Av Marit Olanders
Under helgen har Amningshjälpen fått inte mindre än 9 nya hjälpmammor!
Hjälpmammorna, företrädesvis från norra Sverige, och några handledare samlades i Umeå och gjorde provet som alla hjälpmammor måste klara. Provet består av tre delar, en faktadel, fallbeskrivningar och lite frågor på officiella riktlinjer m m. Man får slå upp i litteratur medan man skriver.
Här är några av frågorna:
Rita en skiss av ett bröst i genomskärning med de viktigaste delarna för mjölkproduktion utsatta.
b) Beskriv hur mjölkproduktionen går till och vad som kan öka respektive minska mjölkproduktionen.
c) Beskriv hur utdrivningsreflexen fungerar och vad som kan störa respektive stimulera utdrivningsreflexen.
Beskriv hur bröstmjölkens sammansättning varierar när det gäller fett, protein och laktoshalt
a) under ett amningstillfälle
b) från en månad till ett år
Hur bemöter du en mamma när grundproblemet inte är amningen, även om det är den som krånglar, utan annat i mammans omgivning som i sin tur påverkar amningen?
En mamma med ett fyra månader gammalt barn har bestämt sig för att sluta amma. Hur bemöter du henne? Hur kan du stötta henne för att hon ska känna sig nöjd med sin insats?
Sent en kväll ringer en mamma med följande problem: Ibland när jag skall amma släpper mitt barn bröstet och skriker och sen vill han inte ta bröstet igen. Jag får hålla på länge och försöka truga honom. På nätterna är det nästan aldrig några problem, då ligger han lugnt hos mig och suger, men på dagarna blir det ofta så här.
Varför? Vad kan jag göra?
Ta del av WHO-koden - Beskriv syftet med den internationella koden.
Läs mer om att bli hjälpmamma här.
söndag 29 januari 2012
Mjuka upp spända bröstvårtor
Av Marit Olanders
Den första tiden efter förlossningen kan det hända att brösten blir enormt utspända och hårda. Man kan tro att det är mjölk som har "runnt till" som spänner ut brösten men ofta är det faktiskt som de svullnar. Svullnaden kan göra att barnet får svårare att ta tag och att man har svårare att släppa ifrån sig mjölken. Får man då rådet att mjölka ur lite mjölk med pump för att lätta på trycket kan det göra att svullandne blir värre.
I stället kan man göra ett mottryck mot bröstvårtan med fingarna, Cottermans grepp, precis innan man ammar. Man håller fingrarna lätt böjda, på jämnt avstånd från varandra, och trycker sedan in dem mot bröstkorgen runt basen på bröstvårtan. mna hålelr kvar fingranra (med kortklippta naglar) i en minut eller så. mna kan nynna på en barnvisa under tiden, hellre än att se på klockan, vilket kan vara stressande.
Trycket gör att överskottsvätska flyttas bakåt och inåt. Banret kan lättare ta ett tillräckligt stort tag och amma mer effektivt och mjölken komemr lättare ut.
Räcker det inte med ena handens infgrar och en minut kan man trycka med fler fingraro ch under upp till tre minuter, enligt Jean Cotterman. Mer finns att läsa på Amningshjälpens hemsida.
Den första tiden efter förlossningen kan det hända att brösten blir enormt utspända och hårda. Man kan tro att det är mjölk som har "runnt till" som spänner ut brösten men ofta är det faktiskt som de svullnar. Svullnaden kan göra att barnet får svårare att ta tag och att man har svårare att släppa ifrån sig mjölken. Får man då rådet att mjölka ur lite mjölk med pump för att lätta på trycket kan det göra att svullandne blir värre.
I stället kan man göra ett mottryck mot bröstvårtan med fingarna, Cottermans grepp, precis innan man ammar. Man håller fingrarna lätt böjda, på jämnt avstånd från varandra, och trycker sedan in dem mot bröstkorgen runt basen på bröstvårtan. mna hålelr kvar fingranra (med kortklippta naglar) i en minut eller så. mna kan nynna på en barnvisa under tiden, hellre än att se på klockan, vilket kan vara stressande.
Trycket gör att överskottsvätska flyttas bakåt och inåt. Banret kan lättare ta ett tillräckligt stort tag och amma mer effektivt och mjölken komemr lättare ut.
