fredag 1 oktober 2010

4% minskad risk för bröstcancer för varje år av amning

av Susanne Gräslund

Hur kommer det sig att det är så få som känner till att amning skyddar mot bröstcancer? Och inte bara lite på marginalen utan man får en ganska ordentlig riskreducering om man ammar i ett par år totalt sett. Så här i Rosa bandet-tider pratas det ju så mycket om bröstcancer, men ingenstans nämns det något om amning, trots att det varit känt i åratal att amning skyddar mot bröstcancer.

Den största studie jag sett på området publicerades i The Lancet 2002 och är en sammanslagning av data från totalt 47 mindre studier på 150 000 kvinnor i totalt 30 länder. Resultaten har sedan tolkats centralt och svaret är entydigt: För varje år en kvinna ammar minskar risken att drabbas av bröstcancer med 4,3 procent. Och effekten är ackumulativ så om en kvinna får tre barn och ammar vart och ett av dem i tre år så kan hon minska risken att drabbas av bröstcancer med närmare 40%. Slutsatsen som ges i denna studie är att den veritabla epidemi av bröstcancer som vi ser i västvärlden idag troligtvis beror på att kvinnor här föder för få barn och ammar dem alldeles för kort.

Amningsnormen som vi har i Sverige idag är oerhört snäv. Man SKA amma när barnet är nyfött och det första halvåret tills det är dags att börja med smakportioner och sedan SKA man avvänja ganska snart efter det för då ska ju barnet bara äta mat och dricka välling. Vi vet inte mycket om hur mycket svenska barn ammas efter ettårsdagen för sedan slutar BVC att föra statistik, men vi vet att det är en ganska liten grupp barn som fortfarande ammas vid ett års ålder. Detta trots att WHO rekommenderar helamning i 6 månader och sedan delamning i 2 år eller mer. Om alla svenska kvinnor följde dessa rekommendationer skulle vi alltså kunna minska mändgen bröstcancerfall i Sverige radikalt.

Jag läste på Rosa bandets hemsida där man stolt proklamerar att 9 av 10 kvinnor idag överlever i minst 5 år efter en bröstcancerdiagnos. Och det är ju förvisso jättebra, men ännu bättre vore väl om en stor andel av de dryga 7000 kvinnor som varje år får denna diagnos slapp hamna där överhuvudtaget med allt vad det innebär av ångest och lidande att genomgå en tuff cancerbehandling. Mycket billigare för samhället dessutom i form av minskade vårdkostnader.

Istället får svenska kvinnor höra ifrån såväl barnläkare och BVC hur viktigt det är att introducera mat, helst redan från 4 månader fast det strider mot rekommendationerna, och att man ska dra ned på eller sluta amma om matintroduktionen går trögt. Att amning nattetid är onödigt utom för pyttebebisar och har man inte slutat nattamma innan det obligatoriska tandhygienistbesöket vid 9 månader så får många höra att det är dags då. Hur kan den svenska sjukvården ge så mossiga råd som i längden innebär en direkt livsfara för tusentals kvinnor årligen? Nej, det är dags att ändra på attityden gentemot amning i vårt samhälle och börja se det som naturligt för kvinnor att amma sina barn åtminstone så länge som WHO rekommenderar. Vi har alla allt att vinna på det!

33 kommentarer:

Nadja sa...

Jag tycker att det är helt sjukt att BVC inte kan informera om detta, det är ju viktigt. Jag förstår inte att det ska vara så tabu att amma efter ett år, än mindre förstår jag inte varför det är så viktigt att man ska börja ge matportioner vid fyra månaders ålder.
Jag är 20 och fick min dotter för 5 månader sedan, jag helammar henne och hon är snart 6 månader. Jag tappade hakan när jag vid en föräldraträff fick träffa en dietist som berättade att NU var det verkligen var dax att introducera mat, då var hon bara 4 månader.
Det var till och med en förälder som frågade om det vara "ok" att amma längre än 6 månader. Det visar också hur lite stöd alla mammor får. Man ska inte behöva fråga om det är "ok" att amma efter ett halvår. Jag blir så himla arg när BVC inte ens kan följa WHOs rekommendationer och får mig som helammande att känna mig otillräcklig bara för att jag inte ger min unge mat.
Sedan förstår jag inte heller varför de alltid ska belysa att det är så jobbigt att amma, hur mycket problem som uppstår och att det är så svårt, kan de inte fokusera på det positiva istället? Eller i alla fall behandla alla mammor individuellt? Inte bara dra alla över en kam hela tiden.
Jag frågade på föräldraträffen om man kan helamma tills ungen är ett år, fick då ett krystat svar att det går bra om fetthalten i mjölken är 0.8 gram, alltså inte 0.4 gram (skulle dock tro att det inte spelar så stor roll). Sedan om ungen går upp som den ska så sa hon att det inte heller var några problem. Varför kan de inte säga sådant direkt för!
Tack för en bra blogg!

