tisdag 7 maj 2013

ekot om att amningen minskar

av Julia Ilke

Ekot hade igår ett inslag om amning där de intervjuar två mammor om deras val att amma respektive att ge flaska. Bakgrunden till reportaget är Socialstyrelsens rapport från 2012 där det framkom att andelen barn som ammas minskar och är som lägst på 20 år.

För att lyssna på inslaget via Ekots hemsidan får man trycka på en länk med citatet "Det var skönt att sluta amma" och när man sedan lyssnar sägs det att ersättning är likvärdigt bröstmjölken. Jag måste därför fråga om det är så konstigt att amningen minskar när fokus så ofta hamnar på att det är skönt att sluta amma och när det påstås att ersättning går precis lika bra? Sen undrar jag också hur bra det är att låta en mamma tycka till om huruvida amning ger ett starkare immunförsvar eller ej. Även om det bara är hennes egna spekulationer tycker jag det är onödigt att det sägs då det finns forskning som visar att amning faktiskt bidrar till ett bättre immunförsvar.

Det sägs också i reporategt att rekommendationen i Norge är att man ska helamma ett år, det stämmer dock inte utan precis som i Sverige rekommenderas norska kvinnor att amma helt i sex månader och delvis i minst ett år.

Varför tror du att amningen minskar i Sverige? Är det ett problem? Vad skulle kunna få trenden att vända uppåt igen?

15 kommentarer:

Anonym sa...

Lyssnade ickså på detta inslag och blev väldigt förvånad över att man inte kommenterade att det finns ett stort antal undersökningar som visar på bättre immunförsvar med amning.
För att öka amningen tror jag att det måste finnas bättre stöttning att lösa amningproblem. Barnmorskor, bvc-ssk bör kunna svara på amningstekniska frågor. När man lämnar bb ska det också finnas tydlig information om var man kan få hjälp. Läkare ska inte uttala sig om amning om de inte har kunskap utan hänvisa. Vården får inte säga du SKA amma, det tror jag kan vara kontraproduktivt. Jag tor faktikst att det vore bra om vården informarade om flaskmatning utan att föräldrarna ber om det.

tonci sa...

Jag tror att minskning av amning beror mycket på det som du beskriver och en del annat. Som jag tycker är andra anledningar - enligt mina erfarenheter - är att bvc och bb har inte tillräckligt kunskap om amning (förutom självklart några bvc sköterskor och barnmorskor, jag vill inte generalisera helt), därför kan inte mammor med amningsproblem få tillräckligt med hjälp och vänder sig lätt mot ersättning och flaska. Ersättning är alldeles för lättillgänglig! Det finns ganska många andra mammor som av egen erfarenhet uppmuntrar andra mammor till att flaskmata när den minsta lilla problemet dyker upp istället för att hjälpa, stödja. Myten om att ersättning är lika bra som bröstmjölk sprids alldeles för mycket och snabbt. Mammor med amningsproblem kan inte få tillräckligt med stöd och hjälp. Det hörs i medierna alldeles för mycket om flaskmatning, ersättning och dessa positiva sidor, medan man kan knappt höra om långtidsamning, generellt om amning med sina fördelar och viktighet. Om man hör om amning hör man mest negativa kritik om kvinnor som ammar offentligt, som väljer långtidsamning...osv. Som om det vore något synd att amma. Helt otroligt!
Jag tycker att amningen som en positiv och mycket viktig sak bör visas mycket mer, felaktiga påståenden som att ersättning är lika bra som bröstmjölk bör rättas till, personal som jobbar med ammande kvinnor bör få mer utbildning, bredare kunskap om amning och generellt bör mammor uppmuntras mer för amning istället för emot amning.
En stor och viktig fråga som bör satsas mer på. Jag tycker det är så fruktansvärt sorgligt att amningen minskar i Sverige.

Anonym sa...

Kunde inte läsa artikeln du länkade till i dess helhet och den var ju inte precis dagsfärsk... Länka gärna fortsättningsvis till review-artiklar i "the cochrane library". Dessa artiklar granskar ju aktuell medicinsk forskning systematiskt. Till exempel den här som jag hittade om fördelen att amma exklusivt minst sex månader jämfört med tre-fyra månader :
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/14651858.CD003517.pub2/abstract

Hittade inte precis något om "bättre immunförsvar" just nu. Gå gärna in till Cochrane library via SBU:s sida http://www.sbu.se/sv/ och sök upp något bra!

mvh
A

Anonym sa...

Håller med om allt vad tonci säger. 

De mödrar som av någon anledning har misslyckats med amningen har tyvärr fått ett stort genomslag medialt.  

