Kan bra amningsstöd öka mammans känslor för sitt barn?

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland kan man bli lite ledsen av att allt verkar så förutbestämt. Men egentligen är det ju inte så. Man måste alltid komma ihåg att företeelser som oftare uppträder tillsammans inte alltid måste göra det. I den här studien ville man titta på om bra amningsstöd kunde öka mammans känslor för sitt barn, och det kunde det. Observera att Pediatrics bjuder på en gratis fullversion uppe till höger.

Ökar amning mammans känslighet?

Eva-Lotta Funkquist

Bland djur anses digivningen central för honans bindning till och omvårdnad av ungen. Det har lett till att man antagit att det samma gäller för människor och att amning kan påverka hur mamman tar hand om barnet. Vissa forskare anser att man funnit stöd för det. Men vad beror på amningen och vad beror på andra påverkande faktorer? Klicka på rubriken om du vill läsa om en purfärsk artikel som behandlar ämnet.

En ganska vanlig fråga på telefonen

Av Eva-Lotta Funkquist

Typ så här: Min bebis är fem månader och jag har mycket mer mjölk i ena bröstet. Han vill helst bara suga på det bröstet som det är mycket mjölk i. Det känns som det blir mindre och mindre i det andra bröstet.

Påfallande ofta är det vänsterbröstet som är favoritbröstet. Det har förklarats med att mammans hjärtljud hörs bäst där. Ibland tror jag att det kan bero på att barnet från början har tyckt att det är obehagligt att ligga åt ena hållet. Kanske beroende på ett ömt huvud efter förlossningen. Ett annat skäl kan vara att mamman på natten alltid sover med barnet vid ett visst bröst (för att t.ex. förhindra att barnet ska trilla ur sängen). Sen kan det antagligen också vara så att mamman helt enkelt producerar mindre med mjölk på ena bröstet.

Ett sätt att lösa problemet på är att lägga barnet i den position det gillar och sedan ändå erbjuda det tröga bröstet. Ett annat är att alltid ha barnet vid det tröga bröstet under natten (då ammar barnet ofta lite i sömnen och krånglar mindre). Man kan också amma barnet oftare än man gjort tidigare (t.ex. varje gång barnet stoppar fingrarna i munnen). Slutligen, man kan amma fullt också på bara ett bröst. Ibland kan faktiskt detta var lösningen på stora problem med ett visst bröst som smärtar och är sårigt.

Exklusiv amning i Mozambique

Av Eva-Lotta Funkquist

Endast 37% av barnen i Mozambique ammas exklusivt i sex månader. Barnen får så väl vatten, som gröt och traditionella mediciner före sex månader. Mammorna hade hört att de var bra att amma exklusivt i sex månader. Värre var det med andra anhöriga. De uttryckte tvivel angående rekommendationens riktighet. Man ansåg dock att man skulle kunna stötta exklusiv amning om hälsopersonalen bara hade sagt nåt. Hälsopersonalen hade sagt nåt, men hade bristande kunskaper i rådgivningsteknik...

Känns det igen? Intet nytt under solen. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Kapten Nemos barn

Av Eva-Lotta Funkquist

Såg ni Kapten Nemos barn igår? Om inte, gör det. Klicka på rubriken så ser ni när repriserna sänds. Dokumentären handlar Om P O Enquist släktingar. Om de två pojkarna, Bosse och Valter, som förväxlades på Bureå sjukstuga på 1940-talet.

Man lade mammans identitetsnummer under varje barns kudde. När barnen sedan lyftes in till mammorna för att ammas tog sjukvårdsbiträdet ett barn på varje arm och sen fick mammorna avgöra vilket barn som var hennes.

Och om utbytet när pojkarna var sju år, och om Bosses pappa som lät Valter bo kvar hos familjen han vuxit upp i. För att han visste hur smärtsamt det var att bli lämnad.

Och i byn fanns fler barn som förväxlades.

Attityder till amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Om man frågar kvinnor innan de fått barn om hur de upplever att se en annan kvinna amma så kan svaret antyda hur sannolikt det är att hon har för avsikt att amma sitt eget barn. Det var mer än sex gånger så vanligt att kvinnor som höll med om påståendet "det var underbart att se henne amma" själva avsåg att amma, jämfört med kvinnor som inte höll med. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Tonåringar vill lära, inte bli tillsagda...

Av Eva-Lotta Funkquist

I USA har amningsförekomsten stadigt ökat sedan 1990-talet (vid vissa mätpunkter är den högre i USA än i Sverige). Inom vissa grupper fortsätter dock förekomsten att vara låg. I en undersökning hade endast 53.5% av tonårsmödrarna ammat något överhuvudtaget och vid sex månader ammade 18.2%. Det här anses olyckligt eftersom de hälsobringande effekter amningen för med sig har speciell betydelse för många av tonåringarnas barn. Till exempel får tonåringar oftare förtidigt födda barn. I en studie där man genom fokusgruppintervjuer försökte ta reda på tonårsmödrars attityder till amning visade det sig att alla kände till amningens hälsobringande effekter. Det var dock bara en av 16 som själv aktivt hade sökt information om amning. De andra refererade till kunskapen om bröstmjölkens fördelar med konstateranden som: "man säger att". Den här kunskapen tycktes inte vara stark nog för att fullfölja en amningsintention.

Några av tonåringara hade anhöriga som var direkt negativa till deras beslut att amma. En mamma bestämde sig för att fortsätta amma eftersom bebisen "föreföll att gilla det". Ett argument för att amma var att "bebisen kommer först". Samma argument blev sedan orsaken till att flera avslutade amningen eftersom tonårsmödrarna hade låg tilltro till att de kunde förse barnet med den mjölk det behövde. Att amma offentigt var för de flesta en otänkbar sak och flera av mammorna uttryckte en oro för att det ammade barnet skulle bli för beroende av henne. En mamma konstaterade "de säger att när man ger dem bröstet så vägrar de flaskan". Att amma barn som var äldre än flera månader upp till ett år tyckte tonåringarna var avvikande.

En av författarnas slutsats är att tonåringars motivation för att amma skulle kunna ökas om de fick hjälp till en mer aktiv inlärningssituation gemom att hälsopersonal t.ex. tipsar om bra amningssajter. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

En solidarisk kvinnotyp

Av Eva-Lotta Funkquist

Hela sitt liv hade Selma Lagerlöf ett starkt kvinnligt nätverk. De startade bibliotkek, aftonskolor och föreläsningsserier. En ny brevsamling visar en solidarisk kvinnosyn som inte mera finns...

Ebba Witt-Brattström i DN 24/12 2010

Och jag undrar: är det så?

Kate Hansen Art

Klicka på rubriken!

Världens bästa snabbmat!

Klicka på rubriken!

Nattliga uppvaknanden = sömnproblem?

Av Eva-Lotta Funkquist

När man mäter andelen barn som har sömnproblem så mäter man ofta antalet nattuppvaknanden. Över ett visst antal brukar sedan definieras som sömnproblem. På grund av bröstmjölkens sammansättning vill helammade barn troligtvis äta oftare än flaskuppfödda barn. Att sätta likhetstecken mellan antalet nattupvaknanden och sömnproblem blir naturligtvis inte rätt. Klicka på rubriken så kan du läsa en artikel. I resultatet redovisar man korrelationer mellan mer än tre uppvaknanden och andra företeelser. I diskussionen har dessa nattliga uppvaknanden plötsligt blivit till sömnproblem.

Jag har en god vän som arbetar som BVC-sjuksköterska. Hon säger att mammorna ibland säger: "Hon sover hela natten", och sen rättar sig själva: "Ja alltså hon ammar ju, men annars..."

Hur BVC-sjuksköterskan samtalar kring barnets sömn kanske påverkar hur föräldern sedan uppfattar företeelsen. Något som först inte uppfattas som ett problem kanske kan bli det.

Vara lyhörd som pappa

En del tror att amningen hindrar pappans och det lilla barnets relation, men så är det inte nödvändigtvis. Det visar den här berättelsen:

Häromdagen var lilltösa med sin pappa och lekte/mös/busade. Hon är glad och gråter inte. Men helt plötsligt hör jag hur han ropar på mig.
- Hon är hungrig. Hon gjorde sån där munrörelse
Och mycket riktigt, det var hon lilltösan. Mycket hungrig! Sen somnade hon gott i famnen.
Tänk vilken under pappa lilltösa har som ser att hon är hungrig på en gång!

Tack för att vi fick ha den med på Amningsbloggen!

Finns det symbolik i det här?

Av Eva-Lotta Funkquist

Josef och Maria var mycket glada för sitt barn. Maria svepte in honom i tyg och lade ner honom i krubban.

Jag har tänkt en del på det där. Var inte en egen säng för barnet något ganska ovanligt på Josefs och Marias tid? Krubban är väldigt central i berättelsen om Jesus födelse. Kan man se den som det individcentrerade samhällets vagga? Berodde svepningen på att Jesus skulle acceptera att ligga ensam?

Hur mycket har inte detta med "läggdags" ställt till det?

Av Eva-Lotta Funkquist

Att femminutersmetoden fått sådant genomslag i Västvärlden tror jag till stor del kan förklaras av våra föreställningar kring hur barns sömn ska regleras. Jag tipsade häromdagen om Growingpeoples sömnsymposium (klicka på rubriken om du vill läsa hela symposiumet). Jag känner mig tvungen att också klistra in två citat från Karin Normans föredrag med beskrivningar från två andra länder. Håll till godo:

"Denna specifika sömnrytm när barnet självt bestämmer över sin sömn – givet de begränsningar som det pågående sociala livet innebär – kan ses i förhållande till Bengs (folkslag i Elfenbenskusten) kulturella idéer om reinkarnation, att barnet till stor del är kvar i den andra världen. Ur den synvinkeln är det rimligt att det lilla barnet får bestämma över sina egna handlingar, inte minst i förhållande till sömn och ätande. För Bengmödrarna är det viktigare att försöka tolka och tillfredsställa spädbarnets önskningar än att styra och bestämma över det. Klarar man inte det utan barnet skriker vad man än gör, går man till den lokala experten som har förbindelse med andevärlden och som kan ’höra’ och förstå vad barnet vill."

"Vad innebär då sömnen i detta sociala sammanhang (i Kosovo)? Sömn är inget man tycks prata särskilt mycket om. Man kan få intrycket att människor sover ganska lite, det finns till exempel ingen mall om åtta timmars sömn – eller mer – för barn. Även om barnens liv är strukturerat av arbete och skola och övriga tider att passa, tycks det inte finnas några tider eller tydliga skäl att "gå och lägga sig". Människor, både vuxna och barn, verkar sova när de blir trötta, ibland mera, ibland mindre. Barn tenderar att somna på någon soffa eller på en matta om sofforna är fullsatta. Man hör inte ofta att barnen blir tillsagda att det är läggdags för att klockan blivit si eller så mycket. Om ett litet barn somnar i knäet eller på soffan är det ingen som försöker väcka det med argumentet att det ska kunna sova senare på natten. Man styr inte sömnen på det sättet.

Vem har sagt "alla kan amma"?

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland blir Amningshjälpen anklagad för att ha sagt att "alla kan amma". Jag vet att några medlemmar har gått igenom saker vi skrivit för att se om någon har uttryckt sig på detta vis. De har inte hittat påståendet. Nu undrar jag: var kommer uttrycket ifrån och vem har sagt det? Finns det dokumenterat någonstans att någon hävdat detta?

Ideer som försvårar amning 4

Krånglande amning beror på mamman

Av Marit Olanders

Det kanske allra sorgligaste med västerländsk amningspolitik är att den i så många år lyckats förlägga skulden för misslyckad amning hos mamman. Hon har inte haft tillräckligt med mjölk, inte tillräckligt "kraftig" mjölk, fel storlek eller form på bröstvårtorna eller brösten, eller hon har inte varit tillräckligt lycklig, moderlig eller motiverad.

Slutsatsen av denna föreställning är förstås att det är ofrånkomligt att mamman känner skuldkänslor - och att dessa känslor är berättigade. I maktlöshet upprepas frasen man ska inte känna skuldkänslor för att man inte kan amma - även av dem som direkt har bidragit till att ge mamman felaktig information, Stolliga råd, utebliven information t ex om barnets tag och uteblivet stöd (numera i rädsla för att utpekas som amningshetsare) är vanliga orsaker till att mammor helt felaktigt tror att de inte kan amma.