Räcker det inte med ena handens infgrar och en minut kan man trycka med fler fingraro ch under upp till tre minuter, enligt Jean Cotterman. Mer finns att läsa på Amningshjälpens hemsida.
lördag 28 januari 2012
"Är han snäll?"
Av Marit Olanders
Liksom många andra mammor får Lisa Hassan Scott ideligen frågan om hennes son är snäll, eller på engelska, good.
Frågan betyder "Sover han på nätterna?" "Skriker han?" "Krånglar han?" Att sova i ett sträck hela nätterna betyder snäll fast det går emot den biologiska normen för små barn. Den ålderdomliga regeln barn ska synas men inte höras gäller fortfarande för de allra minsta.
Är det så vi vill uppfostra våra barn? Vill vi att de ska bli anspråkslösa och självutplånande, eller vill vi att de ska ta plats och rtäkna med att folk lyssnar på vad de har att säga?
Nej, spädbarns moraliska vandel har inget med deras sömnmönster att göra. Spädbarn är beroende av vuxna för att överleva. Spädbarn måste uttrycka vad de behöver och kan sedan bara vänta och hoppas på att föräldrarna fyller dess behov. Gör föräldrarna det, om barnet känner sig sett, bekräftat och älskat, så växer en trygg anknyting så småningom fram.
Spädbarn behöver göra sig hörda för att säga till att de behöver ammas. Det är inte bra att ha för långa sovpass, det kan göra att mjölkproduktionen inte får den skjuts den skulle behöva. Mjölk och barn är båda anpassade för täta amningar. Ett "snällt" barn som sover långa pass kan vara för svagt för att påkalla skrika och verkligen behöva äta med mycket tätare mellanrum.
Liksom många andra mammor får Lisa Hassan Scott ideligen frågan om hennes son är snäll, eller på engelska, good.
Frågan betyder "Sover han på nätterna?" "Skriker han?" "Krånglar han?" Att sova i ett sträck hela nätterna betyder snäll fast det går emot den biologiska normen för små barn. Den ålderdomliga regeln barn ska synas men inte höras gäller fortfarande för de allra minsta.
Är det så vi vill uppfostra våra barn? Vill vi att de ska bli anspråkslösa och självutplånande, eller vill vi att de ska ta plats och rtäkna med att folk lyssnar på vad de har att säga?
Nej, spädbarns moraliska vandel har inget med deras sömnmönster att göra. Spädbarn är beroende av vuxna för att överleva. Spädbarn måste uttrycka vad de behöver och kan sedan bara vänta och hoppas på att föräldrarna fyller dess behov. Gör föräldrarna det, om barnet känner sig sett, bekräftat och älskat, så växer en trygg anknyting så småningom fram.
Spädbarn behöver göra sig hörda för att säga till att de behöver ammas. Det är inte bra att ha för långa sovpass, det kan göra att mjölkproduktionen inte får den skjuts den skulle behöva. Mjölk och barn är båda anpassade för täta amningar. Ett "snällt" barn som sover långa pass kan vara för svagt för att påkalla skrika och verkligen behöva äta med mycket tätare mellanrum.
torsdag 26 januari 2012
Vad amning och matte har gemensamt
Av Marit Olanders
För att få lärarexamen, åtminstione för yngre åldrar, är det obligatoriskt att ha läst minst 15 högskolepoäng (=10 poäng av den gamla sorten) matematik. Det innebär att många som aldrig egentligen hade trott att de skulle läsa matematik på högskolenivå faktiskt gör det.
Medvetenheten om matematik behöver höjas inom både förskolan och skolan. Möter barn tidigt matematik under lustfyllda former så får de ett matematiskt tänk och matte blir inte så omöjligt under skolans senare år, är tanken ungefär. Matte är ämnet som man älskar eller hatar. Antingen tycker man att matematik är viktigt, men något som andra får syssla med, eller så hatar man matte och ser ingen användning alls för det i vardagen.
Man kan fundera över allt detta mattehat. Det har funnits en inställning inom skolan att matematik "är så svårgenomträngligt för många elever att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat", vilket en svensk matematikprofessor lär ha sagt. Många kan peka ut ett speciellt tillfälle i sin skolgång när de upplever att de stängdes ute från matematikämnet. Från att ha varit kul blev matte svårt, tråkigt - och värt att hata och nedvärdera.
Här någonstans slår det mig att jag känner igen reaktionen. Det finns ett hat mot amning också, och en vilja att nedvärdera. Det finns en vilja att överbevisa världen om att amning minsann också har nackdelar, att amning stänger ute pappan, att bröstmjölken innehåller miljögifter, att amning är övervärderat i stärsta allmänhet och håller kvinnor kvar i en underordnad position i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Anledningen till att lärarstudenter som läser mot de yngre åldrarna nu måste läsa matematik verkar vara att ändra attityder och höja kunskapsnivån, i förlängningen för att fler elever i framtiden ska få uppleva att lyckas med matte.
Tänk om vi kunde se en liknande satsning på amningsundervisning på vårdutbildningar. Ett obligatoriskt tillfälle där dels blivande sjuksköterskor och läkare fick prata om sina egna amningsupplevelser, och dels lära sig om hur man lär ut amning. För att fler kvinnor och barn i framtiden skulle få upplevas att lyckas med amning. Och, om det ändå inte funkade, bemötas med saklighet och respekt.
För att få lärarexamen, åtminstione för yngre åldrar, är det obligatoriskt att ha läst minst 15 högskolepoäng (=10 poäng av den gamla sorten) matematik. Det innebär att många som aldrig egentligen hade trott att de skulle läsa matematik på högskolenivå faktiskt gör det.
Medvetenheten om matematik behöver höjas inom både förskolan och skolan. Möter barn tidigt matematik under lustfyllda former så får de ett matematiskt tänk och matte blir inte så omöjligt under skolans senare år, är tanken ungefär. Matte är ämnet som man älskar eller hatar. Antingen tycker man att matematik är viktigt, men något som andra får syssla med, eller så hatar man matte och ser ingen användning alls för det i vardagen.
Man kan fundera över allt detta mattehat. Det har funnits en inställning inom skolan att matematik "är så svårgenomträngligt för många elever att dessa mår bäst av att ägna sig åt något annat", vilket en svensk matematikprofessor lär ha sagt. Många kan peka ut ett speciellt tillfälle i sin skolgång när de upplever att de stängdes ute från matematikämnet. Från att ha varit kul blev matte svårt, tråkigt - och värt att hata och nedvärdera.
Här någonstans slår det mig att jag känner igen reaktionen. Det finns ett hat mot amning också, och en vilja att nedvärdera. Det finns en vilja att överbevisa världen om att amning minsann också har nackdelar, att amning stänger ute pappan, att bröstmjölken innehåller miljögifter, att amning är övervärderat i stärsta allmänhet och håller kvinnor kvar i en underordnad position i familjen, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Anledningen till att lärarstudenter som läser mot de yngre åldrarna nu måste läsa matematik verkar vara att ändra attityder och höja kunskapsnivån, i förlängningen för att fler elever i framtiden ska få uppleva att lyckas med matte.
Tänk om vi kunde se en liknande satsning på amningsundervisning på vårdutbildningar. Ett obligatoriskt tillfälle där dels blivande sjuksköterskor och läkare fick prata om sina egna amningsupplevelser, och dels lära sig om hur man lär ut amning. För att fler kvinnor och barn i framtiden skulle få upplevas att lyckas med amning. Och, om det ändå inte funkade, bemötas med saklighet och respekt.
onsdag 25 januari 2012
Film: Se vad barnet gör och hjälpa det på vägen
Av Marit Olanders
Barnet visar vägen och mamman följer efter, och hjälper barnet att göra vad det ska, är budskapet i denna fantstiskt fina film där man ser många olika bebisar ta tag. Se den, sprid den!
Barnet visar vägen och mamman följer efter, och hjälper barnet att göra vad det ska, är budskapet i denna fantstiskt fina film där man ser många olika bebisar ta tag. Se den, sprid den!
söndag 22 januari 2012
Vi vill välja...
Av Eva-Lotta Funkquist
Jag lyssnade på en intervju med Cecilia Torudd på P1. Ni vet hon med seriestripparna från åttiotalet om Ensamma mamman och de två hopplösa tonårsdöttrarna. Cecilia sa (fritt återgivet ur mitt minne): "jag stör mig på en del föräldrar, de har perfekta barn, som får bra betyg och läser till läkare, och så tror föräldrarna att det beror på deras förträffliga föräldraskap. Men det gör det inte. Det beror ju bara på att de har så fantastiska barn."