Flaskförespråkare trycker ofta på att mamman måste få avlastning och mer egen tid. Och att ersättning på kvällen får barnet att sova bättre och är likvärdig bröstmjölk.
Är man utsliten och genomtrött, inte fått rätt hjälp på bb och amningen strular är det tyvärr lätt att ta till sig detta.  

Tror också att många anser att bebisar som sover hela natten och inte märks eller syns, är idealbebisen. Därför är många oroliga över att det är något fel när bebisen vaknar flera gånger på natten och vill amma. Inte hjälper bvc till heller genom att säga att bebisen inte behöver äta på natten vid 6 månader längre...

Att amma är en livsstil, både för barnet och för mamman och går inte att jämföra med att ge ersättning i flaska. Det är ett aktivt samspel och kan vara väldigt oförutsägbart. Ger man i flaska får man lite mer kontroll. I alla fall de första månaderna...

Tror också att det är en generationsfråga. Många mormödrar och farmödrar ammade inte mycket och på deras tid var amningen hårt reglerad, därför är de inte ett så stort stöd åt sina döttrar. Mammor idag är därför utlämnade till bvc ( ganska hög medelålder där med ) vänner och sociala medier. 

Min dröm är att starta en rikstäckande kampanj kring amningens fördelar. Då skulle man kunna lägga fokus på att elimenera all den okunskap som finns kring amning. Det är ju ett jättespännande ämne! 

Amningshjälpen gör ett toppenjobb och förhoppningsvis börjar det röra på sig lite mer nu. Marits nya bok, video med ammande mammor, debatten om att amma offentligt, #dukanammahär är bra exempel.

Så bara att fortsätta kämpa :) Många små initiativ gör också skillnad.

Anonym sa...

Mamman som avslutade sin amning tyckte att en av de jobbigaste sakerna med amning var att hon inte visste om barnet var hungrigt, för det var osannolikt att hon skulle vara hungrig igen, "och det var jättejobbigt". Det här känns så sorgligt, det är väl bara att testa om barnet vill amma av något skäl (behöver inte vara hunger). Men det är klart, är man obekväm med att amma offentligt (sorgligt, sorgligt) kan det här låsa en väldigt.

Samtidigt gläder det mig att hon verkar nöjd med sitt val att sluta amma. Jag önskar att alla är nöjda med sitt val, amning, flaskmatning, delamning, pumpning, vad det nu är. Att 97% vill amma känns överdrivet, för när jag fick frågan "vill du amma?" så sa jag "det spelar inte så stor roll, men jag testar väl" och naturligtvis hamnade jag i "vill amma"-statistiken. (Sedan testade jag och kom att stortrivas med amningen.) Om amningen sjunker för att fler kvinnor vågar göra som de vill är det positivt, om amningen sjunker för att kvinnor felinformeras och inte vågar amma offentligt är det djupt tragiskt.

Anonym sa...

Men suck. Vården "får inte" informera. Kan de inte faktakolla? Vården får inte marknadsföra ersättning, det är rätt stor skillnad mot att inte få informera (de är skyldiga att informera).

Och inte heller mamman som ammar, helammar första halvåret tror jag (?), skulle kunna amma på restaurang i Sverige, men däremot i Norge. Trist att hon känner så.

Anonym sa...

Flaskmatning gynnar jämställdheten, amningsförespråkare är fundamentalistiska, vården får inte informera om ersättning, flaskmatar man vet man vad barnet får i sig vilket är en trygghet, ersättning är lika bra som bröstmjölk och att amma offentligt ska undvikas. De har ju lyckats få med varenda amningsfientlig feltolkning som finns. En start för att amningen inte ska minska kan ju vara att inte sända sådana här inslag.

Anonym sa...

Funderar på varför ersättning inte skulle vara lättillgängligt, som någon skrev. Varför inte?
Jag håller med om att amning (även längre upp i åldrar) borde synas mer så att det blir mer bekvämt att amma offentligt (vet själv hur jag skyler och gömmer nästan in absurdum, särskilt när barnen börjar närma sig året. Ska skärpa mig :-)), att vårdpersonalens kunskap måste öka ofantligt mkt (senast för ngn dag sen hörde jag om en mamma som blivit rekommenderad att amma var tredje timme efter första BVC-besöket och barnet hade ökat i vikt. Nu, några veckor senare, följer inte barnet sin kurva. Nähä??? ), att fler offentliga personer ammar öppet och kan verka som förebilder kanske? Men först och främst måste man kunna vända sig till kompetenta personer om amningen strular.../tvåbarnsmor

Anonym sa...

Ja - fler kända personer som långtidsammar vore perfekt. Det vore ju underbart om Viktoria ammade sin Estelle på nästa officiella evenemang...
Vilket genomslag det skulle få! :)
( Är det någon som vet någon "kändis" som långammar/ammat?)

Men tror också verkligen på bättre utbildad bvc-personal. Det är ju skrämmande att höra alla dessa felaktigheter som framförs som allmän "sanning" av Bvc-sköterskor. Tror att Bvc har en jättestark roll i att amningen minskar, de påverkar också alla mammagrupper som i sin tur påverkar varandra. 

Kan inte amningshjälpen göra sig ännu mer synliga för gemene man? 
Affischer utanför bvc, banderoller på stan, reklamfilm...osv! :)

Elin Hagberg sa...

Jag håller heller inte med om att ersättning ska vara svårare att få tag på, totalt strunt, amningen påverkas inte av själva existensen av ersättning men desto mer av dåliga råd och samhällets normer.

När man får usla råd av vården och dessutom kanske släktingar står och stressar på om att barnet ammar mycket och att deras mjölk minsann tog slut så blir det svårt att både kämpa för amningen och att känna sig säker på sig själv och sitt beslut. Ger man barnet en flaska kan ju i alla fall faster Ingeborg som lägger sig i allt se att barnet åt 120 ml och rapportera ut det till släkten liksom. Bra stöd och ett fortsatt arbete för att göra amning något som är accepterat är det som gör att fler kan amma, inte hur svårt det är att köpa ersättning. De flesta kvinnor som själva vill amma, har korrekt information och som har en redan fungerande amning tänker inte ens tanken att köpa ersättning.

Anonym sa...

Jag tror att bristande stöd från vården en del av förklarningen. Den andra delen är backlash som reaktion mot HUR diskursen om amningen fördes innan & ett exempel på det kan också ses i vissa föregående kommentarer.
Till ex så finns det föreställningen att " Ersättning är alldeles för lättillgänglig!". Jag som både ammade & flaskmatade mina barn har upptäckt olika hinder för mig att välja just flaskmatningen (på BB ville inte barnmorska hämta ersättningen även om läkare ordinerade det, jag som förälder hindras från att få fullständig information från tillverkaren, jag får inte veta på nätet vad en ersättning innehåller, till ex.)
Problemet med den här föreställningen (att ersättningen ska vara svårtillgänglig) gör, ärligt talat, mig rasande. Amningen är fördelaktig och borde klara sig på sina egna meriter istället för att tala illa om ersättningen.
Ett annat exempel är tagen också ur föregående kommentar här "De mödrar som av någon anledning har misslyckats med amningen har tyvärr fått ett stort genomslag medialt. " Just den laddningen av amning med prestige, att framställa amning som något som man lyckas eller misslyckas med är verkligen problematiskt och det är inte konstigt att sådan uppfattning har börjat ifrågasättas och dekonstrueras.
När amningen minskar så får just dessa "misslyckade" kvinnor skulden på sig eller som en annan kommentator irriterar sig på kvinnor som "uppmuntrar andra mammor till att flaskmata när den minsta lilla problemet dyker upp istället för att hjälpa, stödja"

Jag tror att den nedgående statistiken kan ha många förklarningar och amningshetsen bär en del av ansvaret. Tyckte om hur Marit skrev i chatten på skånska.se idag "det finns en amningshets i samhället och tror den bottnar i oförmåga att sätta sig in i andra människors situation och oförmåga/ovilja att förstå att man kan välja att inte amma."

När jag väntade mitt första barn så påstod vården (barnmorskor, broschyrer) att amningen skulle skydda mot allergier vilket visade sig sakna stödet i forskningen och nu när jag fick ett barn till så pratades det inte om det.
Jag tror att det är viktigt att tänka på HUR man pratar om amningen, att det som man säger har forskningsförankring så att trovärdighetsproblem inte dyker upp i efterhand.
Personligen så tycker jag att det är problematiskt att vi pratar i termer "Herregud! Amningsstatistiken sjunker! Vi måste få upp den nu!" Istället så borde diskussionen handla mer om att de som vill amma får en adekvat hjälp, att vårdpersonalen har en adekvat utbildning i frågan. Jag tycker att diskussionens utgångspunkt borde vara individens/familjens behov och önskemål & inte amningsstatistiken per se.

Sedan har det ju blivit så att vi har fått tillgång till forskningen själva, att var och en av oss kan faktiskt gå in i PubMed och söka artiklar om amningen och göra egna tolkningar. Vi kanske är en generation som inte köper statliga rekommendationer rakt av?

Mamma till 2barn som ammades OCH fick ersättning


Anonym sa...

