söndag 29 januari 2012

Grattis nya hjälpmammor!

Av Marit Olanders

Under helgen har Amningshjälpen fått inte mindre än 9 nya hjälpmammor!

Hjälpmammorna, företrädesvis från norra Sverige, och några handledare samlades i Umeå och gjorde provet som alla hjälpmammor måste klara. Provet består av tre delar, en faktadel, fallbeskrivningar och lite frågor på officiella riktlinjer m m. Man får slå upp i litteratur medan man skriver.

Här är några av frågorna:

Rita en skiss av ett bröst i genomskärning med de viktigaste delarna för mjölkproduktion utsatta.


b) Beskriv hur mjölkproduktionen går till och vad som kan öka respektive minska mjölkproduktionen.


c) Beskriv hur utdrivningsreflexen fungerar och vad som kan störa respektive stimulera utdrivningsreflexen.




Beskriv hur bröstmjölkens sammansättning varierar när det gäller fett, protein och laktoshalt


a) under ett amningstillfälle


b) från en månad till ett år


Hur bemöter du en mamma när grundproblemet inte är amningen, även om det är den som krånglar, utan annat i mammans omgivning som i sin tur påverkar amningen?


En mamma med ett fyra månader gammalt barn har bestämt sig för att sluta amma. Hur bemöter du henne? Hur kan du stötta henne för att hon ska känna sig nöjd med sin insats?


Sent en kväll ringer en mamma med följande problem: Ibland när jag skall amma släpper mitt barn bröstet och skriker och sen vill han inte ta bröstet igen. Jag får hålla på länge och försöka truga honom. På nätterna är det nästan aldrig några problem, då ligger han lugnt hos mig och suger, men på dagarna blir det ofta så här.


Varför? Vad kan jag göra?



Ta del av WHO-koden - Beskriv syftet med den internationella koden.

Läs mer om att bli hjälpmamma här.

Mjuka upp spända bröstvårtor

Av Marit Olanders

Den första tiden efter förlossningen kan det hända att brösten blir enormt utspända och hårda. Man kan tro att det är mjölk som har "runnt till" som spänner ut brösten men ofta är det faktiskt som de svullnar. Svullnaden kan göra att barnet får svårare att ta tag och att man har svårare att släppa ifrån sig mjölken. Får man då rådet att mjölka ur lite mjölk med pump för att lätta på trycket kan det göra att svullandne blir värre.

I stället kan man göra ett mottryck mot bröstvårtan med fingarna, Cottermans grepp, precis innan man ammar. Man håller fingrarna lätt böjda, på jämnt avstånd från varandra, och trycker sedan in dem mot bröstkorgen runt basen på bröstvårtan. mna hålelr kvar fingranra (med kortklippta naglar) i en minut eller så. mna kan nynna på en barnvisa under tiden, hellre än att se på klockan, vilket kan vara stressande.

Trycket gör att överskottsvätska flyttas bakåt och inåt. Banret kan lättare ta ett tillräckligt stort tag och amma mer effektivt och mjölken komemr lättare ut.

Räcker det inte med ena handens infgrar och en minut kan man trycka med fler fingraro ch under upp till tre minuter, enligt Jean Cotterman. Mer finns att läsa på Amningshjälpens hemsida.

lördag 28 januari 2012

"Är han snäll?"

Av Marit Olanders

Liksom många andra mammor får Lisa Hassan Scott ideligen frågan om hennes son är snäll, eller på engelska, good.

Frågan betyder "Sover han på nätterna?" "Skriker han?" "Krånglar han?" Att sova i ett sträck hela nätterna betyder snäll fast det går emot den biologiska normen för små barn. Den ålderdomliga regeln barn ska synas men inte höras gäller fortfarande för de allra minsta.

Är det så vi vill uppfostra våra barn? Vill vi att de ska bli anspråkslösa och självutplånande, eller vill vi att de ska ta plats och rtäkna med att folk lyssnar på vad de har att säga?

Nej, spädbarns moraliska vandel har inget med deras sömnmönster att göra. Spädbarn är beroende av vuxna för att överleva. Spädbarn måste uttrycka vad de behöver och kan sedan bara vänta och hoppas på att föräldrarna fyller dess behov. Gör föräldrarna det, om barnet känner sig sett, bekräftat och älskat, så växer en trygg anknyting så småningom fram.

