onsdag 28 december 2011

Toplessbadande och amning

Av Marit Olanders

Innan ni börjar läsa vill jag för säkerhets skull påpeka att nedanstående inte är något som "Amningshjälpen tycker" utan min högst personliga fundering. För övrigt är allt som skrivs på bloggen och i kommentarsfälten personliga funderingar, om inte annat anges. Hursomhelst:

I mitten av 1980-talet var det vanligt att kvinnor badade topless, dvs utan bikiniöverdel, på svenska stränder. Det förekom bland kvinnor i alla åldrar, även om det kanske var vanligast bland yngre. Man fick snygg solbränna utan vita märken och streck och framför allt var det en mycket skönare känsla att bada utan bikiniöverdel, som ju dessutom ofta har svår att sitta rätt om man plaskar och leker, hopppar i från bryggan, gör kullerbyttor och så vidare. Runt 1986 nådde toplessbadandet sin kulmen och sedan försvann det på 90-talet.

Vi som var 15-20 år 1986 var 25-30 år tio år senare, 1996. I den åldern får många kvinnor i Sverige sitt första barn. Många som fick barn under de år på 90-talet då amning var som allra vanligast i Sverige hade alltså förmodligen badat topless på 80-talet och om de inte hade gjort det själva så hade de åtminstone sett en massa kvinnor på stränderna ogenerat tillbringa hela dagarna endast iklädda bikinibyxor.

Jag vill på intet sätt förringa betydelsen av Amningsvänliga sjukhus-initiativet med 10 steg till lyckad amning. Jag tror det var helt avgörande för att så många fick amningen att fungera så bra under 90-talet. Men kanske amningen också fick en extra skjuts av att det levde kvar en idé om att det egentligen inte var så konstigt att visa brösten offentligt? Debatten om offentlig amning, och aversionen mot den, har ju kommit på senare år.

Stämmer det om man vänder på det, att kvinnor som själva fötts under 1980-talet, och inte upplevt allmänt toplessbadande som vuxna, är mindre bekväma med att blotta brösten för amning?

tisdag 27 december 2011

Julbio: Pappors hyllning till mammor

Av Marit Olanders

Att sång och dans kan vara kraftfulla hjälpmedel om man vill trösta ett barn när mammans bröst inte är i närheten visste vi. En pappa skrev en egen sång till sin dotter som han sjöng när hans kvinna behövde ta ett bad eller vila en stund. Lägg också märke till amningsskrattet när boobsen sen väl närmar sig.

måndag 26 december 2011

Hon är min första och sista kvinna

Av Eva-Lotta Funkquist

"It takes a village to raise a child" är ett afrikanskt ordspråk och säkert så sant som det är sagt. Men i Sverige bor vi inte i byar där invånarna hjälps åt att ta hand om barnen. Istället blir vår livspartner ganska avgörande, åtminstone av största vikt, för att våra barn ska få en bra uppväxt. I jämställda förhållanden ammas det t.ex. mer (att amma är en krävande uppgift och ofta behövs stöttning för att mamman ska klara av den). Men tyvärr är det ofta så att den som är dysfunktionell i sin föräldraroll dras till andra som är lika dysfunktionella. Kaka söker maka och man trivs väl ofta i den värld man känner till och där man förstår koderna, hur destruktiva de än är.

Men ibland bryts mönster, och den som inte har någon positiv föräldrabild alls kan ändå fungera alldeles utmärkt som förälder. Kanske handlar det många gånger om att välja en partner som kan kompensera för ens egna brister. Som kan fungera som rollmodell och kompass i kanske det svåraste som vi som människor företar oss: to raise a child.

Jag läser om Zlatan i Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse. Hans uppväxt är på alla sätt dysfunktionell. Hans mamma slog honom ständigt med tillhyggen och pappan var svårt alkoholiserad. Det saknades nästan alltid mat i hemmet och Zlatan kunde bara äta sig mätt i skolan. Även om han själv inte anklagar så är hans uppväxt så full av brister att andra vuxna som funnits runt Zlatan, och som nu läser hans bok, har all anledning att skämmas; varför såg så få och varför gjordes så lite?

Men Zlatan har mot alla odds lyckats, hans liv är i alla stycken en osannolik framgångssaga. Han har också valt en kvinna till sina barn som fungerar. Jag har tänkt på det här förut och det låter lite osannolikt, men vissa män tycks, trots att de knappast borde, ha en inbyggd respekt för kvinnor. Den finns där som en sorts självklar vägvisare som får dem att välja "rätt".

