Av Eva-Lotta Funkquist
I det förra inlägget visade det sig att människor kom till ammande kvinnors undsättning om mammorna blev kritiserade då de ammade på ett kafé i New York, även om barnet var så stort som fyra år. Men hur skulle det gå i Sverige? Inte så bra, tyder väl det här inlägget på. Högst ovetenskapligt jag vet, men faktum är att jag blev förvånad över de oerhört fördumsfulla och intoleranta reaktionerna bland svenskarna. Tre av deltagarna är väl välutbildade journalister, som dessutom vet att de blir filmade? Då förväntar man sig ju lite mer tolernas, eller?
4 kommentarer:
Länken funkar inte.
nu då?
Såna där kommentarer gör mig så otroligt sugen på att amma Knyttet i minst två år till. Allvarligt alltså. Jag vill aldrig sluta amma så länge folk är så fruktansvärt inskränkta.
Jag vet inte, jag har svårt att bli så upprörd. Gunilla behöver man ju inte ta på allvar menar jag, och övriga uttrycker mest ovanan över att se ett stort barn ammas. De känner sig obekväma och tar ut det som obehag och motvilja - så tolkar jag.
Jag känner liksom mer lust att amma lite bredvid dem så att de ska se att det inte är så farligt när man normaliserat bilden av småbarnsamning, det finns andras reaktioner där jag känner motsatsen, "hoppas den personen aldrig kommer se mig amma".
Skicka en kommentar