att ha för lite mjölk

av Julia Ilke

I det här inlägget tänkte jag ta upp det här med att ha för lite mjölk. Hur vet man om man har det? Kan man ha för lite mjölk? Kan man öka produktionen? Frågorna är många och i det här inlägget tittar vi på några av dem.

Hur vet man om man har för lite mjölk?

Det saknas forskning på hur mycket mjölk som är normalt eller nödvändigt att producera och det finns inte heller någon direkt diagnos som heter ”för lite mjölk”. Ändå upplever en del mammor att de har för lite mjölk och det kan grunda sig på att barnet inte tycks bli nöjt efter amning, att barnet inte växer som det ska eller för att brösten inte känns som att de är fulla med mjölk. I vissa fall kan det vara så att man verkligen har för lite mjölk men oftast misstolkar man ovan nämnda tecken som tecken på för lite mjölk.

Att barnet är missnöjt när det inte ligger vid bröstet behöver inte betyda att det är hungrigt. Amning är mer än mat och små barn trivs ofta bäst liggandes nära mammans kropp och med tillgång till bröstet för att äta eller bara snutta.

Att barnet inte går upp i vikt som det ”ska” behöver inte vara ett problem. Vikten berättar inte mycket mer än just hur mycket barnet väger. För att veta hur väl barnet växer och utvecklas är det bättre att se till hur barnet växer på längden.

Att brösten inte känns fulla med mjölk beror på att mjölkproduktionen efter ett tag ställer in sig på rätt mängd efter barnets behov. De där sprängfyllda ballongerna som man har den första tiden är inget man behöver ha hela tiden man ammar, och tur är väl det! Mjuk och mindre bröst är alltså inget att oroa sig för utan mjölken finns där ändå.

Kan man ha för lite mjölk?

Det finns fall där brösten är underutvecklade och inte kan producera mjölk men detta är ovanligt. Troligare orsaker är att man ammar för sällan, att man feltolkar situationen eller att man känner sig stressad vilket hämmar utdrivningsreflexen.

Hur ökar man mjölkproduktionen?

Öka produktionen kan man göra genom att ha mycket hud-mot-hudkontakt med sitt barn. Hormonet oxytocin som utsöndras då är viktigt för mjölkproduktionen samt att barnet påminns om att det ska äta när det får vara nära mammans kropp. Att amma för sällan kan nämligen göra så att mjölken börjar sina och för att öka produktionen kan man således göra tvärtom, amma oftare! I början och i vissa perioder kan det verkligen vara så att man ammar i princip dygnet runt och det är inget konstigt med det utan precis som det ska vara. Det är även normalt om ett barn ammar oregelbundet och det ibland går fem minuter mellan amningstillfällena medan det ibland går fem timmar. Försök att slappna av i detta men var uppmärksam på barnets signaler så brukar barnet själv tala om när och hur mycket det behöver äta.

Stress och att vara spänd kan hämma utdrivningsreflexen. Är man stressad behöver man ta tag i det och kanske be om eller kräva avlastning för att man ska få sova ut och ta hand om sig själv en stund. Gör det ont när man ammar så att man spänner sig kan man söka hjälp på BVC eller hos en hjälpmamma för att få till rätt grepp så att sår inte uppstår. I stunden kan man påminna sig om att andas djupt och sitta bekvämt för att på så vis minska stressen och hjälpa mjölken att rinna till.

Källor:

Föreläsning med professor emeritus Torsten Tuvemo.

Amningshjälpen.se

Världsamningsveckan 2013 sätter amningsstöd i centrum

Av Signe Franks

Världsamningsveckan firas i över 170 länder första veckan i augusti sedan tjugo år (i Norden brukar vi fira den under hösten: vecka 42). Årets tema är Breastfeeding Support – close to mothers (det kommer så småningom en officiell översättning). Och vad kan passa bättre just i år, då Amningshjälpen firar sitt 40-års jubileum?