Ellinor sa...

Välformulerat! Sverige skulle verkligen må bättre om fler ammade längre. Det har du ju gett ordentliga belägg för. Det borde få en del som rasar mot "amningsfanatikerna" att lugna sig.

Heidi sa...

Jag upplever att det har blivit en mer och mer märklig attityd till amning. Jag har hört flera kommentarer på sista tiden om att ca 14 månaders amning är "extremt" länge. Det verkar också vara helt okej att öppet bara kasta sina åsikter till de som ammar längre. Jag läste nyligen på facebook, en vän hade skrivit lite på skoj att hon hade blivit biten av sin 7-månaders bebis. Jag blev så förvånad över kommentarerns, flera skrev nästan lite hätskt "men lägg ner nu då" Men det korrekta är ändå att kritisera de så kallade maningsfanatikerna...

Ingrid sa...

Vad bra skrivet!

Victoria sa...

Jag instämmer med övriga, en fin bloggpost (och bloggen är helt underbar, en av mina absoluta favoritbloggar!). Jag har också reagerat på att det just i dessa tider av bröstcancerrapportering inte skrivs om hur just amningens är en positiv faktor.

Jag är kanske känslig i överkant, men jag tycker att de negativa åsikterna om amning har ökat betydligt de senaste åren. Under sommaren reste vi runt i Sverige på semestern, och inte var det många bebisar som jag sågs ammades utan att mammorna hade skynken och filtar över dem. När jag hade en liten bebis som ville ammas för tre somrar sen hade jag bara hört talas om dessa skynken.

Jag känner för övrigt precis igen vad Najda här ovan skriver. Vi hade en mycket jobbig amningsstart (överburen bebis, igångsatt förlossning, akut kejsarsnitt, och en bebis som var tvungen att bli tillmatad pga lågt blodsocker) – det tog ungefär 10 veckor innan vi var ikapp, hade fasat ut ersättningen och kunde helamma. Två veckor senare - när dottern var 12 veckor - var vi på en föräldraträff med BVC som tog upp hur vi inom en mycket snar framtid skulle starta med smakportioner. Vid 4 månader var vi "tvungna" att starta, för hur skulle det annars gå vid 6 mån då bebisen "måste" äta betydliga mängder riktig mat. Jag minns hur jag påpekade att rekommendationerna var att börja med smakportioner från 6 mån, och BVC-sköterskan medgav att visserligen var rekommendationerna sådana, men hon höll på det gamla med 4 mån, för det fungerade ju så bra, då mammorna ville sluta amma vid 6 mån.

Slutligen så satsar jag själv på att minska min bröstcancerrisk betydligt, och ammar fortfarande mitt 3,5-åriga barn. Jag kanske inte får några fler, och måste passa på ;-)

Helene osv sa...

Cancerfonden vill inte tala om amningens fördelar för att inte skuldbelägga icke ammande (tja, som alla andra då)
http://www.facebook.com/?ref=home#!/event.php?eid=154455641241948&ref=ts

Andrea sa...

Att inte berätta om amningens fördelar för att inte skuldbelägga icke-ammande är ju bara dumt. Så därför ska man undanhålla viktig information från alla som ammar, tänker amma eller skulle vilja amma?

Susanna sa...

ja, kanske är det för att ammning är gratis. De stora läkemedelsbolagen tjänar inte på att vi ammar länge, så cynisk är jag :)

Andrea sa...

Susanna, å andra sidan ligger det ju i samhällets intresse att mammor och barn håller sig friska. Så BVC borde ju absolut informera om det här.

Det handlar ju dessutom inte om att alla måste långtidsamma, föder man tre barn och ammar vart och ett av dem i runt ett år så kommer man ju upp i hela tre års sammanlagd amning. Ok, jag vet att många ammar mycket kortare än så, men att amma ett år upplever jag ändå ligger inom den väldigt snäva svenska amningsnormen.

Anonym sa...

