Nytt förbud mot reklam för ersättning

av Julia Ilke

I veckan tar regeringen beslut om att förbjuda företag från att marknadsföra bröstmjölksersättning och relaterade produkter som t.ex. nappflaskor. Sedan tidigare finns WHO-koden som reglerar marknadsföringen och som företag har som policy att följa men nu ska det alltså bli olagligt att bryta mot den. Den synliga skillnaden kommer inte bli märkbar eftersom maknadsföringen redan är hårt reglerad men däremot kan lagen ses som ett principiellt beslut där regeringen lägger sig om en kvinna ska amma eller inte. Information om ersättning har man dock fortfarande rätt att få så jag tänker att det mer handlar om att reglera företagens reklam än ett försök att styra kvinnors val att amma eller inte.

Igår debatterade Carina Sjögren från Amningshjälpen och Andres Nord från Föreningen flaskmatning i Sverige frågan i Studie Ett i P1. Lyssna på inslaget här.

"Mitt barn vill amma hela tiden, hjälp!"

av Julia Ilke

Din nyfödda skatt ammar och ammar och tycks missnöjd så fort hen inte har tutten i munnen. Vad är det för fel egentligen? Räcker inte mjölken eller varför blir hen inte mätt och nöjd någon gång?

Vanliga funderingar hos den nyblivna föräldern men som inte är något att oroa sig för! Att barnet vill äta hela tiden beror på att magsäcken hos ett litet barn är extremt liten och därför behöver de äta lite och ofta, väldigt ofta. Och det gäller dag som natt.

När man ammar mest hela tiden är det viktigt att man har en bekväm amningsposition, nära till vatten att dricka själv och varför inte en ljudbok att lyssna på också.
Att ligga och amma tycker många är bekvämt. Man kan antingen ligga på rygg med kuddar under överkroppen så att man kommer upp lite och så ha barnet liggandes på sin kropp. Man kan också ligga på sidan och för att inte spänna sig då kan man lägga kuddar bakom ryggen, prova det för det gör mer skillnad än man kanske tror. Har man lite större bröst kan man också ligga i framstupa-sido-läge med bebisen på sidan och amma från den övre bröstet. Det ska vara bekvämt att amma så ge dig inte förrän du hittat positioner du gillar.

Även om barnet är mätt och inte äter längre så vill det ligga kvar vid bröstet. Varför? Jo, för att det är den bästa plasten på jorden så klart! Nära mammans varma kropp. Nära hennes hjärta vars slag är så bekanta. Nära hennes hud som doftar så tryggt. Att ett barn inte är nöjt när det inte får vara nära sin mamma eller pappa betyder inte att något är fel, det betyder bara att barnet väldigt gärna vill vara nära dig eftersom det känner sig tryggast där. 

Kanada förespråkar långtidsamning

av Julia Ilke

Kanada är ett land där en hög andel ammar och drygt 87 % av mammorna uppger att de har en intention att amma sitt barn. Att många börjar amma behöver dock inte betyda att många även fortsätter att amma, och särskilt inte att de ammar sedan barnet blivit ett par år gammalt. Kanadas hälsodepartement Healty Canda har en Facebook-sida och förra veckan la de upp den här bilden med följande bildtext:

"How old was your child when you stopped breastfeeding?

It’s Breastfeeding Week - here are 10 great reasons to breastfeed from Day 1 to age 2 and 
                                       beyond:http://bit.ly/HCdnGreatReasonsToBreastfeed"

Bild lånad från Healthy Canadians

Skulle du vilja se att svenska myndigheter gjorde kampanjer för att främja långtidsamning? Eller vore det att lägga sig i saker som bara familjen själva ska bestämma?

Jag tycker det är positivt att effekterna av att långtidsamma lyfts fram på en så hög nivå i samhället.  Som jag skrev i förra inlägget så kommer inget företag någonsin att göra reklam för bröstmjölk och frågan är då vem ska göra det om inte just statliga myndigheter. Om det nu behövs någon reklam över huvudtaget, men det tror jag för annars är risken stor att barnmatsföretagens reklam blir den enda "informationen" man får och den är ju som sagt sällan amningsvänlig. Personligen skulle jag gärna se bilden tapetserad längs rulltrappan i tunnelbanan och i busskurerna i stan för det är alldeles för sällan man ser eller hör om barn som ammas efter 1-årsdagen.

Källor:
Breastfeeding Initiation in Canada: Key Statistics and Graphics (2009-2010).
Healty Canadians på Facebook

Rätt att amma på jobbet

av Julia Ilke

Visste du att du har rätt att amma på arbetstid? Att börja jobba behöver således inte betyda att man måste sluta amma utan om man vill och har möjligheten så har man rätt att under en arbetsdag ta paus för att amma. Man kan inte kräva lön för den tiden men det kan i alla fall vara bra att veta att man får ta ledigt mitt under pågående arbetsdag. För att inte förlora i inkomst kan man alltid planera sin föräldrarpenning så att man har en timme att ta ut även sedan man börjat jobba.