Spädbarn behöver göra sig hörda för att säga till att de behöver ammas. Det är inte bra att ha för långa sovpass, det kan göra att mjölkproduktionen inte får den skjuts den skulle behöva. Mjölk och barn är båda anpassade för täta amningar. Ett "snällt" barn som sover långa pass kan vara för svagt för att påkalla skrika och verkligen behöva äta med mycket tätare mellanrum.

fredag 27 januari 2012

Utdrivningsreflexen

Av Marit Olanders

Oxytocin
När ett barn tar tag och ammar går en signal via nerver till mammans hjärna, och som börjar frisätta hormonet oxytocin. Oxytocinet får musklerna runt mjölkgångarna inne i bröstet att dra ihop sig och släppa ut mjölken. När trycket i mjölkgångarna minskar känner frisätts hormonet prolaktin som sätter igång mjölkbildningen.

Man märker att utdrivningsreflexen har gått igång på att barnet övergår från snabba korta sugtag till längre, djupare sugtag där det sväljer på varje eller vartannat sugtag. Man kan känner hur det spänner till eller sticker i bröstet och särskilt i början kan det lediga bröstet sympatiläcka. Man kan också känna sig akut törstig när utdrivningsreflexen startar.

Oxytocin är ett lugn och ro-hormon som utsöndras vid all välkommen kroppskontakt människor emellan. Sex, barnafödande, amning och massage är några av de aktiviteter som ökar oxytocinnivåerna i oss. Även att äta gör att oxytocinnivån går upp.

Utdrivningsreflexen och stress
Kerstin Uvnäs-Moberg, som har forskat mycket om oxytocin, menar att lugn och ro-systemet i kroppen är lika viktigt för oss som dess motsats, kamp och flyktsystemet. Rent praktiskt i amning betyder det att utdrivningsreflexen kan vara känslig för stress.

Är man stressad kan utdrivningsreflexen haka upp sig. Barnet suger de korta sugtagen, men det kommer inte någon mjölk. Då händer det att barnet släpper bröstet och skriker.

Stressad kan man vara av många anledningar, som att ha mycket att göra och svårt att varva ner. Men också att det gör ont att amma och att man har sår kan göra att man får svårare att släppa mjölken ifrån sig. Då får man börja felsöka och se om man kan göra något som får barnet att ta ett större tag - ändra ställning, hålla barnet närmare sig Eller vinkla upp det så att det ligger med kroppen vänd mot en och inte platt på rygg. Eller se till så att det kan böja huvudet bakåt för att ta bröstet, tänka hakan I, näsan FRI.

Att ha ett ledset barn kan vara otroligt stressande, och har man otur kan man hamna i en ond cirkel, med ledset barn, krånglande utdrivningsreflex och ännu mer ledset barn.

Hjälpa utdrivningsreflexen på traven
Man kan förebygga att barnet blir ledset genom att lära sig tolka dess tidigaste amningssignaler, som att det bara öppnar munnen, smackar med läpparna eller för handen till munnen. Att amma så ofta det går, varje timme eller oftare gör att barnet inte hinner bli lika vrålhungrigt mellan amningarna. Det är också mer förlåtande, varje amning är inte en så stor grej, där allt måste klaffa.

Man kan också behöva se över sitt liv och inte ta på sig för mycket. Det är lätt att tro att man ska hinna massor när man tror att man bara går hemma.  Men man har ju faktiskt föräldraledigt för att ta hand om barnet, och det kan ta sin tid, särskilt i början. Man ger inte heller amningen optimala förutsättnignar om man sitter som på nålar varje gång man ska amma och tänker på allt man inte får gjort. Ommålning och andra stora projekt kan behöva läggas på is ett tag. Ta inte heller på dig allt hushållsarbete bara för att du är hemma om dagarna. Låt amningen ta plats!