Ursprunget till denna föreställning är djupt kvinnofientlig. Den kommer ur det långvariga kärleksförhållandet mellan barnläkarna och barnmatsindustrin. Att skriva ut bröstmjölksersättning skapade en arbetsmarknad för barnläkarkåren och båda parter hade förstås intresse av att kvinnorna köpte de föregivet vetenskapliga produkterna i stället för att amma, något som snabbt förknippades med underklass. En ärbar kvinna gjorde som doktorn sa. Kanske blev hon ledsen över att inte vara en av dem som "kunde" amma. Då kunde han stryka henne faderligt över handen och säga:
Det är många som inte kan amma. Ha inga skuldkänslor för det.

Om man vill bojkotta Nestlé...

...så är det många produkter man måste dissa. Och fler svenska finns det väl? Häagen-Dazs glassen hade Eva-Lotta inte en aning om. Attans oxå!

Amning och fettsyror

Av Eva-Lotta Funkquist

Brist på vissa fettsyror under en speciellt viktig period av hjärnans utveckling har föreslagits kunna leda till sjukdomar som schizofreni, AD/HD och autism. Forskningen bedöms som brsitfällig, men det finns hypoteser om att colostrum (d.v.s. de första dagarnas mjölk vid amning) skulle ha en speciell roll. Klicka på rubriken får du se artikeln.

Det är amningspolitiken jag inte gillar

Av Marit Olanders

Det är inte amningen jag har något emot, det är amningspolitiken jag inte tycker om, är ett påstående som då och då återkommer i kommentatorsfälten.

Hmmm, jag känner igen det där.

Det är inte fenomenet i sig jag inte tycker om, det är politiken som bedrivs om fenomenet.

Dags för en ny progressiv amningspolitik

Av Eva-Lotta Funkquist

Det känns som de nya pejorativa orden som tillskrivs den som på något sätt intresserar sig för amning är; Du sysslar med amningspolitik. Googlade runt lite för att se vad man egentligen menar med amningspolitik. Hittade det här.

Sömnsymposium i Malmö

Av Eva-Lotta Funkquist

Lars H Gustafsson var med och anordnade ett sömnsymposium i Malmö 2009. Symposiumet ligger nu ute på Growingpeople. Klicka på rubriken. Flera riktigt intressanta föredrag. Speciellt vill jag tipsa er om att läsa Lars föredrag (Kränker sömnmetoder barnet?). Jag har sagt det förr; ibland kan jag tycka att någon borde ställas till svars... Även om det har gått många år.

Men å andra sidan, samma metod lever till stor del kvar. Femminutersmetoden lärs forfarande ut till föräldrar av svenska myndigheter...

I Uppsala används fortfarande broschyren När barnet ska sova, som är en variant på femminutersmetoden. Det är faktiskt obegripligt!

När ska det bli ett slut?

Idag ringde en mamma

Av Eva-Lotta Funkquist

När hon köpte barnvagn följde det med en napp (?). Nappen salufördes som en napp som var mer lik bröstet jämfört med alla andra nappar. Och när jag lagt på kom jag på att undra; hur ser en sån ut?

Å voffor gör di på dette viset?

Senaste Amningsnytt är ute!

Av Eva-Lotta Funkquist

Ni är väl prenumeranter?

En av artiklarna handlar om Cancerfondens Rosa bandet kampanj. Den innehåller mycket lite information om amningens bröstcancerförebyggande effekt. Man kan tycka att detta är förvånande eftersom det har framhållits från studier att den epidemi av bröstcancer som löper över västvärlden till ganska stor del kan förklaras av ändrade amningsvanor. Elisabeth Ubbe undrar om detta och intervjuar Cancerfondens pr-ansvarige Jacob Lagercrantz. Han slingar och slirar och tillslut säger han:

-Vi finns för att bekämpa cancer!

Det påminner mig om en historia från att jag var mycket liten. Jag pekade på en TV-mast och frågade min moster "vad är det där". Hon trodde jag menade lampan högst upp och svarade "den är där för att flygplanen inte ska köra på den". I flera år trodde jag att TV-masten stod där för att flygplanen inte skulle köra på den.

Är det lite så han tänker, eller?

Man får amma barn på över ett år

Av Marit Olanders

Så var jag hemkommen efter den förhoppningsvis sista julshoppingrundan i min lilla stad. En kör som sjöng julsånger utanför Rådhuset, en idoldeltagare som skrev autografer och delade ut kramar på köpcentret. Och MASSOR med folk. Bland dem en hel del ledsna småbarn. De var gissningsvis för varma inne, för kalla ute, blöta om fötterna, snöiga, trötta, hungriga, törstiga eller uttråkade.

Tänk om jag hade hoppat upp på scenen där bredivd Idoldeltagaren och ryckt mikrofonen och sagt: Men AMMA då! Ni får! Det går! Barnen blir tystare, nöjdare, gladare.

Jag vet att det hade varit kontraproduktivt. Jag vet att det är kränkande att lägga sig i andras förehavanden så. Jag hade själv blivit skitförbannad om någon besserwisser hade talat om för mig hur jag skulle göra med mina barn. Jag har ju ingen aning om huruvida de här barnen verkligen har amningen kvar eller ej och om inte, varför. Jag har läst, samtalat och skrivit massor om det. Jag veeeet. Och jag gör det inte heller. Jag ville inte att alla ska amma, jag vill att man ska få leva ett så bra liv som möjligt med sin familj. Oavsett matningssätt.

Men jag vet också att många avslutar amningen tidigt, före ett års ålder, som faktsikt är den svenska minimirekommendationen. Man gör som alla andra runt omkring sig, i den mån man reflekterar över det tänker man väl att det är väl så det ska vara. Det finns en stark social press på att sluta amma senast vid ettårsdagen. För andra rinner amningen ut i sanden när glesa amningstillfällen inte kan konkurrera med välling, annan mat och napp.

Jag vet också att många barn faktiskt blir tystare, nöjdare och gladare av att ammas. På Amningshjälpens riksträffar brukar det krylla av barn, och många (men absolut inte alla) ammas långt upp i åldrarna. Där är det inget konstigt eller ovanligt att se en kvinna amma en två-treåring samtidigt som hon lyssnar på föreläsningar eller diskuterar någon punkt på dagordningen på årsmötet. Ljudnivån i möteslokalen är förvånansvärt låg med tanke på hur många barn där ändå är.

Har man amningen kvar kan man alltid testa att erbjuda bröstet till ett barn som är för varmt, för kallt, trött, hungrigt, törstigt, eller uttråkat. Naturligtvis hjälper det inte alla gånger, julhandel är en prövning om man är liten oavsett amning, men en hel del gånger kan det faktiskt göra att det går ett tag till. Se det som en möjlighet: Man får. Det går. Man får t o m börja om ifall men har slutat och ångrar sig.

"Bröst är bäst" ställer till det

Av Eva-Lotta Funkquist

Marit Olanders har tagit upp det flera gånger. Det är något väldigt bakvänt med resonnemanget att "bröst är bäst". Fokus flyttas från barnmatsföretagens ansvar till den enskilda kvinnans möjlighet att välja "det bästa". Men bröst är inte "bäst". Bröst är normalt och barnmatsföretagens fokus borde ligga på att visa att deras produkt inte medför någon menlighet för barnets hälsa.

Häromdagen läste jag något som fick mig att börja fundera på det här igen. Lars Wiklund är anestesiolog och professor på Akademiska sjukhuset. Nu går han i pension och får frågan av pesonaltidningen Ronden (nr. 6 2010) om det är någon upptäckt han önskar att han gjort under yrkeslivet. Ja, svarar han, och fortsätter att berätta att han och en kollega upptäckte att fallen av plötslig spädbarnsdöd kom säsongsvis, runt jul i södra Sverige och i maj- juni i norra Sverige. De hade en hypotes; dricksvattnet innehåller mer nitrat (p.g.a. smältvatten) under dessa peioder. Barnen fick i sig vattnet när de matades med bröstmjölksersättning. Lars Wiklund och kollegan kunde dock aldrig visa att hypotesen stämde.

Som bekant rapporteras ofta att amning skyddar mot plötslig spädbarnsdöd. Det finns många tänkbara förklaringar till det. Men tänk om det inte alls är så, utan att Lars Wiklund har rätt i sin hypotes? Tänk om de senaste decenniernas fokus på "bröst är bäst" resulterat i att ingen tagit tag i stafettpinnen och fortsatt fundera på hypotesen. Lars Wiklund hoppas fortfarande att någon gör det, tar tag i stafettpinnen.

Nu till mer fördomar...

Av Eva-Lotta Funkquist

Den här är lite pinsam, men viktig att belysa tror jag.

Det är vanligt att invandrarkvinnor inte vill ha barnet så nära. De sätter på barnet massor av kläder och lägger det gärna ifrån sig. Inte sällan föredrar de att någon släkting tar hand om barnet och de låter gärna släktingen mata barnet med nappflaska.

Varianter på den här fördomen har jag hört många gånger i vården. Med invandrarkvinnor tror jag att man menar utomeuropeiska, icke västerländska kvinnor. Jag har t.o.m. varit med om att man bett en invandrarkvinna ur personalen prata en förälder tillrätta, eftersom föräldern inte vistades så mycket på sjukhuset med sitt för tidigt födda barn. Man tänkte sig att personalkvinnan förstod hur föräldern tänkte. Problemet vara bara att personalkvinnan tyckte att beteendet att lämna sitt barn på sjukhuset var helt obegripligt och ett extremt västerländskt beteende.

Jag har funderat mycket på den här fördomen och jag tror att den kommer sig ur en vilja att se den svenska synen på barn som den med det allra bästa barnperspektivet. I och med att vi svenskar tänker "rätt" så rättfärdigar vi vad vi gör med våra barn, medan vi hävdar att "andra kulturer" har svårt att se barnet som en egen individ med rättigheter och människovärde. Jag tror att den här etnocentrismen kan bli väldigt farlig eftersom den kan rättfärdiga kränkningar av barn i vår egen kultur. Jag tänker t.ex. på femminutersmetoden och bestraffningsmetoden timeout som båda två har förts ut av svenska myndigheter och fått stort genomslag. Jag vet att båda metoderna är otänkbara i många icke västerländska kulturer.

För mycket mjölk...

är inget lyxproblem...

Hur kul är det här?

Julklappstorka? Klicka på rubriken!

Så blev jag en långtidsammare

- så blev (även) mitt föräldraskap kontroversiellt

av Åsa Bodérus

När jag var gravid bestämde jag mig tidigt för att jag skulle amma länge, som min mamma – jag skulle amma ett år.
Sagt och gjort. Vi helammade, enligt rekommendationerna, till halvårsdagen och sedan introducerade vi fast föda i barnets takt. Samtidigt ammade jag fritt, också det enligt rekommendationer som jag läste lite varstans. Barnet fick i sin egen takt vänja sig vid smaker och konsistenser utan att vi pressade på. Att han hela tiden ammade gjorde att vi kunde vara lugna över att han fick i sig den näring han behövde. Han var inte särskilt intresserad av att äta stora mängder men smakade allt och ammade däremellan glatt vidare och växte som han skulle.

Så kom då ettårsdagen och min son låg fortfarande vid bröstet, nynnade och drack, nöjd och belåten som aldrig förr med att gosa in sig under min stora tröja. Det var då jag på allvar fick omvärdera min syn på amningen - vid mötet med min nöjda son och i mötet med hur andra mammor gjorde eller gjort med sina barn i samma ålder. Vi var inte längre ett par av några få utan ofta de enda som ammade.
Antalet ammande bland jämnåriga till sonen hade minskat drastiskt ända sedan halvårsåldern - men då hade jag varit fast i mitt beslut att amma till ettårsdagen. Jag hade inte haft en tanke på att barn inte slutade vilja amma när de kom upp i den här åldern. Eller hade jag det?

Två gånger hade jag faktiskt kommit i kontakt med fenomenet som kallas långtidsamning men båda gångerna hade jag slagit det ifrån mig utan att reflektera över det mer aktivt. Jag hade tänkt att det var ju lite obehagligt, det måste bero på någon otrygghet – att barnet inte växte upp och utvecklades som det skulle utan hölls bundet till mamman som en bebis.

Vad ville jag med min ettåring? Ville jag förklena honom och hindra honom från att växa upp? Nej, naturligtvis inte. Ville jag stänga sätta på mig en snäv tröja och vägra honom en stor källa till trygghet och glädje, benhårt och oberoende av förtvivlade skrik och gråt?
Det sistnämnda var vad många ansåg nödvändigt. Att ”avvänja” barnet. Men vänja av från vad?