Det här tror jag är ett tidstypiskt resonemang. Vi har i många år matats med att i stort sett varje litet dåligt beteende hos barn (eller vuxna) beror på en eller annan gen. Beteendeavvikelser sägs bero på medfödda avvikelser i hjärnan. Hur barnen blir sägs först och främst bero på gener, och har ingenting med socialt arv att göra. Och vänder man på detta: framgång beror på bra gener (om nu högskolestudier ska betraktas som framgång).
Jag har förundrats lite över reaktionerna på Felicia Feldts bok. Gång på gång får hon försvara sitt val att offentligt berätta om sin barndom. Spattiga journalister sitter i soffan och säger att: "det du skrivit är så hemskt att jag ens inte kan återge det här" (för då riskerar de att bli stämda antar jag). Jag tänker mig att det kanske beror på att Felicias resonemang inte är tidstypiskt. "Jag mår bra nu, säger Felicia, jag är trygg nu." Och man förstår att det har tagit många år av Felica vuxna liv för att komma dit. Hon berättar om en svår barndom som har satt spår, om sitt sociala arv och om upprepandetvånget som hon menar har följt i övergreppens spår.
Jag tror att Felicias icke tidstypiska resonemang gör oss nervösa. Det pockar på vårt ansvar för våra handlingar. Gener kan ju vara så extremt bekväma. För vem kan råför en nitlott i den dragningen? Vi vill så gärna välja allt i våra liv, sömnmetoder och bekvämlighet, men vi vill inte att våra val ska kunna ha några negativa konsekvenser som vi sen måste ta ansvar för...
Jag lyssnade på en intervju med Cecilia Torudd på P1. Ni vet hon med seriestripparna från åttiotalet om Ensamma mamman och de två hopplösa tonårsdöttrarna. Cecilia sa (fritt återgivet ur mitt minne): "jag stör mig på en del föräldrar, de har perfekta barn, som får bra betyg och läser till läkare, och så tror föräldrarna att det beror på deras förträffliga föräldraskap. Men det gör det inte. Det beror ju bara på att de har så fantastiska barn."
Det här tror jag är ett tidstypiskt resonemang. Vi har i många år matats med att i stort sett varje litet dåligt beteende hos barn (eller vuxna) beror på en eller annan gen. Beteendeavvikelser sägs bero på medfödda avvikelser i hjärnan. Hur barnen blir sägs först och främst bero på gener, och har ingenting med socialt arv att göra. Och vänder man på detta: framgång beror på bra gener (om nu högskolestudier ska betraktas som framgång).
Jag har förundrats lite över reaktionerna på Felicia Feldts bok. Gång på gång får hon försvara sitt val att offentligt berätta om sin barndom. Spattiga journalister sitter i soffan och säger att: "det du skrivit är så hemskt att jag ens inte kan återge det här" (för då riskerar de att bli stämda antar jag). Jag tänker mig att det kanske beror på att Felicias resonemang inte är tidstypiskt. "Jag mår bra nu, säger Felicia, jag är trygg nu." Och man förstår att det har tagit många år av Felica vuxna liv för att komma dit. Hon berättar om en svår barndom som har satt spår, om sitt sociala arv och om upprepandetvånget som hon menar har följt i övergreppens spår.
Jag tror att Felicias icke tidstypiska resonemang gör oss nervösa. Det pockar på vårt ansvar för våra handlingar. Gener kan ju vara så extremt bekväma. För vem kan råför en nitlott i den dragningen? Vi vill så gärna välja allt i våra liv, sömnmetoder och bekvämlighet, men vi vill inte att våra val ska kunna ha några negativa konsekvenser som vi sen måste ta ansvar för...
E tar tag
Text & foto: Marit Olanders
E är fem månader och helammas. Jag lyckades fota en fin bildserie på dem när E tar tag. Tack Jenny, mamma till E, för att jag fick lägga upp bilderna här!
E är fem månader och helammas. Jag lyckades fota en fin bildserie på dem när E tar tag. Tack Jenny, mamma till E, för att jag fick lägga upp bilderna här!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)