mirakelmedicin som kunde både förebygga och bota sjukdom, som var nästan gratis att framställa och kunde levereras i precis den mängd konsumenten efterfrågade, skulle tillkännagivandet få företagets aktier att rusa upp i börstoppen.

Forskarna som framställt produkten skulle vinna priser och för alla inblandade skulle förmögenhet och inflytande öka dramatiskt.

Kvinnor har producerat ett sådant undermedel sedan mänsklighetens uppkomst och utgör ändå den halva av mänskligheten som har minst rikedom och makt.

Utebliven amning ökar (nog) risken för övervikt och fetma

Evidence on the long-term effects of breastfeeding : systematic review and meta-analyses / Bernardo L. Horta ... [et al.].
© World Health Organization 2007 

Effect on overweight and obesity: We obtained 39 estimates of the effect of breastfeeding on prevalence of overweight/obesity. In a random-effects model, breastfed individuals were less likely to be considered as overweight and/or obese, with a pooled odds ratio of 0.78 (95% CI: 0.72–0.84). Control for confounding, age at assessment, year of birth, and study design did not modify the effect of breastfeeding. Because a statistically significant protective effect was observed among those studies that controlled for socioeconomic status and parental anthropometry, as well as with >1500 participants, the effect of breastfeeding was not likely to be due to publication bias or confounding.


http://whqlibdoc.who.int/publications/2007/9789241595230_eng.pdf

utlagt av Marit Olanders

Barnfetma minskar i USA

Av Marit Olanders

Barnfetma minskar bland fattiga familjer i USA enligt en stor nationell undersökning, berättar Ekot. Främsta skälet till nedgången är att fler barn i gruppen ammas.

Amningsbloggen har tidigare berättat om Michelle Obamas initiativ att bromsa överviktsepidemin, inte minst genom att främja amning.

Sister Madonna

Av Malin Skinnar

Tänker på den bebådade lilla flickan o grips var år av hennes saga... Hur förklarade hon sin välsignelse den unga..den ömma. Egentligen alltså? O de trenne männen? Gåvor o vånda! Oj... jag gråter av berättelsen... hur kunde det gå sådär... Gullegumman så liten o ovetande.... 

Och hennes livsledsagare.. Vilken stor man. Som kunde härbärgera himmelska utsagor som sanning o förhålla sig därtill. Och att berättelsen sen levde kvar - där han var stöttepelaren.. o samtidigt utanför... 

Märklig legend där kvinnan egentligen inte kunde göra sådär vare sig gudar talat eller ej...och inte heller mannen... eller; absolut inte mannen... 

Förundran ... 

Just nu är det välsignelsetider bland flera av mina vänner ... lätta små begynnelser i skör o hemlig väntan. Små liv boende i mjuka magars varma skrymslen... 

Julevaka ... 

Och sötnygullefjunet Ellesiri lyckoflicka hos Rebecca systra mi! Du finns lilla födda! Tänk va!!!!! 

... Det vyssas o lindas.. pussas o nussas.. matas o pysslas, sjungs o lyssnas och jag ser ut över skaren... Det kommer några sällan skådade herremän.. tvärs över slätten. Från fjärran land med stjärnefallet det stora vid midnatt... Förbi gränsspärrar, människorhandlare och hemska vakter. Hit. Hit till oss med budskap om liv och leverne. Om försöken att finnas oavsett var man är född. Med liv. Med gåvor om existens mitt i kometregnet.. 

Skall spana. Här är kolsvart. Man ser oändligheten om natten om man måste. Iskallt. Stilla. Jag kommer å se.

Jag ser ... 

Men vad gör jag om de kommer hit? Vill de sova runt min brasa. Tre vise män på min stora fäll. Måste bli långa berättelser som väntar. 

Välkommen främling som behöver plats att föda eller skydd för natten... kanske resten av ditt liv. 

Vi är många som vill hjälpa. Öppna. Och skydda. 

Välkommen. 

Nya flottfarare är välkomna ombord på http://www.facebook.com/Malinsverige

Detta tryck o många andra finns att beställa för hugade via min FB blogg. 

Funderingar kring kondition och mjölkbildning

Av Marit Olanders

Har du någon gång varit med om att försöka komma i form efter en period av stillasittande? I så fall vet du hur trögt det går i början, hur andfådd man blir vid ansträngningar som annars knappt märks. Och ändå så är det enda sättet att få bättre kondition att - fortsätta träna.

Det finns en del likheter med hur mjölkbildning fungerar.

Först ska sägas att då tänker jag inte på påståenden som "man måste vara vältränad för att orka amma". Det är en myt som har spritts av barnmatsföretagen och hälso/sjukvården. För förmågan att bilda  mjölk spelar det ingen roll om man tillbringar hela dagarna i soffan. Och dessutom är fungerande amning inte mer energikrävande än flaskmatning, kanske t o m tvärt om.

Nej det jag tänker på är att varken kondition eller mjölkbildning bara "finns där" utan är resultat av hur kroppen samspelar med omgivningen. Bägge är fenomen som man måste hålla igång aktivt för att upprätthålla dem.

Kondition är "fysisk prestationsförmåga med avseende på uthållighet vid tungt arbete" enligt Nationalencyklopedin. Konditionen är i första hand beroende av hjärtats och lungornas förmåga att förse de arbetande musklerna med syrgas.