Jag gjorde som jag brukar göra när omgivningen säger åt mig vad jag måste eller vad ”man ska” göra, jag höll för öronen och såg på saken utifrån mig själv och sökte saklig/objektiv information och det jag kommit att luta mig mot alltsedan dess är framförallt (förutom min intuition) att en antropologisk studie visat att människor som djurart är anpassade för en diperiod på 2-7 år (tänk bara på hur länge vi har mjölktänder!) och att WHOs rekommendation är en amningslängd på minst två år. Minst två och detta baserat på studier av populationer i alla slags länder så det är inte främst riktat mot u-landsbefolkningen.

När tvåårsdagen kom hade jag inte längre en tanke på att det skulle vara dags att sluta amma. Min son är nu tre år och fortfarande kurar han ihop sig i mitt knä för att få mammamjölk och koppla av. Han kan somna var som helst på det här sättet och han har som alla barn i sin ålder många starka åsikter och önskemål som går i tvärs mot vad jag och hans pappa säger, då är det guld värt att kunna finna lugnet åter på det här sättet.
När han är förkyld och har dålig aptit vill han ändå alltid ha mammamjölken, en barnläkare sa till oss att ”modersmjölk är det bästa livsmedel som finns, så länge båda vill kan man inte amma för länge”.
I hela sitt liv har min son inte haft feber mer än två gånger, han är sällan förkyld trots att han går i förskola och han har aldrig haft någon allvarligare sjukdom eller infektion. Jag tror att det till stor del är amningens förtjänst.

Om jag hade haft för vana att göra som alla andra eller varit rädd för att avvika från det normala hade min son gått miste om något av det han gillar allra bäst och som ger så mycket för både hans hälsa och välbefinnande. Någonstans här i amningsbloggen läste jag en jämförelse mellan att amma och att sticka av från mängden genom att vara punkare och det fastnade. Jag är också van vid att skilja ut mig från mängden med åsikter och ställningstaganden, i andra sammanhang, men jag hade aldrig trott att att skaffa barn vid trettio års ålder och fatta de beslut som var bäst för mitt barn skulle vara på något vis kontroversiellt. Genom att dela med mig av bakgrunden till varför jag sitter och ammar ett ”så stort barn” och genom att göra det otvunget bland folk hoppas jag att det ska bli mindre främmande för andra som sitter där med sin ettåring som ”inte slutat än” att helt enkelt fortsätta så länge det känns bra. Att det ska bli det normala.

Intellektuella kvinnor får problem med amningen

Av Eva-Lotta Funkquist

Högutbildade kvinnor får oftare problem med amningen då de får barn. Särskilt svårt har de som dessutom är lite äldre. Kvinnor som utbildat sig inom utpräglat teoretiska utbildningar är också en grupp som oftare drabbas av problem. De har svårt att anpassa sig till barnet och vill ge ersättning för att få mer sömn eller vila från barnet.

För yngre och lågutbildade kvinnor går amningen av bara farten. De anpassar sig lätt till det nya sömnlösa livet och gör ingen affär av amningen.

Jag tror att det här resonemanget finns överallt inom vården där ammande kvinnor finns. Trots att jag brukar vara noga med att argumentera emot fördomar brukar jag låta det här passera, helt enkelt för att jag inte orkar säga emot.

Det riktigt intressanta med resonemanget är dock att det är precis tvärtom. Ju mer utbildning desto mer amning.

Vad är då orskaken till denna seglivade fördom? Rådgivningen kring amning inom vården har ganska liten vetenskaplig förankring. Den har snarare sprungit ur sjukvårdens hierarkiska och patriarkala rutiner än vuxit fram ur vad som mest främjar amning. Man kan tänka sig att högutbildade kvinnor oftare vågar protestera emot råd som är emotsägelser och försvårar amningen. Personalen uppfattar det här som att dessa kvinnor har "problem med amningen" när de i själva verket belyser problem inom vården.

Om den här slutsatsen är riktig så kan den ju också innebära att den ovetenskapliga rådgivningen är mer negativ för lågutbildade kvinnor och att ovetenskaplig rådgivning kanske är en av anledningarna till att lågutbildade kvinnor ammar i lägre omfattning.

Hur länge ska man amma?

Tandemamning

Innebär att man ammar syskon under samma tidsperiod. Praktiskt och bra trycker endel. Klicka på rubriken om du vill läsa.

Amning som spirande relation

Av Ellinor Petersen

Jag skrev tidigare om hur jag slutade räkna hur ofta mitt barn ammade när jag insåg att vi ammade av fler anledningar än att hon skulle ha en ”måltid” och att det blev alldeles för jobbigt att hålla reda på hur många gånger vi ammade. Det blev lättare att se henne och hennes signaler om jag fokuserade på hur hon mådde istället för att kvantifiera hennes beteende.

När jag talar med någon över telefon och mamman oroar sig över om hon har tillräckligt med mjölk bör jag nog inte fråga ”hur ofta ammar ni” utan bättre frågor är nog t ex, ”hur verkar barnet må?” Om jag som hjälpmamma kan hjälpa någon mamma att tro på sin egen förmåga att hjälpa sitt barn, då har jag lyckats med något som är oerhört värdefullt.

Det verkar ligga i vår natur att vi vill mäta och räkna och jämföra för att se till att barnen mår bra. Ändå är relationen till andra viktiga personer sällan knuten till antalet gram de väger eller hur ofta de äter. Varför skulle vi fokusera så mycket på detta med våra minsta små? Jag tror att våra relationer skulle må mycket bättre av om vi fokuserade på t ex ”har vi trevligt tillsammans?” eller ”verkar barnet alert under vakentiden?” och sådana triviala saker som ändå är viktiga, ”kissar och bajsar barnet regelbundet, typ 5-6 kissblöjor per dygn?” eller ”verkar barnet sömnigt?”

Att barnet minskar i vikt är naturligtvis en varningssignal, och då behöver inblandade parter fundera på varför detta sker. Det måste man göra innan man ordinerar tillägg! Det kanske är andra faktorer, inte bristfällig amning som är orsaken. Om det är problem med amningen måste man komma på vad problemet är så att det kan rättas till, naturligtvis på mammans villkor.

Att se mitt barn och känna självförtroende att jag kan minsann hjälpa mitt barn må bra, det är en sak som gör att jag känner mig kvinnlig, stark, ja nästan oövervinnelig. Det tror jag att amningen har hjälpt mig känna, men jag tror inte att det bara är amningens förtjänst.

Amning och foglossning

Av Eva-Lotta Funkquist

Vi har ett par gånger fått frågan i kommentarsfältet om amning kan bidra till kvarstående foglossningssmärtor efter förlossningen. Jag har letat i Pubmed, men hittar ingen artikel som visar på detta. Orsaken till foglossningssmärtor verkar inte vara helt klarlagd. Klickar du på rubriken kan du läsa en artikel.

ADHD och associerade faktorer i Saudiarabien

Av Eva-Lotta Funkquist

Genom frågeformulär till lärare och föräldrar spårade man barn med ADHD-symtom för att sedan leta efter familjefaktorer som var associerade med dessa symtom. ADHD kan delas in i tre undergrupper beroende på symtombild; ouppmärksamhet, hyperaktivitet och ADHD med en kombination av dessa båda symtom. Att vara sjätte barnet i familjen var associerat med alla tre undergrupper av ADHD. Att leva med en ensamstående förälder var associerat med hyperaktivitet och att var flaskuppfödd var associerat med ouppmärksamhet. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Amning och depression

Av Eva-Lotta Funkquist

Det enkät-instrument som oftast används för att mäta depression hos nyblivna mammor är Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). EPDS är en självskattningsskala som är framtagen av en engelsk psykiater. Meningen är att den ska användas i vården för att upptäcka depressiva symtom hos kvinnor som just har fött barn. Formuläret består av 10 frågor med fyra svarsalternativ som man kan få 0,1, 2 eller 3 poäng på. Maximalt antal poäng är alltså 30. Ju högre poäng desto mer deprimerad är mamman. Om man har tio eller fler poäng anses det kunna tyda på möjlig depression. I de flesta länder har man valt att 12 poäng och där över ska leda till fortsatt bedömning. Detta för att vårdapparaten inte ska överhopas med arbete.

De mammor som hade högst poäng på EPDS då barnet var några dagar gammalt ammade mindre ofta då barnet var tre månader. Även en liten höjning i EPDS-poäng innebar sämre amningsutfall. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Amning, oxytocin och livmodersammandragningar

Av Eva-Lotta Funkquist

Vi fick en önskan om ett bloggämne.

Oxytocin är ett hormon som är den biokemiska länken för många skeenden under amningen. Till exempel gör det så att myoepitelcellerna i brösten drar i hop sig så att mjölken "rinner till" under amning. Oxytocin får också livmoderns muskler att dra sig samman. Då barnet suger på bröstet efter förlossningen kan oxytocinfrisättningen vara så häftig att livmoderns sammandragningar blir mycket smärtsamma. Det är ju viktigt att livmodern snabbt drar ihop sig för att undvika livshotande blodförlust.

Vissa kvinnor känner av sammandragningar i livmodern även under senare amning. Då brukar inte sammandragningarna vara smärtsamma, utan mer likna de sammandragnigar som sker i bäckenbotten vid orgasm. Likheten i känsla kan framkalla äckel, skuld och skamkänslor hos den ammande kvinnan, medan andra kvinnor vänjer sig vid känslan, ser den som något positivt eller uppfattar den som ganska neutral (jämför t.ex. med en nysning).

Det finns inte många vetenskapliga artiklar som beskriver fenomenet med livmodersammandragningar under senare amning, men jag har hittat en. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Amning - en frihetsfråga

Av Susanne Gräslund

I debatten för och emot amning används ofta hälsoargument där vetenskapliga artiklar som visar på än den ena än den andra bevisade fördelen (eller frånvaro av fördel) används som vapen. Och visst finns det hälsofördelar med amning sett ur ett befolkningsperspektiv, men för den enskilda mamman och barnet går det inte att dra några sådana slutsatser. Och det som händer när debatten blir så ensidig är att amning reduceras till något som handlar enbart om hälsa och blir till en prestation som varje god mor måste lyckas med för att ge sitt barn det bästa.

För mig är amning mer av en nära relation mellan en mamma och hennes barn. Det är en oerhört intim kontakt som skapas i amningstillfället. Inte sagt att man inte kan få en liknande kontakt för att man matar på annat sätt, men med amningen får man det utan att man medvetet behöver eftersträva det. Det handlar om hudkontakt, kroppsvärme, andningsrörelser, dofter och hjärtslag – allt detta delas automatiskt mellan mamma och barn samtidigt som man ammar. För den lilla bebisen är amning ett sätt att bara vara och utforska världen och senare blir amningen ett sätt att finna en lugn punkt i tillvaron med närhet till en av barnets främsta anknytningspersoner.

Amning är också en frihetsfråga. Ammar man kan man ta med sig sin bebis dit man själv väljer att gå utan att behöva oroa sig för om man har tillräckligt med mat med sig eller om det går att värma vatten eller barnmatsburkar. Så fort bebisen visar minsta tecken till oro är det bara att amma där man är för att sedan fortsätta på sitt gemensamma äventyr. Amningen kan också vara en räddning i extrema situationer som när man fastnat på en flygplats i väntan på ett försenat plan.

Amning kan också vara ett sätt att få hjälp att sova gott. Att slippa gå upp på nätterna för att värma ersättning eller välling utan istället kunna ligga kvar i sängen är ju det första som brukar nämnas. Men många är också de mammor jag pratat med som säger att de nästan blivit beroende av oxytocinkickar för att kunna somna och sova gott på nätterna. Borta är kanske tidigare sömnlöshet och istället somnar man snabbt i samband med amning och somnar om fort på nätterna efter varje nattamning i den mån man ens har vaknat. Dessutom synkas sömncyklerna mellan mamma och barn så att mamman bara behöver vakna till i ytligt läge när det inte stör sömnkvaliteten nämnvärt.

Och självklart är amningen en källa till tröst och trygghet för ett barn som har ont, är sjukt, behöver hjälp för att komma till ro eller bara känner sig ensamt och ledset. Det fina är att man inte ens behöver veta varför barnet vill komma till bröstet, utan när det är ledset på något vis kan man erbjuda bröstet och nästan alltid blir det bättre.
En fungerande amning är en gåva till alla mammor som trivs med att amma. Sedan må det vara fördelaktigt ur ett hälsoperspektiv också, men det är egentligen inte av någon större betydelse för mig.