Zlatan är inte bara en fotbollsspelare, han är ett varunamn, och sådana ska säljas. Det gäller att ha en image som slår. Han pratar mycket, men säger själv att orden bara kommer; många saker han har sagt har blivit berömda, trots att det aldrig varit planerat. Om sin familj är han dock fåordig. Men han öppnar sig lite för den spanska tidningen El Pais. Om sin sambo Helena säger han:

"Hon är listig, trevlig och mycket intelligent" och han fortsätter "Hon är min första och sista kvinna. Jag säger det bara en gång."

Tillåt mig gissa, det där var värt några miljoner. Och få rådgivare i världen, om han nu istället hade valt att anlita sådana, hade fått till det bättre!

söndag 25 december 2011

WHO:s tillväxtkurvor rekommenderas i USA

Av Marit Olanders

WHO:s tillväxtkurvor skiljer sig från andra kurvor genom att de visar hur barn bör växa, inte bara ett genomsnitt av hur barn i en befolkning växer. Barn växer på olika sätt med olika kost och andra förutsättningar. Därför har WHO följt tillväxten hos 8000 barn till ickerökande mammor i familjer som har det gott ställt, i både rika och fattiga länder. Barnen har ammats hela det första året. Därför visar WHO-kurvorna ammade barns tillväxt; först en brant uppgång och sedan en avplanande kurva. Ritar man in ett ammat barns viktutveckling på WHO:s kurva blir det ingen amningspuckel de första månaderna och det ser inte ut som om barnet är lite för smalt därefter. WHO har bestämt att amning är normen för små barns växande mot vilket alla andra uppfödningssätt ska mätas. Amning är regeln, inte undantaget.

Nu har USA bestämt sig för att rekommendera WHO:s kurvor för barnets första två år. Kanske det kan skicka en signal till svenska myndigheter. Jag har intervjuat tongivande läkare inom barnhälsovården till Amningsnytt och de har sagt att visst är WHO-kurvorna intressanta men de vill inte sluta rekommendera svenska kurvor till svenska barn. Det är bara det att de svenska kurvorna har ritats efter barn som är födda 1974 eller 1981, och tar verkligen inte i beräkning om barnen ammades. Det var bara en ytterst liten andel av barnen som föddes de åren som hade amningen kvar vid ettårsdagen. 1974 var det bara några få procent av alla barn som ammades vid sex månader.

Sverige har fått kritik för att vara alltför följsamma gentemot USA i sömnrådgivningen. Nu hoppas vi i alla fall de är konsekventa i sin följsamhet och ändrar inställning till viktkurvor. Då kanske föräldrar till normala, ammade, smala barn äntligen slipper få rådet att dra ner på amningen för att barn ska få aptit på "riktig mat".

fredag 23 december 2011

Julens drink med sommarens minnen

Av Eva-Lotta Funkquist

Alex Schulman presenterar julens drink. Med väldigt avslappnad inställning. Tre fjärdedelar har för övrigt väldigt avslappnad inställning, medan en fjärdedel försöker piska upp stämningen. Var på tre fjärdedelarna verkar reagerar med: error, no such entry, try again.

Tack Amanda Schulman, för den pumpningen, den piggade upp!

söndag 18 december 2011

Söndagsbio: Förebygga och häva mjölkstockning

Av Marit Olanders

Det är en vitt spridd uppfattning att man får mjölkstockning av att bli kall. Många kvinnor hävdar att de har fått mjölkstockning efter att de har blivit nerkylda. Det är deras upplevelser och hjälper det att man håller sig varm så finns det ju ingen anledning att låta bli. Men man har inte kunnat visa vetenskapligt (än) att kyla orsakar mjölkstockning.

