fredag 22 oktober 2010

Var hittar man saklig information om spädbarnsnutrition?

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är ett välkänt faktum att läroböcker är "gamla" redan då de trycks. Dessutom är det ofta en eller några personer som har skrivit dem. Ofta gäller nog samma samma sak på myndighetssidor (och andra sidor) på nätet. De uppdateras sällan och en eller några personer ansvarar för innehållet.

För femton år sedan fanns inte möjligheten, nu är det nog det vanligaste sättet att hitta information på då vi undrar något; vi googlar.

All information är inte bra och en del information kanske inte passar just den läsaren. Man måste sålla.

För ett tag sen hörde jag en festlig grej. En nybliven mamma led av öronsus efter en förlossning då hon hade fått en ryggbedövning. Hon sökte på öronkliniken och fick svaret att öronsustet inte hade något samband med ryggbedövningen. Det fanns ingen forskning som visade att ryggbedövning kunde leda till öronsus. Med vid nästa kontakt hade läkaren ändrat sig.

"Vi har googlat" sa han, "det förekommer öronsus efter ryggbedövning".

Det är något demokratiskt tilltalande i det här tycker jag. Det finns nog en övertro på att forskning ska ge sakliga svar på frågor som sen förmedlas via läroböcker och myndigheter. Problemen med det är många, ett är att många frågor ens aldrig ställs inom forskningen, ett annat att det inte finns några "sanningar". All forskning är en spegelbild av sin tid. Därmed inte sagt att man ska undvika att rapportera om forskning eller undvika att vissa frågor ställs inom forskningen därför att människor kan få "dåligt samvete".

Hursomhelst, jag tror verkligen på nätet som en god informationskälla. Och jag tror att människor kan sålla.

22 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, jag håller inte med. Kvinnor behöver få sin information om ersättning från officiellt håll. Vi ska veta att vi får lov att välja ersättning, att ersättning också är ett godkänt sätt att mata ett spädbarn på. Att välja ersättning är inte olagligt, amning är ju frivilligt egentligen, men i praktiken är det inte det. Vi blir motarbetat och utsatta för övertalningsförsök och kränkande kommentarer när vi säger att vi inte vill amma och ber om information om ersättning.

Jag håller dock med att forskning är en spegelbild av sin tid. Om några år kommer nog forskarrapporter som visar vad vi flaskmatande mammor har vetat väldigt länge - att det inte finns någon egentlig skillnad på flaskmatade och ammade barn i Sverige.

/Andrea Nord aenord@hotmail.com

Lisa sa...

I en idealvärld får man korrekt och uppdaterad information från vård och myndigheter, men jag tror tyvärr inte man kan lita på det i verkligheten. Det saknas pengar, brister i rutiner, personalen behöver vidareutbildas etc. Myndigheter är stora och tungrodda organisationer där det kan ta lång tid att få igenom förändringar.

Vill man ha bra besked måste man nog se på vad myndigheterna säger OCH titta på nätet, fråga vänner osv. Jag tror det är farligt att ha för stor tilltro till myndigheter/vårdpersonal även om många säkert är väldigt kunniga.

Får man information från flera håll kan man till slut avgöra vad man tror är rätt, och våga lita på sig själv att man kan fatta beslut för sitt barn. Jag har fått massor med felaktig information om amning från BVC, som kunde ha förstört amningen för oss om jag inte hade vänt mig till internet och kompisar för att få kompletterande information!

Lina sa...

Oj, man häpnar ju när man läser de två senaste inläggen på Amningsbloggen!! Det mest häpnadsväckande är väl att Eva-Lotta Funkqvist hänvisar dem som vill flaskmata till Google, medan hon själv kämpar för "amningsvänliga sjukhus", dvs att vården ska ge information om amning, samt brukar lägga ut länkar till varenda amningspositiva, forskningsrelaterade artikel om amning hon får tag i på den här bloggen. (Och negativt vinklade inlägg om ersättning.)
Det ska skiljas på äpplen och päron, tydligen.

Anonym sa...

Lina, detta är Amningsbloggen. AMNINGSbloggen. Jag tycker inte att det är konstigt att hon skriver om amning, och länkar till forskning om amning i den här bloggen. Inte heller att hon kämpar för amningsvänliga sjukhus om amning är det hon brinner för.