Idéer som försvårar amning 3

Idén om ett tre- till fyratimmarsschema

Av Marit Olanders

När jag får hjälpmammefrågor märker jag att väldigt många har en föreställning om att barn ska äta sisådär var tredje timme. Ibland har BB-personalen sagt "det ska inte gå mer än tre timmar mellan amningarna". Då är det som om de där småorden, inte och mer än, faller bort och föräldrarna siktar in sig på tre timmar, punkt slut. Många säger att de ammar fritt och att barnet inte är intresserat av annan mat mer än var tredje timme. Ibland har följsamheten med tretimmarsregeln fått till följd att mammans mjölkbildning inte har kommit igång riktigt och barnet inte ökar i vikt. Andra gånger tillmatas barnet med bröstmjölksersättning för att det inte är nöjt med så glesa amningar som var tredje timme.

I väldigt många samtal förklarar jag och andra hjälpmammor hur mjölkbildningen går till, att när mjölk lämnar bröstet och tryckert sjunker i mjölkgångarna startar mjölkbildningen med detsamma. Det är därför ett ammat bröst aldrig blir helt tomt.
Det fungerar omvänt också. Ett spänt, mjölkstinnt bröst får signal om att dra ner på mjölkbildningen. Den där spända känslan är alltså inget att sträva efter, eftersom det kan minska ner på mjölkbildningen. Dessutom kan det leda till mjölkstockning och andra tråkigheter. Bäst fungerar amningen om det är någorlunda jämn genomströmning av mjölk genom bröst (och barn).

För många mor-barn-par är amning var tredje timme, eller ännu mer sällan, alldeles för glest. Mjölkbildningen kan bli lidande, och dessutom hänger det ofta ihop mned synen på amning som mat. Även om det på ett teoretiskt plan, finns ett medvetande om att amning har en rad andra funktioner än bara att överföra mat från bröst till barn, är det som att behovet av mat ändå ses som värt mer än de andra. Amning, efter barnets behov, men ändå inte.

Här ligger förstås barnmatsföretagen på. De har stora ekonomiska intressen i att amning ses som mat. Semper envisas med att påstå att fem till åtta amningar per dygn är normalt, och antyder att fler amningar inte är det. Fem amningar per dygn är det få mor-barn-par som klarar att upprätthålla en helamning på. Åtta amningar per dygn betyder amning var tredje timme.

Argumentet för att glesa ut amningarna är ofta att det är jobbigt för mamman att amma "ofta". Därför försöker jag fråga mamman väldigt försiktigt om hon kan tänka sig att amma oftare. Vissa blir alldeles ställda. FÅR man det, liksom? Tycker du det skulle kännas okej, undrar jag. Någon enstaka säger nej. Men de flesta gör det gärna. En del blir lättade över att "få tillåtelse" att trösta barn med bröstet fast de inte "borde" vara hungriga. Rätt många har aldrig hört talas om amning på tidiga signaler, när barnet gapar, smackar med munnen eller för händerna till munnen.

Ofta är det enklare att pröva att amma direkt när barnet börjar bli oroligt, innan man erbjuder napp, vaggar, försöker avleda med leksaker eller något annat. Det kan spara energi för en själv samtidigt som man håller mjölkbildningen på en hög och jämn nivå.

Om nu någon trodde vi tyckte något annat

Av Marit Olanders

Kvinnor ska inte behöva känna skuldkänslor för att de inte kan eller vill amma.
Amning förebygger (nog) inte allergi.
Man behöver inte amma.

Livskvalité och amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Kvinnor med självförtroende ammar mer. Och det här verkar samverka med upplevd god livskvalité. Mer intressant, då man tog hänsyn utbildningsnivå och socialklass så var upplevd god livskvalité den enda faktorn som hade signifikant samband med amning. Det skulle alltså kunna vara så att det inte är utbildningsnivån i sig som leder till mer amning, utan upplevelsen av att leva ett bra liv. Vad tror ni? Klicka på rubriken om ni vill läsa mer!

Idéer som försvårar amning 2

"Det är osunt att amma barn som kan gå och prata"

Av Marit Olanders

Det är fördelaktigt att amma i ett år eller längre, skriver Livsmedelsverket på sin hemsida. WHO säger två år eller längre. Anledningen till att den svenska rekommendationen stannade vid ett år (eller längre) var omsorg om föräldrarna. Det sa en företrädare för Livsmedelsverkets och Svenska barnläkarföreningens expertgrupp till mig i samband med att rekommendationerna kom för ganska prick sju år sedan. Läs om det i Amningsnytt nr 4/03.

Fokus i informationen från myndigheterna har legat på enbart amning den första tiden, om huruvida man bör amma utan tillägg av annan mat i fyra månader eller sex månader och hur lyckad formuleringarna kring detta är eller inte är. Hur länge det sedan är klokt att låta amningen pågå lämnas helt öppet till föräldrarna själva, det är upp till var och en. Att det finns en rekommendation om amningsdurationen är inget som t ex BVC brukar föra på tal. Och det är ju bra att vården inte ger kvinnor dåligt samvete för att de inte har levt upp till rekommendationen. Mer amningshets är det minsta vi behöver. Men kanske går det att peka på att det finns en poäng att ha kvar amningen det andra levnadsåret eller så, utan att skriva någon på näsan och utan att hetsa. Inte i grupp men kanske enskilt. Om inte annat för att bjuda motstånd till alla fördomar och inte bara tiga, vilket kan vara ett ganska likgiltigt förhållningssätt.

Vill man amma efter ettårsdagen i vårt samhälle får man stå ut med att bli motarbetad. Citatet som utgör rubrik på denan text är noga valt. Det finns också föreställningar som "nio månader i magen, nio månader vid bröstet", "bröstmjölk blir till värdelöst blask" vid en viss tid, "välling är kraftigare än bröstmjölk", att bara för att "man kan trösta på andra sätt" så går amningen bort med automatik. Vågar man yppa att man ammar barn på över två år eller mer får man höra associationer som blandar ihop amning och sex, mer eller mindre allvarligt menade frågor om incest och funderingar över ens förmåga till gränssättning. Inte konstigt att de kvinnor som ändå fortsätter att amma som grupp betecknas av gott självförtroende, hög utbildningsnivå och hög status i samhället.

De som fortsätter amma trivs förstås bra med amningen och har barn som tydligt visar hur mycket de gillar att amma. Man kan ha mycket nytta och glädje i vardagen av att ha kvar amningen av barn på över ett eller två år. När barnet börjar i förskolan kan en amning i kapprummet vid hämtningen vara ett sätt att tai gen den tid man har varit ifrån varandra. På de alltför stora avdelningarna på många förskolor sprids förkylningar och maginfektioner som präriebränder. Det skulle vara intressant att veta om ammade förskolebarn som statistisk grupp håller sig fmer friska än barn som inte ammas. Och det skulle vara intressant att veta om min och andras iakttalgelser att ammade barn har lätt att komma till ro vid vilan på förskolan (trots att de inte ammas då) stämmer.

När man har kvar amningen har man ett sätt att

• trösta barn som är ledsna,
• lugna barn (och sig själv) när man fastnat i konflikter,
• hjälpa barn att slappna av vid vaccinering och provtagning,
• erbjuda smärtlindring vid olycksfall,
• ge mat och/eller dryck när det dröjer innan annat kan serveras,
• erbjuda en mikropaus som gör att barnet (och man själv) orkar en stund till.

I anknytningssammanhang beskrivs barns andra levnadsår som en prövotid, då anknytningen befästs. Då behöver barn föräldrarna som sin "trygga hamn" där de kan tanka närhet inför nya utmaningar. Barn kan förstås också utmärkt väl skilja på mamma och andra personer och knyta starka band utan amning. Enligt anknytningsteorin skapar barn "inre arbetsmodeller" för vad man kan förvänta sig av andra människor och kanske är amning ett sätt att skapa tillit och se människor runt omkring sig som lyhörda vårdare.

Jag skulle önska att vi inte hade så starka normer kring amning. Varken de som ammar kortare eller längre tid än normen föreskriver borde ifrågasättas.

Kejsarsnitt leder till kortare amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Barn som föds med kejsarsnitt blir ammade i lägre omfattning och kortare tid än de som föds vaginalt. Det spelar ingen roll om barnet är förlöst med med akut kejsarsnitt eller planerat kejsarsnitt. Det är också färre barn som ammar i förlossningsrummet av dem som blir förlösta med kejsarsnitt. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

Idéer som försvårar amning 1

Av Marit Olanders

"Det är onormalt att barn vaknar flera gånger per natt efter en viss ålder."

Den svenska amningsnormen är orimlig på flera sätt. När man ammar ett litet barn anses man enligt normen som "duktig" men ammar man ett barn på låt säga över ett år eller två ses man snarare som som en som har svårt att sätta gränser.

Man skulle kunna säga att normen är dubbelbestraffande. Amma ska man, men normen sätter upp så snäva gränser att det inte går att följa den om man inte har ett barn och bröst som båda klarar glesa amningstillfällen.

Fortfarande finns det gott om fördomar kring samsovning, att det skulle vara kategoriskt farligt. Samsovning gör att man kan amma mer eller mindre i sömnen. När forskare har filmat samsovande, ammande mor-barn-par har man kunnat se barnet börja röra på sig och mamman utan att vakna helt lägga det vid bröstet varvid bägge snabbt kommer till ro igen.

Sover man enligt normen i var sin säng ska mamman alltså stiga upp ur sin egen säng, gå över till barnets säng, plocka upp det och amma det (sittande?) och sen lyckas med konststycket att lägga ner det i spjälsängen utan att det vaknar innan hon själv kan gå och lägga sig igen (och samsova med sin partner). Det är kanske inte konstigt att idén att barn ska sova sammangängande efter 4 eller 6 månader kom till, som en hjälpteori till idén att mamma och barn inte ska sova tillsammans. Vårdapparaten och enskilda har stått föräldrarna bi med olika metoder för att förmå barnen att gå emot sina instinkter att somna och sova ensamma, den ena grymmare än den andra.

Det ses som barnets fel att det inte sover sammanhängande, eller föräldrarnas, för all del. Det är det som ska rättas till. I själva verket är det idén att de ska sova om nätterna som det är fel på. Kartan stämmer inte med terrängen och då försöker man ändra på terrängen så den stämmer med kartan.

Det är förväntningarna det är fel på. Barn vaknar till på nätterna, det är vanligt och normalt hela det första året, kanske längre. Kanske mycket längre.

Slutar man amma på nätterna kan det hända att barnet sover mer sammanhängande. Men inte nödvändigtvis. En del barn fortsätter att vakna om nätterna för att få vatten eller välling eller nappen ännu en lång period. Då har man berövat sig själv det snabbaste medlet att söva om barnet till ingen nytta.

En annan följd av att sluta nattamma är att det går ut över mjölkbildningen. Ju mindre man ammar, desto mindre mjölk gör man. Det borde alla de som propagerar för sammanhängande sömn hos spädbarn också tänka på.

Bröstmjölk och tabu

Det finns religiösa tabuföreställningar kring bröstmjölk. Några gånger har jag varit med om att föräldrar som varit muslimer avböjt donerad bröstmjölk till sitt förtidigt födda barn därför att det för dem är ett tabu. Ibland har de tyckt att donerad bröstmjölk är okey om de känner donatorn. Tyvärr kan sjukvården ibland vara lite oflexibel då sådana situationer uppstår. De allra flesta muslimer jag har träffat har dock inte den här föreställningen angående bröstmjölk och det är möjligt att den finns även i andra religioner utan att jag känner till det. I en del muslimska länder har det dock varit svårt att upprätta mjölkbanker utan att ta hänsyn till det här tabut. Klicka på rubriknen så får du läsa om ett exempel.

Dyr bröstmjölk sparar pengar

Av Eva-Lotta Funkquist

För förtidigt födda barn är ofta bröstmjölk livsnödvändigt. I Sverige finns ett ganska väl utbyggt system med så kallade mjölkbanker dit mammor som får utpumpad bröstmjölk över kan donera. Även om pastöriseringen, som vid donation blir nödvändig, förstör en del immuniologiska och nutritionella komponenter så innebär matande med ersättning till förtidigt födda en ökad risk för bebisen att drabbas av blodförgiftning och den fruktade tarmsjukdomen nectrotiserande enterecolit. Donerad bröstmjölk är väldigt dyrt, ofta kostar varje liter flera hundratals kronor, ändå sparar verksamheten massor av pengar p.g.a. bättre hälsa hos bebisarna. I USA har man räknat ut att varje satsad dollar på donerad bröstmjölk sparar 11 dollar i minskade sjukvårdskostnader. Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.