I de flesta länder har man denna rättighet, men förvånande nog så saknar bland annat finska, kanadensiska, sydafrikanska och australiensiska mammor den rättigheten.

Klicka här för att se bilden stor.

Läs mer:
Föräldraledighetslagen 

Förtydligande: Givetvis kan du fortsätta amma de tider du inte jobbar. Att ta amningspauser under arbetsdagen är inget måste för att fortsätta amma utan för de flesta fungerar det bra att inte amma när man jobbar men sedan amma som vanligt resten av tiden. Om brösten börjar spänna under dagen kan man alltid pumpa eller handmjölk ur lite, och samma sak om mjölkproduktionen minskar för att då hålla den igång,

Fri amning och tidiga signaler

av Julia Ilke

Det pratas en del om fri amning och det är den amnings"metoden" som idag uppmuntras av BVC. Motsatsen till fri amning är styrd amning då man ammar efter klockan snarare än efter barnets signaler. För ett par generationer sedan, på 50- och 60-talet, var det vanligt med styrd amning och mammor fick lära sig att de skulle amma var fjärde timme på dagen. Att amma så sällan är ingen bra idé, dels för att barn ofta vill amma oftare än så och dels för att det riskerar att försämra mjölkproduktionen och då särskilt i början när den ska komma igång. Har man ammat fritt några månader kan de flesta ha amningspauser på flera timmar utan att vare sig barn eller mamma mår dåligt men i början behöver man amma ofta ofta.

Vad innebär då fri amning? Jo det betyder att barnet får amma när det visar tecken på att vilja det. De första veckorna kan det betyda att man ammar i princip dygnet runt och med ett äldre barn kan det innebära att brösten plockas fram mitt i leken på öppna förskolan. Givetvis får man som mamma styra amningen en del även om det handlar om fri amning. Är man till exempel inte bekväm med att amma inför andra kan man vänta en stund och gå till en plats som känns ok.

Det här med att man ska amma när barnet visar tecken på det då? Många tror att gråt och skrik är barns främsta signal på att vilja amma. Den bilden hade jag innan jag fick barn och framförallt innan jag läste högskolekursen Amning och Bröstmjölk och fick lära mig om barnets tidiga signaler.

Som du ser på bilden ovan så är gråt och skrik de sista barnet tar till. Långt innan dess visar barnet tecken genom att vrida huvudet från sida till sida (letar efter bröstet), öppna munnen och suga på sin hand. Det är vid dessa signaler man ska ge bröstet och inte vänta tills barnet är så desperat att det gråter. Från barnets synvinkel är det självklart varför man som mamma ska lära känna och svara an på dessa tidiga signaler, men sett ur mammans och amningens synvinkel så är det också mycket lättare att amma ett lugnt barn än ett som gråter. När barnet gråter åker nämligen tungan upp i gomen vilket hindrar amningen. Har du någon gång försökt att amma ett gråtande barn vet du att det kan vara stört omöjligt. Barnet måste ofta lugnas först innan det kan amma, men eftersom det är just amma det vill kan det vara svårt att lugna det på något annat vis... ja du förstår, det blir en ond cirkel där både mamma och barn nog blir rätt stressade. Stressen i sin tur kan göra att mjölken sedan inte vill rinna till eftersom stresshormonerna hindrar amningshormonet oxytocin. Nu kan det vara en riktig cirkus hemma i soffan med ett gråtande barn som verkligen vill amma och en genomstressad mamma vars mjölk vägrar att rinna till. Någon som känner igen sig?

Barndödligheten skulle kunna minskas med 45 %

av Julia Ilke

Unicef skriver på sin blogg den 1 augusti om barndödlighet och amning. De anger siffror som tål att tänkas på:

45 %, så mycket skulle barndödligheten kunna minskas om alla barn ammades exklusivt från födseln till sex månaders ålder. Störst är effekten i länder där smittsamma sjukdomar, näringsbrist och smutsigt vatten är vanligt.

165 miljoner barn under två år lider av näringsbrist. En situation som skulle se betydligt bättre ut om barnen ammades.

39 % av världens barn ammas exklusivt det första halvåret.

Med tanke på att bröstmjölk är gratis och ger barnen precis allt de behöver i form av näring och antikroppar så är det ingen underdrift att som Unicef påstå att amning är den billigaste och mest effektiva metoden för att rädda barns liv.

Sluta nattamma

av Julia Ilke

Det mest lästa inlägget här på bloggen är, lite ironiskt nog, ett som handlar om att sluta amma. Det är dock inte så konstigt för att sluta amma kan ibland och för vissa vara lika svårt som det för vissa är att börja amma. Går man för fort fram kan man få mjölkstockning och ett onödigt ledset barn, för att inte tala om de skuldkänslor många upplever när det blivit dags att neka barnet bröstet.

Tidigare än att man ska sluta amma helt kan det hända att man vill avsluta ena dygnhalvans amning. Ska man börja jobba kanske man måste sluta dagamma men kan behålla kvälls- och nattamningen. Känner man att nattamningen tar för mycket på ens egna krafter kan det vara dags att avsluta den men behålla dagamningen.

Att barn vill amma både dag- och natt är inget konstigt utan tvärtom. Alla barn slutar förr eller senare att amma men som vi lever idag kan många inte vänta in detta och som förälder måste man då avvänja barnet. För att sluta amma helt eller sluta på dagtid rekommenderar jag det tidigare inlägget Sluta amma. Det finns lite lika mycket skrivet om att sluta med nattamningen så här nedan samlar jag de tips jag hittat och fått av andra kloka mammor och amningskunniga.

- Planera in avvänjningen till en tid då övriga livet är lugnt och tryggt. Sker det andra förändringar samtidigt kan barnet behöva sin trygga nattamning och det är alltså både mildare för barnet som troligen lättare att avvänja vid ett annat tillfälle. Exempel på andra förändringar kan vara dagisstart, att du börjar jobba, en resa, utvecklingssteg för barnet eller efter en sjukdom.

- Börja med att vänja barnet vid att somna utan bröstet i munnen. Amma alltså tills barnet nästan somnat och dra då ut bröstvårtan. Vaknar barnet till kan du försöka vagga det till sömns men går det inte får man börja om- amma och sedan dra ut bröstvårtan lagom till att barnet somnar. Detta är inget som behöver ske över en kväll utan låt det ta tid. Vitsen är att vänja barnet vid att somna in utan bröstet i munnen.

- Vissa tycker det är lättare att få barnet att inte nattamma om det sövs utan bröstet. Andra vill behålla amningen vid sövningen. Känn efter hur du vill göra och håll fast vid det. Har ni tidigare ammat till sömns men också badat på kvällen och sjungit sånger så tänk på att fortsätta med de andra läggningsrutinerna.

- Se till att barnet är mätt, tryggt och varmt inför läggningen. Vaknar barnet av att du lägger på det täcket så klä det heller i en varm pyjamas och strumpor och låt barnet ligga utan täcke.

- När barnet vaknar eller gnyr i sömnen vänta lite med att erbjuda bröstet. Kanske somnar barnet om av sig självt?

- Samsover ni så sov med tröja så att brösten inte är lika lättillgängliga samt för att minska doften av mjölk. Har du ett babynest kan du lägga barnet där eller ta en filt som du lägger mellan er. Detta gäller under tiden ni avvänjer, när barnet inte nattammar längre kan ni gärna sova nära varandra igen.

- När barnet vaknar för att amma så vagga det till sömn igen, erbjud varmt vatten i flaska, sjung en vaggvisa eller klappa på det. Gör helt enkelt det som på dagtid brukar lugna ditt barn. Blir barnet för ledset så ge bröstet och låt avvänjningen ta någon natt extra.

- Är barnet så pass stort att det förstår vad du säger så säg något i dyl med "Tutten sover" när du nekar barnet att amma. Vill barnet prata om det faktum att tuttarna numera också sover på nätterna så gör det. Hjälp barnet sätta ord på sina känslor.

En förändrad syn på kroppen

av Julia Ilke

Om inte allt för många veckor blir sonen ett och jag kan fira att jag ammat lika länge. (Givetvis finns det mycket att att fira den dagen också men det är en annan historia.) Funderar på vilka toppar och dalar jag haft med amningen samt på vad som gått som jag trodde och vad nytt jag har fått lära mig under amningsresans gång.

När jag väntade barn visste jag att jag skulle vilja amma men en sak jag inte förstod var hur jag någonsin skulle kunna bli bekväm med att plocka fram bröstet inför andra. Det är ju något man bara inte gör. Känslan kan jämföras med den tvångstanke man kan få om öppna fönster och räcken. Man vet att man inte kommer hoppa men tanken på att man kan och tänk om bara råkade..!? En svindlande overklighetskänsla. Och att ta fram bröstet på bussen, inför sin egen pappa, inför sina vänner som inte har barn, på caféer... en lika svindlande och galen tanke innan man fått barn men som över en natt blir ett måste och något så kallat naturligt.

Som tur är vänjer man sig för vi människor har en enorm anpassningsförmåga. Det dröjde inte länge innan jag stod på vår parkeringsplats en iskall höstdag och ammade sonen för att sedan spänna fast honom i babyskyddet och själv ta plats i förarsätet och först då dra ner tröjan. Jag hade en vän med mig vid det här tillfället och ja hon såg på mig med stora ögon och vi skrattade gott åt hela situationen. Några månader tidigare hade detta aldrig någonsin kunnat ske men nu stod jag alltså med bara bröst och packade in i bilen som om det vore det naturligaste i världen. Ja jag var stressad över sonen som inte var på sitt bästa bilåkarhumör och jag var säkert lätt förvirrad av sömnbrist och i sådana lägen kan nästan vad som helst hända men ändå, insikten att jag uppenbarligen inte hade kvar samma oro över att visa brösten gav mig en känsla av befrielse. Att inte längre vara centrum i sitt eget liv har både sina för- och nackdelar och den avslappnade relationen till den egna kroppen hör för mig till det positiva.