Mjölkbildningen är på ett kanske liknande sätt beroende av att brösten får ge ifrån sig mjölk. När barnet suger på bröstet  frigörs hormonet oxytocin som får brösten att släppa ifrån sig mjölken. När mjölk lämnar brösten och trycket sjunker i mjölkgångarna får hjärnan signal om att utsöndra hormonet prolaktin som gör att mer mjölk bildas.

Motionerar man mindre blir konditionen sämre. 
Ammar man mindre blir mjölkbildningen mindre.

Börjar man motionera mer igen blir konditionen bättre.
Börjar man amma mer ökar mjölkbildningen.

Var tog bilder av ammande Jesusbarn vägen?

Av Marit Olanders

Fram till det att boktryckarkonsten började spridas i 1400-talets Europa var den ammande Maria var den primära bilden av Guds kärlek. Maria Lactans kallades hon på latin och det fanns reliker som knöt an till amningen.

Sedan ersattes den av bilden av den korsfäste Jesus. Med boktryckarkonsten kom pornografin och sexualiseringen av kvinnokroppen, och dessutom kunde anatomibilder spridas, vilket bidrog till att ta bort mystiken kring människokroppen och dra bort fokus från kroppen som en spegling av det gudomliga.

Det hävdar Margaret Miles, som har skrivit boken A Complex Delight: TheSecularization of the Breast 1350-1750. Läs mer i Washington Post och WND.

Bröstmjölksersättning mot olycka

Av Marit Olanders

Låter det drastiskt med bröstmjölksersättning och olycka i samma sats? Det är titeln på den här dokumentären från Unicef - Formula for disaster.

Filmen är en dokumentär som är gjord av Unicef Filippinerna och visar hur reklam för bröstmjölksersättning jobbar och påverkar familjerna att välja bort amning.

Barnmorskan Gunilla Kristiansson jobbade med hälsofrågor i Filippinerna på 1990-talet. I Amningsnytt 2/07 berättade hon om fattigdomen, bristen på kunskap om basal hygien - och om amning. Hur övertygade de filippinska familjerna var om att pulvret man köpte var bättre. Att det visade på familjens status att ha nappflaskor och ersättning hemma redan innan barnet är fött. Att amning bara var för de allra fattigaste, de som inte hade råd med köpemat.

Filippinerna är katolskt och nativiteten är hög. Amning skyddar mot täta graviditeter, men kyrkan bromsar information om amning eftersom det kan betyda att man visar lite bröst. Gunilla berättar om hur biskopen vägrar låta den lokala tevestationen visa en film om amning. Men i reklam för barnmat får passera.

I butikerna i Filippinerna får bröstmjölksersättning lika stor plats som hund- och kattmat i Sverige, säger Gunilla. Hon berättar också om hur en representant för Nestlé satt på den lokala vårdcentralen och slog i journalerna för att få fram adresser till nyblivna mammor. Gunilla sökte upp kvinnan och även om hon hade flotta planscher från Nestle så visste hon någonstans att bröstmjölk var viktigt. Hon var också köpt, berättar Gunilla.

Att Gunilla öppet ammade de barn hon fick under åren i Filippinerna gjorde att hon fick många kommentarer. Att hon som rik, vit västerlänning ändå ammade sina barn kunde de inte förstå. Hon är dock pessimistisk om huruvida hon lyckades få någon enda att välja amning i stället för flaska.

Risker med bröstmjölksersättning i fattiga miljöer

Av Marit Olanders

Idag avslutas World Breastfeeding Conference i New Delhi, Indien. Konferensens logga, en knuten hand son krossar en nappflaska,  har provocerat  en del kommentatorer på Amningsbloggen. De har mötts av andra kommentarer som har försökt reda ut problematiken med fattigdom och bröstmjölksersättning i fattiga, riskfyllda miljöer.

Problematiken är mycket komplex och rör både politik hälsa, ekonomi och hur vi ser på mäns, kvinnors och barns villkor i samhället. Miljontals barn dör i onödan varje år, av sjukdomar som hade gått att förebygga. Länk till Unicef här.

En bit ner i Unicefs text nämns problematiken kring bröstmjölksersättning:

Att inte uteslutande amma sitt barn under de första sex månaderna och istället ge barnet bröstmjölksersättning kan vara både dyrt och farligt. Bröstmjölksersättning som substitut till amning är särskilt farligt i områden där risken för infektioner är stor eller där det är svårt att få tag på rent vatten. Studier visar att ett barn som är uppfött på bröstmjölksersättning löper en 25 gånger större risk att dö av diarré och en fyra gånger större risk att dö av lunginflammation.

I den ansedda tidskriften The Lancet publicerades 2008 artikelserie om undernäring bland kvinnor och barn. Här står bland annat:
Suboptimum breastfeeding was estimated to be responsible for 1·4 million child deaths.


Amningsorganisationerna känner till detta. De ser hur barnmatsföretagens reklam, hand i hand med vårdpersonal på många håll, har brutit ner kvinnors tilltro till sin egen förmåga att amma. Till skillnad från i upplysta välbeställda miljöer som här i Sverige är flaskmatning direkt livsfarlig där man inte kan tillreda den under tillräckligt säkra förhållanden. Vilket är i den största delen av världen.

400 000 besökare!