En omtänksam jul!

Av Eva-Lotta Funkquist

SOS barnbyar tipsar om omtänksamma julklappar. För 50 kr kan man ge ett barn i ett fattigt land en sagostund. På bilden syns ett litet barn med en nappflaska. Snälla SOS barnbyar, tänk om och tänk omtänksamt och byt ut bilden! Varje år dör 1.4 miljoner barn på grund av utebliven amning, de allra flesta i fattiga länder. Och alla ni som läser detta, mejla SOS barnbyar och be dem tänka om. Klicka på rubriken om du vill se reklamen.

Desinformation om amning

Av Marit Olanders

När jag kommer in på ämnet amning med någon som jag inte känner så väl möts jag av några typiska kommentarer.
Det kan vara "Jag ammade mitt barn si och så länge."
Eller "Att det finns en amningspress har jag förstått."
Eller "Amning skyddar mot allergier."

Just det där med allergierna har ofta dragits fram som ett argument för amning, och det är också något som tycks ha fastnat i folks medvetande. Desto mer förvirrande blir det när det sedan visar sig att om amning har någon påverkan på förekomsten av allergier så är den så liten att den inte bör användas som argument vare sig för eller emot amning.

Jag har börjat fundera på varför just detta med allerierna har förts fram, när det har funnits så svaga belägg för det. De områden där amning gör störst skillnad för hälsan för spädbarn är vardagsinfektionerna, öroninflammation och diarré bland andra.

Uppkomsten av allergier är ett oerhört komplext område. Kan den här ivern att peka på att amning skulle "skydda" mot allergier hänga ihop med de ständiga påståendena att amning är bäst? Det bästa är bara inom räckhåll för en liten del av befolkningen, medan vi övriga får hålla tillgodo med det som är tillräckligt bra.

Ser man amning och/eller bröstmjölk som bäst är steget inte långt till att tillskriva den alla möjliga goda egenskaper. Den mystifieras, blir till en magisk trolldryck som vaccinerar mot allt. Här har amningsinformatörer de senaste decennierna skjutit över målet och spelat barnmatsindustrin i händerna.

Att amning på ett statistiskt plan minskar risken för örininflammation, diarré, pip i bröstet och förkylningsastma riskerar glömmas bort. Liksom det faktum att även barn som ammas får dessa sjukdomar. Men på ett statistiskt plan är de färre.

Amning minskar risken för lunginflammation och diarré

Av Marit Olanders

Varje år dör 1,4 miljoner barn i hela världen på grund av att de inte ammas tillräckligt. Att förbättra möjligheterna att amma skulle rädda mer än 3800 människoliv varje dag. De vanligaste dödsorsakerna är diarré och lunginflammation.
Den enskilt viktigaste åtgärden för att främja små barns hälsa i världen är att främja amning.

I veckan som gick rapporterade Ekot från Pakistan. Särskilt barnen är utsatta för följderna av katastrofen, som brist på dricksvatten. Reportern nämndne dock inte amningens betydelse för barns förmåga att hålla sig vid liv och hälsa.

Amning räddar liv på två sätt. Det mest kända sättet är att barn inte utsätts för förorenat, otillräckligt kokat vatten, förorenat ersättningspulver eller förorenade nappflaskor. (Ersättningsproblematiken är ju större än så, t ex kan det vara en mycket stor utgift i en fattig familj, men det går jag inte in på här.)

Mindre känt är att bröstmjölken aktivt skyddar barnet på många sätt. En komponent i bröstmjölken är sekretoriskt Ig-A. Vi vuxna bildar sekretoriskt Ig-A varje gång träffar på skadliga ämnen i maten eller inandningsluften. Spädbarn kan inte göra detta. De får sekretoriskt Ig-A via bröstmjölken. Ammade spädbarn får alltså specifika skydd mot just de skadliga ämnen barnets mamma kommer i kontakt med. Sekretoriskt Ig-A klär så att säga in barnets mag-tarmsystem och luftvägar med antikroppar mot just de smittämnen de möter.

Ammade barn i allmänhet och i fattiga miljöer och katastrofområden i synnerhet skonas dels ifrån orena livsmedel och får dels tillgång till ett aktivt skydd mot smittämnen i just deras omgivning. Hur sekretoriskt Ig-A exakt ser ut beror alltså på i vilken miljö just en individ befinner sig.

Det finns också en mängd andra komponenter i bröstmöjlken sin bidrar till att hålla barn friska.

Amning och kognitiv utveckling

Av Eva-Lotta Funkquist



Amningens längd har i studier visat sig påverka barns kognitiva utveckling positivt. Men vad är orsaken? Vissa forskare har menat att om man tar hänsyn till mammans intelligens, sociala klass och utbildning så försvinner sambandet, medan andra har ansett att de kunnat visa på ett samband efter att de genom så kallad regressionsanalys tagit hänsyn till de här faktorerna. I en spansk studie med sammanlagt 500 barn visade forskarna att lång amning (vilket man definierade som >12 veckor) innebar högre poäng på kognitiva tester, högre social kompetens och lägre förekomst av AD/HD symtom hos barnen. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.



Vad är då förklaringen till amningens positiva inverkan på den kognitiva utvecklingen? Forskarna i den här studien resonerar kring att det kan bero på att amning påverkar den vita hjärnsubstansen och limbiska systemet positivt. Orsaken till det anser de skulle kunna vara bröstmjölkens speciella fettsyror, den fysiska och psykologiska stimulans som amning medför eller helt andra orsaker, som t.ex socialklass.

Facebooks dubbelmoral

Av Marit Olanders

Facebook är ett amerikanskt företag som lyder under amerikanska lagar och när man går med i Facebook förbinder man sig att följa dess regler. Där ingår det att inte posta bilder som innehåller nakenhet (nudity). Med denna regel som grund har facebook deletat eller förbjudit amningsbilder där det syns lite bröst. Samtidigt publiceras gott om bilder på djupa urringningar, klyftor och behåbilder på kvinnor där man ser bra mycket mer bar hud. Med den skillnaden att här syns brösten som sexattibut och inte som spädbarnets mat- och gosplats. Läs mer här.

Facebooks idé är att communityn ska hålla efter sig själv. Det är när den enskilde tittaren anmäler som moderatorerna agerar. Tydligen finns det användare på Facebook som scannar av forumet på jakt efter amningsbilder att anmäla. Ocjm moderatorerna agerar raskt. Man blir ju nyfiken. Vem är det som blir så provocerad av amningsbilder? Och varför går det an med bilder på bröst utan barn?

Om flaskmatning och ersättning på engelska

Av Marit Olanders

Det har kommit en ny, uppdaterad version av brittiska The Baby Friendly Initiatives guide till föräldrar om bröstmjölksersättning. Du hittar den här.
Det finns också en pdf till vårdpersonal på samma sida. Scrolla ner till slutet av textne så ligger det pdf:er som länkar där.
Det finns också en länk till en sida från brittiska hälsodepartementet om säkerhet vid flaskmatning. Den innehåller bra bilder på hur man tillreder bröstmjölksersättning och hur man steriliserar flaskor, nappar och eventuell annan utrustning. Och så påpekar den en viktig sak: Ersättningspulver är inte sterilt utan kan innehålla Enterobacter sakazakii eller, mer sällsynt, Salmonella. Även om pulvret är förpackat i en förseglad förpackning kan det innehålla bakterier. Därför råder brittiska myndigheter alla att blanda ersättning med vatten som håller minst 70 grader.

Koka upp vatten i vattenkokaren, låt det svalna i högst 30 minuter innan det blandas med pulvret. Vid 70 grader kan man fortfarande bränna sig av vattnet/ersättningen, så sedan måste ersättningen kylas under kallvattenkranen innan man ger det till barnet. Man kan droppa lite ersättning på handleden för att se om det har blivit tillräckligt kallt. Läs mer i broschyren direkt.

Här skiljer sig de brittiska råden från de svenska. Senast jag var i kontakt med Livsmedelsverket om hur man ska blanda ersättning, tidigare i år, fick jag veta att det är tillverkarens anvisning som gäller. Nestlés ersättning skulle blandas med vatten på 40 grader, om jag inte minns fel. Är det då så att det pulver från Nestlé som säljs i Sverige är sterilt? Gissningsvis inte, eftersom det tillverkas i Holland och antagligen kommer från samma ställe som det som finns att köpa i England.

En annan sak som skriften från NHS tar upp är hygienen runt omkring tillredningen. De råder föräldrar att rengöra och desinficera den yta där man gör tillredningen, tvätta händerna innan man sätter igång och spara inte ersättnign i mer än två timmar.

Och: Lämna aldrig barnet ensamt med nappflaskan.

Deprimerade mödrar ammar mindre

Av Eva-Lotta Funkquist

Depression hos kvinnor som just fött barn är vanligt och depressiva symtom påverkar amningen. Det är mindre vanligt att nyblivna mammor med depressiva symtom både initierar amning och forsätter att amma. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Samsovning och amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Kvinnor som samsover med sina barn ammar oftare och längre. Amning och samsovning hänger ihop på många sätt. Till exempel samsover kvinnor med längre utbildning oftare med sina barn (och ammar ju också mer). Därför anser författarna till denna studie (klicka på rubriken) att man måste ta detta samband i beaktande då man ger råd om var barnet bör sova till föräldrar.

Den motvillige monarken

Av: Eva-Lotta Funkquist

Jag läser Thomas Sjöbergs Den motvillige monarken. I fantasin ställer Thomas en fråga till kungen i inledningen av boken: "Hur upplevde han som liten att vara omgiven av nästan enbart kvinnor (mamman systrarna, barnflickan Nenne m. fl.) och avsaknanden av en riktig och nära mansförebild?" Man misstänker att författaren ser ett problem här som kanske skulle kunna förklara kungens senare leverne. Jag har alltid undrat över det här sättet att resonera. Det måste väl vara kvalitéten på dem som tar hand om ett barn som är avgörande, inte om en mans eller kvinnoförebild saknas. Eller?

Det är nog att betrakta som väl känt att kungligheter ofta levt i en känslomässig misär som barn. Jag hörde en gång en av kungens systrar på ett anekdotiskt vis berätta en historia om kungen från då han var liten. Barnflickan Nenne skulle åka på semester. I förtvivlan försökte Carl Gustav hålla fast henne så att hon inte skulle kunna åka. De var tvungna att bända loss honom.

Jag tror att den historien betydligt bättre kan vara en förklaring på kungens senare leverne.

En ammande syster

Blev starten på ett succéföretag. Klicka på rubriken...

Förälder till offer i mjölkskandal fick fängelse

Av Marit Olanders

Mjölkskandalen i Kina 2008 får fortfarande efterverkningar. Ekot berättar att en förälder till ett av barnen som förgiftades av har dömts till två och ett halvt års fängelse för störande av allmän ordning. Föräldern, Zhao Lianhai, har uppmanat andra föräldrar till drabbade barn att kräva ekonomisk ersättning, bland annat via en hemsida.

Mjölkpulvertillverkare spädde ut mjölken och tillsatte sedan industrikemikalien melamin för att få den att verka mer proteinrik. Det ledde till njur- och urinvägsproblem. 300.000 barn skadades, och minst sex barn dog. Läs mer om mjölkskandalen i tidigare inlägg på Amningsbloggen.

WHO-koden tillkom för att medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning. Bland annat innehåller WHO-koden bestämmelser om hur bröstmjölksersättning ska vara sammansatt. Så här står det i Artikel 10.2:
Livsmedelsprodukter som omfattas av denna kod bör, vid försäljning eller annan distribution, uppfylla de normer som rekommenderas i Codex Alimentarius Commission och även i Codex Code of Hygienic Practice for Foods for Infants and Children.

Ett sätt att göra spädbarnsuppfödning säker är att skydda, stödja och främja amning. Enligt Ibfan fick Kina en nationell implementering av WHO-koden 1995, men barnmatsföretagen har betett sig som om Koden inte fanns, med aggressiv marknadsföring av bröstmjölksersättning som slår ut amningen - och utsatt barn för fara till liv och lem. Med andra ord, hade WHO-koden följts i Kina hade skandalen aldrig inträffat.