Du får det att låta som om de här kvinnorna får skylla sig själva att de har fått bröstcancer - de hade kunnat slippa det om de bara hade fött fler barn och ammat dem längre. Jag har en kollega som fick bröstcancer under sin 3:e graviditet och hon hade ammat sina första 2 barn enligt alla rekommendationer.

Det är viktigt att poängtera att man endast *minskar* sin risk. Så om jag gör nu som du föreslår och får 3 barn och ammar var och en av dem i tre år så har jag minskat risken med 40% men jag har fortfarande en 60% risk att få bröstcancer!

Sedan som du skriver "Man SKA amma när barnet är nyfött.." Jag menar att det inte ska vara en tvång. Vi har blivit tillsagda att amma, att detta SKA vi göra. Det vill jag få välja själv. Jag tar gärna emot all information men beslutet är mitt, tack.

Hälsningar,
Andrea Nord aenord@hotmail.com

Marit Olanders sa...

Hej Andrea, du skrev "om jag gör nu som du föreslår och får 3 barn och ammar var och en av dem i tre år så har jag minskat risken med 40% men jag har fortfarande en 60% risk att få bröstcancer!"
Så som du räknar innebär det att om man ammar i 25 år är risken nere på 0, men så är det ju inte. Som jag har fattat det så är det 4%av återstoden av risken.

Anonym sa...

Men det en förfärlig sak som du antyder här - att dessa kvinnor får skylla sig själva. Bröstcancer beror på flera saker än just utebliven amning!

Andrea Nord aenord@hotmail.com

Marit Olanders sa...

Andrea, av det sista stycket frmagår tydligt att det inte är kvinnorna som ska skylla sig själva utan att det finns många och starka krafter i samhället som bagatelliserar amningen och ger råd som motverkar fortsatt amning, på felaktiga grunder dessutom:
"Istället får svenska kvinnor höra ifrån såväl barnläkare och BVC hur viktigt det är att introducera mat, helst redan från 4 månader fast det strider mot rekommendationerna, och att man ska dra ned på eller sluta amma om matintroduktionen går trögt. Att amning nattetid är onödigt utom för pyttebebisar och har man inte slutat nattamma innan det obligatoriska tandhygienistbesöket vid 9 månader så får många höra att det är dags då. Hur kan den svenska sjukvården ge så mossiga råd som i längden innebär en direkt livsfara för tusentals kvinnor årligen?"
Jag förstår inte hur du får det till att författaren av inlägget (som inte är jag) skulle antyda att kvinnor ska skylla sig själva.

Anonym sa...

Hej Marit!

Det är den här meningen jag menar:

"Och det är ju förvisso jättebra, men ännu bättre vore väl om en stor andel av de dryga 7000 kvinnor som varje år får denna diagnos slapp hamna där överhuvudtaget med allt vad det innebär av ångest och lidande att genomgå en tuff cancerbehandling."

/Andrea Nord aenord@hotmail.com

Eva-lotta sa...

Andrea! Hur får du den texten till att man har sig själv att skylla.
Om jag förstår ditt räknesätt rätt så är ju risken att man får cancer om man inte ammar 100%. Det tycker jag däremot känns lite jobbigt. Synsättet att man har sig själv att skylla fungerar aldrig. Jag känner inte någon som maximerar sitt hälsobeteende. Vi gör ju alla saker som vi vet inte är maximalt bra. Men vi har ju också rätt att få veta om att vi gör det när kunskapen finns. Då kanske vi får motivation att förändra vårt beteende. Men långt ifrån alltid har vi ju lust med det i alla fall.
Hälsar Eva-Lotta

Anonym sa...

Jag hittade en statistik på den här hemsidan:

http://www.djur.cob.lu.se/Cellprolif/brostcancer.pdf

att var tionde kvinna drabbas av bröstcancer under sitt liv, så man har en 10% chans att få bröstcancer. Ammar man 3 barn enligt ovan minskar man sin risk med 40%, då har man istället en 6% risk att få cancer istället för 10%.

Jag tycker man ska givitvis informera om detta. Men det är kvinnan själv som ska överväga riskerna. Jag kan tycka, ja, det är en minskning, men inte så stor så att man kan lugna sig resten av sitt liv.

Och förresten kan jag nämna att jag inte är emot amning i sig, barar amningspolitik - idén att amning är en absolut növdvändighet och att precis ALLA SKA göra det annars händer allt möjligt dåligt både för dig och ditt barn. Vi är många som är trötta på detta! Man behöver inte överdriva fördelarna med bröstmjölk eller nackdelarna med ersättning. En lite mer balanserat syn efterlysas.