Fokus ligger på peer support, dvs. informell, icke-professionell information, råd och stöd från gelikar, personer i ungefär liknande livssituationer. En sorts kamratstöd, en kvinna-till-kvinna rådgivning. Hos andra som på något sätt liknar mig kan jag hitta en samhörighet som är annorlunda än exempelvis förhållandet patient/hälsovård eller dotter/mor. Mer information finns på World Breastfeeding Weeks hemsida: http://worldbreastfeedingweek.org/. Där finns en bild som visar fem olika stödcirklar för amningen, bl.a. familj och socialt nätverk, hälsovård samt myndigheter och lagstiftning. Amningsveckan vill rikta uppmärksamheten på betydelsen av amningshjälpsgruppernas stöd till mammor när det gäller att etablera och upprätthålla amningen.

I boken Amning i vardagen finns ett diagram (sid 217) där olika interventioner på ett fiffigt sätt satts in i tidslinjen i amningsstatistiken. Den brantaste uppgången i linjerna är faktiskt precis efter Amningshjälpen bildades. Sedan syns en viss uppgång och fall vid amningsvänliga sjukhus initiativets införande respektive avveckling. Texten lyder: Amningsförekomst har inte med ”tidsanda” eller trender att göra. När myndigheter släpper fram satsningar på amningen går amningen upp och när stödet sviktar går amningen ner.

Men det som kan tyckas vara ett enkelt orsakssamband tror jag är egentligen betydligt mer komplicerat. Insatser från myndigheter tar lång tid och är ofta resultaten av påtryckningar från många intressegrupper, grupper som fackföreningar, frivilligorganisationer och kommersiella sammanslutningar. Och dessas agerande styrs förmodligen av, ja, vad då? Tidsandan? Tingens tillstånd?

I Skydda, främja och stödja amning i Europa: en handlingsplan  finns en genomgång av effekten av olika åtgärder för att främja amning. Där konstateras bland annat: Utvecklingen av genomförande av lagar, koder, direktiv, riktlinjer och rekommendationer på olika nivåer (nationell, regional) och i olika situationer (arbetsplats, sjukhus, kommun) representerande viktiga interventioner är trots allt svårt att i nuläget samla bevis för att de är effektiva (få studier, huvudsakligen med flera interventioner samtidigt).

Jag tror att det behövs ett mer finkalibrigt instrument för att mäta effekten av olika insatser och hur de kan påverka och förstärka varandra. Bland annat behöver man titta på genomförandet (implementeringen), samordningen och uppföljningen, hur man bibehåller opinionen och intresset, utbildningsinsatser m.m. Och en samtids- och omvärldsanalys, för jag tror det kan finnas dolda faktorer som kan påverka.

Ett förenklat exempel: Det är olagligt att gå mot rött ljus i Danmark, Finland och Sverige, vad jag vet. I Sverige tog man väl bort böterna för att så många ändå gick mot rött ljus. I Danmark och Finland är det ganska ovanligt att folk går mot rött ljus. Vad är det som påverkar beteendet? Jag tycker det är fascinerande. Men, för att återgå till ämnet, vill jag till sist citera ännu ett stycke ur handlingsplanen: Effektiviteten av mångfasetterade interventioner ökar då kamrat-stödprogram (peer counsellor) är inkluderade, särskilt i relation till enbart amning och amningstidens längd.

När det inte blir som man hade tänkt sig ...

Av Linda Svensson

Drygt fyra veckor före beräknat datum satte förlossningen igång. Jag var, trots att det var en överraskning att det startade så tidigt, helt beredd. Avslappnad och självsäker. Förlossningen gick fort och "smidigt" och trots min plan att föda på Södra BB fann jag mig snabbt på SÖS. Barnläkaren fick hjälpa till med sugklocka på slutet eftersom bebisens hjärtljud gick ner och redan var påverkad av de intensiva värkarna. Snart så låg han där på mitt bröst helt ljuvlig. Han tittade på oss med sina långa ögonfransar och vi blev och kommer alltid vara förälskade i denna människa.

