En dryck anpassad för små barns behov

av Julia Ilke

Enligt Semper är avsaltat vasslepulver, skummjölkspulver, maltdextrin, veg olja (raps, palmkärna,

solros, algsvamp), mjölksocker, galaktooligosackarider, minderalämnen, fiskolja, taurin, surhetsreglerande medel (citronsyra) och emulgeringsmedel (sojalecitin) precis vad barn över 1 år behöver. I alla fall enligt deras reklamutskick som dimper ner hos alla lagom till 1-årsdagen.

Amning kommer aldrig något företag att göra reklam för eftersom det inte finns några pengar att tjäna. Men jag kan ju alltid göra lite reklam här:

"Bröstmjölk- drycken, närheten, trösten och goset som är individuellt anpassat för just ditt barns behov. Efter 1- årsdagen täcker endast 450 ml av denna underbara produkt hela 30 % av energibehovet. Sammansättningen av näringsämnen har forskats fram under miljontals år och som en bonus kommer mjölken även med antikroppar. Mjölken är gratis, miljövänlig, alltid perfekt tempererad och otroligt god. Bröstmjölk- för att ditt barn är värd det bästa!"

Semper anmälda för vilseledande reklam

av Julia Ilke

Välling för en god natts sömn? Ja det påstår i alla fall Semper när de gör reklam för sin nattvälling. Påståendet saknar dock belägg och är till och med vilseledande. Barn vaknar på nätterna och det är helt i sin ordning att de vill amma då. Att de vaknar är inte ett tecken på att de är hungriga och att mjölken inte räcker  men det är lätt hänt att reklamen uppfattas så  och därför har en mamma nu anmält Semper till Konsumentverket för vilseledande reklam. Så här skriver hon själv om sin anmälan: 

"Jag anmälde Semper för några månader sedan till Konsumentverket för vilseledande reklam. Jag fick vid flera tillfällen hem kuponger som gällde på en god natts sömn. I reklamen och på kupongen marknadsförs vällingen som sömnmedel och de skriver att Sempers välling får hela familjen att sova gott! Jag blir väldigt upprörd av den här reklamen. Välling är mat - inte ett sömnmedel! Bebisars sömnproblem kan ha många orsaker utöver hunger. Jag är rädd att den här typen av reklam kan få ammande mammor vars bebisar sover dåligt att sluta amma eftersom de luras att tro att sömnproblem beror på hunger. Nu har min lokaltidning och lokala tv-nyheterna uppmärksammat denna anmälan. Häftigt tycker jag, som hoppas att Semper kommer att ändra sin reklam och sluta anspela på småbarnsföräldrars sömnbrist i sin jakt på ökad försäljning. Jag rekommenderar er andra som också blivit upprörda över denna reklam att anmäla. Är det fler som gör det ökar möjligheten till förändring...

...poängen är att jag anser att reklamen är direkt vilseledande. Kupongen avser välling men texten lyder "30 kr rabatt på en god natts sömn". Jag citerade själva kupongen och även delar av reklamens text som säger att med sempers välling får hela familjen sova gott. Jag skrev om bebisars sovvanor och att problem kan ha flera orsaker. Jag tog även med detta om amning och att det kan påverka ammande mammor negativt. Vällingen lanseras som sömnmedel när det är mat (och kanske inte så bra sådan...men det är en annan sak). Att anspela på sömnbristen anser jag är sååå fult! En annan aspekt är de barn som dricker välling men ändå sover dåligt, många av de föräldrarna blir förtvivlade. Jag har kompisar som sagt "min dotter/son får ju en flaska innan läggning men sover ändå bara 2 timmar innan hen vaknar, vad är det för fel???". Eftersom vällingen beskrivs vara sömnmedel så är det lätt att tro att det då är barnet det är fel på..."

Lokalpressen har tagit upp anmälan och du kan läsa och höra om det här och här.

Tack för mig!

Av Marit Olanders

Det här blir (kanske/antagligen) mitt sista inlägg som ansvarig för Amningsbloggen. På måndag börjar jag på annat jobb som jag ska ägna mig åt till 100 procent.