Ni skriver om amning och bröstmjölk som om det skulle vara 1000 ggr bättre än ersättning när så faktiskt inte är fallet. Det är små skillnader, och för en hel del kvinnor är inte amning bäst.

/Andrea Nord aenord@hotmail.com

Anonym sa...

Andra, du skrev 60%, inte 6%, men det kanske bara var en felskrivning.
Du, det är nästan en halvering av en av Sveriges största folksjukdomar och det står inte ens på Cancerfondens hemsida, eller gör det det nu för tiden?
Är det inte lite så Andrea att du tolkar in saker när du läser för att du är irriterad på amning. Vi har aldrig skrivit att amning är 1000 gånger bättre och vi har poängterat att för det enskilda barnet och kvinnan kan ersättning vara bättre. Det är klart att det är så.
Naturligvis måste kvinnan värdera risken själv, vem skulle annars göra det?

Slutligen, vi är så klart entusiastiska (det heter Amningsbloggen, inte Flaskbloggen) och den entusiasmen får man nog leva med om man hänger på den här sidan.
Hälsar Eva-Lotta

Veronika sa...

Jag tror att de som undviker att tala om att amning minskar risken för bröstcancer, de undviker det inte för ej ammande mammors skull, utan för att undvika att skuldbelägga samhället och sjukvården, som ofta motarbetar amning. Och så tycker de väl att amning enligt den svenska snäva normen (som de antagligen omfattar) motverkar inte bröstcancer så mycket att det är någon idé att nämna det ens.

Förresten, Andrea, du skriver i en kommentar ovan att författaren till inlägget menar att man SKA amma nyfödda, och du skriver att det är fel, det måste man välja själv. Du har läst inlägget fel - författaren håller med dig om att man ska välja själv! Hon kritiserar den snäva amningsnormen, där man är dålig både om man ammar för lite och för mycket.

Marit Olanders sa...

*Andrea skrev "Ni skriver om amning och bröstmjölk som om det skulle vara 1000 ggr bättre än ersättning" Jag måste dementera å det bestämdaste. Man kan inte jämföra så rakt ut i luften. Ett av mina mål med Amningsbloggen är att skapa en insikt om att det inte går att generalisera och säga att det ena är "bättre" och det andra "sämre". F ö finns det fler alternativ än amning och ersättning. I amningsrådgivning och amningspolitik är det både viktigt med individualisering och lyhört bemötande å ena sidan och korrekta fakta å andra sidan. Svenska myndigheter har mycket kvar att göra med alltihop.
hure en enskild familj med fakta på bordet väljer angående amning eller ej är mindre intressant för mig:
http://amningsbloggen.blogspot.com/2010/04/jag-struntar-i-hur-du-matar-ditt-barn.html

Anonym sa...

Hej!
Jag är normalt en "tyst läsare" av amningsbloggen och kan precis som Andrea ovan faktiskt förfasas över den totala amningskonservatism som faktiskt oftast råder här. Det är nästa lite som en sekt.
Låt mig nu bara säga att jag är absolut för amning och "fri" amning, man ska få amma var man vill och hur länge man vill. Jag har själv ammat och det är oslagbart praktiskt. Ingen ska lägga sig i hur jag matar mitt barn, och det är just där skon klämmer: INGEN SKA LÄGGA SIG I HUR JAG MATAR MITT BARN. Då ska jag heller inte trakaseras om jag matar med flaska. Jag har helammat ett barn och flaskmatat ett, jag är en och samma kvinna och jag har fått uppleva hur otroligt olika jag bemötts och behandlats både av vårdpersonal och helt främmande personer. Jag måste tala om att det är många gånger lättare att vara en ammande mamma i det här landet än en flaskmatande. Jag ammade i över ett år och upplevde att jag fick många positiva komentarer, när jag flaskmatade kom jag ofta på mig själv att börja försvara/förklara redan innan jag tog upp flaskan, för att slippa påhoppen sedan när det var dags att mata.
Man blir faktiskt direkt trakaserad när man flaskmatar, det är dagen sanning.
Men jag är som sagt absolut inte emot amning, jag är emot amningspolitik.
Veronika skrev något mycket bra ovan: den snäva amningsnormen är ett problem. men just nu ser jag det som ett större förtryck att man inte tillåts mata med flaska utan både anledning och förklaring.

