Jag har fått frågor både i telefon och e-post. En e-postfråga minns jag särskilt väl fast det är flera år sedan jag fick den. Den kom från en kvinna som hade stora problem med amningen. Jag minns inte vad hennes problem var men jag minns att hon kände sig trängd av att alla i hennes omgivning sa att hon måste sluta amma. Nu vände hon sig till Amningshjälpen för att få veta hur hon skulle göra för att få tillbaka fungerande amning. Jag förklarade det för henne, och vad det än var så var det svårt men inte omöjligt att komma tillbaka till helamning.
Jag förklarade också att jag stöttade henne hur hon än valde. Efter några vändor med e-post blev det tyst och sen svarade hon efter en tid igen. Då hade hon slutat amma, och var till freds med sitt beslut.
Då kunde man kanske tro att jag inte hade varit till så värst mycket hjälp. Men hon förklarade att hon hade haft stort stöd av vår mejlväxling och tackade mig.
Mejlväxlingeen hade gett henne ett val. Hon kände att hon inte var tvungen att sluta. Hon hade gått från att vara offer för situationen till att ha den under kontroll och hon gjorde ett informerat val.
Hennes barn fick inte mer bröstmjölk men det fick en mamma som kände sig stolt och nöjd och hade situationen under kontroll.
Själv hade jag intellektuellt vetat att Amningshjälpens uppgift är att stötta kvinnor i deras beslut om amning, vilket det än är, men efter mötet med den här kvinnan förstod jag i hjärtat varför det är så viktigt.
Marit Olanders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar