onsdag 14 mars 2012

Varför fanns det ammor?

Av Marit Olanders

Redan i Babylon och det antika Grekland och Rom var det ett yrke med hög status och lön att vara amma.. Förmodligen föddes bruket av ammor ur ett vardagligt samarbete om barn. Lika väl som föräldrar idag kan hjälpas åt att passa varandras barn har kvinnor i alla tider samarbetat, vari också amning har ingått. Att anställa en amma var inte konstigare för dem som hade råd än att anställa en barnflicka eller nanny idag.

Man kan fråga sig varför överklasskvinnorna inte ammade sina egna barn.

Gabrielle Palmer, författare till boken The Politics of Breastfeeding, skriver att det inte var för att adelskvinnorna skulle delta i det offentliga livet. Det var det få som gjorde oavsett barn och för övrigt var offentlig amning socialt accepterat. (Den privata amningen uppfanns inte förrän på 1800-talet.) Att det skulle vara ansträngande att amma håller inte heller som argument, eftersom överarbetade och hungriga fattiga kvinnor ändå ammade.

Det var inte heller så att överklasskvinnor inte ville amma. Överklasskvinnor i Europa före industrialismen skulle lyda sin man.

Anledningen till att barnen i de övre klasserna togs ifrån sina mammor efter förlossningen var att man kände till amningens hämmande effekt på ägglossningen. En adelsdams första och främsta plikt var att producera ättlingar. Palmer påpekar att det var en myt att det var de lägre klasserna som "förökade sig som kaniner". I 1600-talets England fick bondkvinnor sällan mer än sju barn medan det inte var ovanligt att adelskvinnor fick genomgå arton graviditeter i så tät följd som möjligt. I boken finns ett portätt av familjen till Tomas Remmington of Lund med man, hustru och tjugo barn, där de fem döda barnen också finns med på bilden.

Ann Hatton, som levde vid samma tid, fick allt som allt 30 barn, varav fem söner, åtta döttrar, tio som dog som barn och sju dödfödda.

Marie-Antoinette, Frankrikes drottning och Ludvig XVI:s hustru, var en barnkär person och dessutom inspirerad av Rousseaus ideer om sunt och naturligt moderskap. hon ville själv amma sina barn, vilket var en helt främmande tanke i det franska hovet på 1700-talet. Hennes första barn blev en flicka, och det gjorde det någorlunda möjligt för henne att driva igneom sin önskan. Antonia Fraser skriver i sin biografi Marie-Antoinette att "en manlig tronarvinge skulle genast ha lagts i famnen på landets bästa amma."

Marie-Antoinettes mamma Maria Teresia, kejsarinna av Österrike, fick själv sexton barn och protesterade enligt Faser öppet när hon fick höra Marie-Antoinettes önskan´, just på grund av att det skulle hindra Marie-Antoinettes möjligheter att snabbt bli gravid igen - och då förstås föda en son. En amma anställdes förstås också, men Marie-Antoinette berättade efter fyra månader för Maria Teresia att hon fortfarande hade mjölk i brösten.

Marie-Antoinette giftes bort som 15-åring med blivande kung Ludvig XVI och vad hon ville här i livet vägde sannerligen lätt mot seder och konventioner. Att lyckas amma sin dotter, åtminstone delvis, verkar ha varit en av de få saker som hon lyckades genomdriva. Tre år senare kom nästa barn, en son. Då var det inget snack om att Marie-Antoinette skulle amma själv.



Sexuell avhållsamhet under amningsperioden var en annan anledning till att låta en betald amma ha hand om barnen. Det fanns en idé om att sperma fick mjölken att ysta sig. dessutom skulle kvinnan vara tillgänglig för mannens sexualitet. Än idag förekommer det att kvinnor i västvärlden slutar amma för att vårda relationen med sin man, och att amningen alltså ses som ett hinder för det.

Bruket av ammor såg olika ut på olika håll i världen. I USA:s sydstater förekom det att slavar var ammor åt godsägarnas barn. Palmer förundras över att människor som inte kunde tänka sig äktenskap över rasgränserna ändå kunde använda sig av svarta ammor till vita barn.

Användningen av ammor minskade på 1800-talet och därmed också en av få källor till försörjning för kvinnor. Barnläkare och barnmatsindustrin tog deras plats.