Av Marit Olanders

Nu har det hänt - räkneverket har gått över 400.000 besökare på Amningsbloggen!

Jag fick frågan:
Hade du räknat med det när du startade bloggen?

Och svaret är nej så långt tänkte jag inte. Men vad jag vet är att amning är ett ämne som intresserar och engagerar, och där det finns ett stort behov av kunskap.

Det mest besökta inlägget är Sluta amma, som vid det här laget har över 16.000 besökare!

Därefter kommer Friska barn behöver inte amma på natten, ett påstående som nog de flesta har hört. Eva-Lotta Funkquist, barnsjuksköterska och amningsforskare bemöter det så här:

[V]ad betyder behöver? Få amningar beror nog på att barnet just då behöver en dutt kalorier. Barn ammar för att det är deras livsstil.

De följande inläggen i fem-i topp någonsin är Kräkningar hos spädbarn, För mycket mjölk - inget lyxproblem och Ät och amma med gott samvete!

Amningskonferens i Indien

Av Marit Olanders

Tidigt i morse svensk tid inleddes en stor amningskonferens i New Delhi i Indien. 700 deltagare från 86 länder deltar och pratar amning, däribland en handfull svenska delegater (varav flera bekostar resa och konferens helt eller delvis själva). Här skriver The Hindu om konferensen.

Därför får kvinnor skulden

Av Marit Olanders

Läser om förskolans historia i Sverige. Ingegerd Tallberg Broman skriver (ungefär) att i början rådde den patriarkala ordningen, där fadern hade rätt att bestämma över hem och hushåll. När förskola etablerades i början av 1900-talet framhävdes behovet av "uppfostran". Samhället var i omvälvning och staten ville uppfostra bort denna oro. Tallberg Broman skriver:

Modern utgjorde en central person för denna ambition. Genom att fokusera på henne och rikta uppfostransambitionerna till modern och hemmet skulle samhället stabiliseras. Genom barnen nåddes modern och hemmet och genom modern den mer svårkontrollerade fadern och "uppfostrans sak".

Känns det igen? Vem är det BVC riktar sig till? Vem är det som får alla "råd" om amning, smakportioner, sovrutiner?

Och hur många gånger har jag inte hört att det är mamman som får information om femminutersmetoden och pappan som bestämt tar avstånd ifrån den?

Är det konstigt att amningen, denna unikt kvinnliga form av omvårdnad, är så omvälvd av plikt- och normtänkande?

Citatet kommer från Tallberg Broman Ingegerd (2009): "Från föräldrars ensamrätt till föräldrars delaktighet". ur Barn, barndom och förädlrasakp, red A-M Markström m fl, Carlssons bokförlag.

Läs mer om amningsnormer och välfärdsstatens framväxt i Ohrlander Kajsa (1992): I barnens och nationens intresse. Socialliberal reformpolitik 1903-1930. Doktorsavhandling, Stockholm: Högskolan för lärarutbildning.

92 hjälpmammor i år!

Av Marit Olanders

I år har Amningshjälpen kunnat välkomna ovanligt många nya hjälpmammor. Nu finns det totalt 92 hjälpmammor i Sverige.
Kriterierna för att få bli hjälpmamma är att man har varit med i Amningshjälpen i ett halvår eller mer, och att man har skrivit Amningshjälpens hjälpmammeprov och blivit godkänd. Vart femte år gör man sedan en uppdatering i form av ett mindre prov för att se satt man håller kunskapen vid liv. 2013 är det dags för mig att göra mina andra uppdatering, jag blev hjälpmamma 2003.

2001hade Amningshjälpen 68 aktiva hjälpmammor. Under 2000-talet gick det lite upp och ner. Som lägst hade föreningen 62 hjälpmammor i hela landet men i skrivande stund är det alltså 92 kvinnor som verkar som hjälpmammor - i telefon, i riktiga livet och i olika former på nätet. De - vi - lyssnar på mammors (och pappors och ibland mormödrars och andra familjemedlemmars) amningsfrågor och problem, svarar på frågor om amning, vi stöttar mamman i hennes beslut. Vi ger inte medicinska råd och om vi känner att frågan inte lägre är vårt bord försöker vi slussa frågeställaren vidare. Allt detta helt ideellt utan en kronas ersättning för den enskilda mamman. De flesta bekostar dessutom sin vidareutbildning själva, genom besök på Amningshjälpens riksträffar och utbildningstillfällen.

Statistik förs på hur många samtal man har haft och det brukar landa på mellan 6.000 och 10.000 samtal eller mejlkontakter per år!

Diar lugnt i stjärnljus

av Inanna

Ni vet dikten av Elmer Diktonius. En av de få jag kan recitera. Varje advent gråter jag lite, nuförtiden av både minnen och lättnad eftersom det blev så bra- ändå! Kram till alla förlossningsdeprimerade.

Det finns ett barn,

ett nyfött barn-

ett rosenrött, nyfött barn.

För sex år sen var det mitt barn. Hon var tre veckor gammal när jag hängde upp adventsstjärnan med henne i sjalen på mitt bröst och jag var som förlamad, skräckslagen och hade en rivande ångest inuti. Hon var perfekt, underbar, så mjuk och god jämfört med den usla mamma hon hade att ty sig till.

Och barnet kvider-

det gör alla barn.