Morgonen efter var mina bröst sprängfyllda med mjölk! De läckte ständigt och jag fyllde små mjölkkoppar en efter en efter en... Vi provammade och barnmorskan hämtade en amningsnapp. Vi låg inne i fem dagar, vår son var liten och på gränsen till gul. Jag ammade och koppade honom om vartannat. Blev snabbt väldigt öm och röd om brösten och om bröstvårtorna som är plana/ inåtgående. Hade extremt mycket mjölk, vi badade i mjölk i vår sjukhussäng och barnmorskorna var superimpade och sa att de aldrig sett något liknande och tyckte det var helt fantastiskt! Jag kände mig som Urmodern och tänkte att det här kommer gå galant.

Innan vi åkte hem bokades en tid till Amningscentrum. Jag hade så ont och klarade inte av att amma varje gång eller ens hel gång.

Amningscentrum var fantastiska. De var snälla, peppande, stöttande men försökte samtidigt förbereda mig på att jag nog skulle behöva avlasta brösten med pumpen emellanåt under hela amningstiden... Jag hade svårt att acceptera det. Jag skulle ju amma!

Jag provade alla tänkbara olika amningsställningar, med/utan napp osv. Och hade sån smärta. En ständig smärta och en olidlig smärta under amningen. Brösten var inflammerade och infekterade och likaså mjölken och jag hade en stor överproduktion. Penicillinet verkade inte hjälpa. Jag hade 40 graders feber flera gånger den första månaden och jag slutade sova. Kunde inte slappna av. Jag var så ledsen, hela tiden. Här hade jag mitt älskade barn som jag kände så mycket för och jag ville visa min kärlek genom amningen, som jag ju sett fram emot så mycket. Där satt jag, med brösten fulla av mjölk, med min lilla bebis i famnen som var hungrig och jag, en mamma som av allt i världen ville lägga honom till bröstet och mätta hans hunger, tillfredsställa min önskan att få ge honom den närheten, den äkta kärleken… Men var förpassad till den där förbannade flaskan. Hatade den. Grät och grät och grät. Och smärtan i brösten ville inte ge sig. Jag började drömma fast jag var vaken, hemska drömmar. Och till slut började jag känna att jag inte ville vara med mer. Gick in i duschen och tänkte att jag aldrig mer skulle ta steget tillbaka ut över tröskeln till lägenheten igen. Ville inte leva längre.

Vi var på Amningscentrum en gång i veckan och de tyckte vi hade rätt teknik, min son tog ett bra tag och allt såg bra ut. Det var bara min olidliga smärta som kvarstod. Jag ville så himla mycket. Jag tänkte, det SKA gå. Drev mig så långt, så långt och gjorde allt jag hade kunnat. Men till slut började det gå upp för mig att det inte skulle gå. När jag väl hade tänkt den tanken blev det tydligt. Om jag inte ska krascha totalt och riskera att förstöra min relation till mitt älskade barn måste jag sluta nu.

När det var som bäst kunde jag amma honom tre gånger på samma bröst under ett dygn. Jag tror det hände en gång. Och då var jag tvungen att vila bröstet i några dagar.
Så. Jag tog beslutet. Ringde Amningscentrum och avbokade nästa träff och grät och grät och grät. Men kände ändå en lättnad. Då hade vi försökt i 8 veckor.

En stor sorg. Så känns det. Idag, 15 månader senare gör det ont när jag tänker på det och jag har inte slutat gråta. Men jag tänker inte på det lika ofta längre. När jag hade slutat tänkte jag på det nästan hela tiden. När jag pumpade, när jag diskade pumpen, när jag förvarade mjölken och när jag gav mitt barn bröstmjölk genom flaskan. Jag svor varje gång jag inte hade förutspått en hungerattack och hunnit värma mjölken. Svor när jag var tvungen att gå hem från ett ärende för att pumpa ur mjölk eller värma upp den. Om jag bara hade kunnat ge honom mjölken UR MINA BRÖST hade livet varit så fantastiskt.

Jag identifierar mig med långtidsammare. Jag tycker det är det naturligaste, vackraste och härligaste som finns och jag önskar att jag hade kunnat ge mitt barn den kärleken. Vad som gick fel vet jag fortfarande inte och jag har ännu inte vågat tänka tanken på vad som skulle hända om jag fick chansen att amma ett syskon, min sorg över att inte ha kunnat amma mitt barn är fortfarande för stor.