Det var jag som skrev "misslyckats". Det var nog ett dumt ordval när jag ser hur du tolkar det. Jag vill inte skuldbelägga någon. Jag tänkte på de kvinnor som verkligen ville amma, men som inte fick det att fungera. "Kunde inte amma" tycker jag känns svårt att säga då de faktiskt ammat en kort tid. Dessa berättelser har märkts mycket i medla och fokuserar mycket på det negativa med amning som inte fungerar. Och ersättningen med flaskan framställs som en befrielse.  Tycker det är tråkigt. Jag har inte stött på någon amningshets alls, och jag saknar berättelser i media från kvinnor som "lyckats" dvs fått till en fungerande amning och hur det är för dem. Positiva historier behövs också.

Svenny sa...

Jag undrar varför det i sverige rekommenderas att amma till 1 år, när WHO rekommenderar 2 år och längre. Jag har hört sagt i media att det inte gäller i västvärlden, eftersom "ersättning i ett land som sverige inte är farligt". Nu är jag inte ute efter att diskutera detta uttryck, utan undrar varför sverige inte följer WHO, som ju är riktat till hela världen. Samma sak gäller ju WHOs viktkurvor, inte heller de följs i sverige...

Anonym sa...

Det finns olika WHOs rekommendationer som inte förljs av hela världen, till ex. så rekommenderar WHO manlig omskärelse i kamp mot HIV
http://www.who.int/hiv/topics/malecircumcision/en/
Eftersom problemet med HIV är inte lika allvarlig här i Sverige som i vissa Afrikanska länder (plus på grund av vissa kulturella faktorer) så praktiseras inte manlig omskärelse här i samma utsträckning även om WHO rekommenderar

WHO har också rekommenderat vaccinationer mot rotavirus men den har inte varit en del av vår nationella vaccinationsprogramm (nu börjar vaccinet användas mer och mer)

Rekommendation är just en rekommendation och det vore galet att ha likadana riktlinjer i hela världen eftersom vi lever i olika kontexter, olika omständigheter etc

Anonym sa...

Jag blir lite förvånad över att läsa vilka annorlunda upplevelser
många verkar ha fått av barnhälsovården mot vad jag själv upplevt. Min
son ammade en gång i timmen när han var nyfödd och sen ca varannan
timme efter ett par veckor. Det enda information jag fått från någon
vårdenhet är att detta är helt normalt och jag har enbart blivit
uppmuntrad att fortsätta amma efter barnets behov och jag har fått
mycket hjälp och tips för att kunna få amningen att fungera bra. På
BVC blev jag bestämt avrådd från att introducera flaska förrän
amningen var helt etablerad, helst tre månader om alls. Aldrig har jag
upplevt att jag fått rådet att flaskmata om jag beklagat mig över att
amningen känts jobbig, tvärtom. BVC verkar få mycket skit här så jag
ville dela med mig av detta för att visa att det inte fungerar lika
illa på alla ställen och kanske betyder det att det är en förändring
på väg på fler håll?

För övrigt så tror jag att det bland annat måste till ett bättre
samspel mellan flaskmatning om man vill att amningen ska öka. Om det
är något jag vill klaga på när det gäller information så är det att
jag inte fått någon hjälp alls med att få flaskmatningen att fungera
jämsides med amningen, tack och lov har jag fått ett barn som aldrig
haft något problem med att växla till flaska då och då utan att
amningen påverkats. Jag tror inte jag är ensam om att känna att
amningen hade hängt som en tung blöt filt över mig om det inte varit
för att jag kunnat få avlastning genom att pumpa ut mjölk och låta
maken sköta matningen då och då. Det har kanske handlat om en till två
kvällar i månaden som detta hänt men dessa kvällar har gjort underverk
för min ork, energ och lust att fortsätta amma. Blir man däremot
tvungen att välja mellan amning och flaska, svart eller vitt, då tror
jag att många väljer flaskan.

Sen tror jag även att många upplever en hets att man måste amma precis
som många upplever hets att det ska flaskmatas. När sonen låg i magen
mådde jag väldigt dåligt en period, amningen var en av de saker som
gav mig ångest eftersom jag kände att jag verkligen inte ville,
samtidigt som jag ville att barnet skulle få bröstmjölk. Jag fick
kontakt med en underbar psykolog som talade om för mig att jag inte
ens behövde ta ställning till frågan förrän efter barnet var fött. Att
jag kunde ta det precis som det kommer och känna efterhand om det
kändes bra eller inte och att om det av någon anledning inte skulle
funka så finns ersättningen som en backup. Mitt barn skulle klara sig
ändå. Utan det här stödet har jag mycket svårt att tro att jag skulle
fått amningen att funka. Att känna sig tvingad att amma kan inte vara
gynnsamt för någon. I förlängningen så hoppas jag på att amningen ska
bli så accepterad och integrerad i samhället att kvinnor inte ska
behöva känna den ångesten jag gjorde. Fram tills dess tror jag det är
superviktigt att visa förståelse för de kvinnor som gör det.

/Emelie