onsdag 23 november 2011

Dysphoric Milk Ejection Reflex 1

Av Eva-Lotta Funkquist

Igår var Caroline af Ugglas med i tv-programmet Sommarpratarna. Hon berättade att då hon ammade fick hon så svåra tvångstankar, att hon skulle skada barnet, att hon alltid ville ha sin man sittandes bredvid sig i soffan just då hon ammade. När hon berättade om sina problem för en barnmorska svarade hon att vissa kvinnor får tvångstankar då de ammar. Caroline tycks därefter ha kunnat hantera sina tvångstankar mycket bättre och vänt sin reaktion till något positvt: hon såg det som att den fanns där för att hon skulle vara uppmärksam på faror.

En kommentator frågade nyligen om amningen i sig kan ge depression och en av våra läsare hittade det här och det här och det här. Det verkar onekligen som om det kan ha varit det här Caroline beskrev. Titta på programmet också vetja!

Fenomenet beror alltså inte på en depression, utan förklaras bero på opassande dopaminreaktion. Reaktionen beskrivs alltså som en form av reflex som kan utlösas av utdrivningsreflexen även vid t.ex pumpning. Enligt artiklarna kan man anta att kvinnor som upplever det här ibland slutar att amma tidigare än de egentligen vill och att kunskap om fenomenet minskar obehaget och kan leda till att kvinnor fortsätter amningen.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tolkade inte det Caroline af Ugglas berättade på samma sätt som du, Eva-Lotta. Hon sa ju att hon upplevt tvångstankarna och mått dåligt BÅDA gångerna hon ammat (hon har två barn), och hon sa inget om att det kändes bättre andra gången.

Amningshjälpen sa...

Anonym! Nej det var inte så jag tolkade det och försökte förmedla. Efter att hon pratat med barnmorskan kändes det bättre. När hon visste att hon inte var ensam om upplevelsen.
Hälsar Eva-Lotta

Anonym sa...

Jag håller helt med dig anonym, att hon mådde dåligt av det. Jag träffade min mammagrupp idag och vi var alla överens om att det behövs en bok för oss som inte ammar (vi är många). Amningshjälpen är (förstås) inte lika positiva och frågar varför vi vänder oss till er när vi inte vill amma. Ja, som förstagångsmamma som inte vill/kan amma hänvisar man ENBART till er. Det finns inget alternativ, men nu finns det. Tack gode gud för det, för om jag hade vetat att armbågarna var så vassa här hade jag aldrig sökt mig hit överhuvudtaget.

Amningshjälpen sa...

"Amningshjälpen är (förstås) inte lika positiva och frågar varför vi vänder oss till er när vi inte vill amma." Det är en synpunkt som har förekommit i kommentarer men inte från någon i Amningshjälpen och inte från Eva-Lotta eller mig. Jag minns att jag hörde Caroline af Ugglas säga i teve (På spåret om jag minns rätt)att hon ammade, inte utan stolthet.

Amningshjälpen sa...

undertecknat Marit Olanders

Anonym sa...

Det är ju såhär vi känner http://wwwc.aftonbladet.se/kvinna/9807/08/amning.html

Anonym sa...

En ammande mamma skickar en fråga till amningshjälpen där hon beskriver hur dåligt hon mår av att amma och undrar vad hon ska göra. Amningshjälpen börjar svaret med "Så bra att du kunnat amma så här länge!" Eeeh what? Hon fortsätter längre fram i svaret: "Försök inte ha dåligt samvete - var istället glad och stolt över att du ammat din son så pass länge - du har givit honom en mycket bra start." Läs vidare här: http://www.amningshjalpen.se/index.php?option=com_content&view=article&id=78:tidigare-fragor-mar-daligt-av-att-amma&catid=27&Itemid=65

Jösses, det kallar jag inte stöttning, HÅLL UT och amma ändå.

Sara sa...