Åren med Amningsbloggen har varit intensiva. Att Amningsbloggen nu närmar sig en halv miljon besökare visar vilket enormt behov det finns av att läsa om amning. Tänk om beslutsfattare och media kunde inse det!

När jag skriver detta befinner jag mig på föreläsningsturné i Dalarna med anledning av min bok Amning i vardagen, som utkom i slutet av mars. Gång på gång berättar jag om hur det kom sig att jag började informera om amning: Att jag insåg vilket enormt behov av information det finns. Jag har gjort det genom Amningsnytt, vars redaktör jag var i många år, som hjälpmamma i Amningshjälpen, genom att skriva och formge 2008 års version av Sugen på livet, genom att svara på läsarfrågor i Vi Föräldrar och nu senast genom at ge ut en bok.

Efter några år som redaktör på Amningsnytt, berättar jag på föreläsningarna, kände jag mig uppgiven. Det var som om all information som jag spred slukades i ett stort hål. Samma gamla fördomar kom igen och igen. ”Det är naturligt att amma.” ”Den här nappflaskan stör inte amningen.” ”Det är bra att familjer i flyktingläger får tillgång till ersättningspulver.” Och så vidare.

Sen fick jag en insikt om att det aldrig någonsin skulle ta slut. Fördomarna kommer alltid att finnas. Okunskapen kommer alltid att spridas, av olika intressenter med olika motiv. Barnmats- och nappflaskföretagen har ett vinstintresse av att sprida påståenden som att det är normalt att amma fem gånger per dygn, och att mätta barn sover mer sammanhängande. Eller att just den här nappflaskan inte ska störa amningen. Rent ljug är det. Ljug som kan bli destruktivt för amningsrelationen.'

- Får de verkligen säga vad som helst? frågade en av mina åhörare.

Ja det får de faktiskt. Nästan. Det finns regler för marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor, men regler kan kringgås och uppföljningen är i det närmaste obefintlig.

Det vi kan göra är att hålla emot. Göra det svårare för dem att komma undan. Påtala lögner, glidningar på sanningen. Anmäla till konsumentverket. Bilda opinion. Skriva mejl och insändare, blogga. Kräva objektiv och saklig information om amning och flaskmatning från oberoende källor. Vara ödmjukt stödjande mot andra föräldrar runt omkring oss, oavsett hur de ger sina barn vård och mat.

Jag tystnar inte, men fortsätter på andra arenor än som anställd på Amningsbloggen. När tid och ork och inspiration sammanfaller hoppas jag kunna titta in och gästblogga. Men det behövs fler röster i amningsdebatten. Din, till exempel.

Suveräna Julia Ilke tar nu över ansvaret för Amningsbloggen. Jag och Amningshjälpen önskar Julia välkommen och lycka till!

I TV4

Av Marit Olanders

När jag hade skrivit färdigt Amning i vardagen och scrollade upp och ner i manus slog det mig hur många gånger jag hade skrivit "det finns en föreställning om att det är så här ... men i själva verket är det på ett helt annat sätt" . Och det andra sättet är ofta - precis tvärt om.

De här felaktiga föreställningarna kan lägga skulden för amningsmisslyckanden på mamman eller hennes barn när det i själva verket är brist på information och stöd i samhället i stort som saknas.

Det fick jag tillfälle att säga i TV4 i Dalarna och Gävle i går: 
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/du-bestämmer-över-din-amning-2327178

Det trummas in som en sanning att "det är lika normalt att amma fem gånger per dygn som att amma åtta-nio gånger per dygn" och samtidigt är den vanligaste orsaken till att kvinnor slutar amma tidigare än de hade önskat att de upplever att mjölken inte räcker.

Det är inte normalt att helamma fem gånger per dygn. Finns det överhuvudtaget något mor-barn-par i hela världen som klarar de så hör de till extremerna. Det är inte normalt! Ammar du så sällan kan du räkna med att mjölken sinar. Amma på barnets signaler. Lär dig känna igen dess mest subtila signaler. Var beredd på att det kan bli ofta. Mina föreläsningar tar ungefär en och en halv timme. På den tiden har flera åhörare och deras barn hunnit amma fem gånger.