När mjölken inte kommer
Lägger du barnet vid bröstet men det släpper och skriker för att det inte kommer någon mjölk, förutom de första dropparna, så lägg upp det mot din axel och gå med det fram och tillbaka, så lugnar det sig antagligen.
Ha gärna minimalt med kläder på dig och ditt barn eftersom hudkontakt också främjar oxytocinutsöndringen. eller så bär partnern barnet medan mamman mjölkar ut någtra droppar för hand (några droppar brukar man alltid få ut, även om det inte sprutar ut mjölk).
Ge barnet mjölken med en sked (t ex) för att hålla det lugnt när du prövar att lägga det till bröstet igen.
Ta några djupa andetag, sätt på lugn musik eller att prova att göra en inre bild av att utdrivningsreflexen går igång. Massage i nacke och axlar kan också vara skönt.

För kraftig utdrivningsreflex
Ibland släpper och krånglar barn vid bröstet för att utdrivningsreflexen är för stark och barnet blir skrämt av det starka mjölkflödet. Då kan det hjälpa att ligga ner och amma i stälelt för att sitta upp och ofta hänger det också ihop med överproduktion av mjölk. Läs mer om det här.

torsdag 26 januari 2012

Vad amning och matte har gemensamt

Av Marit Olanders

För att få lärarexamen, åtminstione för yngre åldrar, är det obligatoriskt att ha läst minst 15 högskolepoäng (=10 poäng av den gamla sorten) matematik. Det innebär att många som aldrig egentligen hade trott att de skulle läsa matematik på högskolenivå faktiskt gör det.

Medvetenheten om matematik behöver höjas inom både förskolan och skolan. Möter barn tidigt matematik under lustfyllda former så får de ett matematiskt tänk och matte blir inte så omöjligt under skolans senare år, är tanken ungefär. Matte är ämnet som man älskar eller hatar. Antingen tycker man att matematik är viktigt, men något som andra får syssla med, eller så hatar man matte och ser ingen användning alls för det i vardagen.

Man kan fundera över allt detta mattehat. Det har funnits en inställning inom skolan att matematik "är så svårgenomträngligt för många elever att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat", vilket en svensk matematikprofessor lär ha sagt. Många kan peka ut ett speciellt tillfälle i sin skolgång när de upplever att de stängdes ute från matematikämnet. Från att ha varit kul blev matte svårt, tråkigt - och värt att hata och nedvärdera.

Här någonstans slår det mig att jag känner igen reaktionen. Det finns ett hat mot amning också, och en vilja att nedvärdera. Det finns en vilja att överbevisa världen om att amning minsann också har nackdelar, att amning stänger ute pappan, att bröstmjölken innehåller miljögifter, att amning är övervärderat i stärsta allmänhet och håller kvinnor kvar i en underordnad position i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Anledningen till att lärarstudenter som läser mot de yngre åldrarna nu måste läsa matematik verkar vara att ändra attityder och höja kunskapsnivån, i förlängningen för att fler elever i framtiden ska få uppleva att lyckas med matte.

Tänk om vi kunde se en liknande satsning på amningsundervisning på vårdutbildningar. Ett obligatoriskt tillfälle där dels blivande sjuksköterskor och läkare fick prata om sina egna amningsupplevelser, och dels lära sig om hur man lär ut amning. För att fler kvinnor och barn i framtiden skulle få upplevas att lyckas med amning. Och, om det ändå inte funkade, bemötas med saklighet och respekt.

onsdag 25 januari 2012

Film: Se vad barnet gör och hjälpa det på vägen

Av Marit Olanders

Barnet visar vägen och mamman följer efter, och hjälper barnet att göra vad det ska, är budskapet i denna fantstiskt fina film där man ser många olika bebisar ta tag. Se den, sprid den!

söndag 22 januari 2012

Vi vill välja...

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag lyssnade på en intervju med Cecilia Torudd på P1. Ni vet hon med seriestripparna från åttiotalet om Ensamma mamman och de två hopplösa tonårsdöttrarna. Cecilia sa (fritt återgivet ur mitt minne): "jag stör mig på en del föräldrar, de har perfekta barn, som får bra betyg och läser till läkare, och så tror föräldrarna att det beror på deras förträffliga föräldraskap. Men det gör det inte. Det beror ju bara på att de har så fantastiska barn."

Det här tror jag är ett tidstypiskt resonemang. Vi har i många år matats med att i stort sett varje litet dåligt beteende hos barn (eller vuxna) beror på en eller annan gen. Beteendeavvikelser sägs bero på medfödda avvikelser i hjärnan. Hur barnen blir sägs först och främst bero på gener, och har ingenting med socialt arv att göra. Och vänder man på detta: framgång beror på bra gener (om nu högskolestudier ska betraktas som framgång).

