Syskonstudie kritiseras

Av Marit Olanders


När det kommer forskning som visar att utebliven amning innebär hälsonackdelar väcker det ingen som helst uppmärksamhet i media. Den här stora sammanställningen av flera forskningsstudier passerade helt obemärkt. Slutsatserna var att barn som inte helammas i sex månader oftare drabbas av magsjuka, och att deras mammor slipper få tillbaka mensen längre. Det finns inga risker med att rekommendera sex månaders helamning som generell policy – men varje mor-barn-par måste naturligtvis bemötas individuellt.

Så kommer det en enda studie som drar slutsatsen att amning eller ej inte spelar någon roll och vips är den en stor nyhet i hela världen, och så även Sverige. Fast den inte på något sätt handlar om helamning bereds Agnes Wold utrymme i seriösa tidningar som Svenska Dagbladet att – helt oemotsagd - att så osäkerhet kring sex månaders helamning-rekommendationen och smutskasta sitt favorithatobjekt WHO-koden.

Det studien kommer fram till är att när man jämförde syskonpar på över fyra år där ett har ammats och det andra inte ammats så finns ingen skillnad i deras hälsa och utveckling. Det skulle alltså betyda att den skillnad i hälsa och utveckling som man ser mellan gruppen ”ammade barn” och ”ej ammade barn” beror på familjeförhållanden och socio-ekonomisk status, inte på amningen i sig. Vilket amningsskeptiker länge har hävdat.

Så entydigt är dock inte resultatet. Flera amningskunniga personer och organisationer har reagerat mot studiens mediala genomslag, se här, här, här, här och här. Huvudinvändningarna mot studien, och dess utformning i media, är som följer:

• Studien säger inget om skillnader i hälsa före fyra års ålder. Forskaren medger själv att skillnaderna i hälsa för de yngsta barnen, vad gäller bland annat maginfektioner och infektioner i luftvägarna är så väldokumenterade att det inte är någon diskussion om att amning innebär skillnader för nyfödda.

• Alla barn som ammats över huvud taget utgör en enda stor grupp. Här blandas barn som har ammats en enda gång på förlossningen eller några få dagar med barn som helammats i månad efter månad. Det är en metod som återkommande har kritiserats eftersom den inte bevisar någonting.

- Amning är inte trolleri. Vi kan inte förvänta oss att en enda amning ska göra någon signifikant skillnad, säger amningsforskaren Karleen Gribble.

Gribble är också kritisk till att ställa socio-ekonomiska faktorer och amning i motsättning till varandra.


- De är olika bitar i pusslet. Det är inte antingen/eller utan både amning och socio-ekonomiska faktorer har betydelse.

Forskning om psykisk ohälsa efter förlossning

av Julia Ilke

Nu har ni chansen att vara med och bidra till forskningen igen! Forskare vid Lunds universitet vill komma i kontakt med kvinnor som mått psykiskt dåligt efter förlossningen.

Läs mer om studien och anmäl ditt intresse.

Sova tryggt eller hjälplöst med dagens sömnmetoder?

av Julia Ilke

Eva-Lotta Funkquist som gästbloggar här ibland medverkade i en artikel i Uppsala Nya tidningen förra veckan om samsovning och råden föräldrar får på BVC. Eva-Lotta är kritisk till att föräldrar får rådet att använda sig av sömnmetoder för att få barnet att somna självt. Istället förespråkar hon samsovning som det mest barnvänliga alternativet då barn inte ska behöva gråta sig till sömns ensamma.

Att diskutera och tycka till om sömnmetoder är alltid en lika het och känslig fråga. Kanske för att sömn är en så viktigt del av våra liv och för att sömnbristen är en utmaning för alla småbarnsföräldrar. Jag tänker i det här inlägget beskriva varför dessa sömnmetoder ur ett psykologisk och neurokognitivt perspektiv är skadliga.

Förespråkarna av sömnmetoderna där barnets lämnas ensamt menar att det visserligen blir lite skrikigt den första tiden men att barnets sedan vänjer sig och när barnet väl lärt sig att sova tryggt själv så kommer hela familjen må bättre. Jag förstår att detta resonemang är lockande att tro på för vem vill inte ha ett tryggt barn som sover hela natten?

Problemet med förklaringen är att barn i den här åldern inte har en hjärna som kan förstå tid och rum. När mamma och pappa går ut FÖRSTÅR INTE barnet att de är precis utanför rummet utan barnet upplever sig ha blivit övergivet. Att bli övergiven är det största hotet mot ett barns överlevnad och det är inte konstigt att de därför skriker tills de kräks för att förhindra detta. Att skrika är barnets enda sätt att förmedla sig på och jag undrar om dessa metoder hade tillämpats om barnet istället hade ett språk och kunde sätta ord på obehaget och rädslan? Troligen inte. Att du som förälder vet att barnet är tryggt och "inte behöver" gråta spelar ingen roll för barnet. Barnet är här och nu och när du lämnar barnet upplever barnet en rädsla som är handlar om liv och död.

Men lugn säger experterna, gråten går över inom en vecka och sedan sover ni tryggt hela familjen.

