måndag 9 april 2012

Tolkningar och forskning om mat vid fyra månader

Av Marit Olanders

Att fyramånadersdagen betyder dags att börja med annan mat är nog något som de flesta känner till. I mataffärerna dignar barnmatshyllorna av livsmedel som man kan börja med vid fyra månaders ålder. Pulvergröt med färg och konsistens av gegga som är så lös att den nästan, men bara nästan, går att hälla genom en nappflaska och färgglada glasburkar med vattenblandade finfördelade vegetabilier.

Många får höra på BVC att nu är det dags att börja med mat. Teorin om smakfönstret lever fortfarande kvar, trots att den inte har något som helst vetenskapligt underlag utan är påhittat och benäget spritt av Semper. Teorin går ut på att barn är mottagliga för smaker vid prick fyra månader, och om det inte får smaka på olika livsmedel då så kommer de aldrig att bli intresserade av annan mat. Nära besläktad med smakfönsterteorin är idén om att barn som inte får annan mat vid fyramånadersdagen blir svårare att avvänja. Det finns det inte heller vetenskapligt stöd för, men man kan förstås spekulera i om mat tidigt kan störa amningen och få vissa barn att tappa intresset.

Det finns alltså en massiv kulturell press på att barn ska börja med annan mat vid fyra månader. En hel del tjustartar också redan före fyramånadersdagen. Det är status att ha ett barn som är tidigt utvecklat och vår bild av i tidig utveckling ingår också att "äta som en fågelunge". Samtidigt är de flesta också medvetna om rekommendationen om helamning i sex månader, men den bortförklaras som något som mest är viktigt i u-länder (länk här, här och här) eller blir till ännu ett ouppnåeligt krav på den helt igenom lyckade idealkvinnan.

Det mesta i barns naturliga utveckling i fyramånandersåldern går att tolka som att mjölken inte räcker som enda föda, eller att barnet är redo för annan mat. Att de gärna för saker till munnen för att känna på dem. Om de ibland amma oftare på natten. Om de vill amma oftare på dagen. Om de följer med med blicken när någon äter (som allt annat). Om de är okoncentrerade under amningen. Om viktkurvan planar ut lite, vilket den helt naturligt gör.

Vad frågan än gäller, och oavsett om föräldrarna uppfattar det som problem eller ej är svaret: Börja med mat. Nu är hon/han stor nog! Underförstått: Mjölken räcker inte. Är det inte mängden det är fel på så är det kanske kvaliteten.

Man kan också tolka på ett annat sätt. Man kan se lusten att känna på saker med munnen som ett uttryck för barnets amodala perception, det vill säga att uppleva saker med alla sinnen. Man kan se fler amningar som en naturlig utveckling, om man ser amningen som social kommunikation mellan mamma och barn. Man kan, som WHO, se ammade barns viktutveckling som den nomala, som genomsnittety bör sträva efter, och ej ammade barns lite högre vikt reltivt längden som i överkant. Längdtillväxten är ett säkrare mått än vikten.

Man kan ge barn som gärna vill tugga på saker en bitring. Man kan ha med sig barnet i det man gör, även vid matbordet. man kan äta själv och låta barnet undersöka omvärlden, inklusive det som finns på tallrikar i dess närhet, i sin egen takt. Man behöver inte purea, skedmata och aktivt vänja barn.

Det saknas interventionsstudier som jämför helamning i fyra, fem och sex månader i indfustrialiserade länder som Sverige, skriver Livsmedelsverket i sin handledning för barnhälsovården. Det är ju inte så konstigt, eftersom det är orimligt och oetiskt att lotta mor-barn-par till helamning i fyra, fem eller sex månader, vilket är vad man gör i interventionsstudier. Däremot finns det faktiskt andra typer av studier som visar att barn som helammas i sex månader löper mindre risk för infektioner i luftvägarna än barn som helammas i 3-4 månader och därefter delammas. WHO konstaterar att kvinnor som fortsätter att helamma till sex månader snabbare minskar i vikt efter förlossningen och slipper mensen längre.

Däremot finns det inga studier alls om de yttepyttesmakproven av ett kryddmåtts storlek som Livsmedelsverket lanserade förra året.

19 kommentarer:

Nathalie sa...