Många känner egentligen till att det är ganska vanligt att kvinnor inte ammar i den utsträckning de själva vill. Men när beslutsfattare vägrar ta ansvar för amningen i vården och samhället i stort tar de inte heller på sig skulden. Man vill inte att skulden ska kleta på en själv. Då lämnar man fritt spelrum för andra intressenter, som barnmatsföretagen, att föra fram sin desinformation.

Då faller skulden för amningsmisslyckandena som en sten ner genom beslutshierarkin och hamnar trots alla försäkringar om motsatsen på kvinnorna själva, och deras barn.

Protester stoppade roadshow i England

Av Marit Olanders

Barnmatsföretaget Wyeth, som gör bröstmjölksersättning vid namn SMA ställer in sin roadshow till olika köpcentra i England efter protester från allmänheten och Baby Milk Action, en organisation som värnar om mödrars rätt till oberoende och korrekt information om spädbarnsuppfödning.

På roadshowen hade Wyeth tänkt ge mammor rådgivning och värva medlemmar till sin babyklubb vid namn Know-How. Och så skulle det vara tävlingar och presenter. Men barnmatsföretag får inte ta direkt kontakt med blivande eller nyblivna mammor, vilket också Baby Milk Action påpekade.

Wyeth skickar också utskick som brittiska föräldrar har reagerat på, där de försöker underminera amningen genom att fråga om mamman verkligen är säker på att hon har tillräckligt med mjölk, och skrämma henne med att hon kan få blödande sår på bröstvårtorna - och att loösnignen då förstås är att flaskmata.

"If you’re breastfeeding, do you sometimes wonder if your baby is getting enough milk?"
"Feeling sore? .... If the pain continues or your nipples start to crack or bleed..."
Och mot slutet: "Thinking of bottle feeding?" där man också påstod att ersättningen är "closer to breastmilk" vilket är i strid med WHO-koden artikel 9.

- Mothers have a right to independent information, which is available through the health care system and mother support groups. That is true for all mothers, whether they intend to use formula or to breastfed. We respect a mothers right to make her own decision. Baby milk companies should respect the marketing rules, stop promotion and make formula cheaper, instead of making unsubstantiated claims to drive up prices. If formula were cheaper more mothers who use it may then feel able to follow the Department of Health advice to discard unused formula after a feed, säger Mike Brady på Baby Milk Action. Läs mer här.

Reklamen från barnmatsföretagen 2

Av Marit Olanders

"Sugreflexen minskar och tuggreflexen tar vid" när barn är fem månader påstår Nestlé. Hur ska man då tolka detta? Att det är nu barnet förväntas ha lärt sig amningsrörelserna medvetet och inte automatiskt börjar suga på t ex ett finger som det får i munnen? Att amning är något som också¨barnet lär in, tillsammans med mamman? Eller ska man tolka det som att det är början på slutet av amningen?

Det stämmer i sak att den automatiska sugreflexen upphör efter några månader, i min lärobok står det vid fyra månader. Då klingar också rootingreflexen av, den som får barn att bland annat röra huvudet av och an när det gör sig redo för amning. Mororeflexen, som är en tredje nyföddhetsreflex, som får barn att slå ut med armarna när de förnimmer ett skarpt ljud eller en stöt, klingar av vid sex månader enligt samma bok.

Fram till åtmoinstone fyra månader kan man alltså räkna med hjälp av barnets nyföddhetsreflexer för att återuppta amning som kom av sig. Men det är inte kört efter det heller. Jag har intervjuat en svensk mamma som lade ner amningen efter några få dagar men började om när hennes barn var sju månader och ammade sedan till barnet var arton månader.

I Australien vet jag flera kvinnor som har börjat amma adoptivbarn, som ibland har varit flera år gamla. Oavsett ålder närmar sig barn amningen på samma sätt, genom att först närma sig bröstvårtan,, sen liksom pussa den och så småningom ta ett ordentligt tag.

När Nestlé påstår att sugreflexen avtar och ersätts av tuggreflexen (vad är det?) har man goda skäl att ställa all källkritiks grundfråga: Vem säger vad till vem i vilket syfte?