Jag har förundrats lite över reaktionerna på Felicia Feldts bok. Gång på gång får hon försvara sitt val att offentligt berätta om sin barndom. Spattiga journalister sitter i soffan och säger att: "det du skrivit är så hemskt att jag ens inte kan återge det här" (för då riskerar de att bli stämda antar jag). Jag tänker mig att det kanske beror på att Felicias resonemang inte är tidstypiskt. "Jag mår bra nu, säger Felicia, jag är trygg nu." Och man förstår att det har tagit många år av Felica vuxna liv för att komma dit. Hon berättar om en svår barndom som har satt spår, om sitt sociala arv och om upprepandetvånget som hon menar har följt i övergreppens spår.

Jag tror att Felicias icke tidstypiska resonemang gör oss nervösa. Det pockar på vårt ansvar för våra handlingar. Gener kan ju vara så extremt bekväma. För vem kan råför en nitlott i den dragningen? Vi vill så gärna välja allt i våra liv, sömnmetoder och bekvämlighet, men vi vill inte att våra val ska kunna ha några negativa konsekvenser som vi sen måste ta ansvar för...

E tar tag

Text & foto: Marit Olanders

E är fem månader och helammas. Jag lyckades fota en fin bildserie på dem när E tar tag. Tack Jenny, mamma till E, för att jag fick lägga upp bilderna här!






fredag 20 januari 2012

Kära bröstmjölk

Av Marit Olanders

Från 1 år
Sannolikheten är stor att ditt barn titt som tätt kommer att rynka på näsan inför vad som serveras i familjen. Det kan därför vara bra att ha mjölk i brösten som reserv, om inte annat kan det komma väl till pass för hastigt påkomna utflykter eller resor.


Att dricka bröstmjölk är för många barn en trygg och kär vana som de kan behålla ända upp i skolåldern. Om barnet vill kan du allt eftersom hon eller han blir större gå över från att amma på begäran till när det passar dig.


En ettåring gör av med massor med energi. Därför behövs också en mer energirik frukost. Bröstmjölk är fortfarande hur bra som helst. Många fortsätter med det hela livet. Bröstmjölk är lätt att ha till hands och innehåller järn och vitaminer. Dessutom tycker många barn att varm bröstmjölk är en mysig del av morgonritualen.


Från 1½ år

Bröstmjölk
Bröstmjölk är fortfarande utmärkt som frukost, mellan- eller kvällsmål och kan vara så ända upp i skolåldern. Bröstmjölken är också en trygghet för föräldrar som oroar sig för att barnet periodvis äter lite dåligt. Med bröstmjölk som komplement kan du vara säker på att barnet får i sig de vitaminer och mineraler det behöver.


Från 3 år

Så här kan en matdag för din 3-åring se ut:
Frukosten kan bestå av bröstmjölk eller en tallrik barngröt med mjölk och en klick äppelmos, en smörgås med skinka eller leverpastej och en hel eller halv frukt.
- - -
Kvällsmål om barnet vill och önskar bröstmjölk!

torsdag 19 januari 2012

Amma på föreningsmöten

Text & foto: Marit Olanders


I helgen var jag på möte med Amningshjälpens Skånegrupp. Då satt jag bredvid Linda med sonen Harald. När han ville amma satt Linda kvar vid bordet (fast hon har skjutit bak stolen lite) och fortsatte följa med i mötet.

I själva verket är det ofta lättare att följa med på möten och föreläsningar just medan barnen ammas, för då är de tysta och stilla.

Amningens läkande kraft

Återgivet av Marit Olanders

De var mitt uppe i ett samtal, när Will hörde att det knackade på dörren.Annie reste sig med Peggy i famnen.
"Här", sa hon och räckte babyn till Will."Håll henne, medan jag går och öppnar."

Hon gick sin väg med raska steg utan att vända sig om. Hon hade ingen aning om huruvida hon gjorde rätt eller ej. Rent instinktivt ville hon låta Will få känna hur det var att hålla i ett varmt, levande barn.