Och modern för barnet till sitt bröst;

då tystnar det.

Så gör alla mänskobarn.

Och taket är ej alltför tätt-

det är ej alla tak.

Och stjärnan sticker

silvernosen genom springan

och söker sig till den lillas huvud;

stjärnor tycker om barn.

Och vi ammade, jag satt, jag låg, jag läckte, jag grät i kudden och i den lilla pyjamasmagen storlek 50. Långa långa nätter, många timmar väntandes på den grå gryningen då ångesten lättade lite och ljudet av mannens dusch fick mig att slumra en kvart. Nätter när jag bara väntade, på att vakuumet och ORON skulle ge sig av. Och hela tiden i den där yrseln, adventsstjärneljuset, sömnbristen, desillusionen om att något fattades mig, snurrade den sista versen.

"Och modern blickar mot stjärnan

och förstår-

alla mödrar förstår.

Och trycker lillungen skrämd

till sitt bröst-

men barnet diar lugnt i stjärnljus;

alla barn diar lugnt i stjärnljus".

"Andra vuxna måste NOG också kunna trösta barnet"

Av Sandra Ander

Tidigare i veckan hittade jag ett PM kring amningsrådgivning i Östergötlands län. Det har sedan 7 maj 2011 används på kvinnoklinikerna i Linköping och Norrköping och är giltigt fram till 1 oktober 2013. Under rubriken avvänjning finner jag följande text:

Problem i samband med avvänjningen kan ibland uppstå om bröstet kommit att betyda

alltför mycket för barnet. Bröstet bör nog inte fungera som tröst i alla lägen. Andra vuxna

måste också kunna trösta barnet.

För mig låter det inte helt bra. Amning är ju så mycket mer än bara näring för barnet, bl. a. just tröst som tas upp i detta påstående. Dessutom funderade jag på vad som händer om man byter ut ordet tröst mot näring/mata. Det skulle då lyda:

Problem i samband med avvänjningen kan ibland uppstå om bröstet kommit att betyda

alltför mycket för barnet. Bröstet bör nog inte fungera som näring i alla lägen. Andra vuxna

måste också kunna mata barnet.

Andra vuxna kan båda mata och trösta ett barn om det är nödvändigt, så är det. Frågan är bara om det alltid blir det bästa för barnet, och för familjen. Det jag ställer mig frågande till är om det verkligen är rätt från sjukvården att säga att bröstet inte bör fungera som tröst i alla lägen. Finns det evidens som visar att det blir problem om bröstet används som tröst? Dagens sjukvård grundar sig på beprövad vetenskap och evidens. Jag blir därför väldigt nyfiken på vilken studie som stödjer hur avvänjning sker på bästa sätt, utan bröstet som tröst. För vems skull sker avvänjningen? Om mamman eller barnet vill sluta amma tror jag personligen på långsam avvänjning där bröstet kan användas som det faller sig och oavsett anledning (mat, tröst, närhet, värme, doft m.m.). Slutligen vill jag bara kommentera sättet att uttrycka sig, Bröstet bör nog inte fungera som tröst i alla lägen . Ordet ”nog” för mig tyder på stor osäkerhet. Det är nog så.

Hela PMet går att hitta på:

http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=amningsr%C3%A5dgivare&source=web&cd=10&ved=0CF4QFjAJ&url=http%3A%2F%2Fwww.lio.se%2Fpages%2F73109%2FAmningsr%25C3%25A5dgivning%2520i%2520%25C3%2596sterg%25C3%25B6tland.pdf&ei=yaWmUNfiK6GL4ATx_oDQCA&usg=AFQjCNH8GtuJlUcTeWZkXmnDDbYBJrh67A

Förföraren

Upplagt av Marit Olanders


Hur många kvinnor har jag ej förfört!
En del gav spenbarn bröstens saft
och andra kvinnor väntade barn.

Och åter andra, som besinningslöst
för vind och våg sitt ett års gamla barn
ha lämnat i sinnesyrslat rus

sig till mig klänga ... Och om sedan barnet
i orosångest började att gråta
så vände sig den unga modern sakta

blott med den sköna kroppens övre del
mot barnet, men den nedre, skönare
blev kvar hos mig - hos mig! - helt orörlig ...

Amr-Il-Kais

Från diktsamlingen Kärleksdikter från hela världen
valda av Olof Lagercrantz
och utgiven av Bonniers förlag 1956.
Översättning: Oscar Björkholm.

När livet hänger på en skör tråd

Av Erica Holm

I samband med födseln av min son blev vi totalt nonchalerade på special-BB på sjukhuset i en större svensk stad. Han fick ingen tillsyn, ingen tillmatning och var nära att dö.

Jag och min man kämpade i nästan 3 år att bli gravida och gjorde bland annat två ivf privat som vi bekostade själva men blev till slut gravid på naturlig väg. Jag var närmare 44 när min son föddes. Redan i 6 månaden märktes att något var fel, han växte inte som han skulle i magen. Vi gick på flera kontroller i veckan de sista tre månaderna utan någon förklaring till varför han inte växte. När han sedan föddes i ilfart 20 minuter efter att vi anlänt till förlossningen kom svaret. Han hade en hård knut på navelsträngen och vägde endast 2550 gr trots att han var fullgången. Han hade inte fått tillräckligt med näring genom navelsträngen och var väldigt tunn och liten.