Tryggt frågar jag mig? Inte tryggt som i en trygg anknytning i alla fall för en sådan byggs av helt andra faktorer än att tvingas skrika sig till sömns. En trygg anknytning och ett tryggt barn utvecklas när föräldrarna är lyhörd inför barnets behov och svarar an på dessa. Att samsova och  låta barnet somna i din trygga famn är en sömnmetod som går mer i linje med riktig trygghet.

Men varför slutar barnet att gråta efter några nätter, är inte det ett bevis på att det lärt sig somna själv och är tryggt?

Inom psykologin pratar man om inlärd hjälplöshet och man vet att barn med en otrygg anknytning är mer benägen än tryggt anknutna barn att utveckla de beteenden och tankesättt som går i linje med den inlärda hjälplösheten. I korta drag går teorin ut på att om man inte får respons på sina försök så slutar man efter ett tag att försöka. Barnet slutar alltså inte gråta för att det äntligen känner sig tryggt i sin egna säng utan för att det helt enkelt gett upp hoppet om att ni ska lyssna och bry er. I skolåldern kan samma inlärda hjälplöshet yttra sig som i att barnet inte ber läraren om hjälp och barnet har svårt för att tro på sin egen förmåga och se sambandet mellan ansträngning och resultat. I vuxen ålder är det en riskfaktor för att bli deprimerad.

Ett litet barn har inte hjärnkapacitet att förstå att det kan sova tryggt i sin säng. När barnet får skrika och uppleva sig bli övergivet så lagrar hjärnan in kunskapen att försök och ansträngning inte är kopplat till resultat samt att ens behov inte spelar någon roll för omgivningen. Är det är bra lärdom att få i tidig ålder eller är det inte bättre om vi fostrar barn som verkligen är trygga och som lär sig att behov är viktiga och att de kan påverka sin omgivning och sin egen framtid?

Vad jag vet finns ingen eller väldigt lite vetenskapligt stöd för dessa sömnmetoder men däremot finns det mängder av forskning på hur en trygg anknytning skapas, hur inlärd hjälplöshet utvecklas och vilka konsekvenser detta får under resten livet. I framtiden är jag övertygad om att vi kommer skaka på huvudet åt hur dumma föräldrar kunde vara som trodde att ett skrikande barn kan vara ett tryggt barn.

Referenser:

Bowlby, J. (1988). En trygg bas. Natur och Kultur, Stockholm.

Davidson, R, J. (1994). Asymmetric brain function, affective style and psychopathology: The role of early experience and plasticity. Development and Psychopathology, 6, 741-758.

Evans, C, A., & Porter, C, L. (2009). The emergence of mother-infant-co-regulation during the first year: Links to infants ́developmental status and attachment. Infant Behavious & Development, 32, 147-158.

Gerhardt, S. (2004). Kärlekens roll. Karneval förlag, Stockholm.

Glaser, D. (2000). Child abuse and neglect and the brain- a review. Journal of Psychological Psychiatry, 41 (1), 97-116.

Moriceau, S. & Sullivan, R, M. (2005). Neurobiology of infant attachment. Wiley Peridicals, 230- 242.

Morley, T, E. & Moran, G. (2011). The origins of cognitive valunerability in early childhood: mechanisms linking early attachment to later depression. Clinical Psychology Review, 31, 1071- 1082.

Seligman, M. (1991). Learned optimism. New York: Knopf.

En dryck anpassad för små barns behov

av Julia Ilke

Enligt Semper är avsaltat vasslepulver, skummjölkspulver, maltdextrin, veg olja (raps, palmkärna,

solros, algsvamp), mjölksocker, galaktooligosackarider, minderalämnen, fiskolja, taurin, surhetsreglerande medel (citronsyra) och emulgeringsmedel (sojalecitin) precis vad barn över 1 år behöver. I alla fall enligt deras reklamutskick som dimper ner hos alla lagom till 1-årsdagen.

Amning kommer aldrig något företag att göra reklam för eftersom det inte finns några pengar att tjäna. Men jag kan ju alltid göra lite reklam här:

"Bröstmjölk- drycken, närheten, trösten och goset som är individuellt anpassat för just ditt barns behov. Efter 1- årsdagen täcker endast 450 ml av denna underbara produkt hela 30 % av energibehovet. Sammansättningen av näringsämnen har forskats fram under miljontals år och som en bonus kommer mjölken även med antikroppar. Mjölken är gratis, miljövänlig, alltid perfekt tempererad och otroligt god. Bröstmjölk- för att ditt barn är värd det bästa!"

Vem kunde tro att amning skyddar synen på äldre dagar?

av Julia Ilke

En grupp norska forskare har publicerat en artikel där de visar ett samband mellan hur länge man ammat och risken att få problem med gula fläcken. Sedan tidigare vet man att de åldersrelaterade förändringar som kan uppstå i gula fläcken skiljer sig åt mellan män och kvinnor och syftet i denna studie var därför att undersöka hur kvinnliga könshormoner och barnafödandet påverkar. Man såg ingen skllnad i relation till preventinmedel, ålder för mens och menopaus, ålder för barnafödande eller andra hormonbehandlingar men däremot i relation till amning. För att förklara hur amning och förändringar i gula fläcken hänger samman krävs mer forskning men detta är ändå ett intressant första steg.