Reklamen från barnmatsföretagen 1

Av Marit Olanders

Det här är den bild som illustrerar amning i Sempers reklambok Barnmatsboken som de skickar ut till föräldrar när barnen blivit sex månader. Det är den enda bilden i hela boken som visar amning och med tanke på att en bild säger mer än tusen ord kan man fråga sig vad den här bilden berättar om amning egentligen.

Man kan välja att se den som en gullig bild på ett barn som har ögonkontakt med läsaren. Ögonkjontakt på barnbilder är eftersträvansvärt men svårt att åstadkomma på amningsbilder, eftersom ammande barn ofta tittar rakt framför sig, in i bröstet liksom.

Men har inte barnet väldigt litet tag om bröstet? Antagligen håller det på att släppa taget efter att ha ammat färdigt, men ett tag om bröstet som det på bilden gör sannolikt mer eller mindre ont på mamman. Det är inte ett effektivt tag. Med det taget är det stor risk att barnet inte stimulerar alla mjölkgångarna i bröstet. Ett barn som ammar med det taget jämt riskerar att inte få i sig mycket mjölk alls och orsaka dels mjölkstockning på mamman eftersom mjölkgångarna inte får möjlighet att lämna ifrån sig mjölk och sår eftersom det har ett så litet, ihopklämt tag och bröstvårtan inte verkar ligga bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen där den bör vara för att skyddas för nötning.

Det som står om amning i texten intill bilden antyder att det är jobbigt att amma. Flera påståenden är i sig inte felaktiga, men genom vad som sägs och vad som inte sägs och i vilket sammanhang lyckas Semper ändå ge intrycket av att amning är för de präktiga, de som äter ordentlig frukost, lunch och middag, med fisk, kött, grovt bröd och allt vad det är. I själva verket spelar det ingen roll för amningen om man lever på skräpmat, även om det förstås inte är optimalt.

"Som pappa kan du inte hjälpa till med amningen" slår Semper fast. Istället får pappan ta hand om blöjorna i Sempers värld. Hoho Semper, varför inte säga som det är, att pappan är mammans viktigaste amningsstödjare, att amnignen fungerar bäst i de familjer där pappan också är delaktig i vad som händer i amningen, där han lär sig känna igen amningssignalerna och tecken på att barnet har tillräckligt stort tag. "Det är bra att skapa egna rutiner med barnet" avslutar Semper stycket och det är det väl, men vad hände med samarbetet, samhörigheten och familjen som helhet?

EDIT: Ett faktafel hade smugit sig in i textne ovan. Barnmatsboken skickas ut när barnen är runt sex månader, inget annat. Jag har rättat i texten nu..

WHO-koden värnar om rätten till information

Av Marit Olanders

I höstas gick det runt ett kedjebrev på föräldrafora som gick så här:

Jag vet inte om fler har uppmärksammat det, men Semper har i dagarna släppt den nya versionen av Babysemp 2, och på grund av en distributionsmiss har paketen nått butikerna innan information om innehållet gått ut till BVC.

Jag har varit i kontakt med Semper angående de praktiska förändringarna, och tänkte a tt det kan vara värt att sprida informationen. Tyvärr finns det inga tydliga "varningar" på paketen om att receptet är nytt, vilket säkerligen gör att många missar det.

Detta gäller:

- Babysemp 2 är numera för barn från sex månader istället för fyra. Du som har ett barn under sex månader och ger Babysemp bör alltså byta till Babysemp 1.

- Skopans mått har förändrats från 7,5 till 10,1 ml. Släng de gamla skoporna, så att du inte tar fel.
- På grund av riktlinjer från EU kallas Babysemp 2 numera "Tillskottsnäring" istället för "Bröstmjölksersättning (eftersom det inte kan anvndas från födseln). Sempers information anger följande:

"BabySemp2 är en tillskottsnäring, som rekommenderas från 6 månader, är ett komplement till barnets numera vanliga kost."

Jag väntar på besked vad gäller rekommendationerna för barn som fortfarande till största delen äter ersättning vid sex månaders ålder.