Man kan också tänka på mjölkstockning på ett helt annat sätt, som att det har blivit stopp i en mjölkgång så att mjölken inte kommer ut. Kvinnor har mellan 4 och 18 mjölkgångar som mynnar i bröstvårtan och sedan grenar sig inåt bröstet och uppåt armhålan och slutar i de mjölkproducerande alveolerna. Man kan få mjölkstockning av en rad olika fysiska anledningar, bland annat följande:
  • Barnet har föt litet tag om bröstet och kan inte stimulera alla mjölkgångarna.
  • Kvinnan begränsar amningen så att barnet inte får amma färdigt i sin egen takt.
  • Kvinnan begränsar amningen genom att amma för sällan.
  • Mynningen i en mjölkgång täpps til av en s k white spot
  • Något i kvinnans klädsel, en bygelbehå eller en tajt topp, klämmer åt en mjölkgång och gör att mjölken inte kan lämna bröstet. Även att sova länge på mage eller ha en bärsele som klämmer åt bröstet kan leda till mjölkstockning.
Symptom på mjölkstockning är att en del av bröstet ömmar, blir hårt, kanske rött och varmt. Det första och viktigaste man bör göra om man får mjölkstockning är att se till att mjölken kan lämna det stockade området. Kan den inte det kan det leda till värre besvär. Du vet att du har mjölkstockning när du vill amma oftare än barnet stod det i en gammal Amningsnytt.

För att barnet ska komma åt just det stockade området kan man behöva prova lite nya amnignsställningar. Bäst stimulerat lär det stockade området bli om barnet har underkäken på det hållet. Får man inte barnet att amma s¨å mycket osm man vill kan man handmjölka bröstet, t ex i duschen. Den ömma känslan ger med sig när mjölken kommer ut. Den klingar successivt av och om den itne gör det så sök vård.

Amningsbloggens söndagsbio visar idag Ammehjelpens eminenta film om "tilstoppede melkeganger" med en rad olika amningsställningnar som kan göra nytta vid mjölkstockning i olika områden i bröstet:

Ny bok om amning 2012!

Av Marit Olanders

Jag ska berätta en sak för er. Det står redan på Facebook, så det är officiellt, men kanske inte alla har sett det.

Jag håller på och skriver en bok om amning. Den heter Amning i vardagen och handlar om amning efter att man har kommit hem från sjukhuset, om små och stora utmaningar man kan bli ställd inför i vardagen.

Titeln är vald med omsorg. Jag vill bort från amning som något högtidligt, speciellt och mysigt. Alla amningar är verkligen inte mysiga. De pågår verkligen inte i en avskärmad bebisbubbla utan sker samtidigt som livet rullar på runt omkring. Ofta är amning något man bara gör, som en självklar del i vardagen.

Framför allt vill jag bort från uttrycket ”bröst är bäst”. Det har visat sig göra mer skada än nytta. Amning har kommit att uppfattas som något litet extra som ger guldkant på tillvaron, kanske t o m något pretentiöst, som inte egentligen behövs.

Jag vill att det ska finnas en nertaggad bok om amning. En bok där ord som "bäst", "viktigt" och "optimalt" är mer sällsynta än "helt okej" och "om du vill". Delamningen ökar i Sverige och därför finns ett utförligt kapitel om hur man kombinerar amning med bröstmjölksersättning och/eller annan mat.

Amning i vardagen visar på möjligheter snarare än begränsningar och jag hoppas att boken ska stärka föräldrar i deras föräldraskap.

Kom in på Facebook och gilla Ny bok: Amning i vardagen!

torsdag 15 december 2011

Länktips: Bilder på barnets position och tag om bröstet

Av Marit Olanders

Mångsidiga Sagogrynet publicerar egenhändigt skapade teckningar på hur barnets position vid bröstet påverkar taget om bröstvårtan. Jag har haft förmånen att se film inifrån barns munnar under pågående amning, på en föreläsning med en läkare från University of Western Australia i Perth. Filmen var gjord med ultraljusteknik och man såg verkligen hur långt in i munnen bröstvårtna låg. Faktiskt ännu lite längre in än hur Sagogrynet har ritat det, ända bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen. KLänn efter med tungan var din egen övergång är och betänk att spädbarn visserligen har mindre mun men att övergången till mjuka gimmen ligger längre bak i munhålan än på vuxna.
Har barn ytligare tag finns risken att bröstvårtan kläms mellan hårda gommen och tungan, med smärta och risk för sår hos mamman som följd.
Länk till Sagogrynets inlägg här.

Fast i föräldrafällan?

Av Marit Olanders

Karolina Stenström skriver i ETC om hur nyblivna föräldrar tenderar att positionera sig som än det ena, än det andra och fördöma andra föräldras val. Hon menar att det är bristande lyhördhet från BB:s BVC::s sida, inte minst vad gäller amning och bröstmjölksersättning, som gör att föräldrar blir osäkra på sig själva, vilket i sin tur leder till att de kritiserar andras val.
Så här står det bland annat:

Det är så synd att det blir en slags kamp mellan flaskmatnings- och amningsföräldrar för det tar fokus från det egentliga problemet, vilket är att det finns personal som inte är uppdaterade om vad som gäller för flaskning och amning och framför allt inte är lyhörda för vad föräldrarna vill. BVC ska syssla med friskvård, inte sjukvård, och vara försiktiga med att lösa problem som föräldrarna inte uttryckt. Det gör föräldrar osäkra och min gissning är att det är därför många positionerar sig så kraftigt i sitt amnings- eller flaskningsläger.