Will satt alldeles överväldigad med det lilla barnet i famnen. Han kände sig spänd och förlägen. Babyn blåste en bubbla av saliv som sprack och rann längs hakan ner mot den tunna bomullsklänningen. Babyn var mjuk och luktade ovanligt gott, tänkte Will. Han började slappna av och babyn trutade med munnen och gav ifrån sig ett litet gurglande ljud och sedna knep den ihop med ögonen och började gråta.

Will såg sig oroligt om efter mrs Hartridge. Han vaggade den lilla flickan och kramade henne, men hon fortsatte att gråta. Han reste sig upp med henne i famnen och letade efter en nappflaska.

Mrs Hartridge öppnade dörren på baksidan och kom fram till honom. Hon tog Peggy i famnen och log.

"Jag vet nog vad det är du vill, älskling", sa hon medan hon satte sig i en solstol, knäppte upp sin blommiga blus och placerade ena bröstvårtan i Peggys mun.

Will var alldeles för chockad för att kunna vända bort blicken. Han kände att han borde blunda eller säga adjö och gå men han stod som fastvuxenoch snart hade han glömt sin förvirring och var helt fascinerad av babyns långsamt rytmiska sugande.Han iakttog de utsträckta små armarna med händerna som förnöjt knöt sig och öppnade sig, och hur kinderna färgades rosa.

När babyn fått vad den skulle ha, knäppte mrs Hartridge blusen och tittade på honom.

"Mister Tom står på framsidan av huset och väntar på dig."

Han tackade henne för lemonaden och sprang runt till mister Tom. Han satt i gräset med Sammy och stirrade på de långsmala rosakantade molnen i fjärren.

När de gick hemåt kände sig Will plötsligt lättare till mods. Tom hade haft rätt. Han skulle inte ha kunnat ge Trudy det hon behövde. Det var inte hans fel att hon hade dött.

Ur Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, skriven 1981

tisdag 17 januari 2012

Nestlé inför rätta för spioneri

Av Marit Olanders

Den 24-25 januari äger en rättegång rum i Lausanne i Nestlés hemland Schweiz.Nestlé anklagas för att ha spionerat på antiglobaliseringsrörelsen Attac med hjälp av flera spioner från Securitas.

Under 2003 skrev medlemmar  i Attac en bok vid namn attac contre l’empire NESTLE. Under arbetet med boken infiltrerades författargruppen av en Securitas-anställd som under täcknamnet "Sara Meylan" deltog i möten, ibland hemma hos medlemmar i författargruppen fick tillgång till deras bakgrundsmaterial och källor. Det hela uppdagades 2008 när ett schweiziskt tv-program avslöjade att "Sara Meylan" på uppdrag av Nestlé skulle rapportera om gruppens möten. Attac avslöjade 2008 ytterligare en Securitasanställd som var med i organisationen under sitt eget namn. Securitas och Nestlé hävdar att hon inte har rapporterat till dem sedan 2005.

En tredje spion under täcknamnet Shanti Mûller ska ha infiltrerat andra organisationer.
Läs mer här.

lördag 14 januari 2012

Sverige- ett land där barnen lider brist på närhet

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag tror att det är en ganska väl förankrad åsikt att, i Sverige så har vi en särskild respekt för barn och barns behov. Jämfört med i de allra flesta länder så är respekten för barnet starkare i Sverige.

Ibland kan man läsa antydningar om att den här respekten börjar gå för långt. Människor som resonerar kring detta lyfter ofta fram att förr i tiden fick barn lära sig veta hut, ju längre tillbaka i tiden desto mer fick barn lära sig att veta hut. När det resoneras refereras det ofta till den franske historikern Philippe Ariés och hans bok Barndomens historia. Moderna barnupfostringsmetoder (som t.ex. femminutersmetoden och Tripple P) kan ses som ett sätt att vägleda föräldrar in i åtminstone lite hut så att rubbad familjedynamik kan bli balanserad igen. Helst ska det gå snabbt. Det här kan vi kosta på oss i ett land där respekten för barnet har gått lite för långt. Eller?

Men stämmer historiebeskrivningen om barnen som fick lära sig veta hut förr i tiden? Och har vi egentligen en så värst väl utvecklad respekt för barnet i Sverige idag?