Jag vill dock poängtera att om de ni skriver stämmer om Semper så har de tagit ett stort kliv åt det positiva hållet. Vi fick hem sempermatprov tillsammans med en bok angående mat där semper pratar om bröstmjölken och att man ska amma fram till 6 månaders ålder. Semper har kanske gjort felsteg bakåt i tiden men man får inte glömma att peka på framstegen också! Nestlé däremot är värt att poängtera att de skickat en matbok tillsammans med matprover fr.o.m. 4 månaders ålder!

Jag tycker om idén med kryddmåtts smakprov till de små innan 6 månader framförallt för att man kan hinna vänja barnet att ta emot smaker i en väldigt lugn takt utan att behöva tänka på de näringsmässiga skälen.

Marit Olanders sa...

Nathalie, Semper påstår än idag på sin hemsida att "det är lika normalt att amma fem gånger per dyng som åtta-nio gånger per dygn. Det är ytterst få mor-bnarn.par som kan hålla igång en helamning på så lite som fem amnignar per dygn. Jag skulle kalla det extremt och inte inom det normala. Det är också normalt att amma mycket mer än nio gånger per dygn, men det låtsas inte semper om. De påstår också att de flesta barn brukar sova hela nätterna i 3-4månadersåldern, men det finns inget som helst stöd för det heller:
http://www.semperbarnmat.se/barn-mat/fran-fodseln/brostmjolk-den-perfekta-maltiden

Marit Olanders sa...

Tack förresten för tipset om att nestlé återigen vill vara först med att skicka ut reklam. Återkommer med ett inlägg om det så småningom.

kvadrat sa...

Jag har också helt nyligen fått hem Sempers barnmatsbok (för tredje gången) eftersom min son nyligen blev sex månader. Precis som Natalie skriver skriver de om smakportioner vid sex och inte fyra månaders ålder. Men de stressar ändå på med maten på andra sätt. I åttamånaders kapitlet har de förslag på hur en mattag för en åttamånaders kan se ut.
* Morgonmål - bröstmjölk, barngröt eller välling
* Mellanmål gärna en frukt
* Lunchen är mat med fruktpuré eller skivad banan till efterrätt
* Mellanmål - t ex gröt med lite rivet äpple eller fruktpuré
* Middag följer samma upplägg som lunchen
* Kvällsmål - bröstmjölk, barngröt eller välling

Inte konstigt att folk slutar amma långt före ettårsdagen! Enligt det där schemat blir det ju ingen amning på hela dagen vid åtta månader. När jag fått mitt första barn och läste det där blev jag jättestressad, och jag vet flera andra mammor som blivit det också. Jösses, två riktiga mål mat vid åtta månaders ålder, här gäller det att skynda på. Mitt barn var dock inte särskilt intresserat av mat, vilket förstås gjorde mig än mer stressad. Inför barn nr 2 var jag bättre påläst. Livsmedelsverket skriver t ex att när barnet är 10 - 12 månader behöver det två mål mat om dagen. Jag väntade då med matintroduktion till 6 månader och tog det sedan i maklig takt utan stress. Funkade utmärkt. Jag har också struntat i alla dessa mellanmål av typen frukt eller gröt. Jag ammade istället till mellanmål (vilket Livsmedelsverket men inte Semper har som ett av alternativen för mellanmål under andra halvåret). Jag har fått en del kommentarer kring det när jag träffat andra mammor, inte negativa sådana utan mer förvånade. "Jaha, kan man amma till mellanmål. Men behöver inte barnet frukten, får han verkligen i sig det han behöver?" Jag och barnet var väldigt nöjda med vårt mellanmål, bland annat för att jag tycker det är så trist att planera och packa mat så snart man ska iväg, och jag tycker det är roligare att amma än att mata fruktpuré.

/Anna E

Anonym sa...

De där rekommendationerna struntar jag helt i. Mitt första barn helammade jag i 13 månader, blev gravid och började sina annars hade vi fortsatt längre. Barn nr två helammar fortfarande och är tio månader, på tio månaderskontrollen hade han ökat 700 g på en månad och väger nu 10,2 och det endast på bröstmjölk ! Ammar även 2,5 åringen fritt fortfarande.

Jessica sa...