Läs sammanfattning av studien här.

Amning och tandhälsa

av Julia Ilke

Tandhälsa och amning är en återkommande fråga som det råder en del delade meningar om. Många får av tandvårdspersonal höra att amning ökar risken för karies och att man därför bör undvika såväl nattamning som småslurkar under dagen sedan barnet fått tänder. Forskning säger dock något annat och i en studie från 2007 kom amerikanska forskare fram till att det INTE finns något samband mellan karies och amning. I sitt resultat skriver de:

”After adjusting for potential confounders significant in bivariate analyses, breastfeeding and its duration were not associated with the risk for early childhood caries. Independent associations with increased risk for early childhood caries were older child age, poverty, being Mexican American, a dental visit within the last year, and maternal prenatal smoking.”

Sett ur ett evolutionmedicinskt perspektiv vore det även ologiskt att amning skulle ge karies. Människan som art är anpassade för att amma sina barn flera år och visst vore det väl konstigt om något som varit avgörande för vår överlevnad samtidigt skulle förstöra våra tänder? När evolutionsforskare studerar kranier från tiden innan vi blev jordbrukare så är den goda tandhälsan ofta påtaglig. Det är när människan konsumtion av kolhydrater ökade som problemen med tänderna kom och idag är forskare rörande överens om att det är socker som är tändernas värsta fiende. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm skriver i sin bok ”Ett sötare blod” att:

” Karies orsakas av bakterier som bryter ner kolhydrater. I ämnesomsättningen bildas syror, bland annat mjölsyra, som fräter på tänderna. Syran förstår mineraler, kalium- och fosfatkristaller som bygger upp emaljen.”

Eftersom bröstmjölk innehåller kolhydrater är det troligen så att många tandläkare drar den förhastade slutsasten att amning därmed kan orsaka karies. Det finns dock ingen forskning som stödjer detta utan tvärtom så verkar det som att bröstmjölken kan skydda mot karies. Ämnet laktoferrin som finns i bröstmjölk motverkar nämligen att de bakterier som orsakar karies får fäste på tänderna. Barn som flaskmatas saknar detta ämne i sin saliv medan barn som ammas får i sig det via mjölken. Mjölken innehåller också kalcium och fosfor som tycks också kunna avsättas direkt på tänderna så att dessa blir starka.

Amning utgör alltså inte ett hot mot tandhälsan utan det är snarare så att det är socker och kolhydrater från annan mat som är problemet.

Källor:


Ett sötare blod- om hälsoeffekterna av ett sekel med socker av Ann Fernholm

Why we get sick- The new science of darwininan medicine av Randolp Nesse och Gerorga Williams

Amning i vardagen av Marit Olanders

Iida et al. (2007). Association between infant breastfeeding and early childhood caries in United States. Pediatrics.

ny forskning om hjärnutveckling hos barn

av Julia Ilke

En ny studie från Brown University har undersökt hur amning versus ersättning påverkar barns hjärnutveckling. Med hjälp av MRI (magnetresonansavbildning) undersöktes barn som ammats exklusivt i minst tre månader och jämfördes med barn som fått ersättning och resultatet visade att de ammande barnen vid två års ålder hade en bättre hjärnutveckling i de områden som handlar om språk, känslor och kognition. Det skiljde 20-30% i tillväxt mellan grupperna och forskarna säger att de blev förvånade att en så stor skillnad kunde ses så tidigt i barnens utveckling. Resultaten från hjärnavbildningen backades även upp av kognitiva tester där de ammande barnen gjorde bättre ifrån sig gällandes språk, synintryck och motorisk utveckling.

Studien undersökte även vilken effekten en längre tids amning har på hjärnutvecklingen genom att jämföra barn som ammat i över ett år men barn som ammat mindre än ett år. Även här visade det sig att gruppen som ammade mest hade bäst hjärnutveckling och särskilt i områden ansvariga för den motoriska utvecklingen.

Det speciella med den här studien är att man använt hjärnavbildning för att undersöka effekterna på små barn. Tidigare forskning har mest använt beteendestudier och man har undersökt personer i vuxen ålder. Resultaten har dock varit de samma, de som ammat har haft något bättre resultat vid test som mäter kognitiva förmågor.

Tillägg: Då forskningsartikeln inte finns ute än så grundar sig detta inlägg på vad andra skrivit om forskningen. Förhoppningsvis kommer artikeln läggas ut på PubMed och då kan man läsa den själv och dra slutsatser. 

Källa:

Sean C.L. Deoni, Douglas C. Dean, Irene Piryatinksy, Jonathan O'Muircheartaigh, Nicole Waskiewicz, Katie Lehman, Michelle Han, Holly Dirks. (2013). Breastfeeding and early white matter development: A cross-sectional study. NeuroImage.

vad amningen berättar om Neandertalarnas liv

av Julia Ilke

Genom att ta reda på hur länge en arts ungar har ammats kan forskare skapa sig en bild av hur de levt och fungerat som social grupp. Neandertalarna är utdöda sedan 30 000 år men genom att studera tänderna från ett neandertalsbarn stärks tesen att de levde i grupper där man hjälptes åt att ta hand om barnen.