Det finns många bloggar som inte handlar om amning det minsta lilla. Och folk som inte kämpar för amningsvänliga sjukhus, utan kanske för någonting annat som just de brinner för.

Om du inte är intresserad av att läsa om amning är det enkelt att låta bli att surfa in på just AMNINGSbloggen. Ett tips bara.

<3

Lina sa...

Hej Anonym! Självklart fokuserar Amningsbloggen på amning, men även annat som har med spädbarn att göra. Grejen är att det är en blogg, allt de skriver här är inte sakligt och opartiskt, det är mycket personliga åsikter vilket också uttrycks i bloggens header. Vi är några som inte håller med om allt som skrivs här, och vi har lika stor rätt att läsa och kommentera som alla andra. Amningshjälpen och Amningsbloggen har inte ensamrätt på ämnet amning, och inte heller på ämnet flaskmatning eller någonting annat som de skriver om.

Anonym sa...

Att brinna för amning. Vad innebär egentligen det? Det liknar inte att brinna för motorcross. Den som brinner för motorcross vill inte att 95% ska köra motorcross. Det ingår inte i visionen.
Att brinna för teater. Plöjer man forskningsrapporter om man brinner för teater? Nej man går på teater.
Eller spelar. Så långt sträcker sig hängivelsen.
Att brinna för klimatfrågan. Ja då vill man få andra med sig och kastar sig över forskarnas rön. Där börjar vi närma oss pudelns kärna. Man brinner för amning på liknande sätt som man engagerar sig för klimatet. Ändå handlar det inte om artens överlevnad.
Det saknas proportioner. Man brinner för något som är en symbol kanske. Närande gosande livgivande älskande givande. Man kastar sig ut i en bildvärld och knaprar sig full av krispig godhet. Så kanske det är?

Lina sa...

Åh vad bra skrivet! Men jag undrar också var det här BEHOVET av att påverka andra att amma mera kommer ifrån? Jag älskar att sy och tycker det vore jättekul om fler gjorde det, men jag inser att det är ett personligt val. Och amning, som är så oerhört privat och intimt... Att försöka påverka mig att amma nån viss tid genom att hänvisa till att det skyddar mot cancer är för mig ungefär som att säga att jag borde ha sex med nån viss intervall för att det skyddar mot cancer (om det nu gjorde det, made that up..). Lika privat, lika intimt. Handlar lika mycket om vad jag gör med de känsligaste delarna av min kropp.
Intressant att också jämföra med bära barn-folket: de som brinner för att man ska bära barnen i sjalar, selar, mm och startar bloggar, hemsidor, webshoppar, osv. Det handlar också om hur man "ska" göra med sina barn, precis som frågan om amning. Men det upplevs inte som lika provocerande. Skillnaden kanske är just intimiteten? Och, för mig, att det inte kommer "uppifrån", det finns ingen som försöker tvinga på en sjalbärande, ingen norm som säger att du är dålig om du inte gör det.

Lina sa...

Glömde skriva, om sex-jämförelsen: Även om det fanns ett sådant samband skulle ingen gå ut med informationen "kvinnor borde ställa upp på sex varannan dag för att skydda sig mot cancer, då skulle vi spara en massa skattepengar". Eller hur?! Det är helt enkelt över gränsen. Liknande åsikter har dock framförts på Amningsbloggen. Att kvinnor borde informeras mer om amning & bröstcancer, och tänk det skulle ju också vara bra för samhällsekonomin. Som feminist sparkar jag bakut!

Anonym sa...

Jag är så nyfiken på er (ni som är negativa till vad som skrivs här på bloggen) bakgrund vad gäller amningen. Jag har nu 10-månader av lyckad och helt underbar amning i ryggsäcken -tack vare Amningshjälpen. Jag höll på att ge upp när vår dotter var 1 månad. Amning tyckte jag då -innan jag träffade Amningshjälpens hjälpmamma- var pest och pina. Det fungerade ju inte och gjorde bara ont. Sedan när vi fick bra hjälp var det ju inga problem alls. Vips ändrades ju också min inställning om amningnen till att bli något helt underbart. Jag har upplevt att amningsmotståndare ofta själva har en misslyckad amning i bagaget. Är det så månne för er också? Var ni negativa till amning redan när ni var gravida? Jag tycker att det är helt underbart att Amningsbloggen finns och att de skribenter som skriver här får ut sitt budskap. Det behövs verkligen! Det saknas kunskap om amning i den vanliga vården. Om någon bloggar om ett ämne jag inte är intresserad av eller inte tycker om så låter jag helt enkelt bli att läsa den bloggen. Jag kan inte förstå att ni tycker att det är värt att ödsla er energi på att reagera. Låt bli att läsa istället - och låt oss som faktiskt vill läsa om amning läsa och njuta!