Fyratimmarsschemat har ingen vetenskaplig grund

Av Marit Olanders

För en tid sedan fick jag i uppdrag att göra en svår frågesport om amning till ett sällskap som kunde en hel del om amning.

En av frågorna var:
Vad stämmer angående fyratimmarsschemat*?
Svarsalternativen:
1. Det är grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet.
X. Det var bäst för barn och mammor på 1970-talet.
2. Det är helt gripet ur luften.

Rätt svar är 2. Det är helt gripet ur luften.

De flesta svarade rätt, men en del svarade alternativ X, de trodde det var det bästa vetenskapen kunde erbjuda mammor och barn på 1970-talet. Men det är viktigt att komma ihåg att fyratimmarschemat aldrig någonsin var ett resultat av vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är grundat på tyckande och moralkakor, på vad man trodde skulle fostra förnöjsamma arbetare och löntagare. Det var läkarna som införde fyratimmarsregimen, män som i princip aldrig var involverade i spädbarnsvård men som gick i symbios med barnmatsindustrin. I takt med medicinens landvinningar på andra områden ansåg sig läkarna också kompetenta nog att ge amningsråd och samtidigt förkasta kvinnors traditionella kunnande.

Resultaten var förödande. I USA ammades 38% av barnen vid utskrivning från BB år 1946, mot bara 18% år 1966. I storbritannien ammades 40 % av barnen vid tre månaders ålder år 1947, och bara 10 % år 1968. I Singapore ammades över 80 % av barnen vid födseln 1951, tjugo år senare, 1971, hade siffran sjunkit till under 30 %.
I Sverige 1944 ammades 90% av barnen vid två månader, år 1970 hade det minskat till under 40 %.

Under 1900-talets andra hälft började kvinnorna självas återupptäcka amningskunskapen och sprida den via amningsstödgrupper. En av de viktigaste kunskaperna för dessa pionjärer att sprida var att mjölken inte tog slut, om man bara ammade på barnets begäran.

Först bildades La Leche League i USA 1956. 1968 bildades norska Ammehjelpen. Samtidigt vände den endåtgående trenden för amning i Norge. och 1973 Amningshjälpen.
Samma år vändes den nedåtgående trenden för amning i Sverige.

*Fyratimmartsschemat: Att amma var fjärde timme, företrädesvis kl 6, 10, 14, 18 och 22. Ett s k nattmål kl 02 som skulle fasas ut så fort osm möjligt.

Amning och självförtroende

Av Eva-Lotta Funkquist


Vem ammar? I Kanada är det här något man undersökt noga och man använder sig av begreppet self-efficacy, vilket väl närmast kan översättas med själv-verkan. Den som har självförtroende för och trygghet i en uppgift klarar av den. Man har utvecklat ett frågeformulär som ursprungligen innehöll 33 frågor, men som reducerades och nu innehåller 14 frågor.

De inleds alla med "Jag kan alltid" och följs sedan med påståenden som t.ex. "avgöra om min bebis får i sig tillräckligt med mjölk". Andra påståenden är: "klara av att amma även om min bebis gråter","klara av amningsstunden på ett för mig tillfredställande sätt" och "avgöra om bebisen har ett bra tag under hela amningsstunden". Det finns fem svarsalternativ på frågorna som sträcker sig från "stämmer helt" till "stämmer inte alls". Höga poäng på frågeformuläret då bebisen är en vecka gammal innebär större sannolikhet att barnet ammas vid en eller två månaders ålder.


Vad mammorna svarar är påverkbart. Den som har fått hjälp med hur man tolkar om en bebis vill amma och den som har fått hjälp med att avgöra om bebisen har ett bra tag under amningen har större chans att få höga poäng på frågerformuläret och därmed strörre chans att amma längre. Amning och vårdkvalité hänger ihop.

Amningen minskar i Sverige

Av Ellinor Petersen

På 24nt i programmet 30 minuter har de uppmärksammat detta och bjöd in mig för att reflektera över trenden.

Vi hade en stor nedgång som vände på 1970-talet (förmodligen vände trenden mycket tack vare att Amningshjälpen startades 1973), och hade en topp på 1990-talet (när amningsvänliga sjukhus introducerades), som nu de senaste åren har börjat gå ner. Programledaren frågade mig om jag trodde att trenden skulle vända eller fortsätta gå ner. Då sa jag att det beror på om vi stöttar varandra som mammor i vår amning.

En tänkbar förklaring till trenden är att sjukhusen inte längre är certifierade amningsvänliga. Att de inte har amningsstrategier, att vårdpersonalen inte delges strategier för amning eller utbildas i amning, att spädbarn tillmatas utan att det är medicinskt påkallat, att barn får tillägg i flaska istället för kopp, mm.

Att amningen stöttas kan alltså göra hela skillnaden. Det är en relation, en intim relation mellan mamma och barn. Samtidigt sätts hela kvinnans mognad på prov när hon ska lära sig att vara mamma till ett hjälplöst spädbarn. När amningen krånglar är det lätt att känna sig handfallen och undra om det här barnet verkligen ska suga på mina bröst när det är så besvärligt att få det att fungera. Många som slutat tidigare än de egentligen velat känner en stor besvikelse över detta.

Studier har visat att pappans stöd är oerhört viktigt för att mamman ska kunna amma. Därför köper inte jag argument som säger att amningen går ner för att papporna är hemma mer. Det är när pappan inte stödjer barnets mamma i amningen som det är svårare att få till amningen. Det finns säkert några pappor som tycker att det inte spelar någon roll om barnet får flaska med ersättning eller bröstmjölk eller ammar. För dessa mammor blir det då svårare att amma.

För mammor som är medvetna om vikten av stöd, kan de söka upp amningshjälpsgrupper där de bor. Om det inte finns någon kan de start upp sin egen. Kvinnor kommer och går när de känner att de behöver stöd. Hjälpmammorna förblir lite längre och stöttar medsystrar i amningen.

Offentlig amning i Mellanöstern

Av Marit Olanders

Sedesam klädsel och offentlig amning är två ämnen som inte har någonting med varandra att göra, konstaterar sajten Green Prophet, med miljönyheter från Mellanöstern. Man kan se kvinnor som är täckta från topp till tå amma på parkbänkar, medan en del kvinnor i axelbandslöst inte skulle drömma om att amma offentligt.

Amning är en viktig del för att göra jorden mer miljövänlig, konstaterar Green Prophet. Bröstmjölksersättning förbrukar resurser under tillverkning, transport, distribution och med avfall, förpackningar och nappflaskor. Att amma och att stötta ammande mammor är något av det mest miljövänliga man kan göra. men på många håll i världen hindras amning genonm att klvinnor inte känner sig otrygga att amma offentligt.

Behöver en kvinna hitta ett avskilt ställe att amma på vareda gång hon lämnar hemmet, kommert hon sannolikt att sluta amma tidigt. Har man ett barn som är nöjt med att amma så sällan som var tredje timme, kan man hinna springa ut och göra ärenden mellan amningarna, men har man barn som vill amma oftare (vilket är det vanligaste) hinnerm an knappast det.

Green Prophet menar att det finns vitt skilda uppfattningar om offentlig amning i Mellanöstern. Det syns inte så ofta, vilket kan ha många anledningar. I en dle kulturer hålls kvinnor och män helt åtskilda och kvinnor dletar inte i det offentliga livet alls. I en del kulturer är det accepterat att amma inför manliga släktingar, men inte främlingar. I strikt islamiska länder, som Saudiarabien och Iran, ser man aldrig kvinnor amma offentligt, mendan det är ganska vanligt i Jordanien.

Green Prophet konstaterar också att det finns en massa produkter som ska dölja barnet under amningen, som förkläden m m. men inte alla barn tycker om att amma med någonting över huvudet. En genomknäppt skjorta med en t-shirt under duger lika bra. Besväras man av ett ammande mor-barn-par kan man titta åt ett annat håll.

Amma förtidigt födda och adopterade tvillingar

Av Eva-Lotta Funkquist

Att amma adoptivbarn har förekommit genom historien. Här finns en fallstudie om en adoptivmamma som ammade sina förtidigt födda tvillingar fullt två månader efter utskrivning från sjukhuset. Hon var 33 år då barnen föddes och hade en historia av barnlöshet bakom sig. Tjugo veckor innan barnen föddes började hon ta medicinen domperidone och p-piller som innehöll norethindrone och östradiol. Efter tio veckor började hon pumpa. När tvillingar väl föddes i vecka 34 var personalen restriktiv och tidsbegränsade mammans rätt att ha dem hos sig och försöka amma dem.

I en tidigare studie har det visat sig att gynnsamma faktorer för att lyckas amma adoptivbarn är: motivation, positiv attityd, en bebis som suger ofta, bra stöd från familj, särskilt pappan, och bra stöd från hälsovårdspersonal.

En av läkarna på avdelningen ansåg att det var ett mirakel att mamman lyckdes amma tvillingara. Själv såg hon det mer som en "naturlig" del av sitt moderskap. Hennes mamma hade ammat henne och i hela hennes liv hade hon fått höra hur underbart hon hade tyckt att det var. Adoptivmamman kände att ge barnen bröstmjölk var något hon kunde erbjuda från sin kropp. Hon kunde inte bära dem, men hon kunde göra det här.

De starkastes överlevnad?

av Marit Olanders

År 1772 rapporterade den danske barnläkaren Biarne Povelsen från sitt besök på Island. Povelsen anmärkte att de isländska mödrarna inte ens försökte amma sina barn i mer än en veckas tid. Därefter passades barnen av en grannkvinna eller äldre släkting och föddes upp på rå komjölk, tuggad fisk och kött. Det ledde till en ohygglig spädbarnsdödlighet. En kvinna fick räkna med att föda 10-15 barn för att få tre som överlevde. Det hade inte med isländska kvinnors förmåga att amma att göra, för bland de fattigaste, som inte hade råd med något annat till barnen än bröstmjölk, överlevde barnen i regel.

Det finns inga skrivna källor om orsakerna till denna massiva misstro till kvinnors egen produkt. En spekulation är att man såg att barnadfödligheten var hög och därför ansåg man det nödvändigt att sätta så många barn till världen som möjligt för att åtminstone några skulle överleva. genom att inte amma blev man gravid snabbare efter föregående förlossning. Det fanns ideer om att de barn som överlevde behandlingen var särskilt stora och starka.

Inställningen till barnavård kom dock att ändras. 70 år senare, 1842, rapporterar en annan läkare, A Schleisner, att barnen fortfarande lämnades bort på landsbygden och fick komjölk att dricka, men att i Reykjavik och andra städer fanns barnmorskor som var utbildade i Köpenhamn och faktiskt hade fått kvinnorna att amma, med resultatet att fler barn överlevde och höll sig friska.

Historien finns i boken Amming - til deg som vil amme av Elisabet Helsing.

Vad vet pediatriker om amning?

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland citeras pediatriker då de sagt något negativt om amning och man kan få intrycket att den som citerar tycker att citatet har en särskild tyngd. Klicka på rubriken får du läsa ett exempel. Man kan kanske tro att just pediatriker, som ju är experter på sjuka barn, borde vara särskilt insatta i bröstmjölkens eventuella fördelar (eller överdrivna fördelar). Men faktum är att pediatriker sällan har någon utbildning eller fortbildning i amning. På det universitetssjukhus där jag är verksam ingår ingen amning i utbildningen alls.

Amning rör kvinnokroppen och handlar väldigt lite om högteknologi och det är sannolikt två av skälen till att amning har låg status inom sjukvården och intresserar väldigt få läkare.

En ideologisk process som förändrar barnavården

Av Eva-Lotta Funkquist

Kajsa Ohrlander är forskare på Pedagogiska institutionen på Stockholms universitet. Hennes avhandling publicerades 1987 och heter i Barnens och nationens intresse.

Ohrlander menar att de svenska myndigheterna ända sedan reformationen lagt ner stor möda på att påverka och kontrollera hur de lägre klasserna uppfostrar sina barn. Fram till mitten av 1800-talet menar hon att det var statskyrkan som satte normen för hur uppfostran skulle se ut och också hade ett utbyggt system av kontroll och straff. Intresset från kyrkan riktade sig mot barnets själ som skulle fås att tänka de rätta tankarna. Det späda barnet, som inte kunde tillgodogöra sig det religiösa budskapet, ägnades därför inget särskilt intresse.