Vilseledande "amningsinformation"

Av Marit Olanders

Googlar man på "amning" kan man få upp sajten amning.nu som utlovar att här får man veta allt om amning. Vad bra, då behöver man ju inte läsa på någon annanstans! Eller inte. Uppfattningen att det inte finns mer att veta eller göra är en vitt spridd myt om amning. I hela Sverige finns det bara 39 kvalificerade amningsexperter med IBCLC-examen.* Och varje år föds cirka 100 000 barn så chansen att man som förälder med frågor om amning träffar på en person med en IBCLC:s kunskapsnivå är inte så stor.

Ska man tro amning.nu så kan amning ställa till med en hel massa besvär, magknip, utslag, rastlöshet, nästäppa, diarré och förstoppning. Att risken är väldigt mycket större för infektioner i övre luftvägarna, diarré och förstoppning vid ersättningsmatning nämns inte i  sammanhanget. (På en annan sida står det att bröstmjölk "minskar risken för öroninflammation med mera, men det står också under meningen om att bröstmjölk "anses skydda mot vissa allergier"  vilket är mer tvivelaktigt.)

Listan är lång på besvär "bröstmjölken" påstås åsamka för barnen. Barn kan reagera med hyperaktivitet på kvällen om man dricker kaffe. Man bör undvika mediciner, rökning och alkohol medan man ammar och det blir rena skrämselpropagandan när amning.nu påstår att barnet kan bli påverkat av om mamman dricker ett glas vin. Det är inte i enlighet med svenska Livsmedelverkets rekommendationer:
 Enligt nuvarande forskning innebär det dock inga medicinska risker för barnet om du dricker måttliga mängder alkohol när du ammar, det vill säga 1-2 glas vin eller motsvarande 1-2 gånger i veckan. Den mängd alkohol som barnet kan få i sig med bröstmjölken är mycket liten. 
De flesta läkemedel går bra att ta om man ammar och om man är osäker ger inte Fass eller bipacksedeln särskilt bra ledning, som amning.nu påstår. I stället bör man gå in på Janusinfo och kolla.

Amning.nu påstår också att om man inte vill eller kan amma så måste man flaskmata bebisen. Det är fel. Man kan koppmata eller amma med tillmatningsset eller sond på bröst. Större barn på över ett halvår eller så behöver kanske inte heller nappflaska.

Riktigt märklig är sidan om amningsproblem. På sajten där man ska få veta "allt" om amning står det inte ett ord om den överlägset vanligaste orsaken till att kvinnor slutar amma, nämligen för lite mjölk. Jag hittar ingenting om hur man får igång och upprätthåller en hög mjölkproduktion på amning.nu.

Och ingen sida "om oss" eller liknande. Det hade varit intressant att veta vem det är som har lagt upp denna sida, i vilket syfte och varför vederbörande inte vill träda fram.


* IBCLC står för International Board Certified Lactation Consultant och är en form av kvalitetssäkring för amningsrådgivning.

"Andra vuxna måste NOG också kunna trösta barnet"

Av Sandra Ander

Tidigare i veckan hittade jag ett PM kring amningsrådgivning i Östergötlands län. Det har sedan 7 maj 2011 används på kvinnoklinikerna i Linköping och Norrköping och är giltigt fram till 1 oktober 2013. Under rubriken avvänjning finner jag följande text:

Problem i samband med avvänjningen kan ibland uppstå om bröstet kommit att betyda

alltför mycket för barnet. Bröstet bör nog inte fungera som tröst i alla lägen. Andra vuxna

måste också kunna trösta barnet.

För mig låter det inte helt bra. Amning är ju så mycket mer än bara näring för barnet, bl. a. just tröst som tas upp i detta påstående. Dessutom funderade jag på vad som händer om man byter ut ordet tröst mot näring/mata. Det skulle då lyda:

Problem i samband med avvänjningen kan ibland uppstå om bröstet kommit att betyda

alltför mycket för barnet. Bröstet bör nog inte fungera som näring i alla lägen. Andra vuxna

måste också kunna mata barnet.

