Av Marit Olanders
Liksom många andra mammor får Lisa Hassan Scott ideligen frågan om hennes son är snäll, eller på engelska, good.
Frågan betyder "Sover han på nätterna?" "Skriker han?" "Krånglar han?" Att sova i ett sträck hela nätterna betyder snäll fast det går emot den biologiska normen för små barn. Den ålderdomliga regeln barn ska synas men inte höras gäller fortfarande för de allra minsta.
Är det så vi vill uppfostra våra barn? Vill vi att de ska bli anspråkslösa och självutplånande, eller vill vi att de ska ta plats och rtäkna med att folk lyssnar på vad de har att säga?
Nej, spädbarns moraliska vandel har inget med deras sömnmönster att göra. Spädbarn är beroende av vuxna för att överleva. Spädbarn måste uttrycka vad de behöver och kan sedan bara vänta och hoppas på att föräldrarna fyller dess behov. Gör föräldrarna det, om barnet känner sig sett, bekräftat och älskat, så växer en trygg anknyting så småningom fram.
Spädbarn behöver göra sig hörda för att säga till att de behöver ammas. Det är inte bra att ha för långa sovpass, det kan göra att mjölkproduktionen inte får den skjuts den skulle behöva. Mjölk och barn är båda anpassade för täta amningar. Ett "snällt" barn som sover långa pass kan vara för svagt för att påkalla skrika och verkligen behöva äta med mycket tätare mellanrum.
6 kommentarer:
Ja det är ett konstigt uttryck. Även om jag tror att de flesta säger det utan att reflektera över det, så har jag alltid blivit ledsen när folk sagt att de som tur är haft/har snälla barn, i samband med att de träffar min dotter eller hör talas om henne. Hon är viljestark och karismatisk och _hörs_ , haha, men hon är då inte ett dugg elak eller dum! Nu är hon ett år gammal och sover på nätterna, men det tog över 7 månader innan hon slutade amma en gång/timma. Min dotter är alltså inte "snäll" enligt det där sättet att uttrycka sig som många gör. Har dock aldrig haft modet att ifrågasätta om de då tycker att min dotter är motsatsen, alltså dum...
/A.L
Mina barn är jättesnälla och har alltid varit det.
Naturligtvis har de ammat på natten hela spädbarnstiden och den har de helt normalt fortsatt vakna frekvent till tvåårsåldern på natten. Lillan är två plus och ammar fritt på natten och jag har faktiskt inte en aning om hur ofta men det är klart hon är snäll!
Sen är alla av den stundtals besvärliga att ta hand om för oss som föräldrar, ibland för att de faktiskt hade varit det för vem som helst, och ibland på grund av lite otillräcklighet hos oss som föräldrar.
Men både snälla och normala är de! Och oftast inte till något oväntat besvär för oss heller för den delen.
Ja, jag undrar också ofta över vilken typ av barn man vill ha om man "bara" vill att de ska klara sej själva så mkt som möjligt (dvs såklart inte alls "klara sej" men inte "störa" de vuxna) och det är väl särskilt viktigt att tänka på med all 5mm metoden och SHN osv... Fy. Jag har många gånger de här 20månaderna tänkt ett "åh, va skönt det vore att sova mer än någon timma i sträck...!!!" men hellre det än ett kuvat och övergett barn som inte vågar synas och ta sin plats!
Mitt barn (14 månader) är jättesnällt, generöst och kärleksfullt. Och så nattammar det. :)
Jag brukar svara med; "tja, det är ju svårt för barn att vara elaka".
Men med den definitionen har jag inte ett snällt barn eftersom hon ammar stup i kvarten och kräver att bli buren konstant (och verkligen buren, man ska gå omkring med henne).
Jag får ofta höra att mina barn är snälla, särskilt snäll är min lilla dotter (10mån) som sover en jättelång tupplur varje dag och sover med mej på natten (ingen hel natt men helt okej, några amningar). Snäll eller inte så tror jag en bebis är lugn och glad om den är 1) utvilad 2) mätt och belåten 3) har trygga/lugna föräldrar.
Skicka en kommentar