Påverkades din kroppsuppfattning/självbild när du började amma?

Flashmob för rätten att amma offentligt

av Julia Ilke

I Manchester genomförde 30 mammor en amningsflashmob på stadens badhus sedan en mamma där blivit tillsagd att inte amma sitt barn. Falshmoben fick genomslag då badhusets chef bad om ursäkt och meddelade att det är en del av badhusets policy att tillåta amning. Läs mer här.

Bild lånad från manchestereveningnews.co.uk

I Amningshjälpens grupp på Facebook diskuterades nyligen frågan om att göra flashmob för att uppmärksamma rätten att amma offentligt. Vilka platser i samhället upplever du som amningsovänlig? Skulle du kunna tänka dig att medverka i en flashmob för att uppmärksamma rätten till offentlig amning?

Spoken Word med Hollie McNish

av Julia Ilke

Poeten Hollie McNish från England har skrivit texten "Embarrassed" om offentlig amning. Se henne framföra den på youtube.

Bild lånad från http://holliemcnish.com/

Amning och tandhälsa

av Julia Ilke

Tandhälsa och amning är en återkommande fråga som det råder en del delade meningar om. Många får av tandvårdspersonal höra att amning ökar risken för karies och att man därför bör undvika såväl nattamning som småslurkar under dagen sedan barnet fått tänder. Forskning säger dock något annat och i en studie från 2007 kom amerikanska forskare fram till att det INTE finns något samband mellan karies och amning. I sitt resultat skriver de:

”After adjusting for potential confounders significant in bivariate analyses, breastfeeding and its duration were not associated with the risk for early childhood caries. Independent associations with increased risk for early childhood caries were older child age, poverty, being Mexican American, a dental visit within the last year, and maternal prenatal smoking.”

Sett ur ett evolutionmedicinskt perspektiv vore det även ologiskt att amning skulle ge karies. Människan som art är anpassade för att amma sina barn flera år och visst vore det väl konstigt om något som varit avgörande för vår överlevnad samtidigt skulle förstöra våra tänder? När evolutionsforskare studerar kranier från tiden innan vi blev jordbrukare så är den goda tandhälsan ofta påtaglig. Det är när människan konsumtion av kolhydrater ökade som problemen med tänderna kom och idag är forskare rörande överens om att det är socker som är tändernas värsta fiende. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm skriver i sin bok ”Ett sötare blod” att:

” Karies orsakas av bakterier som bryter ner kolhydrater. I ämnesomsättningen bildas syror, bland annat mjölsyra, som fräter på tänderna. Syran förstår mineraler, kalium- och fosfatkristaller som bygger upp emaljen.”

Eftersom bröstmjölk innehåller kolhydrater är det troligen så att många tandläkare drar den förhastade slutsasten att amning därmed kan orsaka karies. Det finns dock ingen forskning som stödjer detta utan tvärtom så verkar det som att bröstmjölken kan skydda mot karies. Ämnet laktoferrin som finns i bröstmjölk motverkar nämligen att de bakterier som orsakar karies får fäste på tänderna. Barn som flaskmatas saknar detta ämne i sin saliv medan barn som ammas får i sig det via mjölken. Mjölken innehåller också kalcium och fosfor som tycks också kunna avsättas direkt på tänderna så att dessa blir starka.

Amning utgör alltså inte ett hot mot tandhälsan utan det är snarare så att det är socker och kolhydrater från annan mat som är problemet.

Källor:


Ett sötare blod- om hälsoeffekterna av ett sekel med socker av Ann Fernholm

Why we get sick- The new science of darwininan medicine av Randolp Nesse och Gerorga Williams

Amning i vardagen av Marit Olanders

Iida et al. (2007). Association between infant breastfeeding and early childhood caries in United States. Pediatrics.

Lita på att barnet känner sina egna behov

av Julia Ilke

Elaine Eksvärd skiver idag på sin blogg att hon bestämt sig för att sluta amma sin son på 14 månader. Så här skriver hon om beslutet: 

”Jag har ammat honom i fjorton månader och jag skulle förmodligen ammat honom längre om det inte vore för att han inte är bra med maten. Välling och bröstmjölk räcker gott och väl om Matheo får välja. Det får han inte, för än så vet han inte sitt bästa.”

Sonen Matheo äter alltså inte tillräckligt med annan mat anser Elaine, eller om det är någon annan som sagt det till henne. Hon skriver inget om att han skulle växa dåligt så jag gissar att uppfattningen att han äter för lite handlar mer om en idé om hur mycket barn i hans ålder borde äta än på att det verkligen är ett hälsoproblem att han äter lite.