Här kommer ett inlägg från ett annat perspektiv:
Jag började jobba när vårt barn var 8 månader. Ammade helt tills barnet var knappt 5 månader, sedan började vi med fast föda. När hen var 8 mån var det i stort sett Sempers matschema som gällde, med lite variationer. Men jag ammade natt, morgon och kväll ett tag till. Funkade jättebra, och vi kände absolut ingen stress.

Att helamma länge och sedan ha en långsammare matintroduktion med fortsatt mycket amning under dagtid under hela första året eller längre - det är ju faktiskt något som bara funkar om man antingen:
1) delar föräldraförsäkringen ojämlikt, så att pappan bara får några månader på slutet, eller
2) har möjlighet att ta ut färre föräldrapenningsdagar under första året så att man kan förlänga föräldraledigheten.

Vi har 480 föräldrapenningsdagar, och jag tycker att ni helt missar den aspekten i det ni skriver ovan. 240 dagar var, det blir 8 månader var om man delar lika.
Kan ju vara en förklaring till att många mammor vill trappa ner på amningen dagtid "tidigt" (med era mått mätt), eftersom de ska tillbaka till jobbet. Jag är en av dem.
Så ska ni försöka påverka folk att helamma längre så får ni nog ge er på politikerna och försöka få dem att förlänga föräldraförsäkringen, istället för att skylla allt på barnmatsföretagen eller lägga allt ansvar på mammorna att amma mer. Och indirekt uppmana till ett ojämlikt uttag av föräldraförsäkringen.
Jämställdhet är ju faktiskt allt viktigare för de unga som blir föräldrar idag.

kvadrat sa...

Jessica, långsam matintroduktion behöver inte vara ett hinder för att återgå i arbete, förutsatt att man kan pumpa ur och barnet tar flaska. Med ettan började jag jobba en dag i veckan när han var 5½ månad. Han livnärde sig då nästan uteslutande på bröstmjölk. Jag pumpade ur två gånger om dan på jobbet, förvarade i kylen och tog hem och frös in vid arbetsdagens slut. Pappan tinade och matade när jag var på jobbet. Pumpade ur lite extra även andra dagar för att det skulle räcka så det är möjligt att det blivit svårt att jobba heltid vid helamning, men när barnet blir lite större kan det ju ha börjat med lite mat även om man inte kommit upp i Sempers schema för åtta månader. Annars kan man ju skarva med ersättning också.

Stressen över Sempers matschema har jag för övrigt hört beskrivas även av en mamma som efter en massa krångel slutligen lade ner amningen efter fyra månader och körde helt med ersättning efter det. Även ersättningsmatade barn kan ju vara "sena" med att äta.

Jessica sa...

kvadrat:
Det är sant att man kan pumpa eller ge ersättning också, om barnet inte är så piggt på att äta fast föda när mamman börjar jobba.
Själv försökte jag faktiskt pumpa under den tiden jag helammade, men fick aldrig till det. Det kom alldeles för lite för att det skulle vara värt den mödan och tiden. Och jag hade aldrig kunnat pumpa på jobbet!
Men vi hade inte heller några problem med matintroduktionen, så det gick ju bra så som vi gjorde.

Men som sagt, jag tycker skribenterna ovanför missar jämställdhets- och föräldraförsäkringsaspekterna. Det känns som om de utgår ifrån att mammorna är hemma längst. Tråkigt isåfall.

Marit Olanders sa...

Det ni diskuterar är superintressant. Jag hoppas kkunna återkomma till det på bloggen. Själv undrar jag vad ni tror om Sempers syfte med att skriva som de gör - är det för att de förutsätter att kvinnor till åttamånadersbebisar i regel jobbar, eller är det av någon annan anledning?

kvadrat sa...

Marit, självklart har Sempers skrivningar inget att göra med kvinnors förvärvsliv. Det handlar ju bara om att maximera Sempers försäljning. Ju tidigare kvinnor drar ner, och helst slutar helt med amningen, desto mer får Semper sälja. All amning som ersätts med välling eller gröt blir ju omedelbart kassaklir för Semper (eller annat barnmatsföretag). Den "riktiga" maten kan förstås vara hemlagad, men för den genomsnittliga föräldern blir det också burkar, så även där gäller att ju tidigare amning ersätts med mat desto större inkomster för barnmatsföretagen.