I och med att nya samhällsklasser växte fram från mitten av 1700-talet kom dock synen på barnet att förändras. Ohrlander anser att den merkantilistiska synen på ekonomin, som var förhärskande under detta århundrade, innebar att statsmakten önskade öka befolkningstalen. Detta medförde att barnets själ inte längre stod i centrum för överhetens intresse, utan dess överlevnad. För att ett ideologiskt påverkansarbete skulle kunna bedrivas, krävdes dock att någon förde ut budskapet. Den medicinska propaganda som startades leddes av de nya barnuppfostringsexperterna, nämligen provinsialläkarna och de av statsmakten kontrollerade och utbildade barnmorskorna. Barnet blev nu en naturvetenskaplig produkt, vars fysiska överlevnad skulle garanteras genom motarbetande av vanvård och sjukdomar. Barnet skulle ammas på rätt sätt, med rätt sorts mjölk och med en moder i rätt sinnesstämning. Ohrlander anser att rådgivningen riktade sig mot de folkliga traditionerna och folkets sätt att vårda sina barn på. Barnet skulle inte få somna i mammans famn, det skulle inte ammas som tröst och det skulle inte sova i moderns säng. Det finns dock ingenting som tyder på att denna propaganda fick något större genomslag under de kommande 150 åren. Ohrlander menar nämligen att den etnologiska forskning som finns från 1800-talet, tyder på att människor fortsatte att sköta spädbarnen på traditionellt sätt. Man ammade barnen länge och efter behov och man tröstade barnen med bröstet.

Vad Amningsbloggen skriver om amningsstatistiken

Av Marit Olanders

"Skribenterna på Amningsbloggen är tydliga med att så många som möjligt ska amma. Varför skriver de annars att det är alarmerande att amningsstatistiken sjunker?"
Så stod det i en kommentar som kom på ett inlägg här på Amningsbloggen nyligen.

Eftersom det är jag som skriver om statistiken blev jag fundersam. Hade jag verkligen uttryckt mig som att statistiken var alarmerande? Det är inget jag känner igen. spontant skulle jag säga att jag undrar varför det är så, varför den sjunker. Jag brukar inte uttrycka mig så. Jag brukar vara rätt sparsam med mina egna åsikter överhuvud taget och överlåta åsikterna till kommentatorsfältet. Ett undantag är det här: http://amningsbloggen.blogspot.com/2010/04/jag-struntar-i-hur-du-matar-ditt-barn.html
Jag letade upp mina inlägg om statistiken för åren 2008, 2009 och 2010. Jag kan inte hitta ordet alarmerande någonstans.

Var hittar man saklig information om spädbarnsnutrition?

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är ett välkänt faktum att läroböcker är "gamla" redan då de trycks. Dessutom är det ofta en eller några personer som har skrivit dem. Ofta gäller nog samma samma sak på myndighetssidor (och andra sidor) på nätet. De uppdateras sällan och en eller några personer ansvarar för innehållet.

För femton år sedan fanns inte möjligheten, nu är det nog det vanligaste sättet att hitta information på då vi undrar något; vi googlar.

All information är inte bra och en del information kanske inte passar just den läsaren. Man måste sålla.

För ett tag sen hörde jag en festlig grej. En nybliven mamma led av öronsus efter en förlossning då hon hade fått en ryggbedövning. Hon sökte på öronkliniken och fick svaret att öronsustet inte hade något samband med ryggbedövningen. Det fanns ingen forskning som visade att ryggbedövning kunde leda till öronsus. Med vid nästa kontakt hade läkaren ändrat sig.

"Vi har googlat" sa han, "det förekommer öronsus efter ryggbedövning".

Det är något demokratiskt tilltalande i det här tycker jag. Det finns nog en övertro på att forskning ska ge sakliga svar på frågor som sen förmedlas via läroböcker och myndigheter. Problemen med det är många, ett är att många frågor ens aldrig ställs inom forskningen, ett annat att det inte finns några "sanningar". All forskning är en spegelbild av sin tid. Därmed inte sagt att man ska undvika att rapportera om forskning eller undvika att vissa frågor ställs inom forskningen därför att människor kan få "dåligt samvete".

Hursomhelst, jag tror verkligen på nätet som en god informationskälla. Och jag tror att människor kan sålla.

Det är svårt att hitta information om flaskmatning...

...sägs det ibland, jag googlar,

69.400 resultat på 0.14 sekunder.

Av Eva-Lotta Funkquist

Mother and child

Louise Bourgeois utställning på Nordiska Akvarellmuseet drabbar och berör

Av Signe Franks

Aldrig har jag blivit så berörd av en konstutställning. Oförberedd och intet anande, för jag hade sett en recension som var lite "sådär", gick jag helt ensam in i de tre utställningsrummen på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Ett förföriskt och vibrerande rött skimmer kom emot mig och skar igenom alla försök till intellektuell analys. Blodets och smärtans färg, skammens färg, men även kärlekens. Dessa målningar som hänger som ett brett rött band runt väggarna gjordes under konstnärens tre sista levnadsår: hon dog i maj i år, 98 år gammal. De är utförda i gouache på akvarellpapper och handlar om moderskap, sexualitet, födande, amning, familjen. Om liv och död. Om symbios och utsatthet. Sensuella, skrämmande, underbara; jag bara grät och grät.
I samband med utställningen visas en fascinerande 99 minuter lång film om Louise Bourgeois. Se den en trappa upp, där stolarna är mer bekväma än dem vid ingången till utställningen.

Utställningen på Nordiska Akvarellmuseet pågår till 5 december. Den kommer att visas på Kunstföreningen GL STRAND i Köpenhamn 29 januari - 15 maj 2011. http://www.akvarellmuseet.se/, http://www.glstrand.dk/

Röster om amning

Av Marit Olanders

Nu stänger snart utställningen Mötesplats: Röster om amning som hart funnits på Arbetets museum i Norrköping sedan i juni. Och i helgen var jag äntligen där.

Arbetets museum menar att amningsfrågan tar tempen på samtiden eftersom den visar hur synen på vården, barnet och föräldrarna förändras över tid. Utställningen ger också röst åt både föräldrar, barn och vårdanställda. Jag tänker att de har ansträngt sig för att alla ska känna sig välkomna och bekräftade och tyvärr tycker jag att tonen blir lite hukande, ursäktande. Allt är lika bra. Man ska inte känna skuldkänslor för att man inte ammar för man kan ju ge närhet med flaska också. Visst kan man, men inte ett ord om att det är svårare. Svårare att låta flaskmatningen få ta den tid den behöver, svårare att låta barnet bestämma takten och inte forcera det att äta upp, svårare att tänka på att klä av sig för att ge hudkontakt vid varje flaskmatning. Och svårare att stå emot trycket att låta mormor, farmor och andra ivriga "hjälpare" att vara med och mata.

Trots att de flesta barn i Sverige ammas åtminstone någon tid i livet och två tredjedelar fortfarande ammas på sin halvårsdag, visas flaskmatning på lika många foton som amning. Det är inte många av vare sig det ena eller andra, vilket känns ganska konstigt. Fler flaskmatningsbilder än amningsbilder är entydigt positivt laddade. En amningsbild visar en institutionsmiljö från kanske 1930-talet, där kvinnor sitter på rad och ammar barn i krypåldern under uniformklädda sköterskors överinseende. En annan amningsbild visar en i och för sig glad bebis som ligger intill en mamma med gigantiska bröst och dessa enorma bröst, och den glada bebisen, står i bjärt kontrast till de känslor av osäkerhet och otillräcklighet som förmedlas i citat från mammor på skärmarna.

Utställningen kretsar kring föräldrarna, barnet och vårdpersonalen. En skådespelare på en skärm ikläder sig omväxlande mammans och BVC-sjuksköterskans roll och säger olika, autentiska citat. Men föräldrarna och sjuksköterskorna är ryckta ur sitt sammanhang. Visst finns det en bakgrundstext om WHO-koden och amningspolitiken i Sverige de senaste decennierna, men kopplingen mellan policydokumenten och nyblivna familjers verklighet framstår som ganska diffus. Dessutom finns det ett allvarligt sakfel i texten om WHO-koden. Det står nämligen att kodens syfte är att skydda amningen. Det är det inte. Enligt artikel 1 är WHO-kodens syfte att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning". Här bidrar tyvärr Arbetets museum till den badwill på felaktiga grunder som WHO-koden har drabbats av på senare år.

Den brittiska amningsforskaren Magda Sachs påpekar i sin doktorsavhandling om vägning av spädbarn på BVC att distriktssköterskorna snarare än att vara ett stöd för mammorna sitter fast i ett hierarkiskt system där de själva lyder under hälsomyndigheter, barnläkare och det nationella programmet för barnhälsoövervakning. Tillsammans ska distriktssköterskorna och mammorna sköta barnen – som är längst ner i botten på hierarkin. Det perspektivet förklarar varför det blir så fel ibland i mötet mellan föräldrar och vårdpersonal. Det är synd att det inte kommer fram. Här heller.

Passa gärna på och se utställningen innan den plockas ner från lokalerna i Norrköping. Sista dag är på söndag. Gratis inträde. Sedan ska utställningen på turné i landet men det vet jag tyvärr inte mycket om.

Tio steg för långt för Sverige?

Av Marit Olanders

Nu är det vecka 42, Nordiska amningsveckan. Årets tema är "bara tio steg". Det som avses är förstås Tio steg till amningsvänligt sjukhus. Runt om i världen pågår arbetet för fullt med att göra alltfler sjukhus amningsvänliga, men i Sveirge har det inte varit möjligt att utnämnas sedan 2003. I årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för amningsvänliga sjukhus ner p g a bristande intresse från dem som skulle utvärderas - vårdenheterna.

Socialstyrelsens föreskrift 2008:33 handlar om amning och modersmjölksersättning. Mycket av det som sägs i de 10 stegen tas upp i föreskrifterna, som är bindande regler för hälso/sjukvårdspersonal. Här står att vårdpersonal bara får ge barn modersmjölksersättnign "när behov föreligger" och att det ska dokumenteras i barnets patientjournal och moderns journal. vidare ska vårdpersonal berätta för kvinnor hur de kan förbereda och upprätthålla amningen, att det kan vara svårt att lsuta med tillägg om man en gång börjar, hur man använder modersmjölksersättning på rätt sätt. Dessutom hänvisar föreskriften till en annan föreskrift (SOSFS 2005:12) om att man ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Även om föreskriften är bra så verkar den inte räcka. Det är vanligt att nyfödda barn tillmatas på mycket lösa grunder och även i övrigt får dåliuga råd om amning eller felaktiga råd om uppfödning. Det är t ex inte helt ovanligt att föräldrar får höra att de ska börja ge sina barn gröt t o m före fyramånadersdagen, för att barnen ska bli mätta och inte vilja amma så "ofta". Många barn VILL amma ofta och vara nära sin vårdare jämt, det är en medfödd överlevnadsstrategi!

I de tio stegen ingår att varje enhet själv ska skriva en amningspolicy som alla på enheten ska följa. All personal ska utbildas i amning. Det var det som skedde i Sverige under försata halvan av 1990-talet och samtidigt som alla sjukhus utnämnts som amningsvänliga var amningsförekomsten all time high i Sverige. Utnämningen var alltid tänkt som en färskvara, det kommer hela tiden ny perosnal till avdelningarna som behöver fortbildas. Men här gick något fel. Amningspressen uppstod i ett glapp mellan vårdens förväntningar på att man som nybliven mamma ska amma, och dess oförmåga att ge instruktioner och stöd som skulle kunna göra amningen möjlig. Det står i SOSFS 2008:33 att information om amning och ersättning ska vara "objektiv och entydig" samt individuellt anpassad.

Här finns en länk om du vill kontakta Socialstyrelsen och säga ditt hjärtas mening om dess syn på amning och flaskmatning.

Amning, folkhälsa och ilska

Av: Eva-Lotta Funkquist


I en litteraturstudie gick man igenom publicerade artiklar om amning och hälsa hos barn födda efter fullgången tid, publicerade mellan åren 2004-2009. Författaren framhåller att ammade barn växer långsammare. Vidare konstateras att amning av spädbarn har positv påverkan på barnets intelligens och på barnets senare hjärt- och kärlhälsa. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Somliga menar att det här är ett bakvänt sätt att resonera på och att resonemanget spelar barnmatsindustrin i händerna. Bröstmjölk är barnets förväntade uppfödning. Då kan bröstmjölk inte leda till högre intelligens, bättre hjärt- kärlhälsa eller annorlunda tillväxt. Fokus flyttas från barnmatsindustrins ansvar för ersättningarnas kvalité och innehåll till föräldrars uppfödningsval. Den som vill och lyckas kan välja "det bästa", till övriga tillhandahålls det "näst bästa".