Faktum är att Ariés slutsatser om barnuppfostran förr i tiden har kritiserats av bland annat svenska forskare. Även om barnaga förekom i det svenska bondesamhället så ansågs det på många håll otänkbart att slå barn och att låta ett spädbarn ligga och skrika var oftast lika otänkbart. När den svenska läkarkåren började kritisera föräldrar på 1800-talet så handlade kritiken inte om övergrepp, utan om vekhet inför barnet. En bristande disciplin som antogs kunna leda till kriminalitet och understödstagaranda. För mycket curling redan då alltså!

Mary Ainsworth är den forskare som har skapat "the strange situation". Det är en vetenskaplig metod för att bedöma anknytningens kvalité mellan föräldrar och barn. Hennes forskning bedrevs på mor-barnpar i Baltimore i USA och i Uganda. Barn med så kallad trygg anknytning hade mer fysisk kontakt i båda länderna. Trygga barns mammor kunde lugna sitt barn då det var upprört genom att erbjuda fysisk närhet. Mammorna i Uganda gav dock mer kroppskontakt och var bättre på att tolka barnets alla beteendeuttryck. Ugandamammorna var också mer förnöjda tillsammans med barnet, både med kroppskontakten och med amningen.

Även andra forskare har noterat kulturella skillnader mellan olika länders respekt för barnet. Pia Risholm Mothander forskar också om anknytning och har gjort fältarbeten i Tanzania. När hon skulle göra utveckligsbedömningar av barn där kunde de inte genomföras om bedömningen krockade med barnets fysiologiska behov. Kontakterna med familjen kunde bli väldigt utdragna, eftersom det t.ex. ansågs otänkbart att väcka ett sovande barn. Om en ettåring under testning tröttnade eller ville amma fick försöket avbrytas. Väntan på att mamman skulle anse att barnet åter var redo kunde pågå i timmar. För Risholm Mothander, med erfarenheter från svensk barnhälsovårds okänsliga tidsplanering, blev det en kulturkrock att ödmjukt anpassa sig till.

Kanske är det så, tvärtemot vad de flesta tror, att vi i Sverige lever i ett känslomässigt u-land med bristande respekt för barnets behov och att vi faktiskt bara är precis i början av att acceptera betydelsen för barnet av respekt, närhet och känslomässiga relationer.

Läs mer i Anknytningsteori. Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Broberg, A. m.fl.

Är barnstyrd avvänjning möjlig?

Av Marit Olanders

Jämför man människor med andra primater ser man att graviditetslängd, ålder vid könsmognad och till förväntad livslängd förhåller sig till varandra. Tomas Ljungberg förklarade det en gång som att man ritar streck på ett gummiband och sen drar ut gummibandet, den förväntade livslängden, så förhålller sig tidpunkterna till varandra. människoaporna schimpans, gorilla och orangutang har alla en total livslängd på 40-50 år, ungarna blir könsmogna vad 7-10 år och digivningsperioden är 3-4 år, skriver Tomas Ljungberg i sitt häfte "Vad är naturligt för mitt barn?"

Följaktligen är människans livslängd lite längre, könsmognaden kommer lite senare och ska man prata om en naturlig amningsperiod så är den 3-5 år. Det är också så länge som människor ammar, som lever i den miljö människan som art utvecklades, environment of evolutionary adaptedness, det vill säga jägare och samlare, menar Ljungberg.

Antropologen Katherine Dettwyler har tittat på olika fysiologiska förhållanden och kommit fram till ungefär det samma, men ett bredare spann:
  • Det är vanligt att större däggdjur avvänjs när de har fyrdubblat sin födelsevikt, och för människor sker det vid 2,5-3,5 års ålder.
  • Primater ger sina ungar di tills de når en tredjedel av sin vikt som vuxen, vilket för människor sker vid fem till sju års ålder.
  • Primater slutar dia när de är ungefär halvvägs till könsmognad, vilket för människor skulle ske vid 6-7 års ålder.
Och så vidare. Dettwyler hamnar någonstans mellan 2,5 och 7 års ålder.

Ändå är det vanligt att höra berättelser om barn som slutat amma långt före två och ett halvt års ålder för att de inte ville amma längre. Och föräldern vill inte tvinga eller pressa barnet till något det inte vill.

Så om det är något naturligt att amma i över två år, varför slutar vissa tidigare? Jag har funderat en del på det.