Välling och bröstmjölk gillar han dock och jag tycker det är väldigt positivt att Elaine ammat i 14 månader. Valet att ta bort amningen för att få honom att äta mer tycker jag dock är tråkigt. Tråkigt eftersom hon skriver att hon egentligen skulle vilja amma längre och tråkigt eftersom man gärna får amma sina barn till två års åldern enligt WHOs rekommendationer. Hade jag varit i hennes situation hade jag tagit bort vällingen om jag ville att pojken skulle äta mer av annan mat. 

En annan funderingar handlar om det att barn inte anses veta sitt eget bästa. Det tycker jag  är en sanning med modifikation. När det handlar om valet av mat i affären där det finns både bra och dåliga val, hur många timmar man får sitta framför TV:n, om man ska balansera på broräcket eller springa ut i trafiken, ja då måste man som förälder så klart styra sitt barns val.  Men när det kommer till mer grundläggande behov som hur länge barnet vill sova, hur mycket närhet det vill ha eller som i det här fallet hur länge och mycket barnet vill amma anser jag inte att vi vuxna nödvändigtvis vet bäst. Snarare tvärtom. Min filosofi är att barn som princip är friska i sina behov. Barn kan det här med att lyssna på sina kroppar, vara i nuet och följa sina känslor, saker som vi vuxna ofta måste gå på kurser för att lära oss igen. Därför borde vi vuxna lyssna mer på våra barn för jag tror de har mycket att lära oss. På grund av hur vi lever med stress, samhällets normer, dåliga matval och vanor, stillasittande osv. tappar vi bort mycket av den friska självklarhet vi hade som barn. Vill ett barn amma tror jag aldrig att det är fel, eller säg mig det barn som svultit för att det fått amma så mycket eller lite hen velat?! Nä, jag tror nog att barnet vet vad det behöver och när det är dags att äta köttbullar så kommer det att visa sig utan att vi vuxna behöver oroa oss för det.

Konstiga saker man får höra om amning, del 378

av Julia Ilke

”Men han är så stor, nu räcker det inte med mjölk längre.”

Men hur har han blivit så stor då, frågar jag tillbaka? Vad är väl hans gosiga kinder om inte ett bevis på att "bara" mjölk räcker mer än väl?  Hade pojken istället varit liten för sin ålder är jag säker på att jag hade fått höra samma sak fast omvänt ”Men Julia han är så liten, han behöver mer mat än bara mjölk”. Visst sägs det i all välmening men det betyder inte nödvändigtvis att det är sant.

Amningsro

av Julia Ilke

Amningsro ber en läsare mig att skriva om. Hur lyckas man få amningsro med en minsting när man samtidigt har en 2,5-åring hemma? Jag tar upp frågan med min syster som har två barn och vi bollar lite fram och tillbaka. Syrran själv tandemammade sina så på det viset gjorde hon det lätt för sig sett ur det här perspektivet. Storasyskonet behövde aldrig roas och hållas undan utan amningsstunderna var till för dem alla tre.

För roas och hållas undan, jag antar att det är vad de flest tänker på när de tänker på hur amningsron ska skapas. Men istället för att roa barnet med något annat och försöka få det att hålla sig på lite avstånd, vad händer om man gör tvärtom? Som coach använder jag mig ofta av det här tankesättet när man kört fast. Det är vanligt att man som problemlösning bara gör mer av det man redan gör, utan att inse att det man gör uppenbarligen inte fungerar särskilt väl. I ett sådant läge är det ofta till stor hjälp att helt byta strategi och istället göra precis tvärtom. I det här fallet vore det att bjuda in storasyskonet och låta hen vara med, inte nödvändigtvis för att också amma men är syskonet nyfiket så låt det känna på bröstet och smaka på mjölken. Ett nyfiket syskon som uppfattar att det pågår något blir knappast mindre nyfiket av att inte få vara med. Istället för att sysselsätta storasyskonet med andra lekar, bjud in det att vara med och hjälpa dig. Kanske kan syskonet få en egen uppgift vid amningen som till exempel att vara den som torkar minstingen om munnen när den rapat? Och istället för att locka med filmer på Ipaden, varför inte passa på och mysa alla tre med en bok (som storasyskonet kan hålla och bläddra) eller i alla fall titta på filmen tillsammans? Vad händer om du inte avleder och sysselsätter storasyskonet på annat håll utan istället bjuder in och engagerar hen i amningsron?