Med det nya receptet ger ett paket på 900g 6,1 liter färdig ersättning (till skillnad mot över 7 liter med det tidigare receptet). Det bör i mitt tycke påverka priset, men jag antar att de flesta affärer kör på med samma prissättning som tidigare. Mitt tips är att ifrågasätta det.
 Sprid gärna informationen till andra flaskmatande föräldrar, så inga bebisar får fel mat i magen!

På grund av gällande riktlinjer är det svårt att hitta information om ersättningsprodukter. På www.semper.se finne en underavdelning som heter Nutrition (för vårdpersonal). Om man klickar där och svarar "ja" på frågan om huruvida man jobbar inom vården kan man läsa lite mer om ersättningsprodukter och också få svar på en del vanliga frågor.


Jag frågade då Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket om det som stod i kedjebrevet stämde. Hon svarade att det stämde att man inte måste informera kunden om att det är ett nytt recept. Är märkningen korrekt så anses kunden ha fått tillräckligt med information. Det är Livsmedelverkets åsikt, inte min vill jag påpeka.

Anledningen till att Semper ändrade på Baby Semp 2 var att enligt EU-direktivet definieras modersmöjlksersättning som "det enda beredda livsmedel som helt tillgodoser spädbarns näringsbehov under de första månaderna tills de kan få lämplig tilläggskost." Man skiljer på modersmjölksersättning och tillskottsnäring. Det senare ska alltså inte vara barns enda näringskälla utan ges tillsammans med andra livsmedel.

2008 kom föreskrifter från Livsmedelsverket som tar upp EU-direktivet. Semper hade haft gott om tid på sig att ändra Baby Semp 2 efter gällande regelverk. I själva verket fick Livsmedelverket påpeka för Semper att Baby Semp 2 inte fick säljas som modersmjölksersättning från 4 månader innan de ändrade den till tillskotttsnäring från 6 månader.

Tydligen framgick inte detta på Sempers förpackningar, vilket är i strid med

• de svenska föreskrifterna, enligt vilka "Modersmjölksersättning och tillskottsnäring ska vara märkta så att konsumenterna klart kan skilja mellan produkterna, så att det inte finns risk att förväxla modersmjölksersättning och tillskottsnäring." (LIVSFS 2008:2 §11)
• EU-direktivet, enligt vilket "Märkningen på modersmjölksersättningen och tillskottsnäringen ska utformas så att den ger de nödvändiga upplysningarna om produktens rätta användning och inte avråder från amning." (Artikel 13:3)
• WHO-koden, enligt vilken Märkning bör utformas så att den ger nödvändig information om den riktiga användningen av produkten och så att den inte motverkar amning. (Artikel 9.1)

Nu, ett halvår efter att jag fick det där kedjebrevet, försvaras Sempers agerande obegripligt nog av två journalister ut på Newsmill. I stället för att gå till källorna och ta reda på vad som egentligen gäller påstår de i naiv iver sig veta att Semper inte vågar skriva något om det ändrade receptet i rädsla att bryta mot WHO-koden.

Om nu Semper vore så noga med att följa WHO-koden skulle de väl inte stå på Underbara barn-mässan i Stockholm och ragga medlemmar till sin kundklubb? Enligt WHO-koden artikel 5.5 bör marknadsföringspersonal inte ta direkt kontakt med gravida kvinnor eller spädbarns- och småbarnsmödrar (man inser att WHO-koden behöver moderniseras och omfatta även fäderna). Då skulle väl inte reklam för bröstmjölksersättning vara ett enda litet musklick bort på deras hemsida? Den finns på en sida för våprdpersonal men den är inte lösenpordsskyddad utan tillgänglig för vem som helst. Då skulle de väl vänta tills Livsmedelsverket väl hade ändrat sina rekommmendationer om smakprov i höstas och inte redan i våras ha skickat ut brev till sjuksköterskor om de ändrade rekommendationerna?

Bilden av de stackars barnmatsföretagen som jagas av en oresonlig WHO-kod stämmer helt enkelt inte, även om de själva gör allt vad som står i deras makt att upprätthålla bilden. Hellre än att ta eget ansvar för att barn får Baby Semp 2 som är tillredd på rätt sätt sätter sig Semper på tvären och säger "Nehej vi får inte för WHO-koden." Och ovan nämnda journalister sväljer budskapet med hull och hår.