Herregud.
"Jag vill så gärna sluta amma", skriver hon.
Och får som svar att hon borde fortsätta 2 månader till! Och "tror du att du kan hobbyamma en tid till?", samt
"Man vet också att det är bra för barnen om framför allt gluten, men även annan föda introduceras i skydd av amning...... Det har minskat risken för glutenöverkänslighet rejält! /.../ Fortsätt som du börjat." !!!
Håller med Anonym 100% - det där är att vattna hennes skuldkänslor och absolut inget stöd! Hon beskriver hur gärna hon vill sluta för att hon mår så fruktansvärt dåligt av amningen, men att hon får skuldkänslor ("känner mig som en dålig mamma") för att rekommendationen är 6 mån amning. Ett humant svar hade varit att det viktigaste är att man mår bra och orkar ta hand om sig själv och sitt barn, och att det är helt okej att sluta amma när som helst, ersättning är bra det också!

Är det där ett svar som Amningshjälpen ger rutinmässigt på liknande frågor? Ett svar man är stolt över, eftersom man lagt ut det på hemsidan?

Knyttets mamma sa...

Ja, Caroline af Ugglas fick tvångstankar om att kasta ut barnet genom fönstret när hon ammat. Ja, hon fortsatt amma ändå, och mått rätt bra med det sedan hon fått veta hur vanligt det är. af Ugglas har också sagt att det här är nåt man inte pratar om (jag antar att hon menar att det borde man så det gör hon, vilket jag tycker är strålande!). Hon säger också att det är konstigt att man inte förvarnas om att det kan bli så.

Min mamma råkade faktiskt ut för samma sak. Hon har berättat som den mest självklara sak i världen att hon fått såna hemska tankar när vi var små. Hon har trots det ammat fyra barn, det yngsta i två år.

Anna sa...

Oj vad olika det går att tolka saker...

Jag tolkar svaret som att hon i och för sig säger att mamman kan vara stolt över den amning hon gett barnet, men att hon ger henne råd om att trappa ner över ca 2 månaders tid så att hon slutar amma helt vid 6 månader. Om hon inte ska behöva ta till mjölkstoppande mediciner för att slippa mjölkstockningar eller andra problem är det inte en helt orimlig tidsrymd för att fasa ut amningen, även om det går att göra fortare. Och hon frågar om det känns OK!

Sedan försöker hon nysta kring vad känslorna beror på!

Troligen hade denna mailväxling en fortsättning.

Marit Olanders sa...

anonym och Sara, jag har skickat frågan vidare.

Anonym sa...

Det hade varit bättre om Amningshjälpen hade svarat henne: "Oj, det låter inte bra. Du ska givitvis inte känna att du måste amma ditt barn om du inte trivs med det. Amning är frivilligt. Dessutom ger ersättning ditt barn all den näring det behöver. Du kan ge ditt barn ersättning med gott samvete." Det här är ett ärligt svar, Amningshjälpen och tiden är inne att ni börjar ta till er detta.

Knyttets mamma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Knyttets mamma sa...

"Oj, det låter inte bra. Du ska givitvis inte känna att du måste amma ditt barn om du inte trivs med det. Amning är frivilligt. Dessutom ger ersättning ditt barn all den näring det behöver. Du kan ge ditt barn ersättning med gott samvete."

Det svaret får man ÖVERALLT. Det svaret hade gjort mig och många med mig jättefrustrerad! Eftersom bröstmjölk är bättre och den här mamman ammat utifrån det TROTS att hon mått dåligt av amningen lär knappast "ersättning är ett fullgott alternativ" trösta. Dessutom brukar man inte gå över till ersättning om barnet helammat och redan börjat smaka lite gröt (delvis för att så stora barn sällan accepterar ersättningen, och ni kan ju försöka tänka er in i ångesten av att försöka ge ersättning när barnet bara gråter efter bröstet).

Jag tycker att svaret var respektfullt. Och det ÄR bra att hon ammat så pass länge, vilket absolut ska lyftas fram med tanke på att hon gjort det för sitt barns skull!

Som Anna ovan nämnde är två månader en rimlig tidsrymd att avveckla amningen. Både för att inte barnet ska få svåra magproblem och för att mamman inte ska drabbas av mjölkstockning.

Och vad gäller att fråga om hon kan hobbyamma är det en helt relevant fråga. Mamman beskriver att hon känner sig låst, vilket faktiskt skulle kunna ha att göra med att barnet bara äter från henne. Med hobbyamning försvinner pressen att ensam och med sin kropp stå för barnets näringsintag. Att börja hobbyamma är för många kvinnor ett sätt att plötsligt NJUTA av amningen.

Folk är olika. Inte alla som mår dåligt av att amma mår bra av att börja flaska.