Andra vuxna kan båda mata och trösta ett barn om det är nödvändigt, så är det. Frågan är bara om det alltid blir det bästa för barnet, och för familjen. Det jag ställer mig frågande till är om det verkligen är rätt från sjukvården att säga att bröstet inte bör fungera som tröst i alla lägen. Finns det evidens som visar att det blir problem om bröstet används som tröst? Dagens sjukvård grundar sig på beprövad vetenskap och evidens. Jag blir därför väldigt nyfiken på vilken studie som stödjer hur avvänjning sker på bästa sätt, utan bröstet som tröst. För vems skull sker avvänjningen? Om mamman eller barnet vill sluta amma tror jag personligen på långsam avvänjning där bröstet kan användas som det faller sig och oavsett anledning (mat, tröst, närhet, värme, doft m.m.). Slutligen vill jag bara kommentera sättet att uttrycka sig, Bröstet bör nog inte fungera som tröst i alla lägen . Ordet ”nog” för mig tyder på stor osäkerhet. Det är nog så.

Hela PMet går att hitta på:

http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=amningsr%C3%A5dgivare&source=web&cd=10&ved=0CF4QFjAJ&url=http%3A%2F%2Fwww.lio.se%2Fpages%2F73109%2FAmningsr%25C3%25A5dgivning%2520i%2520%25C3%2596sterg%25C3%25B6tland.pdf&ei=yaWmUNfiK6GL4ATx_oDQCA&usg=AFQjCNH8GtuJlUcTeWZkXmnDDbYBJrh67A

Så jobbar Amningshjälpen

Av Marit Olanders

Debattören Petra Jankov Picha skrev så här i en kommentar i ett tidigare inlägg:

Om man bara frågade föräldrarna som vänder sig med problem med amning/matning vad de vill. Vill man fortsätta amma, vill man sluta, vill man amma mer eller mindre eller inte alls, så tror jag att vården skulle bli lite bättre. Ibland vet inte kvinnor vad dom vill, då kan de behöva hjälp att reda ut det och det borde sjukvårdspersonal kunna få fram genom att diskutera med föräldrarna! Vad vill ni? Hur känner ni? Vad orkar ni? Vad vill du!

Därmed beskrev hon exakt hur Amningshjälpen jobbar i sin rådgivning. Hur det kan bli i praktiken beskrev jag här.

Läs mer i Amningshjälpens handlingsprogram här.

Nu har jag bara svårt att få ihop uttalandet ovan med Petra Jankov Pichas syn på WHO-koden som ett problem, på Newsmill: "Problemet är att BVC också måste följa den internationella WHO-rekommendationen om marknadsföring, och dessutom skydda, stödja och främja amning".

Vad amningsstöd INTE är

Av Marit Olanders

Ibland när vi hjälpmammor nämner för folk vad de håller på med får vi opåkallat reaktioner som "jag tycker folk ska få göra hur de vill med amning". Eeeh ja, det tycker hjälpmammor i Amningshjälpen också, i allra högsta grad, skulle jag vilja säga. Att stötta kvinnor i deras val är helt grundläggande i för Amningshjälpens verksamhet. Jag har skrivit om det här.

Självaste Aktuellt påstod för något år sedan att vården bara blir bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor. Det är så fel och så dålig research att jag tar fram skämskudden. Men det är inte konstigt om folk uppfattar det som ett faktum.

Hos bloggaren Circus Queen hittar jag en lista på vad amningsstöd INTE är. Här komemr en kort resumé, håll tillgodo:

Amningsstöd är inte aggressivt. Samla tillräckligt med föräldrar i ett rum, skriver Circus Queen, så kommer någon att ha blivit pressad att amma. Hon skriver om brittiska förhållanden, men jag tror det är fullt sannolikt att det händer här i Sveirge också. Amnignspressen kommer tillsammans med påståenden om att bröst är bäst, ett påstående som kan vara direkt kontraproduktivt om det är amning man vill främja. Frågar man folk som blivit utrsatta för amnignspress om de kände sig lyssnade på, och om de kände sig stärkta i att fatta egna beslut utifrån informationen de fått, blir svaret "Nej" menar Circus Queen.