Anonym sa...

När man lever i en demokrati får man acceptera att folk får tycka och tänka olika. ;) Även Amningsbloggen får tåla kritik.

Martin Luther var inte emot kristendom, han var emot kyrkan. För egen del är jag inte emot amning i sig, bara amningspolitik och amningspropaganda, något som Amningsbloggen sysslar med i högsta grad.

Att folk ammar och lyckas med det gör mig bara glad. Men jag önskar att ni som ammar och lyckas med det och är nöjda med det inte tyckte att ALLA kvinnor ska amma bara för att det funkar så bra för er. En kvinna ska få bestämma själv över sin egen kropp. I andra sammanhang råder ingen tvivel över detta punkt (våldtäkt, preventivmedel, abort, giftermål, mm). Men när det gäller amning tycks inte kvinnans bestämmanderätt spela någon roll.

/Andrea aenord@hotmail.com

EmmaL sa...

Information och auktoriteter..

Jag upptäckte just att min dotter, som "planat ut" enligt BVCs tillväxtkurvor följer WHOs nya kurvor alldeles utmärkt! BVCs kurvor togs fram för länge sen då det var omodernt att amma (ex så saknas den så kallade amningspuckeln på deras kurvor). WHOs kurvor däremot baseras på ammade barn.

Efter månader av lätt dåligt samvete för att dottern inte ökar i vikt som hon ska (denna tro på auktoriteter..), trots att hon ser rund o go ut, känner jag mig nu lättad!

Nu ska jag bannemig lyssna till mig själv och min dotter (som är 13 mån) och sluta amma först när vi vill!

Kurvorna finns längst ned i dokumenten:
http://www.who.int/childgrowth/standards/Chap_4.pdf
http://www.who.int/childgrowth/standards/Chap_3.pdf

Anonym sa...

Lina - amningshjälpen vill väl inte att ALLA skall amma, de vill väl att alla skall få saklig information om amning samt hjälp och stöd att amma. Det är ändå lite skillnad!

Lina sa...

Nä nu har jag försökt posta ett långt inlägg tre gånger men det funkar visst inte??! Det här är ett TEST!

Lina sa...

Testet funkade, det andra är borta, orkar inte skriva om det igen. :-(

Anonym sa...

Det är ju kul att någon är nyfiken på en, men jag kommer inte att svara på vem jag är och hur mina erfarenheter ser ut. Och det beror på en enda sak. Att känslan för andras integritet är så underutvecklad i de här amningskretsarna.
Amningshjälpen vill sannerligen inte att alla ska amma men de vill sannerligen uppmuntra amning. Några kommer inte att amma och det är Amningshjälpen helt införstådda med och sätter då på medlidande-minen eller empati-beklagandet. Och övergår till att föreläsa om alla intensiva åtgärder man då ska vidta för att det ska likna amning. Om det är några som bryter ihop på vägen struntar Amningshjälpen i. Det är den kvinnans alldeles egna privata problem. För amning eller amningsliknande förhållanden är något så eftersträvansvärt att man inte vill se att vi är sociala varelser som kan tänkas påverkas mycket långtgående och djupt.

Heidi sa...

Men Andrea, menar du att du fortfarande tror att amningshjälpen tycker att alla ska amma eller att kvinnor inte ska få bestämma över sin egen kropp. Amningshjälpen jobbar ju just för att de kvinnor som vill amma ska få amma och har rätt till bra hjälp för att klara av det. Att få amma om man vill är faktiskt en rätt att bestämma över sin egen kropp.

Marit Olanders sa...

Jag får meddelande om kommentrarer i min mejl, men de verkar inte alltid komma in i kommentatorsfältet. Jag vet inte vad det beror på.