Det är inte oro man behöver som förälder, slår Karolina Stenström fast, det är närhet och någon som lyssnar. Det löser de flesta problem.

Läs hela krönikan här.

Blombudet var här

Av Marit Olanders

Lantbrevbäraren hade med sig ett blombud. Med kalla fingrar öppnade jag paketet.
Det var mörkröda gerberor, vitt fluff och gröna blad. På ett inplastat kort stod:

"Tack för allt arbete med Amningsbloggen. Ha en härlig jul önskar Amningshjälpens styrelse"

Tack för er omtanke, styrelsen. Jag blev jätteglad.

Och tack alla läsare och kommentatorer som är med och gör Amningsbloggen till vad den är. God jul på er!

tisdag 13 december 2011

Som Fan läser bibeln

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland när man diskuterar med företrädare till femminutersmetoden så kommer argumentet upp att barn tål mycket mer än vi tror och att barn har en otrolig förmåga till läkning. Senast detta hände så hävdade en person att hon fann stöd för det här resonnemanget hos en författare, nämligen Tor Wennerberg och jag antar att hon menade hans bok "Vi är våra relationer". Jag har också läst Tor Wennerbergs bok och för mig är det smått obegripligt hur någon kan finna stöd för femminutersmetoden i hans resonnemang.

Tor Wennerbergs bok "Vi är våra relationer" handlar om desorganiserad anknytning och mentalisering.

I högriskmiljöer har 80 % av barnen s.k. desorganiserad anknytning, d.v.s. en dysfunktionell form av anknytning. Dessa barn lever i ett permanent dysreglerat rädslosystem, det har kallats för "fright without solution". Men, kanske än mer skrämmande, i lågriskgrupper (medelklass) har så många som 15 % av alla barn i vissa undersökningar också s.k. desorganiserad anknytning och alltså en kollapsad anknytningsrelation (d.v.s. var sjätte barn).

Anknytningspersonen är barnets säkerhet. Det är till den barnet flyr som skydd mot alla faror, men om anknytningspersonen är skrämmande och övergivande uppstår en olöslig biologisk paradox. Barnet är inte rustat för att klara detta. Lösningen blir dissociation, en form av försvar som väl närmast kan beskrivas som att barnet splittrar sitt sinne för att stå ut med smärtan. Den olösliga paradoxen har flyttat in i barnet.

Mentaliseringsbaserad terapi syftar till att hjälpa barnet (eller den vuxne) att övervinna fobin (barnet vill vidmakthålla försvaret) som hon eller han utvecklat för mentalisering (d.v.s. ett helt sinne).

Barn och vuxna kan ibland läka psykiskt, men det kan ju aldrig någonsin vara ett argument för att barn kan tåla femminutersmetoden. För mig blir resonnemanget ett exempel på "som Fan läser Bibeln".

måndag 12 december 2011

Ingredienser i bröstmjölk och bröstmjölksersättning

Av Marit Olanders

Det var först på 1950-talet som man började få kläm på näringssammansättnignen i mänsklig mjölk. Sedan dess har fler och fler ingredienser upptäckts. Att spädbarn i stor skala fått bröstmjölksersättning i stället för bröstmjölk har kallats "världens största experiment på människor utan kontrollgrupp". När Henri Nestlé, en tysk som handlade med senap, spannmål och oljelampor, i mitten på 1800-talet började koka ihop farine lactée, vetemjöl och komjölk, hade han ingen aning om vad det var han skulle efterlikna.

Nu vet man mer, men om ingredienslistan är komplett nu kan man inte veta. Några studenter på en amningsutbildning i Kanada gjorde en sammanställning i alla fall. Du hittar den här.

söndag 11 december 2011

Barn flyr till, inte från

Av Eva-Lotta Funkquist

Under andra värlskriget bombades London av tyskarna i det så kallade blitzen. Anna Freud och Dorothy Burlingham var två psykoanalytiker som tog hand om barn som evakuerades till säkerhet, utan sina föräldrar. Efter kriget följde man upp hur barnen mådde. Resultatet kom att förvåna. Barnen som upplevt blitzen, och alltså levt under dödshot, men bott kvar hos sina föräldrar, mådde bättre än barnen som evakuerats till en fysisk trygghet. Barnen upplevde just separationen från föräldrarna som det största hotet.