Han föddes på en specialförlossning  i augusti 2009. Första natten på special-BB sög han intensivt men jag kände att mjölken en riktigt börjat rinna till. När jag bad om hjälp att amma tyckte de att allt såg bra ut och undrade när vi skulle åka hem. Vi krävde att få stanna en andra natt och då märkte jag hur han tacklade av, blev slö och orkade inte suga mer. Ringde tre gånger den natten på personalen men de tittade knappt på honom och avfärdade min oro.

På förmiddagen hans tredje levnadsdag kom läkaren för en sista kontroll innan vi skulle få åka hem. Hon konstaterade direkt att han bara var ”skinn och ben” och undrade vad han hade för blodsocker. Men blodsockret hade inte tagits på hela tiden. En sköterska kom och försökte ta blodsockret men fick inget utslag. Hon försökte då koppmata honom med ersättning och då kom kramperna. Hela hans lilla kropp krampade rytmiskt och sköterskan rusade ut med honom till läkaren som i sin tur slet honom ur händerna på sköterskan och rusade upp med honom till intensiven på neonatal. Trots dropp med sockerlösning upphörde inte kramperna och den ena medicinen efter den andra testades men dagarna gick och inget hjälpte. Han fick hjärnblödningar till följd av kramperna och svävade mellan liv och död.

Till slut återstod endast en medicin som dock bara kunde ges under en väldigt kort tid annars skulle biverkningarna skada njurar och lever för mycket. Det var vårt sista hopp och till och med läkaren grät. Mirakulöst nog hjälpte medicinen och kramperna släppte. Vi bodde på neonatal i drygt två veckor och sakta men säkert återfick han krafterna och kunde börja amma. Jag hade pumpat under tiden för att få igång mjölkproduktionen. Jag gav omväxlande det jag hade i frysen och amma även direkt så ofta som möjligt. I början tog han flaskan men sen när min egen frusna mjölk var slut och vi provade ersättning började han spy i kaskader och vägrade ta flaskan. Det visade sig att han hade kolik men genom att intensivamma och äta helt mjölkfri kost fungerade till slut efter tre månader amningen perfekt. Han har alltid vägrat både välling och gröt. Har inte heller velat äta puréer utan började först vid 8 månader komplettera amningen med mat i bitar som smörgås, frukt och annat. Jag fortsatte amma i nästan två år och hade gärna hållit på längre… Valde att sluta på grund av jobb och förskola.

Jag tror att jag inte fick tillräckligt med tillsyn och stöd i amningen på BB på grund av att det var mitt andra barn och att jag hade en så lätt förlossning. Det är skandal att inte få hjälp med amning trots att man ber om det gång på gång och känner att barnet inte får i sig så mycket som behövs.

I dagens Sydsvenskan

I måndagens Sydsvenskan kunde man läsa att Sverige står inför att skärpa reglerna kring modersmjölksersättning. Tyvärr innehåller texten en del sakfel och halvsanningar.

Amningsorganisationer har sedan 1970-talet kämpat för föräldrars rätt till oberoende, saklig information om både amning och flaskmatning i Sverige. Bakgrunden varbarnmatsföretagens aggressiva marknadsföringsmetoder under 1900-talet i hela den koloniserade delen av världen. Läkaren Cicley Williams slog larm i Singapores Rotaryklubb redan 1939.

 Sedan länge finns det regler om märkning av förpackningar med modersmjölksersättning. Att det blir lag i stället för föreskrifter och överenskommelser ändrar föga i sak. Till skillnad mot i regelverket från före 2008, Socialstyrelsens allmänna råd 1983:2, nämns överhuvud taget inte nappflaskor i EU-direktivet eller lagförslaget, trots att det är välkänt att introduktion av nappflaska kan störa amningen genom att barnet börjar krångla vid bröstet. För varför skulle nappflasktillverkarna annars överträffa varandra i sina bedyranden om att just deras flaska inte stör amningen?

I själva verket liknar ingen nappflaska bröstet. Ett ammat bröst töjs ut under amningen och bröstvårta och bröst blir en enda långsträckt form inne i barnets mun. En flasknapp är sig lik och töjer sig på sin höjd någon millimeter.

Som journalist föredrar jag frivilliga överenskommelser framför lagstiftning. Det bör nog stå någon form av text på förpackningarna som klargör att det är lättare att börja med modersmjölksersättning än att komma tillbaka till amning men den borde gå att formulera på ett empowering och ödmjukt sätt.

Förslaget är en försvagning också för att man ska rekommenderas använda ersättningen av en person med utbildning i "medicin, näringslära eller farmaci eller någon annan som arbetar inom barns- eller mödravård". Det är en ganska stor grupp som kan infatta dietister som jobbar för barnmatsföretagen och farmaceuter på apotek som kan ha ett intresse av att sälja bröstmjölksersättning. Tidigare skulle man åtminstone rådgöra med dem som kunde tänkas ha kunskap om amning. Dessutom ger det nya textförslaget ett om möjligt ännu mer okänsligt och stelbent intryck.

 Det är också olyckligt att Sydsvenskan i artikel efter artikel ensidigt fokuserar på amningshets när flaskhetsen är minst lika vanlig men för en betydligt mer diskret tillvaro.