Slutligen vill jag också säga att det egentligen inte är meningen att en ensam mamma ska ta hand om två barn på egen hand. Så ensamma och isolerade som många är idag har vi inte alltid varit och det finns faktiskt andra platser och kulturer där man aldrig skulle komma på tanken att lämna en nyförlöst och/eller ammande kvinna ensam med sina barn. Det kan vara skönt att påminna sig om när det kör ihop sig och man går på knäna för att få vardagen att fungera men ändå inte hinner borsta sina egna tänder efter frukosten. Det är alltså inte ditt fel att det skiter sig när du gör allt du kan och orkar, felet är att vi saknar släktingar, andra mammor och vänner som hjälper till och bara finns runt omkring oss för praktiskt och mental avlastning. Nu lever vi dock som vi gör och kortsiktigt behöver vi därför komma på knep och lösningar på de problem som uppstår. Långsiktigt kan den som vill så klart fundera över om det finns en annan boendeform och livsstil som vore att föredra men så länge får man prova sig fram med olika kompromisser.

att ha för lite mjölk

av Julia Ilke

I det här inlägget tänkte jag ta upp det här med att ha för lite mjölk. Hur vet man om man har det? Kan man ha för lite mjölk? Kan man öka produktionen? Frågorna är många och i det här inlägget tittar vi på några av dem.

Hur vet man om man har för lite mjölk?

Det saknas forskning på hur mycket mjölk som är normalt eller nödvändigt att producera och det finns inte heller någon direkt diagnos som heter ”för lite mjölk”. Ändå upplever en del mammor att de har för lite mjölk och det kan grunda sig på att barnet inte tycks bli nöjt efter amning, att barnet inte växer som det ska eller för att brösten inte känns som att de är fulla med mjölk. I vissa fall kan det vara så att man verkligen har för lite mjölk men oftast misstolkar man ovan nämnda tecken som tecken på för lite mjölk.

Att barnet är missnöjt när det inte ligger vid bröstet behöver inte betyda att det är hungrigt. Amning är mer än mat och små barn trivs ofta bäst liggandes nära mammans kropp och med tillgång till bröstet för att äta eller bara snutta.

Att barnet inte går upp i vikt som det ”ska” behöver inte vara ett problem. Vikten berättar inte mycket mer än just hur mycket barnet väger. För att veta hur väl barnet växer och utvecklas är det bättre att se till hur barnet växer på längden.

Att brösten inte känns fulla med mjölk beror på att mjölkproduktionen efter ett tag ställer in sig på rätt mängd efter barnets behov. De där sprängfyllda ballongerna som man har den första tiden är inget man behöver ha hela tiden man ammar, och tur är väl det! Mjuk och mindre bröst är alltså inget att oroa sig för utan mjölken finns där ändå.

Kan man ha för lite mjölk?

Det finns fall där brösten är underutvecklade och inte kan producera mjölk men detta är ovanligt. Troligare orsaker är att man ammar för sällan, att man feltolkar situationen eller att man känner sig stressad vilket hämmar utdrivningsreflexen.

Hur ökar man mjölkproduktionen?

Öka produktionen kan man göra genom att ha mycket hud-mot-hudkontakt med sitt barn. Hormonet oxytocin som utsöndras då är viktigt för mjölkproduktionen samt att barnet påminns om att det ska äta när det får vara nära mammans kropp. Att amma för sällan kan nämligen göra så att mjölken börjar sina och för att öka produktionen kan man således göra tvärtom, amma oftare! I början och i vissa perioder kan det verkligen vara så att man ammar i princip dygnet runt och det är inget konstigt med det utan precis som det ska vara. Det är även normalt om ett barn ammar oregelbundet och det ibland går fem minuter mellan amningstillfällena medan det ibland går fem timmar. Försök att slappna av i detta men var uppmärksam på barnets signaler så brukar barnet själv tala om när och hur mycket det behöver äta.

Stress och att vara spänd kan hämma utdrivningsreflexen. Är man stressad behöver man ta tag i det och kanske be om eller kräva avlastning för att man ska få sova ut och ta hand om sig själv en stund. Gör det ont när man ammar så att man spänner sig kan man söka hjälp på BVC eller hos en hjälpmamma för att få till rätt grepp så att sår inte uppstår. I stunden kan man påminna sig om att andas djupt och sitta bekvämt för att på så vis minska stressen och hjälpa mjölken att rinna till.

Källor:

Föreläsning med professor emeritus Torsten Tuvemo.

Amningshjälpen.se

tillsammans är vi starka

av Julia Ilke

I kväll känner jag mig stark och otroligt stärkt efter att ha umgåtts hela dagen med det här fina gänget.

Ett gäng där det finns starka åsikter och normer men där man samtidigt har ett öppet sinne inför det som är annorlunda. Vi har lärt känna varandra via nätforum och även om jag hämtat mycket inspiration, kunskap och pepp från våra nätdiskussioner så är det inget emot känslan av att få träffas på riktigt. Ensam är man ofta stark för att man måste men tillsammans blir man stark av bara farten. Att så om bara för några timmar få sitta och amma tillsammans med andra som ammar sina 1-, 2-, 3- och 4-åringar samtidigt som man pratar om precis det jag tycker är intressant utan att behöva förklara eller ursäkta mig är guld värt. Vi behöver alla ha ett sammanhang där vi får vara precis som vi är och där våra val accepteras och uppmuntras. Känner du att du är ensam i dina val och känner du att dina tankar om föräldrarskap inte passar in i normen så vill jag verkligen uppmuntra dig att söka dig till ett sammanhang där du får känna dig hemma. Det är troligen inte dig det är fel på utan kanske omger du dig bara med fel människor? För som sagt, ensam kan man bli stark för att man måste men det är sällan särskilt kul när man måste kämpa för sin rätt hela tiden. Att söka och finna likasinnade är ovärderligt, och att börja sökandet på nätet är en bra början men jag vill verkligen rekommendera att man har mod att ses i verkligheten också!