Amningsstöd är inte passivt. Ickefungerande amningsstöd är ofta missriktad välvilja, men det är kanske särskilot sant för passivt stöd. "vi ska nog fö det att fungera. Bara fortsätt amma så ska du se att poletten trillar ner. Det gäller bara att härda ut." Det kan låta betryggande. Men det lämnar förädlrarna i ett tomrum,. där de varken egentligen blir lyssnade på eller får tillgång till den kunskap och de kontrukvtiva åtgärder som faktiskt finns.

Amningsstöd är inte att ge upp. Om den som ger amningsstödet inte tror att amning vanligtvis fungerar är det du får inte stöd. Circus Queen tror att dessa persponer inte egentligen tror att det är någon skillnad på amning och bröstmjölksersättning - och jag tror hon har en mycket viktig poäng där. Om barnet går upp långsamt i vikt - varför direkt tillgripa bröstmjölksersättning som "tillägg" i stället för att titta på hur amningen fungerar? Det kanske finns en anledning till att barnet inte får ut mjölken ur brösten i tillräckligt mängd?

Att ge amningsstöd är inte att påstå saker man inte har belägg för. Personen som ger amningsstöd har helt  enkelt inte den kunskap som behövs. Det kan handla om att glesa ut amningarna för att barnet får ont i magen, att nattamning är onormalt eller att banret inte ska somna vid bröstet. Låter något konstigt, så syna: Vad har du för belägg för detta påstående? Och vad har personen som ger rådet för utbildning?

Amningsstöd är inte bara för mammor till nyfödda. En del amningsproblem är relaterade till större barn. Kanske har barnet börjat äta så mycket fast föda att amningen hållerpå att trängas ut, större barn kan växa ur famnen och får mindre tag som gör ont och svamp kan komma när som helst under amningsperioden. Är barnet då sex, nio eller tolv månader så ska mamman få stöd i sin amning, om hon inte säger att hon vill sluta amma

Dåligt amningsstöd kan göra mer skada än nytta. Inte minst som att kvinnan tror att hon har "gjort allt" för att få amnignen att fungera, och lämnar dne med en känsla av nederlag över att hon är en sån som itne "kan" amma.

Läs mer om hur dåliga amningsråd ger amningen dåligt rykte här.

Mer amningsstöd åt folket!

Av Marit Olanders

Igår nämnde jag för en bekant att jag höll på att skriva en bok om amning, Amning i vardagen. Hon kommenterade:

- En sån bok hade jag behövt när mina barn var små.

Jag känner igen reaktionen så väl. Tänk om jag bara hade vetat det här när mitt barn var nyfött - då kanske amningen hade kunnat fungera.

Vad som egentligen hände med amningen för den enskilda kvinnan, hur den egentligen gick om intet, kan variera. Men de bär på samma gnagande sorg. Frågar man hittar man ofta en gemensam nämnare till att amningen inte har fungerat: Brist på kunskap och stöd från vårdens sida, ofta varvat med direkt skadliga ingripanden.

Ett sådant skadligt ingripande är att handgripligt trycka ihop barnet med mammans bröst. Det är kränkande för mamman, även om personalen först frågar mamman och hon ger sitt medgivande, och skrämmande för barnet. Det kan leda till strul vid bröstet, till att barnet har svårt att ta tag i lugn och ro. Dessutom är det inte särskilt pedagogiskt, eftersom mamman bara står passiv och inte blir ett dugg klokare på hur hon ska få barnet att ta tag när inte personalen är i närheten.

Nu verkar det som om personalen någonstans slutat att själv trycka ihop mamma och barn och i stället instruerat mamman att göra det. Men barnen vill kunna röra huvudet fritt när de ska ta bröstet, och det blev i alla fall amningsstrul. Kanske kan det leda till ännu mer skuldkänslor också, eftersom mamman kan tolka att det är hon själv som har orsakat det - även om hon bara gjorde som personalen sa.

Ett annat skadligt ingripande kan vara att ge barnet lite ersättning på oklara grunder de första dagarna. En barnmorska likande ersättning utan medicinsk indikation vid knockoutdroppar, som får barnet att somna snabbt och länge - när det egentlgien hade behövt vara vaket och amma igång mjölkproduktionen.