Marit Olanders
journalist, ansvarig utgivare på Amningsnytt och författare till boken Amning i vardagen som publiceras i mars 2013.

Var finns de svartvita ersättningshatarna?

Av Marit Olanders

I en kommentar nyligen påstods Amningsbloggen gärna vilja "att ersättning ska framstå som ett mycket dåligt, smutsigt, farligt och riskfyllt alternativ."

Längre ner i kommentarsfältet visade det sig att det inte var just Amningsbloggen som hade denna åsikt. Den svartvita argumentationen försvarades dock med att "det förekommer lika många svartvita argument från vissa personer inom Amningshjälpen - absolut inte alla." (Lika många svartvita argument som från flasklobbyn alltså.) Det låter ju inte alls bra. Men.

Jag har funderat på det. Och undrat. Jag har träffat en stor andel av Amningshjälpens aktiva medlemmar genom åren personligen och haft kontakt över internet med ännu fler - och dessutom med många stödmedlemmar. I de fall diskussionen har kommit upp är det mitt intryck att Amningshjälpens medlemmar genomgående har en mycket kunnig, nyanserad och ödmjuk inställning till olika matningssätt.

Därför undrar jag nu - var finns dessa svartvita argument? Hur sprids de? Kan någon skicka länkar? Var har ni stött på dessa åsikter, i vilka sammanhang och av vem?

Och en fråga som jag fortfarande vill begrunda djupare - vad ger flaskmatarlobbyn rätten att tillskriva andra personer och föreningen som helhet dessa åsikter?

Ordbruk

Av Marit Olanders


Ord som rättstavningsprogrammet i Office 11 inte kan:
Samsovning
mekonium
fyratimmarsschema
matvägning
helamma
eftersugningsfasen
bajsningar
nattamma
bärsjal
mjölkbank
tillmatningsset
flaskmatas
flaskmål
sugtag


Ord som rättstavningsprogrammet kan
amningsproblem
amningspress
ökningsperiod
amningslik
Amningshjälpen
koliksymptom
utdrivningsreflex
amningsmaffia
amningsfundamentalist

I dagens Aftonbladet

De allra flesta kvinnor vill amma

Sverige är besatt av fina siffror i amningsstatistiken och vill därför göra det svårare för föräldrar att köpa modersmjölksersättning, skriver Petra Jankov Picha. Det är en myt.

 Lagförslaget går tillbaka på ett sex år gammalt EU-direktiv som Sverige motvilligt nu börjar genomföra. Sedan 2006 har det bollats mellan olika instanser utan att någon har velat ta i det. Samtidigt har amningsstatistiken sjunkit alltmer.

Det finns sedan länge regler om paketens utseende och märkning. Det nya lagförslaget innebär en försvagning eftersom nappflaskor inte längre nämns, något som nappflaskföretagen utnyttjar. Otaliga föräldrar har matat sina barn med nappflaskor som påståtts inte störa amningen - men barnet vägrar ändå ta bröstet sedan.

Jag välkomnar att Jankov Picha efterlyser bättre amningsstöd. Men svenska BB:n och BVC måste också informera om flaskmatning och inte lämna walkover till barnmatsindustrin. Det är det WHO-koden går ut på: Att göra uppfödningen säkrare vare sig barnen ammas eller flaskmatas.

De allra flesta kvinnor vill amma. Att då rekommendera amning och men inte berätta hur man ska göra är ett grymt svek. Då hamnar skulden för misslyckanden hos mammorna. Att det finns ersättning är en klen tröst om det var amma man ville.

En del kvinnor vill hellre flaskmata. Då ska de ges relevant information från någon som inte har vinstintresse, läs vården.

Marit Olanders

Ansvarig utgivare för Amningsnytt och författare till boken Amning i vardagen som kommer i mars 2013.

Ersättning är inte cigaretter

Av Marit Olanders

I ett debattinlägg i Aftonbladet jämför Petra Jankov Picha, frontgestalt i den nu statligt erkända flaskmatningslobbyn, märkningen av förpackningar för modersmjölksersättning med varningstexterna på cigarettpaket.

På paket med bröstmjölksersättning ska det enligt gällande regler, Livsmedelsverkets föreskrifter LIVFS 2008:2, bland annat stå:

Uttryck som "Viktigt meddelande" eller liknande, följt av uppgift om bröstmjölkens överlägsenhet, rekommendation om att produkten bör användas endast på tillrådan av opartiska personer som har medicinsk, näringsfysiologisk eller farmaceutisk utbildning, eller andra som arbetar med barn- och mödravård.

Enligt Sydsvenska Dagbladet står det på Sempers paket idag: "Viktigt! Bröstmjölk är den bästa maten för det lilla barnet. Rådgör alltid med BVC om barnets mat."

Regelverket kring tobak finns i Tobakslagen. Här står bland annat att på cigarettpaket ska minst 30 % av den "mest synliga ytan" - framsidan av paketet alltså - täckas av ett av följande två budskap: Rökning dödar eller Rökning skadar allvarligt dig själv och personer i din omgivning. På den näst mest syliga ytan (baksidan av paketet) ska det finnas ytterligare en varningstext om någon av cigarettröknings skadeverkningar. Det står inte KAN döda eller KAN skada, det står som obestridliga fakta.

Det står verkligen inte "frisk luft är bäst" eller "rådgör med vårdcentralen om dina rökvanor".

