måndag 6 juli 2009

Det värsta jag någonsin läst

Efter ett tidigare inlägg uppstod en upprörd diskussion om en dikt som jag tidigare publicerat här på bloggen. I kommentarerna skrev läsare på en annan blogg att det var det värsta och sjukaste de någonsin läst. Jag är fascinerad över det där. Jag menar, det är ett starkt uttryck. Det värsta man någonsin läst. Dikten var tänkt att väcka känslor, men att den skulle kunna beskrivas som det värsta någon läst, det fanns faktiskt inte ens i min föreställningsvärld. Vad är det värsta och sjukaste jag har läst? Priset på ett barn av Marie-France Botte kanske. Annars förföljer mig berättelsen om kvinnan i Pakistan som blev tillsagd att hon endast kunde amma ett barn; och då pojken. Flickan dog dagen efter att bilden togs. "Sprid bilden", bad mamman UNICEF:s personal, "så att ingen gör samma misstag som jag gjorde". Berättelsen innehåller så många sorgliga faktum: kvinnors och flickors låga status, de fruktansvärda konsekvenserna av marknadsföring av bröstmjölksersättning i fattiga länder och och de fruktansvärda konsekvenserna av felaktiga kunskaper om amning. Varje år uppskattas 1.3 miljoner barn att dö p.g.a. utebliven amning. Det är nog det värsta och sjukaste jag har läst.

Eva-Lotta Funkquist

5 kommentarer:

Madelene sa...

Gråter!!!

PetraM sa...

Gråter också.......du förstörde min dag....

Toves sa...

Ja, tänk om ni och andra amningsfrämjare kunde lägga er energi på de kvinnorna istället för på det land som redan har världens högsta amningsrate och dessutom ett utmärkt vatten till ersättning. Självklart har vi så hög amningsrate delvis pga amningsfrämjande arbete men istället för att bedriva häxjakt på de som inte tycker som ni så finns det ju andra saker att arbeta med.

Det här har jag tänkt på många gånger sedan jag fick min dotter men tidigare aldrig bemödat mig med att säga.

Missriktat fokus som så ofta annars från er.

(Inlägget ovan "belönas" inte med nån egen kommentar från mig - vad mina kommentatorer tycker får stå för dem. Jag tycker fortfarande mest att dikten var rolig och malplacé men visst lyckades ni delvis med ert ständiga mål - att provocera. Fattar bara inte varför ni går igång så på just att provocera?)

Marit Olanders sa...

Hej igen Tove!

Här kommer några kommentarer.

Sverige har INTE världens högsta amningsförekomst. Amningsförekomsten är mycket högre t ex i Papua nya Guinea, http://www.childinfo.org/breastfeeding_countrydata.php
I sin sammanfattning och historik av den årligen återkommende amningsstatistiken från Socialstyrelsen ligger det med en text som är amma år från år , ibland med mindre ändringar. Ett av de påståenden som upprepas är att Sverige förmodligen har VÄSTvärldens högsta amningsstatistik. Detta är MÖJLIGEN sant om man mäter all amning vid 6 månader. Mäter man t ex amningsinitiation eller amning vid ett års ålder ligger Norge mycket högre.

I mina samtal som hjälpmamma hör jag att många kvinnor får bra råd om amning i Sverige. Men Amningshjälpen är ett viktigt komplement till vården, tack vare t ex tillgängligheten. Man kan ringa hela dagen och inte bara på en timmes telefontid t ex. Alla får heller inte så bra råd. Det senaste samtalet jag hade var med en kvinna som inte nåtts av någon information om att barnets tag om bröstet spelkar roll för om man får sår. Hon hade amningsnapp tills såren läkte och sen tog hon av nappen och såren gick upp igen. Att jag kan berätta för henne vad hon då kan pröva för att komma ur det helvete sår kan vara utan att lägga ner amningen (vilket hon inte önskade) är ett väldigt välriktat fokus tycker jag!

Amningshjälpen sa...

Hej igen Tove!

Du säger häxjakt. Hur tänker du då?

Eva-Lotta Funkquist