av Marit Olanders
År 1772 rapporterade den danske barnläkaren Biarne Povelsen från sitt besök på Island. Povelsen anmärkte att de isländska mödrarna inte ens försökte amma sina barn i mer än en veckas tid. Därefter passades barnen av en grannkvinna eller äldre släkting och föddes upp på rå komjölk, tuggad fisk och kött. Det ledde till en ohygglig spädbarnsdödlighet. En kvinna fick räkna med att föda 10-15 barn för att få tre som överlevde. Det hade inte med isländska kvinnors förmåga att amma att göra, för bland de fattigaste, som inte hade råd med något annat till barnen än bröstmjölk, överlevde barnen i regel.
Det finns inga skrivna källor om orsakerna till denna massiva misstro till kvinnors egen produkt. En spekulation är att man såg att barnadfödligheten var hög och därför ansåg man det nödvändigt att sätta så många barn till världen som möjligt för att åtminstone några skulle överleva. genom att inte amma blev man gravid snabbare efter föregående förlossning. Det fanns ideer om att de barn som överlevde behandlingen var särskilt stora och starka.
Inställningen till barnavård kom dock att ändras. 70 år senare, 1842, rapporterar en annan läkare, A Schleisner, att barnen fortfarande lämnades bort på landsbygden och fick komjölk att dricka, men att i Reykjavik och andra städer fanns barnmorskor som var utbildade i Köpenhamn och faktiskt hade fått kvinnorna att amma, med resultatet att fler barn överlevde och höll sig friska.
Historien finns i boken Amming - til deg som vil amme av Elisabet Helsing.
19 kommentarer:
Vad bra att vi bor i Sverige och det är 2000-talet! Här är inte amning en överlevnadsfråga längre, utan man gör det om man vill och trivs med det. Annars finns det ersättningar som tillgodoser fullständigt ett spädbarns näringsbehov.
/Andrea Nord aenord@hotmail.com
Ja, och tänk på 3000-talet så kanske man uppfunnit en ersättning som, förutom näringsbehovsmässigt, även i andra avseenden fullständigt motsvarar bröstmjölken och innehåller till exempel antikroppar och bröstmjölksspecifika fettsyror - något som dagens ersättning saknar. Då kan vi äntligen föda upp våra barn på helt artificiell väg!
Föda upp barn på helt artificiell väg kan vi ju redan! Fast "helt artificiell" får mig att associera till de där aporna som fick en ståltrådsmamma som gav mat och som blev tokiga eftersom apungar, precis som människoungar, inte klarar sig utan kontakt med vuxna. Eller på SF-filmer där fostren växer i akvarier. Bara för att man ger "artificiell" mat är inte uppväxten artificiell. Att "föda upp" barn handlar väl om mer än vilken mat de får?
Det dröjer nog inte så länge som till 3000-talet, men om du vill vänta så länge, varsågod ;) Det fungerar alldeles utmärkt med dagens ersättningar.
/Andrea Nord aenord@hotmail.com
Men dagens ersättningar innehåller ju bland annat inte antikroppar och bröstmjölksspecifika fettsyror - det var ju just de jag ville ha!
Men då kan du amma :)
Det är just det jag gör - tack vare hjälp från Amningshjälpen.
Det finns ju vissa saker som inte blir helt självklara då det gäller flaskmatning, till exempel går det att flaskmata ett barn genom att ge flaskan till barnet och låta barnet ligga ensam och äta. Det är ju inte möjligt med amning. Sen är ju inte amning alltid optimalt för alla för det, men vissa förutsättningar är annorlunda, mellan de två matningsätten. Det går inte att amma ett barn som inte hålls nära, vänd emot dig, det här är ju något viktigt. Bland annat har jag hört att man rekommenderar föräldrar som adopterar att hålla barnet just i "amningsställning" i famnen och ha ögonkontakt för att detta främjar anknytningen. Här håller jag faktiskt med om att det känns som att det fattas info ang flaskmatning, vad som kan vara viktigt att tänka på. Ska alla få mata eller är det bara mamma och pappa? Det behövs ju mer info om hur viktigt det är för barn med närhet och lyhörhet, och Andrea, det kanske vore bra med en flaskmatningsight där man tar upp sådana tips och saker att tänka på då man flaskmatar!
I Stockholms mindre bemedlade förorter är det vanligt med flaskmatning, och vanligt att barnet ligger ensamt i vagnen med sin flaska, det känns inte att sådan kunskap är allmän ännu.
Nu får ni lägga ner. Jag ville berätta om något helt annat för att bryta den dystra stämningen på bloggen. Jag hade inga baktaknar om att det skulle vara sedelärande på vare sig det ena eller andra hållet och jag ville INTE med denna text (eller någon annan text) påverka någon att amma eller inte amma. Jag är övdertygad om att ni är smartare än så. ;)
Apropå diskussionen om ersättningar på 3000-talet :) så vill jag tillägga att även om det är så att bröstmjölken innehåller saker som ersättningarna inte klarar att leva upp till i dagsläget, så tror jag ändå att de flesta kvinnor ammar inte bara på grund av antikropparna, fettsyrorna och att mjölken är specifikt anpassad just för ens eget barn, utan faktiskt för att de VILL. Jag tror att det vanligaste (Andrea: jag vet att det finns undantag) är att man känner ett emotionellt behov att amma, och inte minst viktigt att barnet känner ett emotionellt behov att amma.
"I Stockholms mindre bemedlade förorter är det vanligt med flaskmatning, och vanligt att barnet ligger ensamt i vagnen med sin flaska, det känns inte att sådan kunskap är allmän ännu." (Heidi)
Öh. Källa på det, tack? Visst är amning en klassfråga. Men uttalandet känns mer positionerande än vetenskapligt. Men kanske är det ordvalet som får mig att reagera, "mindre bemedlade"... Betyder det att det är invandrartätt, att det bor många lågutbildade där eller vad?
I övrigt en intressant berättelse om Island. Komjölk, tuggad fisk och kött till bebisar. Tänk vad man kan krångla till det.
Mitt inlägg var inte menat att såra någon på något sätt. Jag förstår verkligen inte vad det var som gjorde Lina upprörd (och vill inte ha spekulationer om det i tråden). Jag ville skicka en allmän uppmaning att hålla er till en saklig ton. Ibland får man vara överens om att man inte är överens.
Helammande stockholmsmamma: Det finns ett starkt samband mellan låg utbildning, låg inkomst och marginalisering i samhället och mindre amning, och omvänt, hög utbildning mer amning. Men det är på ett statistiskt plan och säger förstås ingenting om enskilda individer.
Nä Marit, jag har faktiskt inte ens kommenterat det här inlägget!!
Jag vill bara säga till Andrea Nord: jag förstår att du vill att kvinnor ska känna att de ska få ta vilket beslut de vill angående deras barn, och det är ok för mig, men, jag läser den här bloggen och får mycket tröst och uppmuntran eftersom jag ammar och gärna gör det länge. Kan inte du starta en flaskblogg som kvinnor som behöver stöd och uppmuntran för det kan läsa? Ammar du själv? Varför är du så intresserad av amningsbloggen? Arbetar du med detta på något sätt? Jag vill inte bråka på något sätt, jag är bara nyfiken eftersom ditt namn dyker upp så ofta.
Hej Ulrika! Jag är en vanlig kvinna som har råkat illa ut i samband med amning. Jag blev trakasserad av sjukvårdspersonal, något jag borde direkt ha anmält till HSAN, men kände inte till att den möjligheten fanns. Sedan har jag träffat fler kvinnor med liknande skräckhistorier och bestämde mig att göra något åt det. Jag har faktiskt skapat en hemsida på Facebook, men ingen blogg än:
http://www.facebook.com/group.php?gid=106640816030022
Jag är här och kommenterar ibland när jag känner att det behövs en annan perspektiv.
Jag är inte emot amning i sig, jag tycker alla som vill amma ska få göra det var, när och hur länge de vill och få all stöd och hjälp de behöver. Jag vill att samhället ska visa respekt och tolerans för att det finns kvinnor som inte ammar, och att det är OK. Jag vill att amningspolitiken ska ändras så att kvinnor även får fritt tillgång till information om ersättning från sjukvården. Jag hoppas på en framtid där alla får mata sitt spädbarn på det sättet som passar dem bäst och inte trakasseras för sitt beslut.
Hälsningar,
Andrea Nord :)
Andrea, jag ville amma när jag fick barn för 10 månader sedan men fick inte stöd av sjukvården över huvud taget för att kunna göra det. Någon amningshets har jag inte sett tillstymmelse till. Däremot mycket uppmuntran att ge upp amningen och istället ge bröstmjölksersättning. Tack vare Amningshjälpen har jag kunnat amma i 10 månader och vill gärna fortsätta länge till.
Jag ägnar mig inte åt att kommentera inlägg på forum som stödjer de som vill flaskmata. Det skulle aldrig falla mig in att göra något sådant. De som flaskmatar gör sitt val och jag gör mitt när jag väljer att amma.
Om du har råkat ut för vårdpersonal som inte respekterar ditt beslut att inte amma så tycker jag att det är sorgligt. Men belasta inte Amningshjälpen och den här bloggen för det.
Var god och respektera oss som vill amma och som behöver stöd av Amningshjälpen för att kunna göra det.
Precis så tycker jag också, bra formulerat!
"jag tycker alla som vill amma ska få göra det var, när och hur länge de vill och få all stöd och hjälp de behöver. Jag vill att samhället ska visa respekt och tolerans för att det finns kvinnor som inte ammar, och att det är OK. Jag vill att amningspolitiken ska ändras så att kvinnor även får fritt tillgång till information om ersättning från sjukvården. Jag hoppas på en framtid där alla får mata sitt spädbarn på det sättet som passar dem bäst och inte trakasseras för sitt beslut."
Fast jag misstänker att jag är mer skeptisk än du till hur fri och opartisk ersättningsinformationen skulle bli om den inte var rätt strikt reglerad (i hur opartisk och faktabaserad den skulle vara, inte när man skulle få ta del av den eller något sådant dumt) och jag misstänker att jag ser ett större behov än du av att öka på amningskunskaperna och empatin inom vården och amningsacceptansen i samhället. Acceptansen överhuvud taget i samhället förresten.
Jag tror att alla som skriver på den här bloggen håller med dig dessutom.
Helammande stockholmsmamma: Jag är själv en förortsmamma, har bott många år i Rågsved där jag trivts väldigt bra och också helammat och ammat länge. Jag kommenterade statistiken som finns. Jag vet också att det finns mammor i min förort som ammar och känner sig ensamma om det, såpass mycket att de väljer att sluta, och det gör mig ledsen att de väljer att sluta på grund av omgivningen. Jag blir arg över att man har större chanser att lyckas om man är en mamma från Lidingö som vill amma. Jag tycker inte att det är fel att erkänna att till exempel Rågsved och andra förorter som har många låginkomsttagare och nyanlända flyktingar inte får det de behöver. Jag tycker inte att jag på något sätt uttalade mig negativt utan snarare ville påtala en orättvisa. Det handlar inte om att mammor som ammar är duktiga eller tvärtom, det handlar om resurser att få ta egna beslut.
Förresten så betyder "mindre bemedlade" att de har mindre resurser. Det som du trodde du läste utav min kommentar la du nog dit själv.
Skicka en kommentar