För visst kan det vara jobbigt med ett nyfött barn som är oroligt, vill amma och amma och amma medan man själv är så trött så trött. Men det kanske blir det ännu jobbigare om man tror att något är fel, att det är meningen att barnet ska amma snabbt och sedan sova sött en hel massa timmar om dygnet. Kanske kan det bli lättare att hantera om man vet med sig att det här är något funktionellt, att det kommer att vara så här ett kort tag, men att amningen kommer att lbi mer avslappnad senare, när man har lärt känna varandra.

För vissa kvinnor går amningen som på räls. I ett samhälle som inte är särskilt stödjande för amning kan de fixa amningen i alla fall. Men för många, kanske de flesta, har amningen en inkörningsperiod då både mamman och barnet är utsatta. Uteblir stödet, eller de utsätts för ingripanden som kan störa amningen finns risken att amningen inte kommer igång alls. För en liten andel är utmaningarna större. Men jag tror att många fler än idag skulle kunna amma betydligt längre - om de bara hade haft tillgång till kunskap och stöd.

Det är faktiskt skandal att vården inte kan tillhandahålla det.

Grattis nya hjälpmammor!

Av Marit Olanders

Under helgen har Amningshjälpen fått inte mindre än 9 nya hjälpmammor!

Hjälpmammorna, företrädesvis från norra Sverige, och några handledare samlades i Umeå och gjorde provet som alla hjälpmammor måste klara. Provet består av tre delar, en faktadel, fallbeskrivningar och lite frågor på officiella riktlinjer m m. Man får slå upp i litteratur medan man skriver.

Här är några av frågorna:

Rita en skiss av ett bröst i genomskärning med de viktigaste delarna för mjölkproduktion utsatta.


b) Beskriv hur mjölkproduktionen går till och vad som kan öka respektive minska mjölkproduktionen.


c) Beskriv hur utdrivningsreflexen fungerar och vad som kan störa respektive stimulera utdrivningsreflexen.




Beskriv hur bröstmjölkens sammansättning varierar när det gäller fett, protein och laktoshalt


a) under ett amningstillfälle


b) från en månad till ett år


Hur bemöter du en mamma när grundproblemet inte är amningen, även om det är den som krånglar, utan annat i mammans omgivning som i sin tur påverkar amningen?


En mamma med ett fyra månader gammalt barn har bestämt sig för att sluta amma. Hur bemöter du henne? Hur kan du stötta henne för att hon ska känna sig nöjd med sin insats?


Sent en kväll ringer en mamma med följande problem: Ibland när jag skall amma släpper mitt barn bröstet och skriker och sen vill han inte ta bröstet igen. Jag får hålla på länge och försöka truga honom. På nätterna är det nästan aldrig några problem, då ligger han lugnt hos mig och suger, men på dagarna blir det ofta så här.


Varför? Vad kan jag göra?



Ta del av WHO-koden - Beskriv syftet med den internationella koden.

Läs mer om att bli hjälpmamma här.

Så ger dåliga amningsråd amningen dåligt rykte

... eller Så hänger amningsfientlighet och amningshets ihop

Av Marit Olanders

Den påstådda "amningsexpertens" trådar på Familjeliv belyser inte bara hur viktigt det är med relevanta amningsråd till föräldrar. De visar också hur dålig rådgivning kan ge amningsrådgivnignen och amningen dåligt rykte.

För det första är det helt logiskt att uppfatta expertens svar som uttömmande - att när man har gjort som experten råder och man ändå inte kommit till rätta med sitt problem, så finns det inget mer att göra. Jag träffar då och då kvinnor som säger att de har prövat allt men ändå inte fått amningen att fungera. De är var och en övertygade om att de hör till den lilla procent som inte "kan" amma. Det kan förstås påverka självförtroendet.