I själva verket är WHO-koden till för att skydda barn och se till att de får säker mat, både ammade och ersättningsmatade. Det är det övergripande syftet med WHO-koden.

WHO-koden handlar inte om att undanhålla flaskmatande föräldrar information utan tvärt om att se till att föräldrar får relevant information, på rätt språk. Jag har hört mycket stolligt om amning och WHO-koden genom åren men att WHO-koden i sig skulle utgöra en fara för barns hälsa genom att den förvägrar föräldrar information tar nog priset som det dummaste.

När jag var med i Kvällsöppet i måndags poängterade jag att vi behöver ett öppnare klimat i Sverige, en norm som på ett annat sätt än idag är tillåtande, både vad gäller flaskmatning de första månaderna och amning efter ettårsdagen eller på stan. Vare sig vi kämpar för rätt till amningsinformation eller flaskmatningsinformation - vilka båda behövs - så gör vi det ju för barns och familjers bästa. Men då behöver också flaskmatningsföreträdarna se till det gemensamma bästa - oberoende information och tydliga regler. Och sluta gå barnmatsföretagens ärenden.

Amerikanska barnläkarförbundet om amning

Av Marit Olanders

AAP, American Association of Pediatrics, har kommit ut med ett nytt ställningstagande i amnignsfrågor. sju år efter det förra. Du hittar det här.

Jag har inte hunnit läsa det själv än.

Barnläkare har ju ett långvarigt förhållande med barnmatsindustrin. Barnläkarkåren och barnmatsindustrin växte fram vid samma tid och att förskriva bröstmjölksersättning (till kvinnor som hade varit fullt kapabla och villiga att amma om de bara hade fått kunnigt stöd). De var ömsesidigt beroende av varandra, då barnmatsföretagen behövde få ut sina produkter och barnläkarna behövde ha något att göra. Här finns en aritkel om att barnmatsindustrin fortfarande har ett fast grepp om AAP.

Guardian visar amningsbilder på Facebook

Av Marit Olanders

Här är mitt bidrag till The Guardians upprop om amningsbilder. Tidningen har nu publicerat tio amningsbilder på sin Facebooksida (dock inte min). The Guardian säger sig inte vilja bete sig som troll och spamma Facebook med amningsbilder utan ville snarare statuera ett exempel med tio väl valda bilder. Uppropet väckte ett enormt gensvar från många länder och på mindre än ett dygn vällde det in hundratals amningsbilder till The Guardians redaktion.

The Guardian tackar för alla bilder och lovar att berätta om Facebook hör av sig.

För övrigt fick jag tips om en artikel med en tänkbar förklaring till Facebooks förbud mot amningsbilder. En ägare till Facebookaktier till ett värde av 165 miljoner (US?)dollar är också ägare till ett företag som gör bröstmjölksersättning. Amningsbloggen har tyvärr ingen möjlighet att kolla uppgifterna i artikeln vidare men tipsar om det till den som vill.

Om att väga sina ord

Av Marit Olanders

- Jag trodde att vi försökte komma bort från uttryck som "korrekt tag" skrev en kommentator nyligen. så är det ju. Det är viktgit men svårt att uttrycka sig på ett sätt som minimerar risken för missförstånd när man pratar amning.Man behöver komma bort från värderingar, för vad är det att amma "ganska ofta" eller "jättelänge" egentligen?

Förväntningarna på amningen kan också vara olika och färgade av 1900-talets spädbarnsideal. Jag har hört samtal som har gått så här:
- Han vill amma hela tiden!
- Jaså, hur då?
- En gång i timmen minst!

I ett hjälpmammesamtal kanske man går vidare med mammans känslor kring amningen. Upplever hon den som tröttande? Varför? Det kan visa sig att det är en hlet normal amning, barnet mår hur bra som helst men mamman förväntar sig att det ska gå tre-fyra timmar mellna amningarna och tror att något är fel när det inte gör det (som att hon har för lite mjölk). Och det är väldigt tröttande. Drar man i bästa mening ut på amningarna för att man har fått höra att det är viktigt med rutiner och regelbundenhet och att det inte är bra för magen att äta "för ofta" kan det leda till att ens mjölkbildning minskar. Man trodde man hade ett problem som man försöker lösa när man i själva verket går från fungerande amning till problem.