Självklart sårar texten på ersättningspaketen kvinnor som ville amma och ge sina barn vad som beskrivs som "det bästa" men som av olika skäl ger bröstmjölksersättning. Jag förstår att man tar illa vid sig. Jag förstår att man uppfattar det som en varning.

Att  ha en text eller ej är ett etiskt dilemma som behöver begrundas noga. Som journalist är jag verkligen inte förtjust i inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten, vilket det nya lagförslaget innebär. (Andra inskränkningar rör för övrigt just tobaksreklam.) Men något bör det nog stå något på paketen om att det är lättare att börja med modersmjölksersättning än att sluta med den och att den inte är likvärdig med bröstmjölk. Bäst vore det om berörda myndigheter och branschföreträdare kunde komma överens om det frivilligt, men frivilliga överenskommelser verkar nu inte vara EU-komissionens grej.

En text på paketen borde också kunna formuleras mycket mer ödmjukt. Och om man nu ska rådgöra med BVC bör deras hjälp också vara konkret och konstruktiv, vilket inte alltid är fallet. En del av det hånfulla i budskapet är nämligen att skrämmande ofta kan inte BVC ge tillräcklig hjälp om HUR man ska göra för att öka mjölkproduktionen eller lita på att den produktion man har är tillräcklig.

Men om man läser texten sådan den står så för den knappast tankarna till cigarettpaket.



EDIT: Texten i lagförslaget skiljer sig lite från det som står i LIVSFS 2008:2. Lagförslaget föreslår följande text: Vid marknadsföring av modersmjölksersättning ska det framhållas att amning har fördelar. Det ska också framgå att produkten endast bör användas på rekommendation av en person med utbildning i medicin, näringslära eller farmaci eller någon annan som arbetar med barna- eller mödravård.

Syftningen är oklar. Det står inte explicit i lagförslaget att råden ska ges av opartiska personer, som det ståri föreskritfterna. Kan man vara utbildad i t ex näringslära, t ex dietist och vara anställd av ett barnmatsföretag och rekommendera sitt eget företags produkt? Kan en farmaceut på ett apotek med säljintresse rekommendera en kund något?

Inte ett val på lika villkor

Av Marit Olanders

Efter många turer finns det nu ett förslag om att införliva EU-komissionens direktiv om amning och modersmjölksersättning från 2006 i svenskt regelverk. Jag återkommer till det och hänvisar tills vidare till Sagogrynets utmärkta blogginlägg i frågan.

Bland annat skriver hon:

Jag uppfattar lagförslaget som att man vill reglera storföretagens möjlighet att genom aggressiv marknadsföring och gratisprodukter prångla på oförberedda föräldrar ersättning och på så vis frånta dem deras fria val. Har man väl introducerat ersättning kan vägen tillbaka till amning bli svår*, och därmed fråntas man chansen att välja amning.

Jag uppfattar alltså att lagförslaget värnar om föräldrars rätt till det fria valet.

Bröstmjölk behövs i södra Älvsborg!

... och på NÄL


Av Marit Olanders

Barn som vårdas på neonatalavdelning behöver bröstmjölk för att må bra. Föder man för  tidigt kan det ta en tid innan man får fart på sin egen mjölkproduktion och då behöver barnet tillmatas på annat sätt. Därför finns ett system med så kallade mjölkbanker och kvinnor som donerar mjölk, ungefär som man kan donera blod.  Man uppfyller vissa kriterier, får låna en pump av sjukhuset och mjölkar ur hemma i sin egen takt.

Nu är det brist på mjölk vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås och sjukhuset efterlyser nu donatorer. Du ska ha ett barn på 0-3 månader och vara nikotin- och alkoholfri, bland annat.

Bor du i en annan del av landet och känner att du har lätt för att ge ifrån dig mjölk så hör av dig till ditt sjukhus och fråga om de är intresserade. Bankmjölk brukar aldrig finnas i överflöd.

Åldersgränsen om att det egna barnet måste vara max tre månader sätter käppar i hjulen för många presumtiva donatorer. Det är ju först efter tre månader som man ofta har fått styr på sin egen tillvaro och kan börja göra mer. Den förklaring som jag har fått till tremånadersgränsen är att mjölken ändrar karaktär och det är "nyföddmjölk" man vill ha. Man kan diskutera om bröstmjölksersättning verkligen är bättre än mjölk från en mamma till ett 3-5-månadersbarn, och varför man inte i alla fall kan analysera mjölken på näringsvärden och sedan bedöma om man vill ta emot den. Välkomna vårdpersonal att lämna kommentarer!

EDIT: Hade inte mer än precis lagt ut länken om det här inlägget på FB så fick jag en kommentar om att det behövs bröstmjölk på NÄL i Trollhättan. Så tänk över om ni kan donera bröstmjölk, bebismammor i hela Älvsborgsregionen!

Samma gamla fördomar

Av Marit Olanders

I helgen har Katrin Zytomierska retat upp amningsvänner genom att uttrycka sig elakt och kategoriskt om att fortsätta amma efter åtta månader. Enligt Katrins åsikt, som man inte alls behöver rätta sig efter, är det "förjävla äckligt"med ammade treåringar, som på det omtalade Time-omslaget i våras.