I själva verket kanske det finns mycket mer som en kunnig amningsrådgivare hade kunnat titta på - men mamman har redan lagt ner och orkar inte mentalt börja hoppas på en fungerande amning igen. Eller så är den tidne förbi, tåget har gått, barnet är större och den misslyckade amningen sitter som en ömmande tagg. Då är det meningslöst att säga "jamen var det ingen som tittade på taget när du hade sår?" Blir det ändå läge för en sådan kommentar får man ofta svar som "Jodå, och de tyckte det såg jättebra ut". Trots att det har gjort ont. Trots att den som uttalar sig varken har sett när barnet tar eller släpper bröstet, bara medan det ligger och diar.

Eller detta med för lite mjölk. Hur många kvinnor har inte fått höra att de har för lite eller för dålig mjölk? Hur många av dessa hade haft hur gott om mjölk som helst, om de bara hade fått veta att det är fullt normalt att amma 12, 14 eller 18 gånjger per dygn? Eller om de hade fått hjälp att få sitt barn att amma mer effektivt, i stället för att höra att de ska tidsbegränsa amningen fört att barnet "bara snuttar" (vad är detr för fel på det?) efter ett visst antal minuter? Eller om de hade uppmuntrats att ha barnet hos sig hud mot hud från födseln?

Amningspress och amningsfientlighet kan mycket väl gå hand i hand. Det visar inte mionst expertens svar till mamman som känner sig ambivalent inför amnignen och otillräcklig som tvåbarnsmamma. Klart du ska amma, tycker experten, utan att egentligen lyssna till mamman. Föräldrarna som frågar om deras 6,5 månadersbebis "småätande" varje timme får rådet att ge barnet napp. Amningen ses som mat och de får rådet att "byta ut mål".

Samtidigt ligger en stor annons från nappflask- och pumpföretaget Avent precis till höger om alla "amningsexpertens" trådar.

Jag har länge hävdat att flaskpress och amningspress båda beror på dåliga kunskaper om amning, samt likgiltighet eller åtminstone bristande lyhördhet.

Riktigt allvarligt är det när oseriösa experter utnyttjar Amningshjälpens namn. Kanske är det en sådan oseriös, självutnämnd expert som ligger bakom de galna amningsråden som Aftonbladet tillskrev Amningshjälpen för något år sedan. Vem vet?

Amningshjälpen skulle i alla fall aldrig köra över en mamma med ett Doris- envetet "Fortsätt amma".

Att stötta kvinnor i deras val

Jag har varit hjälpmamma i Amningshjälpen i sex år. Bara! Jag har varit med i föreningen mer än dubbelt så länge men det var inte förrän mina egna barn vuxit ur småbarnsåren som jag kände mig mogen för att skriva hjälpmammeprovet.

Jag har fått frågor både i telefon och e-post. En e-postfråga minns jag särskilt väl fast det är flera år sedan jag fick den. Den kom från en kvinna som hade stora problem med amningen. Jag minns inte vad hennes problem var men jag minns att hon kände sig trängd av att alla i hennes omgivning sa att hon måste sluta amma. Nu vände hon sig till Amningshjälpen för att få veta hur hon skulle göra för att få tillbaka fungerande amning. Jag förklarade det för henne, och vad det än var så var det svårt men inte omöjligt att komma tillbaka till helamning.

Jag förklarade också att jag stöttade henne hur hon än valde. Efter några vändor med e-post blev det tyst och sen svarade hon efter en tid igen. Då hade hon slutat amma, och var till freds med sitt beslut.

Då kunde man kanske tro att jag inte hade varit till så värst mycket hjälp. Men hon förklarade att hon hade haft stort stöd av vår mejlväxling och tackade mig.

Mejlväxlingeen hade gett henne ett val. Hon kände att hon inte var tvungen att sluta. Hon hade gått från att vara offer för situationen till att ha den under kontroll och hon gjorde ett informerat val.

Hennes barn fick inte mer bröstmjölk men det fick en mamma som kände sig stolt och nöjd och hade situationen under kontroll.

Själv hade jag intellektuellt vetat att Amningshjälpens uppgift är att stötta kvinnor i deras beslut om amning, vilket det än är, men efter mötet med den här kvinnan förstod jag i hjärtat varför det är så viktigt.

Marit Olanders