Som hjälpmamma kan man dock inte ta för givet att det alltid handlar om att amma oftare. Att barnet har ett tillräckligt stort tag om bröstvårtan spelar också roll. Uttrycket tillräckligt stort tag berättar vad det är frågan om utan att lägga någon värdering in det. Har man inte rätt eller korrekt tag, vad är det då? Inkorrekt, fel? Ett tag användes uttrycket ett bra tag. men motsatsen till bra tag är ju dåligt tag och kanske associerar man de egenskaperna med sig själv.

Lyckad amning är en term som på samma sätt uttrycker en värdering. Vad är motsatsen till lyckad amning? Hur känner sig många som tvingats ge upp amningen? Är det en uppfattning som vi vill sprida vidare? Nej knappast. Lyckad låter också lite som lycklig. Och man måste inte vara lycklig över sin amning. Det räcker att den fungerar. Fungerande amning beskriver vad det är frågan om utan att lägga någon värdering i det.

Ofta ses amning som mat vilken som helst och det finns många ord kring detta, när barnet ammar kallas det för att äta, amningsstunderna kallas för måltider och det finns t o m ett speciellt ord för amning på natten, nämligen nattmål. Att framställa amning som mat är att osynliggöra amningens alla andra funktioner av närhet, relation, tröst, trygghet och skydd, och att den får barnet att känna sig sett, uppskattat och värt att älska. Också för mamman kan en ensidig syn på amning som matintag vara begränsande.

Kvinnor som fick barn på 1970- och 80-talen som har ammat första barnet efter klockan och sista barnet fritt berättar hur reglerad amning hänger ihop med en syn på amning som mat. Den sortens amning ledde till känslor av plikt och tristess, medan fri amning associeras med relation och att vara ne tillräckligt bra förälder.

Även barnmatsföretagen understryker ofta amningens roll som mat. "Bröstmjölk är utan tvekan den bästa maten för det lilla barnet", inleder Nestlé sin text om amning. (Lägg märke till att de skriver i tredje person, det lilla barnet, inte ditt lilla barn.) "Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring", skriver Semper på motsvarande ställe på sin hemsida. Sedan går Semper väldigt rakt på sak om att "det händer" att det inte går att amma.

I stället för att prata om amning som mat eller måltider eller nattmål kan man säga vad det egentligen handlar om - amning. Vill du amma/tutta/snutta/(whatever)? Amningsstund kan ersätta måltider, för man vet ju faktiskt inte varöfr banret ammar just då - är det för att det är hungrigt, törstigt eller behöver vara nära en stund? Ingen anledning är viktigare än någon annan och tillsammans gör de att mjölktillgången är jämn och tillräckligt hög. En amningsstund kan man ha vilken tid på dygnet som helst.

Egentligen är suga om vad barnet gör på bröstet inget vidare lyckat ord, eftersom barn inte suger på bröstet som på ett sugrör eller en nappflaska utan arbetar med käkarna och tungan på ett mycket mer aktivt sätt, men det är svårt att  hitta ett bättre ord. Dia berättar vad det är frågan om, men det associerar många med djur. På engelska kan man skilja på suck = suga och suckle = dia eller amma men jag skulel önska att svenska språket var tydligare vad gäller detta.

Så till sist - amma. Jag har i många år medvetet och stolt skrivit barnet ammar. Mamman ammar och barnet ammar. Båda utför en aktiv handling, visserligen inte samma, men tillsammans. Det finns andra aktiviteter där ett och samma verb betecknar vad två eller flera personer gör tillsammans men där de gör olika saker. Älska är ett. Dansa (vissa danser) är ett annat. För länge sedan sa man inte amma i Sverige utan folkliga ord som tutta, pappa, patta. där är barnet den som är aktiv. Samtidigt med den reglerade amningen dök verbet amma upp och där var det mamman som är den aktiva, medan barnet passivt ammas. Att säga barnet ammar är att reclaima barnet som en aktiv part i amningen.