Katrin spar inte på krutet, det är äckligt med treåringar som tar fram tutten själv, hon tycker synd om männen som inte har tillgång till sina kvinnors bröst annat än med mjölk i och hon tror att kvinnor som fortsätter amma efter åttamånadersdagen gör det för att de inte har något eget liv och att de är beroende av barnet för att må bra. De ammade barnen tror hon inte växer upp till att bli företagsledare men vad hon menar med det begriper jag inte riktigt.

Vad man ska komma ihåg innan man sätter igång och retar sig på Katrins elakheter är att det hon säger var vedertagna sanningar på 1900-talet, och att det är ideer som fortfarande lever och frodas lite varstans. Psykoanalytikern och barnläkaren Donald W Winnicott var en av de tongivande figurerna inom barnpsykologin och har framför allt blivit berömd för att ha myntat begreppen övergångsobjekt och övergångsområde. Ett övergångsobjekt är alltså en sak, exempelvis en filt, tygblöja eller nalle, som är psykologiskt laddad för barnet och med vilket barnet befinner sig i ett slags mellanområde mellan det "yttre" och det "inre". Winnicott redogör för det i boken Lek och verklighet, som utkom 1971.

I boken ger Winnicott uttryck för att sju månaders amning är för länge, att det har gjort en pojke modersfixerad och lett till att han inte någonsin gifte sig. Pojkens lillebror avvandes vid fyra månader "utan besvär" (man kan också se det som att han inte hade tillräcklig mognad att värna om sin amning, vlket större barn kan ha) och skaffade sen ett övergångsobjekt, först en hörna på en filt och sedan en tröja som kallades "Ba". Han utvecklades "självständigt".

Winnicott menade att behovet av övergångsobjekt är allmänmänskligt. Nu vet man att i kulturer med längre amning och mer fysisk närhet mellan barn och dess vårdare är förekomsten av övergångsobjekt mindre. I en svensk undersökning visade det sig att bara hälften av barnen hade övergångsobjekt. Övergångsobjekt var vanligare bland barn som hade ammats i mindre än åtta månader än bland barn som hade ammats längre.

Så här skriver Lennart och Margareta Viberg i sin doktorsavhandling The Teddy Bear in Psychology:
Att lång amningstid visade negativt samband med såväl användning av ÖO som napp och tumme och positivt samband med utvecklingsnivå vid 5 års ålder kan tala för att amningen skyddar barnets grundläggande ”illusion” om förening med modern. ”Desillusionering” är nödvändig för utvecklingen men eventuellt pressas den fram på ett brådmoget sätt, när amningstiden begränsas till barnets första halvår eller kortare tid. 

(Och det kanske inte är amningstiden i sig utan hur mycket kroppskontakt under avslappnade former som barnet får - att barnet får vara i vårdarens famn och där vara i ett tillstånd där de befinner sig i det mentala övergångsområdet - det handlar om.)

Det Katrin ger uttryck för om amning har långa rötter som envist klamrar sig kvar. Det visar på okunnighet och ointresse för ämnet och får mig att tro att dess främsta syfte vara att retas och generera klick till bloggen. Därför länkar jag inte.

Amningskurser på Gotland och i Uppsala

Av Marit Olanders

Nu kan blivande föräldrar på Gotland och i Uppsala som så önskar gå kostnadsfria kurser i amning, skriver Hela Gotland och Uppsalatidningen. Här får man lära sig om hur man får igång amning, undviker problem och hanterar problem som ändå dyker upp. Kurserna, som vänder sig till både både mammor och pappor, förstagångsföräldrar såväl som flerbarnsföräldrar, arrangeras av Amningshjälpen i samarbete med studieförbundet Sensus.

Gotland har begåvats med tre utbildade kursledare och Uppsala med två. Både på Gotland och i Uppsala startar de första kurserna  nu på måndag.

Amningskurser för blivande föräldrar startades av Anouk Jolin i Falun, som hunnit ge kurser i Dalarna ett tag redan. Nu sprids kurserna, då Anouk Jolin har gått ett steg vidare och utbildat kursledare på olika håll i Sverige, som nu startar egna kurser.

Kom i kontakt med projektet via dess Facebooksida här. Projektet stöds av Allmänna Arvsfonden.

Söker intervjupersoner till examensarbete

Ammar du eller har du ammat barn som går i förskola? Kan du tänka dig att bli intervjuad?

Mitt examensarbete på lärarutbildningen på Högskolan Dalarna kommer att handla om hur mammor till ammade förskolebarn upplever bemötandet av förskolans personal. Därför vill jag göra intervjuer med kvinnor som nu eller någon gång under de senaste fem åren har ammat minst ett barn under tiden det varit inskrivet på förskola. Du behöver inte ha ammat i förskolans lokaler, men barnets pedagoger ska ha känt till att barnet ammades.

Vi träffas på en tid och plats som passar dig. Intervjun kommer att ta cirka en timme. Av praktiska skäl vänder jag mig främst till intervjupersoner i Skåne och i andra hand i Stockholm-/Uppsalaområdet. Intervjumaterialet behandlas konfidentiellt.

Om det passar in på dig och du är intresserad – skicka ett mejl till v10maola snabel-a du punkt se där du kort presenterar dig själv och ditt (dina) ammade barn, var ni bor och kontaktuppgifter.

Marit Olanders