Amningen är skör och lättstörd i början. För glesa amningar eller för litet tag hos barnet (eller bådadera) kan leda till att mjölkproduktionen aldrig riktigt kommer upp på den nivå som barnet skulle behöva i längden. Napp, nappflaska och bröstmjölksersättning kan störa amningen genom att den glesas ut ytterligare.

Amningen är skör och lättstörd även senare. Det är inte så enkelt som att amning på natten efter ett antal månader eller ej inte spelar någon roll. En del barn verkar behöva nattamningen för att hålla igång mjölkproduktionen som helhet. En del barn som börjar med mat börjar snabbt äta stora mängder och tappar intresset för amningen. Det är en återkommande fråga till hjälpmammor i Amningshjälpen och svaret är att man kan dra ner på amningen, om man vill - och barnet är friskt och utvecklas som förväntat förstås. Att välling kan störa amningen är väl känt. Först någon gång efter ettårsdagen verkar amningen bli så robust att den tål långa uppehåll men så småningom tål den att man åker iväg på jobb- elelr nöjesresor eller ammar varannan vecka när barnet bor växelvis hos föräldrarna.

Vi lever inte i ett amningsvänligt samhälle. Barn på över året som ammas ser sällan andra jämnåriga barn som ammas. Att amma på stan, på bussen eller i förskolans kapprum när man aldrig ser någon annan göra det är svårt. Behöver mamman läkemedel av något slag föreslår ofta läkare amningsavslut "för säkerhets skull" utan att kolla om det läkemedlet verkligen inte går att kombinera med amning, och utan att fråga sig vad mamman egentligen vill göra.

Amning försvåras i onödan av den förljugna bilden av amning som något enbart för de präktiga, något för dem som inte röker eller snusar, inte vill ta ett glas vin då och då, för de som är minst 25 och har fast jobb när de får första barnet, som är gifta med barnets far, äter näringsrik mat, motionerar etc etc. (Ja nu generaliserar jag hej vilt och jag är även lite sarkastisk men jag hoppas ni förstår vad jag menar.)

Barn ser inte andra barn ammas. Hänger man på olika forum och pratar amning ser man ofta kommentaren "nu är det bara jag kvar i föräldragruppen som ammar". Barnen känner också av det. De kan mycket väl se icke-amning som det normala även om de själva ammar. Undantaget är Amningshjälpens riksträffar, där banr ammas öppet långt upp i förskoleåldern.

Så även om amning är något naturligt så är inte omgivningen det. Barn påverkas av sin omgivning och är en del av en kontext, precis osm alla vi andra.

Dessutom:
Amning är inte en linjär företeelse. Det börjar inte med att man ammar jättemycket och sedan gradvis allt mindre fram till avvänjningen. För det första ammar nyfödda hon jägarna/samlarna i Sanfolket mindre än ett och etthalvtåringarna (länk). Men hur mycket och hur ofta barn ammar är dels individuellt och dels går det upp och ner för var och en. Barn i tre-fyramånadersåldern kan ha fullt upp att titta sig omkring på annat och hinner inte amma. Barn runt ettårsåldern brukar ofta, om de får, ha en period när de vill ammas hela tiden, som om de ville vara småbebisar igen. Barn som blir sjuka eller är på resa kan tillfälligt återgå till helamning för att de inte har aptit på annan mat eller för att maten smakar konstigt eller kanske för att allting är konstigt och amningen är det enda som är sig likt.

Avvänjning är inte absolut. Att barn slutar amma men sen vill börja om igen är inte ovanligt. Föds det småsyskon kan storasyskonet vilja smaka på mjölken eller testa att amma. Eller amnignen kan vara nere på noll när barnet blir sjukt  och då komma igång igen. Även ett avvant barn på två-tre år eller mer kan ångra sig och vilja börja om. Om man då, i likhet med mig själv en gång i tiden, säger "Men du har ju slutat" ... Är det barnstyrd avvänjning då?

onsdag 11 januari 2012

Barnstyrd amning

Av Marit Olanders

"Om vi låter [barnen] styra – vilket vi i allt högre utsträckning gör – blir resultatet inte radikalitet, utan konformitet",skriver Jens Liljestrand i recensionen i DN av Felicia Feldts självbiografiska bok Felicia försvann, om hur det var att vara barn till den av media utnämnda supermamman Anna Wahlgren.