Eva-Lotta sa...

Hej Anonym! Vad är det du uppfattar som sektlikt? Vad är det som är konservativt? Du inleder din text med med två påpekanden om bloggen, men sen kan jag inte hitta några exempel från bloggen.
Hälsar Eva-Lotta

Toves sa...

Äntligen ett sakligt argument för amning (till skillnad från de flesta andra ni kommer med).

Toves sa...

Och att ni beter er sektlikt är vad jag skulle kalla allmänt känt. En anledning är att ni åtminstone tidigare haft svårt att acceptera folk som inte tänker som ni. Har märkt att attityden har börjat förändras en aning. Varför kan man bara spekulera i.

Trevlig helg!

Marit Olanders sa...

Hej Anonym!
Tack för att du delar med dig av din historia. Jag håller med om att det finns fler aspekter på barn och matning än dem som Amningsbloggen belyser. Det behövs fler röster i debatten! Jag har i flera års tid efterlyst en Flaskbloggen eller liknande.

Eftersom det aldrig kommer någon undrar jag om det är lättare att gnälla på oss som verkligen bryr oss om föräldrars situation och vill göra något åt likgiltigheten och informationsproblemen kring amning, än att göra något själv?

Till sist vill jag också ha konkreta exempel på vad ni menar med sektlikt här på Amningsbloggen.

Sofie sa...

Var kommer detta agg ifrån?
En blogg om amning, forskning om amning, tankar om och erfarenhet av amning, amningspolitik. Varför väcker den ett sådant agg?

En blogg om träning väcker knappast sådana känslor, även om bloggen tar upp hälsorisker med utebliven fysisk aktivitet, inte heller om positiva känslor kring träning avhandlas. Den skulle knappast kallas sektlik.

Det finns organisationer och föreningar av alla de slag, sällan säger de sig tala för alla människor. Det är specialintressen, fasetter av världen. Amningshjälpen samlar människor som tycker amning är viktigt och behjärtansvärt.
Ingen begär att detta intresse ska delas av alla människor.

Jag tycker som Marit: de som tycker att flaskmatande föräldrar är utsatta, behöver en röst i samhället, som tycker att det är extra viktigt och behjärtansvärt, de kan starta en förening och en flaskblogg.
Jag vill säga låt de som tycker att rätten till bra bemötande på förlossning och bb är värt tid och ansträngning starta grupper och väcka opinion!
Alla som har ett intresse, något som känns särskillt viktigt, borde möta andra med samma intresse och samtala och berätta om detta för andra som vill lyssna.

Du som själv sökt upp denna sida och valt att läsa det som står, låt bli att häckla andras intresse och engagemang.
Låt bli att säga emot, enkomt för emotsägandets skull.
Låt bara bli.
Och nästa gång, surfa vidare någon annanstans.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Känns som om du förenklar ganska kraftigt. Själv har jag drabbats av bröstcancer (som 41-åring), min mamma fick bröstcancer som 29-åring. Jag ammade mitt första barn och ammade min tvåa "normallänge" skulle jag tro.

Amningen har inte ett skvatt med min sjukdom att göra, den är förmodligen ärftlig och det beror på en defekt gen, inte huruvida jag ammat och hur länge.

Den stora ökningen av bröstcancerfall handlar också om att befolkningen blir allt äldre. Trots allt är de allra flesta som drabbas av bröstcancer äldre kvinnor. Dessa kvinnor dog av andra sjukdomar tidigare, innan de hann få bröstcancer.

Man talar också om bröstvävnadens täthet som en riskfaktor, ju tätare, desto högre risk att både drabbas och lättare att missa.

Jag tror inte riktigt på konspirationsteorin att man inte pratar om amningens gynnsamma påverkan. Man talar ju rätt öppet om att bröstcancer påverkas av hormonerna. Under amningsperioden utsätter man ju inte kroppen för hormonell påverkan, i alla fall inte så länge man har mens. Själv fick jag mens ungefär 8-9 månader efter jag födde barn, trots att jag ammade fortfarande. Så efter det torde inte amning spela någon roll.

All hormonell påverkan pratar man om då alltså, att man får första mensen tidigt eller kommer sent in i klimakteriet, att man får många barn och att man ammar dem. Att man får hormontillskott i klimakteriet. Även p-piller tror jag påverkar faktiskt.

Kajsa Bergman Fällén sa...