Även om tänderna till stor del utvecklas redan innan födseln så påverkas deras utveckling av maten och den miljön man växer upp i. Det man studerar är emaljen och i vilken grad olika ämnen lagrats in. Amning gör att barium lagras in då bröstmjölk innehåller mycket av detta ämne och genom att ta reda på hur mycket barium som emaljen lagrat in vid olika åldrar kan forskarna få veta hur länge barnet ammades helt och när annan mat introducerades. Barnet som de undersökt ammades exklusivt i sju månader och delvis i ytterligare sju månader och därefter avbröts amningen plötsligt. Hypotesen är att något hände modern som gjorde att hon inte kunde amma vidare. Barnet levde dock vidare vilket tyder på att neandertalarna levde i grupper där man tog hand om varandra och att det fanns andra som tog på sig att ta hand om barnet när mamman inte längre kunde. En annan möjlig förklaring är att neandertalarna ammade en relativt kort tid (jämfört med människan och andra däggdjur) till fördel för att kunna föda barn tätare. Oavsett varför barnet slutade ammas så menar forskarna att ett amningsavslut vid 14 månaders ålder tyder på att andra vuxna neandertalare var involverade i att ta hand om barnet.

Källa:

Christine Austin, Tanya M. Smith, Asa Bradman, Katie Hinde, Renaud Joannes-Boyau,David Bishop, Dominic J. Hare, Philip Doble, Brenda Eskenazi & Manish Arora (2013). Barium distributions in teeth reveal early-life dietary transitions in primates. Nature.

Amning och anknytning

Av Eva-Lotta Funkquist

Mary Salter Ainsworth var John Bowlbys (grundaren av anknytningsteorin) medarbetare. Hon skapade den första metoden för att mäta anknytning. Metoden har blivit en klassiker inom psykologin och kallas främmandesituationen (på engelska; Strange Situation Procedure). Syftet med metoden är att framkalla anknytningsbeteende hos barnet för att sedan kunna värdera det. Det har visat sig särskilt lämpligt att göra då barnet är runt ett år. Genomförandet går till så här: föräldrar och barn får vistas i ett rum med leksaker, varpå föräldern lämnar rummet i ungefär en minut. Den viktigaste sekvensen är hur barnet hanterar återföreningen. Ett tryggt anknutet barn kan t.ex. söka upp föräldern och låta sig tröstas eller, om barnet inte blivit skrämt av separationen, välkomna föräldern med ord eller leende. Sextio till 70 % av barnen i det västerländska samhället anses vara tryggt anknutna till en eller båda föräldrarna. Otryggt anknutna barn kan delas in i två grupper; undvikande respektive ambivalent anknutna. Barn med undvikande anknytning har ofta lärt sig att hantera separation utan gråt och vid återförening undviker ofta barnet föräldern. Femton till 25 % av barnen i det västerländska samhället uppvisar det här anknytningsmönstret. Beteendemönstret uppfattas ju ofta som eftersträvansvärt hos barn i den västerländska kulturen och barnen kan därför felaktigt tolkas som ”trygga”. Ambivalent anknutna barn visar ofta stark oro i samband med separationen, men låter sig inte lugnas av föräldern, utan avvisar kontakt eller blir extremt klängiga vid återförenandet. I det västerländska samhället brukar 5 till 15 % av barnen ha ambivalent anknytning. Under utvecklandet av metoden visade det sig att en del barn inte gick att kategorisera enligt de kriterier som fastställts. Det här var speciellt vanligt bland barn som kom från socialt utsatta familjer. Dessa barn kunde undvika föräldern i samband med återförening, men samtidigt uppvisa starkt obehag och ledsnad. Den här anknytningen har kommit att kallas desorienterad och anses ofta var den allvarligaste formen av otrygg anknytning. I den västerländska befolkningen brukar 15 till 20 % av barnen ha det här anknytningsmönstret. Alla former av otrygg anknytning är för barnet kopplade till problem senare i livet (se t.ex. Broberg  Anknytning i praktiken. Tillämpningar av anknytningsteorin, 2008). 

Spelar amning roll för anknytningen? Svaret är långt ifrån enkelt att ge. När Ainsworth utvecklade sin teori så gjorde hon det i ett land där amningen var norm (Uganda) och i ett land där flaskmatning (USA) var norm och Ainsworth hade själv aldrig något entydigt svar på frågan.

Men naturligtvis bedrivs det forskning för att svara på frågan. Ett exempel är: Breastfeeding and its relation to maternal sensitivity and infant attachment.

Forskarna kom fram till att ju längre amning desto högre poäng på Ainsworth sensitivitetsskala, som visar hur lyhörd mamman är för barnets behov. Längre amning var däremot inte kopplat till lägre risk för undvikande eller ambivalent anknytning. Däremot innebar längre amning en lägre risk för att barnet skulle utveckla desorienterad anknytning.

En liten rolig detalj är att jag har en vän som blev testad med främmandesituationen när hennes barn var ett år. Hon svarade förvånat när testledaren sa att hon skulle lämna rummet en minut: Nej, det förstår du väl att jag inte kan göra, han känner ju inte dig.

Hur många poäng får man för det? Full poäng av mig i alla fall...