En anledning till att ammorna minskade i popularitet var enligt Palmer att man trodde att den fruktade sjukdomen syfilis kunde smitta mellan amma och barn, på bägge håll. Men pastöriseringen, uppfinningen av nappflaskan och experimenterandet med bröstmjölksersättningar gjorde också att barn från slutet av 1800-talet kunde hållas vid liv utan amning. Så hade inte varit fallet mer än i undantagsfall tidigare i historien.

12 kommentarer:

Johanna L sa...

Intressant! Jag är kristen och tror därmed på Bibeln och vet att det står om ammor på en del ställen, bland annat så hade Mose en amma när han kom till Egyptens och faraos dotter. Ordet amma förekommer 14 gånger i Bibeln för övrigt och på några ställen handlar det om ammor: http://folkbibeln.net/vers/search?text=amma*&bok= :-)

Petra sa...

Det var också billigare för borgarklassen att anställa en amma som tog hand om barnen eftersom frun i huset ofta skötte om ekonomi och hushållet. Det var svårare att ersätta henne!

I Frankrike blev till slut lag på att ammor inte fick jobba förrän sina egna barn var nio månader eftersom det blev ett så populärt sätt för ogifta kvinnor att skaffa sig ett jobb och ta sig hemifrån på egen hand! Man kan tänka sig hur många barn som föddes och som "försvann"!

Marit Olanders sa...

Det var inte förrän i den industriella revolutionen det blev vanligt att ynge, ogifta kvinnor tog anställning som ammor oich i Frankrike där bruket var som vanligast var det flest ammor som utnyttjades och utsattes för övergrepp. Det var också på 1800-talet ammorna och deras egna barn började separeras, genom att amman flyttade in i arbetsgivarens hus. Det bidrog till att bruket av ammor minskade. Fram till 1800-talet, dvs under huvudparten av ammornas flertusenåriga historia, var det ofta respekterade gifta kvinnor som tog jobb som ammor och hade am-barnen hos sig. I England hade de flesta ammorna egna friska barn som de ammade. I rekryteringen av en amma ingick ofta att hon hade ett eget friskt barn som merit på att hon dög för jobbet.

Marit Olanders sa...

Och Petra, det där med att kvinnan skulle jobba med annat och amman amma, har du belägg för det? Vilken tid i historien är det du pratar om?
Kvinnor har i äldre tider ammat parallellt med att arbeta med annat. Den uppdelning i arbete och föräldraledighet som vi har fanns inte. Bondkvinnor som var ammor åt adelsfamiljers barn hade snarare mer att göra än am-barnens biologiska mödrar. Det var ju status för adelsdamer att göra så lite som möjligt, förutom att producera ättlingar.

Signe sa...

Fascinerande ämne! I Sverige hade man ammor anställda på BB:n rätt långt inne på 1900-talet.
Sedan fanns ju "änglamakorskor". Har för mig att de "professionella" ammornas barn ofta lämnades ut till sådana, på landsbygden, och dessa barn dog oftast...
Kungahuset hade oftast ammor, dessa kom från ett visst område uppigenom, tyvärr har jag dålig ordning på mina papper och hittar inte referenser just nu.
Signe

Anna sa...

Marit, jag undrar vad du har för belägg för det här:
"Än idag förekommer det att kvinnor i västvärlden slutar amma för att vårda relationen med sin man, och att amningen alltså ses som ett hinder för det."
???
Jag har då aldrig träffat nån som slutat amma för den sakens skull, däremot många som slutat amma när de känt att det räckt, för att de SJÄLVA vill ha tillbaka sin kropp eller saknar sitt sexliv (många upplever ju att de får ju nedsatt sexlust av amningen). Jag tycker din formulering är lite upprörande för att du inte tar med i beräkningen att kvinnorna själva också kan sakna sexlivet med sin man, det är inte bara män som är sexuella varelser!

Amningshjälpen sa...

Anna! Det finns gott om forskning som visar att kvinnans upplevelse av vad mannen tycker om att hon ammar är en av de allra viktigaste faktorerna för huruvida hon ammar eller inte. T.ex den här: http://pediatrics.aappublications.org/content/106/5/e67.long

Upplevelsen kvinnorna har är inte alltid korrekt. Forskning visar nämligen också att papporna ofta är mer positvt inställda till amning än vad mamman har uppfattat.

Sexlivet kan fungera alldeles utmärkt utan att man slutar amma. Det finns det många som kan vittna om. Jag vet inte varför du tänker annorlunda.
Hälsar Eva-Lotta

Marit Olanders sa...

Anna, formuleringen kommer från Palmers bok.