Det Jens menar är att barn föredrar kontinuitet och kärnfamiljer framför experiment och öppna relationer, men han tror också att om barnen fick styra mer (vilket han tror de gör) så skulle det innebära traditionella könsroller och borgerliga ideal.

De första två punkterna är jag böjd att hålla med om. Barn vill inte att deras föräldrar skiljs, de vill fortsätta bo ihop med bägge föräldrarna OCH de vill att föräldrarna ska hålla sams. De vill att livet till stor del ska vara sig likt från en dag till en annan, så att de kan lära sig vad det hela går ut på.

Att en barnstyrd tillvaro skulle vara mindre radikal än dagens tror jag däremot inte ett dugg på. Skulle barn få styra avvänjningen från amning skulle den dra ut på tiden i åtskilliga år. De banr i Sveirge jag vet som vekrligen själva har fått sluta amma i sin egen takt, med minimal påverkan från sina mammor, har gjort det vid tre, fem eller ända upp till tio års ålder. Och att amma länge (det vill säga längre än ett år) verkar vara något av det mest radikala man kan göra, med tanke på de återkommande förfrågningar om "långtidsammare" som Amningshjälpen får från tv-program av typen Outsiders. (Läs mer om det här.)

Minst lika länge som de ammas skulle barn också vilja sova i samma säng som föräldrarna. De skulle inte vilja börja i förskolan, inte vid ett à två års ålder i alla fall vilket många barn gör idag. De skulle inte vilja stanna där 30 timmar i veckan eller mer, vilket många barn gör idag. De skulle inte vilja att deras föräldrar gick till jobbet över huvud taget.

Naturligtvis skulle det inte fungera i praktiken. Och det är inget "Amningshjälpen vill". Det jag vill ha sagt är att jag tror inte alls att ett barnstyrt samället skulle bli mer konformt. På en dle punkter skulle det bli nog så radikalt.

lördag 7 januari 2012

Amning och glamour hör ihop

Av Marit Olanders

Kika in på bloggen Blue Milk som bjuder på en härlig kavalkad med glamorösa amningsbilder. Visst kan man tycka det är trist att inte ens amningen är fredad från utseendehetsen, men hör inte det uttalandet ihop med tänket att amningen är en så kort tid, då ska man bara njuta och titta på sin bebis. visst finns de ögonblicken också, och troligen även i Jerry Halls och de andras liv. Men lever man med amningen så finns det ju inget som hindrar att den också syns på bild. Och ibland kan man behöva en motvikt till svettiga, mjölkiga nattlinnen och saggiga t-shirts.
Jerry Hall och Gabriel Jagger på Annie Leibovitz underbara bild får ni av mig. Men gå in på Blue Milk och kolla in alla andra också!

söndag 1 januari 2012

Nyårsbio: Första amingen à la Bollywood

Av Marit Olanders

Gott nytt år alla bloggläsare!

Vilken typ av film kan passa bättre på Nyårsdagen än en som visar hur ett nyfött spädbarn av egen kraft tar sig fram till bröstet och börjar suga. Här är en fantastiskt osvensk film om ett universellt fenomen.

Sjukhus behöver mjölk!

Av Marit Olanders

Det är brist på bröstmjölk på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Bor du i närheten av Uppsala och har lätt att ge ifrån dig mjölk (och ditt senast födda barn helst är under tre månader) så hör av dig till sjukhuset och erbjud dig att donera. Man får låna en pump under tiden och man får "viss ekonomisk ersättning".

För för tidigt födda och sjuka barn är det extra viktigt att få bröstmjölk, som tas upp lätt av kroppen och innehåller dert barent behöver i de proportioner de behöver. Donerad mjölk, bankmjölk, får de flesta barn något dygn i början, tills deras egen mammas mjölkbildning kommer igång, skriver Akademiska barnskjuhuset. En del barn får donerad mjölk betydligt längre.

Nu är det så att donerad mjölk inte är någon överskottsvara på de andra sjukhusen heller. Så har du lätt att ge ifrån dig mjölk kan du höra av dig och visa intresse till närmsta större sjukhus, var du än bor i Sverige. Villkoren för donation kan variera.