Som en jämförelse kan man smaka på följande påstående: Rökfrihet skyddar mot lungcancer. Jag tror att de flesta uppfattar det här resonnemanget som bakvänt.

Är detta en bagatell eller är det faktiskt en av förklaringar till att många som inte ammar känner skuld? De ger inte barnet "det bästa" utan har valt det "näst bästa". Skulden skapar kanske i sin tur ilska som då riktas mot dem som uppfattas hävda att "bröst är bäst" och det kanske ofta är de röreler som värnar om amning. Amningshjälpen anses t.ex. ofta hävda att att bröst är bäst trots att vi inte använder den argumentationen.

Amning mot alla odds

Här kommer en läsarberättelse om amning:

När jag var ung fick jag tidigt väldigt stora bröst led mycket över detta och fick beviljat bröstförminskning vid tidig ålder. Så redan när jag var 16år gjorde jag min första operation. Då sa man till mig många gånger att genom att göra detta kommer jag förlora min förmåga att amma. När man är 16år och gråter massa för sina bröst skiter man fullständigt i amning. Då viste jag inte om min resa för att få amma, utan var nöjd med att opereras. När jag var 19 år gjorde man en andra operation pga av den första misslyckades med det är en helt annan historia.


10år efter första operationen blev jag gravid med min första flicka. Jag ställde in mig hela graviditeten på att jag inte skulle amma. Köpte flaskor och laddade upp med ersättning. Dotterns pappa sa inte så mycket och sa att det blir bra det här. Förberedde mig så mycket jag kunde. Skrev i förlossning önskan att jag vill amma men måste ha mycket hjälp.

Så kom den stora dagen och Hedda föddes. Tyvärr med komplikationer som avslutning med tångförlossning och sfinter av 4 och 5 graden, vilket innebar 1 timmes jobb med att sy ihop mig på operation. Detta gjorde att jag och Hedda fick vara från varandra och fick ingen bra början. Hon hann inte suga innan hon blev trött och bara ville sova. När man kom ner till mig med henne var hon trött och personalen stressad. Jag gav upp och försökte njuta av mitt barn.

Första natten bad jag om hjälp hon ville ju äta hela tiden. Jag sa hon får väl inget, hon är inte mätt snälla ge mig något, snälla hjälp mig. Dom sa bara amma amma amma.

Dagen efter satt vi hela dagen och ammade och väntade på att få åka hem. De stack in huvudet någon gång mellan varven och frågade har hon ammat. Ja visst sa jag. För det var ju sant hon hade ju sugit. Men inte fick jag veta det som senare skulle bli mitt fall. Ingen stannade och pratade om amning och amningens första dygn kan te sig.

Till slut fick vi åka hem. Väl hemma ammade jag som den första dagen. Men så kom natten nummer 2. Natten som jag kallar svältnatten. Dvs denna natten där barnet suger hela tiden är konstant hungrigt mjölken har inte runnit till och barnet ska vara sugvilligt. Denna natten bröt jag ihop och trodde att nej mitt barn svälter och gav ersättning. Sen rann det liksom bara på jag la ner amningen och gav ersättning.

Sen på dag 4 sa det kabom. Mjölken rann till och oj vad är det här. Försökte få Hedda att äta men ja hon hade ju blivit lat och bekväm. Dåvarande svärmor var där och tog Hedda hela tiden, dvs varje sekund som hon var fri hade hon henne. Hon tyckte att hon kunde passa Hedda när jag gjorde annat. Som nybliven mamma osäker och så gjorde jag inte mycket utan lät mjölken försvinna och jag gav upp, beslutade att inte amma.

Ett beslut som jag alltid kom att ångra och ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.

Denna kompletta avundsjuka att se folk amma hela tiden gjorde att jag alltid mådde dåligt av mitt beslut.

När Hedda var 6 månader tog jag reda på att man kan återuppta amning. Det var då i samma veva jag hittade till hemsidorna Sjalbarn och Amningshjälpen. Jag hittade en tjej som ville sälja en Medela tillmatningsset, fick hem det, läste på och testade. Vi kämpade några veckor men jag gav upp till slut. Hon lyckades inte och vi fick ingen ro att klara det.

Kort där efter blev jag gravid med sonen. Nu kände jag att jag fick chansen att lyckas. Jag köpte amningssaker, böcker och allt för att lyckas. Ställde in mig till hundra 100% på att nu minsann ska det lyckas. Hade doula på förlossningen och den blev superlyckad. Hugo föddes helt utan komplikationer.

Hugo var en mycket sugvilligt och bra litet barn. Vi åkte hem och jag ammade som en galning. Väl hemma igen så var ju dåvarande svärmor på plats, hon var där och passade Hedda ju. Hon ville hjälpa till men vi är inte riktigt överens om vad hjälpa till är. Hon låg på soffan med Hugo och jag fick laga mat. Mjölken rann till på andra eller tredje dagen så mjölk fanns. Jag ammade när jag kunde liksom.

3-4 dagar senare var Hugo gul men man sa inte att det var någon fara och tog inga mått på honom. Hugo sov då 6 timmar i sträck och ammade snabbt och kort innan han somnade. Jag tänkte wow vilken supermjölk ja har. Man skrev ut mig från BB hemma och jag skrevs över till BVC. Min mamma kom upp och avlastade mig med dottern och hemmet.

Dags för första BVC besöket och det visade sig att Hugo gått ner i vikt. Dippade från normalkurvan till -2 kurvan. Bröt ihop totalt men fick uppmaningen att gå hem och intensiv amma. Sagt och gjort det gjorde jag. Mamma tog hand om dottern och jag ammade.

Detta gjorde att sonen började sakta öka. Tyvärr satte detta stora spår i mig och jag var konstant stressad. Den enda som peppade mig var min mor. Dåvarande sambon peppade inte mig utan menade att äsch blir väll bra med ersättning med. Dottern var då 1.5 år och blev mycket mamma avundsjuk när jag satt och ammade. Jag alternerade amning och flaska vissa veckor ammade jag helt men sonen gick inte upp mer än ca 100g per vecka.

Jag jämförde mycket med Hedda som alltid var ett nöjt barn. Hugo ville ligga vid bröstet hela tiden och ville bli buren konstant. Vägrade sova eller ligga i vagnen. På bvc var man mycket för att ge honom lite tillägg han går ju inte upp så bra osv. Det slutade med att stressen och sönderamningen gjorde att jag fick massa sår på brösten som gjorde horribelt ont och jag fick ta syntocinon spray.

När han var ungefär 5 veckor gav jag upp. Lät han suga samtidigt som jag värmde flaskan. Han ville inte suga men något hände och tuttarna började rinna. Men han vägrade. Så vid 6 veckor slutade jag amma helt. Åter igen ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.

Jag försökte mycket få honom att amma igen. Masserade och ville aldrig låta min mjölk ta slut. Det slutade dock med att jag och sonen blev inlagda på Neo för total utmattning och jag bröt ihop. Efter det försökte jag hitta tillbaka till mig och min son. Detta var dock inte lätt med lite depression, två små täta barn och ett renoveringsobjekt. Dessutom en man och pappa till barnen som bara tänkte på sig och pluggade konstant.

Så här efteråt är jag lessen och arg på BVC som inte stöttade mig och inte berättade för mig att amning första tiden är en heltidssyssla. Det enda jag visste och hade sett och lärt mig var att jag skulle amma med ca 3 timmars mellanrum 5-10 min på ett bröst i taget.

Ingen berättade att jag kunde och behövde amma en gång i halvtimmen och sitta i 45 min ca. Det var ingen som berättade hur viktigt det var att äta och dricka. Eftersom jag stressade så hade jag svårt att äta dricka samtidigt som jag skulle amma hela tiden och ta hand ensam alla dagar i veckan om denna lilla 1.5åring med.

Det roliga var nattetid då åt min son ammade bra och var nöjd. Tänk om jag varit lika avslappnad på dagen och låtit han äta som han ville då hade jag kanske lyckats.

Det som var jobbigt denna gången var att jag var så inställd på allt eller inget. Delamning fanns inte. Det var helamning eller inte amma och detta gjorde att jag slutade.

Sen skilde jag mig och jag skulle inte ha fler barn. Lyckades gå vidare med sorgen över att inte amma. Men blev alltid grymt avis och nästan stirrade på ammande mammor. Nästan synd att de inte fick veta att det var av glädje och avund jag stirrade och inte för jag tyckte det var fel som nog många andra gör.

Så träffade jag min sambo och Milly blev till i magen. Jag gick in med inställningen att jag ska amma och ge det en chans igen. Men denna gången får det inte stiga mig till huvudet och det är inte amma till vilket pris som helst. Sen, funkar inte helamning så funkar det med delamning ju. Köpte böcker och förberedde mig.

Milly föddes helt okomplicerat med samma doula och hon sög länge och väl på mitt bröst. Vi stannade på BB och jag bad om mycket hjälp.

Denna gången hade jag tagit reda på sanningen om allt kändes det som. Nu visste jag att bebisar ammar hela tiden länge länge. Jag ammade och ammade. Fick extra besök och dom kollade noga om hon var gul men nej då det var hon inte och vet ni hon gick upp jätte fint i vikt. Kissade, bajsade och var värdens finaste.

Hon fick amma så ofta hon ville och så länge hon ville. Tyvärr njöt jag inte fullt ut för jag hade fortfarande Hugos misslyckande i bakhuvudet. Men BVC peppade mig, sambon stöttade mig och mina 2 stora barn hjälpte mig.

En kväll var hon hopplöst gnällig och jag testade lite flaska hon sög knappa 20ml sen var det bara bröstet som gällde. Så det la jag ner insåg att det inte behövdes. Milly var så nöjd med bröstet och gick upp jättefint i vikt.

Tyvärr fick jag öppna sår som gjorde så ont och blödde. Det var horribelt men efter 9 veckor med att testat allt på marknaden läkte dessa jättefint när jag bara fick tränat på ett bättre tag.

Milly är nu 5 månader och ammas helt. Hon har fortfarande ytligt tag och jag får ibland ta syntocinon spray men vad gör det jag ammar vilket för mig är en dröm som gått i uppfyllelse. Det tog mig dock ca 3 månader innan jag kunde njuta av det och slappnade av för då var vi så nära gröten om hon inte skulle klara vikten så jag slapp ta till flaska. Men 4 mån och gick och jag ammar helt istället. Hon har ett favorit bröst som helt klart föder henne men det andra är bra för det kommer lite mindre så jag brukar säga jag har ett sova-somnabröst och ett matbröst. Det är oerhört viktigt att inte blanda ihop dem och ta fel vid fel tillfälle.

Det roliga nu är med 2-3 timmars mellanrum ammar jag 5 min sen är hon nöjd. Tänk att jag faktiskt fick uppleva 5 minuters amning. Jag kan fortfarande vara avis på de som har massa mjölk och har det så lätt men jag är samtidigt glad, jag har tillräcklig och det räcker för min goa bebis. Ibland undrar jag hur det hade varit om jag inte gjort operationen, kanske hade jag kunna försörja hela BB med mjölk och haft läckande jobbiga tuttar eller nått. Men men, nu har jag helt perfekta bröst.

Jag är oerhört glad för min sambo, min mamma och Hanna på BVC som stöttat mig. Har även mött fina människor på amningsmotagningen.

Jag är oerhört lessen att man när jag opererade mig slog ner så på att jag inte skulle kunna amma. Det finns människor runt mig med de 2 första barnen jag är lite lessen på men vill inte hänga ut. Synd att fler inte kan vara mer stöttande när man kämpar och vill så som jag ville.
Det jag har lärt mig är man ska göra det som känns rätt i hjärtat och man ska våga kämpa, men det är också viktigt att ha rätta förutsättningen på hemmaplan. Med stöttade familj, vilja och lite jävlaranamma kommer man långt.

Nu har jag äntligen efter nästan 6 års resa kommit dit jag vill vara och där jag är nu njuter av. Inget är omöjligt bara mer eller mindre tufft.

Frågan hur länge jag kommer att amma, är känslig. Men mitt svar är så länge mitt barn och jag vill amma kommer vi amma.

Nu vill jag gärna med min story och mitt kämpande sporra och stötta och hjälpa andra som haft det så tufft som jag men faktiskt vill amma.

Min omöjliga resa till amning är inte slut men jag kan lova den är mycket mer smidigt och njut full idag än den var den dagen då allt började.