Jag delar inte din iakttagelse att många kvinnors sexlust minskar under amningen. Går inte den också tillbaka på förväntningar om att kvinnor inte "ska" amma och vara sexuellt aktiv samtidigt?

Tvärt om har jag träffat åtskilliga kvinnor genom åren som har fortsatt att amma i flera år och även haft ett aktivt sexliv. Trötthet och lättväckta barn kan förstås vara hinder för sexlivet, men det har inte med amningen i sig att göra.

Petra sa...

Marit: Du kan läsa om det här i artikeln A History of Infant Feeding
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2684040/

Anna sa...

Klart man kan ha sex under amningstiden, men det är många som upplever det annorlunda än vanligt. T.ex att brösten känns mer förbjudna att röra, och är man som t.ex jag så känns det som att en viktig bit av sexualiteten saknas... Jag har diskuterat detta med flera kompisar, vi är rätt öppna i vårt kompisgäng ;-) Flera har sagt samma sak som jag, plus att en del känner sig torrare när de ammar och inte blir lika upphetsade. Jag har ingen aning om ifall det finns några studier om det här, det jag säger baseras helt enkelt på mig själv och mitt kompisgäng. Men vet också att det finns en del diskussioner om detta på t.ex Familjeliv...

Anna med tre sa...

Jag tycker det är intressanta reflektioner som förs fram upplevelser av amning och sexliv och känslor av den egna kroppen.

Det måste ju vara självklart att det finns kvinnor som slutar amma för de har en upplevelse av att de "måste får kroppen tillbaka" eller för att de känner att den påverkar sexlusten. Att Marit skriver att det än idag finns kvinnor som slutar amma för mannens skulle, är väl ingen motsägelse i sig? Det förekommer så klart.

Det är hursomhelst intressant att fundera över kvinnors olika upplevelser i detta sammanhang.

Med första barnet hade jag kanske i någon mån föreställningen om att amningen tog min kropp i anspråk på ett sätt som barnet inte gjort om jag inte annat. Efter tre barn är det en helt, helt främmande föreställning för mig och jag kan också se i backspegeln att men första barnet var föreställningen mest baserad på omvärldens uppfattning och inte min egen upplevelse.

När det gäller sexlusten är den starkt förknippad till barnets ålder för mig. Kring 18 månader har den infunnit sig - oavsett amning. Kanske för att driften att få ett barn till vuxit sig stark då, kanske för att livsomställningen att familjen utökats satt sig och berarbetats då, kanske för att familjen fått en etablerad grund eller hur man ska utrycka det, vid den tiden eller något hormonellt för mig. De två första barnen var inte ammade vid 18 månader och inför andra graviditeten försökte vi bli med barn innan sexlusten kommit, för att vi har svårt att få barn men lusten fanns inte där förrän första barnet var över 18 mån;-), inte ens utan amning;-).

Nu efter tredje barnet och med amning pågående vid 18 månader och över därefter kom sexlusten ändå vid den tiden samt en längtan efter fler barn;-) - efter en trött, sjukdomsrik vinter men tre täta barn i relativt låg ålder och mycket, mycker intensiva utvecklingsfaser, har lusten, lustigt nog avtagit när lillan är två år. Jag tror inte amningen är att skylla:-D. Det handlar om ork och trötthet och att vi just nu bara håller oss flytande. När livet leker igen till sommaren, litare jag på att lust och längtan kommer på, på ett sunt och positivt sätt ( vilket trots längtan inte behöver betyda olycklig längtan utan mer biologskt drift och alltså inte i verkligenheten fler barn;-))

Kroppen är inte min sen jag fick barn nu när de är små. Det samma gäller min man. Det har vi helt frikopplat från amningen. Men jag är väl bekant med den upplevelse och det är inte något jag ifrågasätter. Jag kan bara konstatera en stor befrielse för oss att ha accepterat och välkomnat barnens "ägande" av oss just nu med eller utan amning:-) -vilket inte ska sammanblandas med gränslöshet och svårigheter att skapa utrymme för sig själv!

Anonym sa...

Trots att det var ett tag sen ni debatterade här vill jag också skriva. Jag tyckee att både amning, bäckenbottenknip och lyckan över ett nytt litet barn ökat sexlusten båda gångerna jag fått barn. Det är jag som i livets rusvelat återuppta sexlivet. Sen har tröttheten inte alltid gett tilfället. Och nu menar jag att lusten funits där från tredje veckan så fort jag kännt mig någorlunda normal där nere. Vetskapen om att kärleken och intimiteten har skapat det nya liv jag har i famnen barbara gjort lusten större. /sm