att aktivt verka för en fortsatt amning

av Julia Ilke

”Mitt barn slutade amma av sig själv, vid x antal månader var hen inte intresserad av bröstet längre”. Så låter det ofta när folk berättar om hur och när de slutade amma och håll med om att det låter det som en fin avvänjning som skett i takt med barnets behov?

Jag kan dock inte låta bli fundera vidare. Det är en känslig fråga det här så jag har aldrig känt mig bekväm med att bemöta en mamma direkt med mina funderingar och få veta hur hon tänker. Det är så lätt hänt att mammor börjar känna skuld och tvivlar på huruvida de gjort rätt och är det något jag inte vill så är det det. Och kanske finns det heller ingen nytta med att ge en mamma som redan avslutat amningen ett annat perspektiv på hur avslutet skulle kunnat gå till.

Det jag funderar på är det stora ansvaret som åläggs barnet. Kan ett litet barn verkligen sägas veta vad som är bäst för henom? Ett litet barn får knappast ta andra viktiga beslut men i fråga om valet av mat så litar alltså föräldrar till hundra procent på att barnet vet sitt eget bästa. I relation till min egen son så litar jag på hans vilja att amma, den viljan tror jag aldrig är ”fel”. Jag vet dock att han ibland äter för lite och då ser jag det som min uppgift att veta bättre och göra vad jag kan för att få honom att äta. När han vill äta får han alltså alltid det men om han inte vill så försöker jag göra så att han ska vilja eftersom jag vet att han behöver det. Jag kan inte säga att jag skulle känna mig helt trygg med att överlåta ansvaret för amningsavslutet till min son utan jag tänker att aktivt kommer verka för att han ska vilja amma vidare. Rent praktiskt genom att låta honom amma när han vill, genom att låta amningsstunderna förknippas med lugn och glada miner och sist men inte minst inte ge honom mer annan mat än att han fortfarande orkar amma. En sak som kan leda till ett tidigare amningsavslut än man kanske tänkt sig  tror jag nämligen är att barnet äter sig mätt på annan mat. Ett redan mätt barn kommer givetvis få ett minskat intresse för att amma och plötsligt en dag har barnet slutat efterfråga bröstet. Frågan är dock om det verkligen är barnets vilja att äta sig mätt på annan mat eller om hen gör det eftersom det är vad föräldrarna serverar? Är det barnets egen vilja eller föräldrarnas matval som leder till ett amningsavslut?

är det någon vars värderingar man ska bry sig om?

av Julia Ilke

Jag började skriva på ett inlägg om dubbelmoralen som finns i vårt samhälle då det är ok att sola topless men man som ammande förväntas skyla sig. Sedan talade jag med en vän om saken och hon sa så klokt att ”är det verkligen någon vars värderingar man egentligen ska bry sig om?”. Och hon har nog rätt. Genom att fortsätta anpassa sig efter uttalande samt outtalande normer och förväntningar så gör man ju inget annat än springer motståndarens ärenden. Skyler jag mig med sjalar trots att jag egentligen inte vill eller om jag låter bli att amma på t-banan så gör jag i längden bara mig själv och alla andra ammande en otjänst.

Sluta bry sig så mycket om vad andra tycker alltså. Så lätt i teorin men inte alltid lika lätt i praktiken. För egen del så känner jag mig starkare i mina val när jag påminner mig om mina värderingar och fokuserar på dem, snarare än sitter och är rädd för att någon medpassagerare eventuellt ska säga något negativt om min amning.

Jag frågar mig också hur vanligt förekommande det faktiskt är att okända människor på stan säger något negativt? Att skriva kommentarer till youtube-klipp och tycka till när man kan gömma sig bakom ett anonymt nick är lätt och säkert ofta ganska ogenomtänkt. Att verkligen gå fram till en ammande kvinna och hennes barn och säga något är en helt annan sak. Min erfarenhet så här långt, jag har ammat i snart 8 månader, är att somliga kan se lite förvånade och nyfikna ut när jag ammar på t-banan eller på en bänk mitt inne i stan men värre än så är det inte. Och när jag får de där nyfikna blickarna, oftast av män i 20-30 års åldern som nog inte har egna barn ännu, så ler jag bara inombords och tänker att de nu får lära sig något viktigt.

80 eller 6 amningstillfällen per dygn?

av Julia Ilke

En orsak till att många föräldrar tror att det är något som inte stämmer när barnet vill amma precis hela tiden är alla de felaktiga ”faktan” som cirkulerar kring frågan. I det här inlägget presenteras alternativa svar på dessa påståenden.

- På BVC får man ofta höra att ett barn över sex månader inte behöver äta på natten.

Rent fysiologiskt har de säkert rätt, ett barn över sex månader kan i teorin få i sig tillräckligt med näring under sina vakna timmar för att inte gå ned i vikt. Men amning är för det första mer än bara mat. Att amma på natten är närhet, trygghet och hjälp att somna om. Alla barn kommer inte heller till ro på dagen för att kunna äta tillräckligt och i de fallen behöver barnet så klart få äta sig mätt på kvällen och natten när intrycken är färre och barnet kan amma på i lugn och ro.

När BVC trycker på att nattmaningen bör upphöra vid sex månader är risken stor att många känner en skuld för att de inte ”lyckas” sluta, när det egentligen kan vara helt i sin ordning att barnet ammar.

-På sidan babycenter.com skriver de att ”Förmodligen kommer ditt barn att vilja amma 8-15 gånger per dygn. I slutet av första veckan har detta förmodligen minskat och "landat" på 6-8 amningstillfällen per dygn.” De skriver även uttryckligen att ett tecken på att barnet inte får tillräckligt med mjölk är just ”Ditt barn verkar otillfredsställt efter amning” och ”Ditt barn vill amma konstant.”

Påståenden som dessa florerar på flera liknande sidor vilket är tråkigt och direkt skadligt. De flesta barn är INTE nöjda med att amma 6-8 gånger per dygn.

Ur ett biologiskt och evolutionärt perspektiv är det normalt att ett barn som har fri tillgång till bröstet söker sig dit för en slurk 4-6 ggr i timmen under sina 3-4 första levnadsår. I vårt samhälle vore detta en mardröm för en del, en dröm för andra men verklighet för nästan ingen.

Jag kan inte låta bli att räkna lite på detta, vi har alltså under evolutionens gång anpassats till att som barn få amma 4-6 ggr i timmen under de vakna timmarna och något mindre under natten. Låt oss säga att det ger ett snitt på 5 ggr i timmen under 14 vakna timmar och 1 ggr i timmen under nattens 10 timmar. Totalt blir det 80! 80 mindre slurkar per dygn eller rejäla matningar 6 gånger per dygn? Även om man inte väljer att låta barnet ha helt fri tillgång till bröstet så tycker i alla fall jag att dessa siffror ger lite perspektiv. Den egna sanningen kanske hamnar i mitten någonstans och förhoppningsvis är det några färre som nu behöver oroa sig för att något skulle vara fel när barnet vill amma konstant.

Vill du läsa mer om naturlig amningsfrekvens rekommenderar jag Göran Burenhults bok ”Det ofullkomliga djuret” och kapitlet som heter ”Varför gråter barnen på Trobrianderna nästan aldrig?”

den första tiden

av Julia Ilke

En vanlig fundering och källa till oro för nyblivna mammor är frågan om mjölken verkligen räcker. När det lilla barnet vill amma konstant för att inte vara missnöjt så undrar många om detta beror på att mjölken inte räcker till?

Att ett barn, särskilt när det är nyfött, vill amma i princip dygnet runt är inte ovanligt. De första veckorna kan det verkligen vara så att man inte gör annat än sitter eller ligger ner med sitt lilla barn och ammar, ammar och ammar. Detta kan upplevas ganska påfrestande och många är nog inte helt beredda på hur mycket amning det är i början. Lägg till lite hormonstormar och alla känslor efter förlossningen samt bröst som ömmar och spänner och man förstår att den första tiden kan bli en ganska så tårfylld historia. Men detta är normalt och det tål att upprepas! Den första tiden kan vara nog så jobbig ändå utan att man också ska behöva oroa sig om att något är fel på barnet eller ens mjölkproduktion. Skulle det vara så att barnet inte får i sig tillräckligt kommer du märka det enklast genom att blöjorna är torra. Väter ett spädbarn 6-8 blöjor per dag får hen i sig tillräckligt. Att barnet är missnöjt när det inte ammar eller får ligga helt nära dig är troligen ett tecken på att barnet har det väldigt bra när det får vara så. (Detta har Sagogrynet skrivit väldigt fint om, läs här.)

För att underlätta för sig själv när amningen tar ens mesta kraft och tid är det viktigt att våga be om hjälp. Be om en bok att läsa eller att din partner läser högt för dig, ha alltid något att dricka till hands, ha handdukar i närheten när barnet rapar, be om massage av dina axlarna och en extra kudde för att göra de bekvämare. Se helt enkelt till att du har det så bra som du bara kan och släpp sedan alla tankar på allt annat som du ”borde” göra. Just nu är det bara du och ditt lilla barn som är viktiga så ge er den tiden ni behöver för att vila, amma och att lära känna varandra.