Raynaud's fenomen är ofta en förbisedd åkomma vid amningsproblem

Eva-Lotta Funkquist

Kvinnor som har en kronisk djup smärta vid amning och som söker vård blir ofta behandlade med svampmedicin. En del kvinnor blir inte hjälpta. Genom att granska journaler hittade forskare 22 kvinnor som istället gavs diagnosen Raynaud's fenomen. Det vanligaste symtomen på fenomenet är dålig perifer cirkulation och vita fingrar vid kyla. Tolv av kvinnorna behandlades med läkemedelssubstansen nifedipine (svenskt läkemedel t.ex. Adalat). Åttiotre procent blev hjälpta av behandlingen. Läs mer om artikeln här.

ny studie om ersättning de första dagarna som strategi för ökad amning i längden

av Julia Ilke

Forskare vid University of California har undersökt hur tillmatning med ersättning under de första dagarna på BB påverkar hur länge och mycket mamman senare kommer att amma.

Mammorna och barnen i studien hade bedömts som extra riskutsatta för att få problem med amningen då barnen vid ett dygns ålder gått ner 5-10 % av födslovikten. I kontrollgruppen ammades barnen exklusivt medan exprimentgruppen gav barnet en dos om 10 ml ersättning efter varje amningstillfälle. Vid uppföljningen en vecka samt tre månader efter födseln visade det sig exprimentgruppen som gett ersättning de första dagarna hade minskat på ersättningdosen redan efter en vecka medan fler i kontrollgruppen hade börjat ge ersättning vid det laget. Vid tre månader ammade 79 % av mammorna i exprimentgruppen exklusivt jämfört med 42 % i kontrollgruppen. Av de barn som vid en veckas ålder fick ersättning ammades de exklusivt i endast 18% av fallen. Studien är dock liten då endast 40 kvinnor var med och därför bör man vara försiktig med att dra för snabba slutsatser.

Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.

När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.

Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.

Källa:

Valeire J. Flaherman, Janella Abt, Anhony E. Burgos, Kathryn A. Lee, Michael D. Cabana and Thomas B. Newman. (2013). Effect of early limited formula on duration and exclusivity of breastfeedning on at-risk infants: an RCT. Pediatrics.

www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499

ekot om att amningen minskar

av Julia Ilke

Ekot hade igår ett inslag om amning där de intervjuar två mammor om deras val att amma respektive att ge flaska. Bakgrunden till reportaget är Socialstyrelsens rapport från 2012 där det framkom att andelen barn som ammas minskar och är som lägst på 20 år.

För att lyssna på inslaget via Ekots hemsidan får man trycka på en länk med citatet "Det var skönt att sluta amma" och när man sedan lyssnar sägs det att ersättning är likvärdigt bröstmjölken. Jag måste därför fråga om det är så konstigt att amningen minskar när fokus så ofta hamnar på att det är skönt att sluta amma och när det påstås att ersättning går precis lika bra? Sen undrar jag också hur bra det är att låta en mamma tycka till om huruvida amning ger ett starkare immunförsvar eller ej. Även om det bara är hennes egna spekulationer tycker jag det är onödigt att det sägs då det finns forskning som visar att amning faktiskt bidrar till ett bättre immunförsvar.

Det sägs också i reporategt att rekommendationen i Norge är att man ska helamma ett år, det stämmer dock inte utan precis som i Sverige rekommenderas norska kvinnor att amma helt i sex månader och delvis i minst ett år.

Varför tror du att amningen minskar i Sverige? Är det ett problem? Vad skulle kunna få trenden att vända uppåt igen?

Protein i bröstmjölk mot multiresistenta bakterier

av Julia Ilke

Anders Håkansson heter en svensk forskare som ägnat sig åt att undersöka ett protein som finns i bröstmjölk. Förra veckan publicerade han tillsammans med sina kollegor en ny artikel där man visar hur denna proteinmolekyl, som kallas för HAMLET, kan användas för att övervinna multiresistenta bakterier. Proteinet gör bakterierna känsligare för antibiotika vilket innebär att antibiotikasorter som slutat bita på bakterien nu kan användas igen. I förlängningen tänker sig forskarna att proteinet kommer att kunna användas för att effektivisera antibiotikabehandlingar så att mindre doser kommer att behövas, något som i sin tur gör att utvecklingen av multiresistenta bakterier minskar.

Läs mer om upptäckten på The Scientist.

Vill du läsa forskarnas artikel så heter den: L. Marks et al., (2013). Sensitization of Staphylococcus aureus to methicillin and other antibiotics in vitro and in vivo in the presence of HAMLET, PLOS ONE, 8:e63158.

långtidsammare behöver stöd och acceptans

av Julia Ilke

Många av er läsare har efterfrågat inlägg om långtidsamning och när jag sökte efter intressant forskning på området fann jag en artikel som tar upp vilka faktorer det är som påverkar hur länge en mamma väljer att amma.  Forskarnas slutsats är bland annat att en större acceptans i samhället samt mer guidning och stöd till dem som vill långtidsamma behövs. I artikeln är definitionen av långtidsamning den amning som sker efter nio månader. Jag tror att många med långtidsamning tänker på amning som räknas i år och inte månader, men deras slutsats om acceptans och guidning gäller säkerligen även för dem som ammar i flera år.