Dubbla budskap hos Nestlé

Av Marit Olanders

Jag kollade också vad Nestlé skriver om amning. De har hängt med lite mer i vad som skrivs och till skillnad från Semper har de fattat att man inte längre kan använda allergier som ett argument för amning. Nestlé skriver förstås att bröstmjölk är bäst och allt det där, men har också stoppat in en mening om amning som "gammal, praktisk kvinnokunskap". Jag vet inte hur det är med er, men i mitt huvud dyker det upp en bild på en gumma i sjalett, min farmors mor på en svartvit bild från 1937, typ. I genusmedvetenhetens 2009 är knappast gammal kvinnokunskap något som motiverar unga föräldrar till amning.

Sen påstår de att de har "information" om amning och jag får inte ihop det med att de faktiskt får in mer pengar ju mindre barn ammas. Här är uppgifterna mer föråldrade och det står om "mjölkkamrarna" innanför bröstvårtan, något som senare forskning visat inte finns.

Mer vilseledande är kanske att de kallar utdrivningsreflexen för tömningsreflex. Hoho, ett ammat bröst blir aldrig tomt! Det har man vetat inom läkarvetenskapen sedan 1970-talet åtminstone!

När man kommer fram till sidan om mat för den ammande mamman blir Nestlé vältaliga. Amning kräver bra och balanserad mat, påstår företaget. Man ska äta DHA, folat, järn och jod. Sill och blodpudding blir det och här gör sig farmors mor påmind igen. Och vadå kräver? Visst är det bra att äta sunt, men det spelar ingen roll för amningen. Det är inte bättre med bröstmjölksersättning om man skulle råka leva på skräpmat.

Typiskt för barnmatsföretagen är de dubbla budskapen, amning är bra men bara om du äter sill och blodpudding eller som Semper, amma efter barnets behov, men det är onormalt att amma mer än nio gånger per dygn. Här kommer en till, ord för ord från Nestlés sida: "Fisk är bra. Men bara om du väljer rätt fisk." Här skräms Nestlé indirekt med miljögifterna, som även den amningsfientliga artikeln i Expressen i höstas hänvisar till.

"Genom att fördela maten jämt över dagen håller du ditt blodsocker stabilt och det behövs för att orka med långa dagar (och även nätter)." Behöver man inte stabilt blodsocker om man inte ammar? Behöver man inte orka lika mycket om man inte ammar?? Det beror förstås helt på hur jobbig eller ojobbig amningen är.

Det finns också en sida som säger sig ta upp problem. Händer upp alla som lyckas lösa sina problem genom att enbart läsa på den här sidan. Ärligt - den är inte sämre än många handböcker i barnuppfostran, men det är illa nog. Nestlé tar upp smärtsam amning, svamp, för mycket mjölk men blandar ihop det med spända bröst efter förlossningen (och ger ingen som helst lösning, skriver bara "tack och lov är detta oftast bara ett tillfälligt problem under den första tiden efter förlossningen" Jaha liksom?). I avsnittet om mjölkstockning får man verkligen veta hur kass man är, då har man inte "tömt" (igen!) brösten tilräckligt, eller så har man fel amningsställning eller felaktig sugteknik eller så har man varit för stressad eller oroad. Stress och oro är en vanlig bakomliggande orsak till att kvinnor slutar amma.

Slutklämmen på problemsidan tar priset i grenen dubbla budskap. Här kommer ännu ett argument som amningsfienderna brukar ta upp:

"WHO menar att i stort sätt [sic!] alla kvinnor har förmåga att amma sitt barn. Nästan alla problem vid amning kan lösas med bra rådgivning." Det är ett träffsäkert hån mot den som kämpar med smärta och ångest, skuld ytligt förklädd till tröst. Det är ju inte Nestlé man blir arg på utan WHO. Det är också en mening som vi i Amningshjälpen beskylls för att sprida.

Det amningsfienderna använder som argument mot amning; allergi är inget argument, amning motverkar jämställdhet, miljögifter i bröstmjölken samt att man menar att WHO är en lobbyorganisation som vill tvinga kvinnor att amma, alltihop finns i Nestlés text.