I en forum om amning kommer det med jämna mellanrum trådar om att börja vänja barnet vid flaska. Av någon anledning. Det kommer snabbt in flera uppmuntrande svar. De kan gå så här: "Vi gjorde det med en gång och det har aldrig varit några problem", "Vi tyckte det var viktigt att Max kunde ta både bröst och flaska". Egentligen är det väldigt självklart. Man testar något och det faller väl ut.
Som hjälpmamma känner man sig som världens olyckskorp när man säger att det kanske inte går så bra. För ett litet barn är det en helt annan upplevelse att ha munnen full av bröst än en flasknapp. Det behöver helt olika sugtekniker för att komma åt innehållet. Nappflaskans innehåll börjar rinna med en gång medan barnet måste suga igång utdrivningsreflexen innan mjölken börjar spruta ur bröstet. Faktum kvarstår. Inte alla barn klarar att växla mellan de två. Inte ens om amningen har "etablerats" och barnet suger på tröstnapp. Det kan vara nappflaskan barnet ratar och det kan vara bröstet.
Det är relativt tyst om detta på forumen. Såklart att man inte vill måla fan på väggen. Men jag tror också det beror på något annat. Att föräldrar vars barn inte klarat att växla utan ratat antingen bröstet eller flaskan skäms och håller tyst för den skull.
Vi i Amningshjälpen märker att tutteförvirringen i allra högsta grad finns. Måna många samtal kommer från ledsna och förvånade föräldrar och vi får förklara att ja den finns och ja det är väldigt vanligt, du är inte ensam om detta.
Men jag vill ju amma säger de flesta.
Jag brukar säga att då får få bort flaskan. Ett knep är att börja om från början. Lägga barnet hud mot hud på sin bröstkorg och lämna det i fred. Trots att det kan ha gått flera månader efter förlossningen kan det få barn att börja krypa mot en bröstvårta och själv ta den i munnen och börja suga, kanske med viss hjälp från mamman.
Man kan också testa att amma när barnet är halvsovande, när det håller på att somna och vakna. Nattamning kan funka bättre än amning på dagen. T o m adoptivmammor vars barn tillbringat sin första tid på barnhem och är helt ovana vid intim kroppskontakt kan börja amma om de får närma sig bröstet i sin egen takt med försiktig vägledning.
Det kan vara en lång väg tillbaka och det kan gå helt lätt. Men jag tycker föräldrar har rätt att veta att det finns en risk att amningen börjar krångla om man inför nappflaska. Och ni föräldrar som har erfarenhet av detta, våga skriva om det på amningsforumen!
Marit Olanders
6 kommentarer:
Några jag känner har nyligen fått barn, och barnet var under 2,5 kg när det föddes. De fick råd från BB att extramata den allra första tiden med flaska förutom amnningen för att vikten skulle öka fort.
Vikten har gått upp, barnet är nu snart 2 veckor gammalt och en viktuppgång på 200 g på en vecka är inte illa.
Men sist jag träffade på dem hörde jag att mamman var olycklig. Amningen fungerar inte ordentligt sa hon. "Vadårå?" frågade jag. Jag fick svaret att de upplever att mjölken vid amningen inte räcker, för barnet inte blir mätt. Det somnar vid bröstet och sen vaknar det efter en stund och är hungrig så då ger de en hel flaska.
Jag försökte tipsa "amma, amma, amma!" så blir det mer mjölk, "vaknar barnet - det är väl bara att amma igen?"
Men det är så himla känsligt ämne det här med amning och flaskor, speciellt om BB eller BVC varit framme och lagt in rekomendationer för flaska.
Sist jag hälsade på dem hade de köpt ett gäng flaskor till, för "det går ju åt". Ja, det kommer det säkert göra för dem.
Har man väl börjat med flaskor förstår jag att de blir uppslukade av fördelarna, som att de kan dela på matningarna om mamman behöver få sova och pappan tycker säkert det är kul att få mata barnet. Men sen kommer allt för ofta konsekvenserna i form av en störd amning också...
Ja man blir ledsen när BB inte följer de tio stegen. Man blir extra ledsen eftersom bröstmjölken är speciellt nyttig för lågviktiga barn. Råden mamman fått är helt ovetenskapliga, men sorgen kommer aldrig stanna hos dem som gett de ovetenskapliga råden. Nej den får någon annan bära! men det är ju absolut inte för sent, men ett väldigt svårt läge att komma med information som motsäger det hon hört!
Eva-Lotta Funkquist
Har pratat med dem idag igen. Mamman har nu fått höra från BVC att hon ska amma max 45 minuter, sen ge flaska.
Detta för att barnet annars vill ligga för länge vid mammans bröst.
Det var pappan jag pratade med, och han hjälper till att hålla reda på detta följs, för att mamman inte ska sitta vaken och amma så mycket på nätterna.
Maria! Fel forum för amningsstöd kan man väl tycka men jag kan inte låta bli. Jag brukar säga så här till mammor som vill få amningen att fungera: Amma så fort barnet stoppar fingrarna i munnen eller letar efter bröstet med munnen. Det kan bli väldigt ofta. Ingenting är för ofta. Om barnet vill suga fyra gånger i timmen så är det helt okey. Jag anger aldrig några max minuter. Ett barn som suger är det bäst att låta vara vid bröstet. De första dagarna kan bli lite jobbiga. Om mamman tycker att det känns övermäktigt kan ge lite ersättning tills barnet lugnar sig och sen fortsätta. Barn som suger ofta suger mycket kortare stunder och därför brukar detta inte upplevas som ett jobbigare sätt att amma på. Snarare tvärt om. Många upplever det som att de börjar amma med ryggmärgen och gör det utan att tänka så mycket på det. Se även Marits utmärkta inlägg!
Eva-Lotta
Vi gav flaska vid enstaka tillfällen från det att vår son var 2-3 månader (mest utpumpad bröstmjölk men också ersättning eftersom jag hade svårt att pumpa). Anledningen var att jag ville kunna komma ifrån ibland, vår familjesituation är lite speciell med en man som jobbar till sjöss. Jag märkte inget på amningen - då.
Problemen kom senare, i omgångar. Först när sonen var 4-5 månader, nyfiken och otålig och min utdrivningsreflex strejkade. Vi övervann det. Sedan igen vid sju månader, och till slut vid tio månader totalvägrade han bröstet och visade tydligt att han inte ville amma mer.
Jag är övertygad om att en kombination av flaska (när han slutade amma fick han dessutom välling) och napp avbröt min amning långt tidigare än jag hade önskat. Så problemen behöver inte komma genast.
Maria:
Jag har precis som dina vänner fått ett barn med låg födelsevikt (lätt för tiden) ,för bara 6 månader sedan nu. Det har krävts mycket mer amning än vad mina normalviktiga äldre barn behövde, så visst har det varit lite jobbigare.
Men det har gått väldigt bra att helamma trots allt, på 6 månader är vikten nästan tredubblad! Det är lite synd att tillmatning rekommenderas rutinmässigt vid låg födelsevikt, för det är bara bra att helamma om mamman vill det.
Skicka en kommentar