Behovet av acceptans och stöd får mig att tänka på när jag läste kursen "Bröstmjölk och amning" vid Högskolan i Skövde förra våren. En av de första uppgifterna vi fick var att i mindre grupper berätta om våra amningserfarenheter, hur attityden till amning sett ut när vi växt upp, hur länge vi och våra syskon ammades osv. Vitsen var att vi skulle bli medvetna om de värderingar kring amning som vi fått med oss eftersom det visat sig att det är något som i hög grad påverkar hur man själv ser på sin egen samt andras amning. Ammades man själv länge, om ens egen mamma och partner stödjer långtidsamning och om man känner att det finns ett stöd och en förståelse runt om en så ökar chanserna för att man själv ska vilja/orka/kunna amma längre än vad som är normen. Om man inte har stöd från sin direkta omgivning samt saknar en historia där amning varit viktigt och något positivt kan det därför vara viktigt att se till att man får detta stöd från annat håll. Ensam är sällan stark utan tvärtom behöver vi varandras stöd och uppmuntran.

Varifrån får du ditt stöd, din kraft och den uppmuntran du förtjänar för att amma på det sättet som du vill?

Källa: Lynn A. Rempel, RN (2004). Factors Influencing the Breastfeeding Decisions of Longterm Breastfeeders. Journal Human Lactation, 20 (3).

"Amningen känns så skör på ett annat vis"

Av Marit Olanders

Läsare har frågat efter mitt examensarbete i pedagogiskt arbete, om hur mammor till förskolebarn som ammas upplever bemötandet av förskolans pedagoger. Här kommer sammanfattningen:

Bakgrund: I Sverige ammas 16 % av barnen vid ett års ålder. En del kvinnor har amningen kvar när barnen börjar på förskola och några fortsätter att amma i flera år till. I Sverige är normen att amma de första månaderna men avsluta amningen senast vid ett års ålder. Medan kvinnor som ammar kortare tid än normen på senare fått ett visst erkännande för sin utsatta situation är det fortfarande accepterat att öppet kritisera fortsatt amning.

Syftet med föreliggande undersökning var att öka kunskapen om hur mammor till förskolebarn som ammas upplever bemötandet av förskolans pedagoger, förutsatt att de vet om att barnen ammas.

Metod: Kvalitativa intervjuer med 10 kvinnor som nu ammade eller under de senaste fem åren hade ammat barn under tiden de gick på förskola. Kvalitativ innehållsanalys där intervjuerna delades upp i meningsbärande enheter som fick etiketter, koder, och sorterades i underkategorier och kategorier utifrån sitt manifesta innehåll. Innehållet tolkades också utifrån sitt latenta innehåll och sorterades därvid in i två teman, inkludering och exkludering, inspirerade av Iris Marion Youngs begrepp.

Resultat: Innehållet i intervjuerna delades in i fyra kategorier:

·       Om amning i förskolepraktiken tog upp kvinnornas känslor kring amningen, om hur de förhåll sig till amningsnormen, vad de berättade om amning på förskolan, och vad de berättade om sina barn. De flesta informanterna ammade/hade ammat sina barn i samband med hämtningen; inne på avdelningen, i hallen eller utanför förskolans område.

·       Förhållande till pedagogerna handlar om informanternas upplevelse av tillit och bristande tillit, samt av bekräftelse och ifrågasättande. De flesta informanterna kände stort förtroende för pedagogerna men en del pedagoger kunde framstå som alltför toleranta för att barnen var ledsna.

·       Bemötande av pedagogerna handlar om i vilken utsträckning informanterna har bemötts med öppenhet eller tystnad, fått uppmuntran och kritik. Det vanligaste bemötandet var tystnad. Varken pedagogerna eller informanterna pratade om amningen. En enda informant nämner en pedagog som spontant nämnde amning som alternativ när hon frågade om barnets matvanor på kvällen. Att olika familjer har olika vanor för godisätande kunde man prata om, men inte amning. Informanter hade upplevt både uppmuntran och kritik samt att amningen gjordes till problemet.

·       Upplevelse av sin situation. Samtliga informanter kunde känna sig utsatta i sin amning och annorlundahet och de valde två vitt skilda strategier att handskas med detta. En del var mycket förtegna om amningen för omvärlden och andra tog medvetet plats och förväntade sig att omgivningen gillade läget.

Analys. För informanterna är amningen något trevligt och givande de har tillsammans med sina barn - som av majoritetssamhället uppfattas som tabu och omgärdas av fördomar. Att få kritik för amningen kan vara känsligare än att exempelvis få kritik för uppfostringsfrågor. Snarare än kritik mötte kvinnorna i förskolan tystnad – amning gjordes osynlig. Härvid bemöts kvinnor som ammar förskolebarn på ett liknande sätt i utbildningssystemet som homosexuella skolungdomar – de förtigs eller bejakas i vart fall inte. Iris Marion Young har definierat olika aspekter på förtryck som kan vara invävda i strukturer och normer i ett samhälle. En aspekt är kulturell dominans som innebär att man blir osynliggjord och stereotypiserad, något som drabbar ammande mammor och deras barn.

Amning kunde få skulden för problem med inskolning, mat eller sömn eller informanterna befarade att om något i förskolevistelsen inte hade fungerat så hade amningen utmålats som problemet. Det kan passas in i diskurser om ”barn idag” som egoistiska och ”föräldrar idag” som oförmögna att sätta gränser och jämföras med hur lärare kan koppla enskilda elevers problem till deras etniska tillhörighet.

Flera informanter beskriver sig själva som mer känsliga för sina barns gråt än pedagogerna. Psykologisk och neurobiologisk forskning bekräftar att ett lyhört bemötande är avgörande för barns utveckling. I ett mångkulturellt samhälle är det också av stor vikt att inse att det inte finns obestridliga objektiva sanningar och att man snabbt kan kolla upp uppgifter via internet.

Eftersom amning av barn över året så sällan syns så kan det vara chockerande första gången man ser ett större barn ligga vid sin mammas bröst. Men om synen på amning av större barn normaliseras kan en integration amning av förskolebarn i samhället ske.

Hur man reagerar på barns starka känslomässiga uttryck kan ha att göra med hur vi själva behandlades som små. Det här är något som man också kan behöva prata öppet om i arbetslaget eller med handledning.

Mer forskning behövs om olika aspekter på mångfald i förskolan och för att ytterligare belysa ammande mor-barn-pars utsatta situation. Dessutom vore det intressant att studera frågan från pedagogers synvinkel.

kort eller utebliven amning ökar risken för äggstockscancer

Av Marit Olanders

Ammar man i minst 31 månader totalt under sitt liv så minskar risken att man drabbas av äggstockscancer med 91 % jämfört med om man ammar mindre än sju månader enligt en studie som ska publiceras i nästa månads American Journal of Clinical Nutrition, skriver The Inquistr.

Forskarna frågade strax under 500 kvinnor som hade diagnosticerats med äggstockscancer om hur många barn de hade fått, huruvida de hade ammat och i så fall hur länge de hade ammat sina barn totalt.  De jämfördes med en ungefär lika stor kontrollgrupp som inte hade äggstockscancer.

Kvinnor som ammade i upp till totalt 13 månader hade 63% mindre risk att drabbas av äggstockscancer.

Anledningen till den minskade risken tros vara att amningen hämmar ägglossningen.

Amning och BMI

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är sedan tidigare beskrivet att överviktiga kvinnor ammar mindre ofta och att de som ammar gör det en kortare period. I den här epidemiologiska studien ville man undersöka amningsförekomsten bland såväl underviktiga, som normalviktiga, överviktiga och feta kvinnor. Urvalet bestod av 200 kvinnor som födde barn i Belgien. Av dessa var 50 underviktiga (BMI <18.5), 50 normalviktiga, 50 överviktiga och 50 feta (BMI >30).  Färre underviktiga (64 %) och feta kvinnor (68 %) initierade amning, jämfört med med normalviktiga (92 %) och överviktiga kvinnor (80 %). När barnen var tre månader var det endast 40 % i hela populationen kvinnor som forfarande ammade och förekomsten var lägst bland feta kvinnor. Färre feta kvinnor (52 %) som fortfarande ammade vid tre månaders ålder angav att de ammade på barnets signaler, jämfört med bland normalviktiga kvinnor (71 %). Bland de underviktiga kvinnorna som ammade angav 87 % att de ammade på barnets signaler. I alla grupperna toppar återgång till arbete som den främsta orsaken till att sluta amma, förutom bland feta kvinnor: De angav istället fysiska komplikationer som främsta orsak till att sluta amma. Författarna konstaterar att den lägre förekomsten av amning bland överviktiga och feta kvinnor är i samstämmighet med tidigare forskning, medan den lägre förekomsten bland underviktiga kvinnor är i kontrast med vad tidigare forskning visat.

Vad är då orskaken till den lägre amningsförekomsten bland feta kvinnor? Författarna presenterar fyra tänkbara förklaringar. Det kan vara medicinska orsaker: feta kvinnor drabbas oftare av graviditetskomplikationer. Anatomiska orsaker kan vara en annan förklaring: stora bröst gör amningen rent tekniskt svårare för en del feta kvinnor. Fetma är kopplat till lägre sociokulturell status och därmed till lägre tilltro till sjukvården och hälsofrämjande råd. Och till sist: det kan finnas psykologiska förklaringar. Feta kvinnor kan tänkas ha en lägre kroppstillit.

Föräldraledigheten i Belgien, efter att barnet är fött, är 14 veckor. Författarna konstaterar att det finns ett land som utmärker sig med en exceptionellt lång föräldraledighet, nämligen Sverige!