"Ammade mitt första barn länge" skulle det stå i första stycket (2 år ungefär).

Marit Olanders sa...

Hej Kajsa!
välkommen till Amningsbloggen.
Tack för att du delar med dig av din historia. Jag har ett svagt minne av att ha läst om att det finns olika former av bröstcancer, där man spårar olika orsaker.

Vad gäller amningens påverkan kan man ju aldrig säga något tvärsäkert om enskilda individer. Allt är inte svart eller vitt, risken att få bröstcancer blir ju inte lika med noll hur mycket man än ammar. En mindre andel individer som ammar i flera år drabbas av bröstcancer jämfört med andelen individer osm ammar kortare tid.

Hormonbalansen i kroppen förändras ju under amning, prolaktinet står i något slags motsatsförhållande till östrogen och progesteron vilket gör att ägglossningen hålls tillbaka. Det anses vara orsaken till att amning minskar risken för äggstockscancer något. Men återigen, det är ingen garanti för att man INTE drabbas.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Naturligtvis kan man inte säga någonting om enskilda individer. Därför kan man inte heller säga att amning minskar risken med 4,3% för varje år man ammar. Det blir helt galet. Särskilt som de flesta faktiskt får igång menstruationscykeln med både ägglossning och mens under amningsperioden, tror jag läst någonstans att en tredjedel av de ammande mödrarna får mens under första halvåret.

Som sagt, hormoner påverkar risken för bröstcancer. Därför påverkar du risken om du ammar. Hur mycket är som du själv påpekar individuellt. Resten påverkas av dina gener, din ålder, dina brösts täthet och då alltså övrig hormonpåverkan.

Sen finns det förresten bröstcancerformer som inte är hormonkänsliga, ungefär 30% av all bröstcancer faktiskt. Jag är inte säker men dessas utveckling borde ju inte påverkas av något som påverkar kroppens hormonhalt.

Marit Olanders sa...

Intressant. Jag vet inte hur amning egnetligen påverkar risken för bröstcancer. Om det är hormonellt, eller rent mekaniskt, av genomflödet av mjölk genom mjölkgångarna, eller något annat.

Susanne Gräslund sa...

Hej Kajsa! Självklart finns det många olika typer av bröstcancer. Jag jobbar med genetik så jag är väl medveten om det. Men du missar att jag hämtat mina fakta från en väldigt stor studie där man sett att risken för att drabbas av _någon_ form av bröstcancer i genomsnitt minskade med 4,3% per år man ammade och att effekten var ackumulativ, dvs att risken fortsatte att minska sålänge man ammade oavsett när mensen kom tillbaka.

Men det är viktigt att komma ihåg att detta är statistiska skillnader och att det inte säger något alls om enskilda individer.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Marit - det är hormonellt. Men bara den hormonkänsliga bröstcancern då som sagt.

Det som är lite faran med det här tycker jag är att man kanske skapar en bild av att bröstcancer skyddar så pass så att man inte behöver kolla sina bröst och gå på mammografi, invaggar kvinnor i en falsk trygghet.

Susanne - nej jag missar inte det, men jag tror inte heller att något är absolut sant bara för att det är hämtat från en stor studie. En studie som nu råkar vara åtta år gammal dessutom. Du borde också veta att när det gäller cancer finns det så många olika faktorer som bidrar till att den uppstår och de allra flesta är fortfarande okända. En persons cancer är inte ett dugg lik en annans trots att det är samma bröstcancer... man reagerar oerhört olika på samma medicin så det är väl ganska sannolikt att man reagerar lika olika på påverkan?

Jag såg en artikel om en annan, senare gjord, studie där man sa ja visst, amning har en skyddande effekt mot bröstcancer, men det spelar ingen roll om man ammar i en månad eller ett år. Vad är sant egentligen? Nej, som sagt, en studie ger nog inte hela sanningen...

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3023491

Anonym sa...

Jag önskar att den här texten kunde skickas ut till alla BVC i landet.

Vårt BVC nästan tvingar oss att introducera mat vid 4 månader. Jag kände mig jätte kränkt.

Jag tycker att det borde vara förbjudet för BVC och barnmorskor att ge uttryck för sina egna åsikter på det sättet och att de ska lära ut enligt rekommendationerna och ge föräldrarna råd och stöd efter hur de själva vill göra, precis som det är när det gäller vilken sorts smärtlindring en kvinna vill ha i samband med sin förlossning.