Marit Olanders sa...

Nu måste jag osm ansvarig för den här bloggen be er hålla en mer saklig ton. Kristisera gärna amningspolitiken och Amningshjälpen, men gör det på sakliga gurnder. Att beskylla andra för att vara underutvecklade är
ett osakligt påhopp. Far inte heller medvetet med osanning, kontrollera gärna ett påstående innan ni skriver och länka gärna.
Jag vill ha en schyst och öppen debatt så låt mig slippa införa moderering i förhand!

Anonym sa...

Men svensk amningskultur är underutvecklad, är det inte så du ser det Marit?
Svensk vårdkultur eller svensk barnmorskekultur är underutvecklad skulle jag vilja påstå, vad gäller integritet. Klassikern är när man plötsligt nyper tag i någons bröstvårta och börjar klämma. Eller detta med påtryckningar vad gäller amning.
Nu ska det ändå sägas att det finns konflikter inom branschen. Det bråkas faktiskt inom kåren. Man är oense. Och det ska kanske ses som ett gott tecken för då finns det förändringsutrymme.
Man kan se hur den paternalistiska inställningen, ibland parat med det som ska föreställa empati och godhet, är ett mönster som bildas först hos auktoriteten och sen kopieras hos allmänheten.
Det är fantastiskt att detta kunnat bli ett problem i en välfärdsstat. Att vi blir förbannade på varandra. Att folk bryter ihop. Att människor skäms. Att folk känner att de gör en god sak om de säger ifrån: -ska du ge ditt barn sån skit! Eller blir frustrerade och besvikna efter många ansträngningar att vara till stöd och hjälp för en kompis. Far ut: -det är bara ditt eget fel att du inte lyckats.
Eller föreslår psykolog till den som inte vill. Eller går på kurs och diskuterar hur man ska uttrycka sig så att stödet för denna amning aldrig någonsin sviktar i retoriken.

Anonym sa...

Hej,
Jag fick barn för tio månader sedan och jag har definitivt inte upplevt några påtryckningar från vare sig bvc-sköterskor, barnmorskor eller annan personal att jag ska amma. Jag ville amma men fick inte alls det stödet som jag behövde för att få amningen att fungera. Att använda modersmjölksersättning däremot - det fick jag mycket stöd till. Jag har även upplevt från min omgivning en förundran att jag som högutbildad och mitt i karriären vill amma. Kommentarer som "Jasså, ska du amma? Det trodde jag inte att några kvinnor mitt i karriären gjorde idag." har jag fått fler än en gång. Tack vare Amningshjälpen fick jag amningen att fungera. Jag får uppfattningen att vissa komentatorer framställer Amningshjälpens förespråkare som om de vore personer som vill "pracka på" andra att amma eller nedvärdera sådana som inte amar. Jag blir arg när jag läser det. De personer inom Amningshjälpen som jag har haft kontakt med har hela tiden enbart gett sakliga råd och betonat att "Det måste kännas bra för dig". Amningen minskar i samhället. Vad beror det på? Jag är övertygad om att de finns många kvinnor som precis som jag inte fått rätt stöd av vården för att få en fungerande amningen. Därför behövs Amningshjälpen. Det är ju uppenbart att vissa av kommentatorerna här inte vill amma. Men låt Amningshjälpen stödja oss som vill amma. Jag tror inte att någon av oss som faktiskt vill amma upplever att Amningshjälpens förespråkare skulle vara personer som vill att personer ska amma eller försöka amma så att de "bryter ihop på vägen" eller hur nu en föregående kommentator uttryckte det.

Anonym sa...

Vissa kommentatorer verkar ha som intresse att ingen ska amma, bara flaskmata.

Anonym sa...

Ni som vill att det ska finnas mer information om flaskmatning, tänker ni inte på de ekonomiska intressen som finns hos barnmatsföretagen. De har allt att vinna på att fler flaskmatar eller i alla fall delammar. Är väldigt tacksam för att Amninghjälpen och Amningsbloggen finns. Från vården får man ju inte speciellt bra information amning heller. Tyckte att bb var mycket snabba på att rekommendera tillägg.
PS. I framtiden kanske det finns färre antibiotika att ta till då kanske amningen blir mer nödvändig även i länder med rent vatten.