När jag fick Sempers barnmatsbok första gången förstod jag förstås att de ville kränga sina burkar, men jag hade inte tänkt på att de även hittade på sina egna matscheman för att få så lite amning som möjligt.

kvadrat sa...

Jessica, jag förstår inte riktigt vad du menar när du skriver att "skribenterna ovan missar jämställdhets- och föräldraförsäkringsaspekterna". I själva texten tas ju upp att det finns forskning som visar att helamning i sex månader har hälsomässiga fördelar för mor och barn jämfört med att introducera ersättning/annan föda vid 3-4 månaders ålder. Jag har också läst forskning som visar att enzymsystemen i barns magtarmkanal inte alls är mogna för mat vid 4-6 månaders ålder, och att det mycket väl kan ligga bakom att det blir mer krångel med magen, förstoppning osv, om man introducerar fast föda tidigt. Om någon tycker det är negativt ur ett jämställdhetsperspektiv är det förstås trist, men biologin kan man ju inte ändra på för att världen ska bli mer jämställd.

Varför Anonym helammade sitt första barn i 13 månader (gjorde du verkligen det, inte minsta smakportion före 13 månader??) har jag ingen aning om och varför man väljer att göra så vet jag inte. Det kan ju i alla fall knappast höra till vanligheterna.

Mitt inlägg handlade framför allt om de barn som inte är så intresserade av mat, och deras föräldrar, att man med Sempers barnmatsbok i handen och en "matglad" sköterska på BVC kan bli stressad och tro att ens barn ska drabbas av järnbrist, undernäring och en massa annat hemskt om man inte kommer upp i de magiska två lagade målen mat till åttamånaders dagen. Dessa barn som inte är så intresserade av mat lär knappast heller lyssna till jämställdhetsargumentation. "Ät nu för sjutton unge, på måndag har halva föräldraledigheten gått och då måste jag jobba för ve och fasa om jag, din mor, skulle vara hemma längre än din far, då är det kört med familjen, livet och karriären".
Sen förstår jag som sagt var inte varför barnet nödvändigtvis måste äta enligt Sempers schema för att mamman ska kunna jobba. Funkar det inte att pumpa ur får man väl ta till ersättning istället den tid mamman är på jobbet.

För övrigt kan jag tycka att det ibland blir hysteriskt det där med att dela föräldraledigheten exakt lika. För mig är huvudsaken att båda föräldrarna är hemma en längre sammanhängande period så att båda får testa att ha huvudansvaret hemma och båda får jobba med hemmafru/hemmaman. Man får sätta det i ett större perspektiv tycker jag. Med tvåan var vi hemma totalt 18 månader varav jag tog 2/3 och pappan 1/3. Om vi delat helt lika hade jag fått jobba 3 månader mer och pappan varit hemma 3 månader mer. Vilken skillnad gör det i ett livsperspektiv? Alltid en massa prat om att amning försvårar jämställdhet. Men vad händer sen när föräldraledigheten är över? Varför diskuteras aldrig hur VAB-dagar fördelas? Läste helt nyligen att bara 3% av alla pappor med barn i förskoleåldern jobbar deltid medan jag tror det var 37% av mammorna som gör det. Varför pratas det så lite om det? Min "ojämställde" sambo som bara tog 1/3 av förra föräldraledigheten tillhör för övrigt de där 3% för vi gick båda ner i tid för att kunna hålla dagistiden nere när lillen började på förskolan.

Anonym sa...

Kvadrat ; Jo jag HELammade verkligen i 13 månader. För att jag kunde och för att jag tycker att det är det bästa för mina barn. Dessutom är det otroligt smidigt att slippa hålla på med smakisar och mat. Har en hög mjölkproduktion då barnen växer så det knakar, varför blanda in smakportioner när det inte behövs ? Äta mat lär dem sig tids nog ändå ....

kvadrat sa...