Vad som ett barn upplever som skrämmande kan snudd på förefalla ologiskt för en rationell vuxen. Knappast något kan väl vara fysiskt säkrare och ofarligare än att sova i en spjälsäng?

Det mänskliga anknytningsbeteendet har formats under flera miljoner år. Historiskt sett är separation från vårdgivaren bland det mest kraftfulla hot ett barn kan utsättas för. Det här gör att ett barn som lever under hotet av flygbombningar eller svält eller mitt bland krigande soldater faktiskt upplever sig som relativt sett tryggare än ett barn som evakuerats utan sina föräldrar. Som som anknytningsteorins förgrundsgestalt John Bowlby uttryckte det; barn flyr till, inte från.

Den medfödda rädslan för separation gör att uppfostrings- och sömnmetoder, som innehåller någon form av separation, blir oerhört skrämmande för barnet. Och det är därför som barnhälsovården inte ska rekommendera dem...

Söndagsbio: Göra eget tillmatningsset

Av Marit Olanders

Tillmatningsset är ett alternativ till nappflaska som inte stör amningen. Då går det en tunn sond från en flaska med exempelvis bröstmjölksersättning i fram till bröstet. När barnet suger på bröstet får det mat via sonden. Hur det kan se ut visar Ammehjelpen här.

Det finns tillmatningsset att köpa men man kan också göra ett eget av en nappflaska och en sond.


Man behöver också en 20 ml spruta som passar sondens fattning till att göra sonderna rena direkt efteråt. Spruta kallt vatten och sedan luft genom sonderna. En gång per dygn sköljs sonderna med kokt vatten och luftas sedan. Sond och spruta bör bytas en gång per vecka.

Amning och inskolning på dagis

Av Eva-Lotta Funkquist

Ibland får vi frågor till Amningshjälpen om återgång till arbete, inskolning på dagis och amning. Hur ska man göra med amningen då? Några generella svar finns det naturligtvis inte. Men vi kan ändå berätta att den här amningen upplevs som den bästa av många mammor. De tycker att amning är ett suveränt sätt att varva ned då man varit borta från varandra i flera timmar. Med hjälp av amning kan man avleda och lösa konflikter och amning är ett fiffigt sätt att få till ett snabbt mellanmål innan man når hemmet. Och har man nått hemmet kan man kanske läsa posten och amma samtidigt. Nattningen går enkelt och barnet börjar få ett språk och börjar sätta ord på sin amning. Oftast helt andra ord än de vedertagna.

Ibland får vi tyvärr också höra att daghemspersonalen kommit med negaitva kommentarer kring amningen av den här sorten: "Det blir enklare att skola in om ni avslutar amningen först". Råd och kommentarer av den här typen är baserat på personligt tyckande och inget annat och ska naturligtvis inte yppas till föräldrar i barnomsorgen. Om du ändå får höra det, vänd dig till förskolans chef, hälsa från mig och upplys om att ett fortbildningsbehov föreligger.

lördag 10 december 2011

Hudkontakt spar energi

Av Marit Olanders

En kommentator berättade nyligen att BB-personalen ville tillmata hennnes barn trots att det enligt henne inte behövdes. Det är känt att det sker för mycket tillmatning på oklara grunder på BB-avdelningarna.

Ett sätt att minska behovet av tillmatning kan vara att hålla sitt barn hud mot hud i stället för att lägga det i babysängen. Hud mot hud håller barnet värmen och spar energi. Eller omvänt, ligger barnet för sig själv i en säng gör det av med onödigt mycket energi på att hålla värmen.

Kanske är de relativt små mängderna råmjölk man har de första dagarna avpassade till att barnet inte ska behöva hålla värmen av sig själv utan hållas i föräldrarnas famn.

fredag 9 december 2011

Vinterkräksjukan är här

Av Marit Olanders

Lagom till jul kommer årets vinterkräksjuka.

Vare sig man som ammande mamma själv insjuknar eller ej så bildar man antikroppar mot viruset, som också går över i ens mjölk. Ens ammade barn får alltså ett aktivt skydd mot just det aktuella viruset - och en hel massa andra ämnen som också skyddar dess kropp på olika sätt, vart och ett för sig och tillsammans.

Ibland hör man historier om att hela familjer insjuknar, utom just det ammade spädbarnet. Naturligtvis kan det vara en lycklig slump, men det kan också bero på amningen. Den möjligheten kan man aldrig räkna bort. Helamning ger störst skydd, men delamning är också bra.

Det är bra att fortsätta amma om man själv blir sjuk, för att förebygga att ens bebis insjuknar.

Ett ställe där vinterkräksjuka sprids som löpeld är på förskolorna. Värst drabbade av smittotrycket på fölrskolorna är antagligen de yngsta barnen. Därför kan det vara en bra idé att ha kvar amningen också när barnet börjar på förskolan. Föräldrar till ammade barn vabbar mindre.

torsdag 8 december 2011

Nyaste amningsmyten

Av Marit Olanders

"Vården blir bara bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor" kunde man höra på Aktuellt i höstas. Vips var det en sanning som började dyka upp lite varstans - att i Sverige finns bra information och bra stöd åt kvinnor som vill amma.

Visst hade det varit enkelt för alla om det var så. Enkelt att amma och enkelt att klaga på amningshetsen om man inte ville, men kände sig tvingad.

Att vården blir allt bättre på att stödja ammande mammor är ett uttalande som är så verklighetsfrämmande att Aktuelltredaktionen borde skämmas och läsa på om research, till exempel:

  • Inte sedan 2003 har ett BB kunnat utses som amningsvänligt.
  • Inte sedan 1990-talet har BB-avdelningar generellt varit amningsvänliga. Redan under 2000-talets första år började BB-avdelningar plocka ner sina diplom om amningsvänlighet eftersom de märkte att de inte höll måttet, och brist på resurser och intresse stoppade fortsatt kvalitetssäkring i amningsfrågor.
  • Skyddet för amning har blivit sämre sedan Socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2, den svenska tillämpningen av WHO-koden, slutgiltigt gick i graven 2008.
  • Många mor-barn-par utsätts för åtgärder som inte är i enlighet med evidens och beprövad erfarenhet:
  • Vart fjärde barn tillmatas med bröstmjölksersättning på BB, trots att bara vart tionde barn skulle behöva det.
  • Hur många mor-barn-par som utsätts för hands on-teknik där vårdpersonal grabbar tag i mammans bröst och barnets nacke och trycker ihop dem, är okänt men det är kränkande för mammor och skrämmande för barn och kan leda till amningssvårigheter.
  • Många barn tillmatas med bröstmöjlksersättning om viktkurvan planar ut, trots att det inte behöver vara något fel och utan att man försöker åtgärda något i amningen.
  • Många mammor tvingas ge upp amningen, inte för att de själva vill utan att de har fått så kassa råd.

onsdag 7 december 2011

Han tror att han är bäst

Av Eva-Lotta Funkquist

Familjen Ingrosso bär på ett svart arv. Av våld, missbruk och svek. Maria Kuhlberg är skådespelerska och har nu gjort en film (Han tror han är bäst) om två av sina släktingar, hennes två morbröder Carmine och Aldo Ingrosso, som sedan barnsben varit dödsfiender. Man anar att Maria har fått nog. Nu ska arvet brytas. I början av filmen deklarera hon; de ska bil sams.

Hon är liten och späd. Maria lyssnar, förklarar, argumenterar, ifrågasätter och hytter med fingret i sina morbröders ansikte. Många gånger med den lille sonen i famnen. Hon pratar och vaggar samtidigt sonen. Han somnar. Maria ammar och lyssnar på sin bittra morbror på anstalten.

Morbröderna blir sams. Hämndcirkeln är bruten och kanske också det svarta arvet. Marias söner kommer nog att få ett liv utan hat. Sluttexten rullar; hämnd är en lat form av sorg, men hon är inte lat, Maria. Hon är faktiskt bäst.

torsdag 1 december 2011

Jag gillar Wikipedia

Eva-Lotta Funkquist

Jag tycker att det är något oerhört tilltalande med Wikipedia. Alla människor som är skrivkunniga och har tillgång till internet kan redigera texter och har därför chans att sprida det som intresserar dem på Wikipedia. Det som är så fascinerande är att kvaliteten är så hög. Jämfört med många läroböcker i samma ämne är oftast kvaliteten bättre på Wikipedia. Jag har skrivit om det förut.

Förresten, kolla här. Hittar ni några fel?