Men jag är också nyfiken på om det kom något svar från mamman och hur det hela utvecklade sig.

Annan anonym sa...

Knyttets mamma:
"Det svaret får man ÖVERALLT. Det svaret hade gjort mig och många med mig jättefrustrerad! Eftersom bröstmjölk är bättre och den här mamman ammat utifrån det TROTS att hon mått dåligt av amningen lär knappast "ersättning är ett fullgott alternativ" trösta."

Jag håller verkligen INTE med dig!!
Jag var i samma situation som mamman som skrev brevet, och jag fick inte det svaret NÅGONSTANS!!! Istället klappade man mig på huvudet (både vårdpersonal och andra) och sa att jag var så duktig som kämpade trots alla svårigheter, och tänk vad bra det är för ditt barn på alla möjliga sätt - precis samma bemötande som denna mamman fått. Jag får rysningar, bokstavligt talat, när jag läser detta!!
Jag hade verkligen behövt få ett sådant svar som Anonym och Sara skrev; att det är okej att sluta nu, vi ser att du inte mår bra av detta och så ska du inte behöva ha det, du är inte en sämre mamma för att du ger upp amningen och ersättning är bra det också.
Men jag vågade aldrig ta steget till ersättning eftersom jag var så jävla deppig och inte klarade det själv, och som sagt fick bara amningshets upptryckt i ansiktet när jag sökte hjälp. Gud vad jag sörjer det idag, för att tvinga mig själv att amma fastän jag mådde så dåligt kändes som ett övergrepp, det förstörde hela första året med mitt barn och jag har fått gå i terapi för att bearbeta...

Annan anonym sa...

Förtydligande: precis som brev-mamman ammade jag alltså vidare trots ångest och depression pga att jag trodde jag skulle vara en dålig mamma annars. Hon skriver ju det i brevet!

Och någon kanske reagerar över att jag jämför med övergrepp - jag har varit med om det också. Och ja, jag jämför det.

Knyttets mamma sa...

Annan anonym: Jag är hemskt ledsen (jag menar det, jag blir jätteledsen för din skull!) att du inte fick det bemötandet du behövde och att du körde över dig själv genom att amma fast du mådde dåligt. Så ska det naturligtvis aldrig vara!

Jag tycker inte att svaret säger "vad duktig du är fortsätt amma bla bla", jag tycker att det säger "var stolt över att du ammat och så här kan du gå till väga, här är mina tankar, är det något jag missat, hur känner du inför det här?"

Jag tycker ändå att svaret var bra. Så länge det finns rum för samtal om dina svar och synpunkter på hjälpmammans brev. Hjälpmamman bjuder in till en diskussion, till skillnad från dem du träffade som bara tjatade om att amning är bra.

Till sist: det är inte helt lätt att veta vad som är rätt utifrån brevet. Det är inte ens säkert att ni upplevde amningen på samma sätt, du och mamman i brevet, eller behövde samma svar...

Anna med tre sa...

Jag håller med ovan att man inte kan vara så säker på att andra upplevt amning som en själv och att svar måste vara mycket individuella.- Det måste vara ganska svårt att få av en organisation. Ett individuellt anpassat svar kräver närmast att man känner personen ifråga ordenligt.

Jag tycker visserligen att man bör vara försiktig med att berömma amning så att det framstår som en prestation. Visst är det bra att man ammat ett tag- för barnets näring men om man mått dåligt av det, hade det ju knappast varit ett klokt beslut och kanske inte bör berömas eller påtalas att man ska vara stolt över det. Kanske är neutralitet i frågan det bästa. Att helt avstå från amningsrådgivning från amningshjälpens sida och direkt säga att ersättning är svaret, känns dock lite märkligt då man inte kan veta att det verkligen är det mamman vill heller. Information och kunskap och råd i givna frågeställningar är väl det en rådvill mamma behöver.

jag tycker amningsbloggen och amningshjälpen är fantastiska kunskapspridare och inte ett dugg hetsande!

Naturligtvis är det frivilligt att amma men om man vänder sig till just amningshjälpen så får man nog vara beredd på amningstips om amningen krånglar.

Anonym sa...

Vi är inte alls en ovanlig grupp, vi är faktiskt rätt så många.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11664349.ab