PCO och amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Polocystisk ovarialsyndrom (PCO) är ett tillstånd som ett okänt antal kvinnor drabbas av (mellan 5 till 20 % brukar anges) och som innebär att äggstockarna ser lite annorlunda ut. Symtomen är glesa ägglossningar, ökad behåring, övervikt och fertilitetsproblem och syndromet anses bero på en obalans mellan kvinnligt och manligt könshormon. Gravida kvinnor med PCO har fler graviditetsproblem (som graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning) jämfört med andra kvinnor. I den här så kallade fall-kontrollstudien matchade man 36 PCO-kvinnor som nyligen fått barn med 99 nyblivna mammor utan PCO. När barnen var en månad gamla ammade färre kvinnor med PCO,
75 % vs. 89 %. Hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate var under graviditeten högre bland PCO-kvinnorna som inte ammade. PCO-kvinnorna i studien var överviktiga, men tyvärr fanns ingen uppgift på kontrollkvinnornas vikt (det är känt att övervikt innebär mindre amning). Det fanns däreomot inget samband med PCO-kvinnorans testosteronhalt och amning. Författarna drar slutsatsen att bland PCO-kvinnor är amningsförekomsten lägre och att hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate kan vara inblandat.

Dysphoric Milk Ejection Reflex 1

Av Eva-Lotta Funkquist

Igår var Caroline af Ugglas med i tv-programmet Sommarpratarna. Hon berättade att då hon ammade fick hon så svåra tvångstankar, att hon skulle skada barnet, att hon alltid ville ha sin man sittandes bredvid sig i soffan just då hon ammade. När hon berättade om sina problem för en barnmorska svarade hon att vissa kvinnor får tvångstankar då de ammar. Caroline tycks därefter ha kunnat hantera sina tvångstankar mycket bättre och vänt sin reaktion till något positvt: hon såg det som att den fanns där för att hon skulle vara uppmärksam på faror.

En kommentator frågade nyligen om amningen i sig kan ge depression och en av våra läsare hittade det här och det här och det här. Det verkar onekligen som om det kan ha varit det här Caroline beskrev. Titta på programmet också vetja!

Fenomenet beror alltså inte på en depression, utan förklaras bero på opassande dopaminreaktion. Reaktionen beskrivs alltså som en form av reflex som kan utlösas av utdrivningsreflexen även vid t.ex pumpning. Enligt artiklarna kan man anta att kvinnor som upplever det här ibland slutar att amma tidigare än de egentligen vill och att kunskap om fenomenet minskar obehaget och kan leda till att kvinnor fortsätter amningen.

Vetenskap och spekulation

Av Marit Olanders

Är det mammans testosteronnivå som avgör om hon kan amma eller ej? Det hävdade den norske forskaren Sven E Carlsen häromåret, i en nyhet som fick stort internationellt genomslag i media helt i enlighet med regeln att "hund bet man" inte är en nyhet, medan "man bet hund" är det, det vill säga att det är lättare att få genomslag för något udda som går på tvärs mot vad som sagts tidigare än något som bekräftar tidigare forskning.

Petra Jankov Picha tog stort intryck av Carlsen i sin bok Att flaskmata, och skrev bland annat: "Sven M Carlsens forskning visar också att förmågan att amma har med kvinnans halter av testosteron i kroppen att göra. Ju högre halt desto svårare att få igång mjölkproduktionen."

Elisabet Helsing kommenterar Carlsens forskning på norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger. Hon menar att Carlsen har en teori om varför vissa kvinnor inte kan hjälpas till amning som såvitt hon kan bedöma är väl underbyggd. Men, skriver hon, så lämnar Carlsen vetenskapen och ger sig ut i spekulationer. Bland annat påstår han att eftersom det är miljön i livmodern som bestämmer hur väl amningen lyckas är det föga man kan göra åt det. Misslyckad amning är inte mammans "skuld".

Amning är emellertid mer komplext än så. Amningsrådgivning kräver insikt, kunskap och pedagogisk förståelse. De som håller på med det vet att nästan alla mödrar som tror att de inte kan amma faktiskt kan det med god och vänlig rådgivning. Och skulle det ändå inte funka är de noga med att inte ge mamman skulden för det. Och om det bara är hormonnivån i livmodern som bestämmer hur det ska gå att amma, hur förkalrar Carlsen den enorma uppgången i amning i Norge från 1969 till idag (eller i Sverige från 1973 och framåt)? Kan Carlsen visa att hormonnivåerna är annnorlunda hos norska och svenska kvinnor än hos exempelvis irländska, som har mycket låg amningsfrekvens?

Paraplyorganisationen WABA har också kommenterat Carlsens forskning och menar att det inte finns bevis för att kvinnors testosteronhalt samvarierar med om de föder på amningsvänliga sjukhus enligt BFHI eller med om det finns amningsrådgivare i närheten. De nämner också att Carlsen hänvisar till Michael Kramers stora studie i Vitryssland, där kvinnor slumpmässigt hamnade på sjukhus som var amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Resultaten visade att barn som fötts på amningsvänliga sjukhus ammades i större utsträckning och blev mindre drabbade av magsjuka och atopiskt eksem under sitt fötrstas år, och hade signifikant högre IQ vid sex års ålder. Kramer har gått ut och sagt att resultaten har feltolkats.

WABA menar att budskap som "ny forskning visar att bröstmjölk inte är så viktigt" kan göra stor skada genom att de rättfärdigar dåliga rutioner och minskar kvinnors tilltro till sig själva. De underminerar arbetet med att främja evidensbaserade rutiner för att stödja amning och minska sjukdom och död bland barn. Det spelar barnmatsindustrin rakt i händerna.

Också Amningsbloggen skrev om Carlsens forskning.