Anonym; funkar det för er med helaming i 13 månader eller längre så visst. Våra barn har när de varit runt året ätit samma mat som vi och de har kunnat äta själva med sked. För mig är måltiden en viktig samlingspunkt för familjen - i det ingår både att man sitter ner tillsammans och att man äter och upplever mat tillsammans. För mig låter det lite knepigt att inte låta barn som är så stora att de klarar av att äta själva och har en magtarmkanal som är mogen för mat få vara med i måltidsgemenskapen för att "det är så otroligt smidigt att slippa hålla på med smakisar och mat". Ville inte ditt barn testa mat när han/hon såg er äta? Hur länge hade du tänkt vänta innan barnet fick prova nåt annat än bröstmjölk om du inte sinat?

Anonym sa...

Jo dem sitter med vid matbordet givetvis men den stora visade inget matintresse överhuvudtaget vid ettårsålder. Hon var mätt och nöjd och hade inget behov av vanlig mat, det är nog vad man vänjer dem vid skulle jag tro.
Lillebror helammar som sagt fortfarande och han visar inte heller något större intresse. Svårt att veta hur länge jag ska helamma honom. Det ger sig nog naturligt med tiden ....

Amningsbloggen sa...

Kvadrat, nej det är inget knepigt med barn som är så sena med maten. Det brukar bli mest trevlig måltidsgemneskap om de får ha sin skeptisism ifred. Tids nog kommer intresset.
Hälsar Eva-Lotta

kvadrat sa...

Eva-Lotta, jag vet att det inte finns nån anledning att truga när man har en liten matskeptiker. Bättre för alla parter att vänta tills intresset finns. Det jag tyckte var knepigt här var att barnet var 13 månader och man hade, vad jag förstår, aldrig erbjudit mat. Och då pratar jag inte om skedmatning med industrigrötar och burkpuréer, utan t ex om att lägga fram plockvänliga komponenter av det man själv äter till barnet så får barnet själv bestämma i vilken utsträckning det vill utforska maten. Men som sagt var, om det funkar bra och man trivs med helamning i över ett år så är det väl inget fel med det.

Fli sa...

Jag började plugga när dottern var sju månader, helammade till 5,5 då hon började visa matintresse. Vid 7 månader åt hon gröt vid 10-snåret, lunch vid 12-snåret och frukt till mellanmål ifall jag hade en lång dag, ammade resten. Funkade utmärkt. Middag började hon med nån månad senare. Man måste inte börja med smakportioner vid fyra månader bara för att man ska vara borta när de är åtta månader, såvitt jag har förstått finns det ingenting som visar att de skulle äta mer om man börja trycka i de mat tidigare. Sedan vill man förstås ha lite tid att prova sig fram, men två månader räcker nog utmärkt för de flesta barn, om man nu helammar sex månader och börjar jobba vid åtta.

Semperhemsidan som länkas till kan ju inte vara väl uppdaterad? Börjar med AD-droppar, det var väl flera år sedan man tog bort A-vitaminerna och endast ger D-droppar?

Maria A sa...

Min bebis på 10 månader har fått smaka både industripulvergröt, hemlagad gröt, hemlagad puré, industriburk, mat i småbitar. Och det enda han vill behålla i munnen är mat som han plockar i sig själv i småbitar. Igår upptäckte jag att han glupskt tog äppelbitar som jag förkokt till munnen. ärtor eller majs utan skal. kycklingbitar, makaroner kokta utan salt har han också intresserat plockat i sig..
Till lunch idag fick han provsmaka av min fisk och potatis i småbitar, men det blir inte så himla mycket han får i sig på en dag ändå.

Han får amma på minsta signal. Och mycket amning blir det, det är ju i stort sett det han lever på. I famnen, under samsovningen, samtidigt som jag spelar spel eller läser böcker med hans storasyster, i bärselen eller sjalen om vi är på språng...

Eva-Lotta, behöver jag vara orolig att han inte får i sig det han ska när det gäller näringsämnen och vitaminer?

Jag har inte varit på BVC på länge och jag bävar för vad BVC-sköterskan ska säga om hon inser hur lite han äter....

Har du några idéer på hur jag ska göra med maten?

motvalls sa...

Semper alltså... de vill förstås sälja så mycket som möjligt. De skulle ju rent teoretiskt kunna börja sälja små miniförpackningar å hitta ett nytt segment på marknaden...men de har kanske fattat att det inte skulle löna sig... Så här svarade de mig:
http://devilwomen.blogspot.se/2012/02/nar-kommer-kryddmattsstora.html