Fri amning och tidiga signaler

av Julia Ilke

Det pratas en del om fri amning och det är den amnings"metoden" som idag uppmuntras av BVC. Motsatsen till fri amning är styrd amning då man ammar efter klockan snarare än efter barnets signaler. För ett par generationer sedan, på 50- och 60-talet, var det vanligt med styrd amning och mammor fick lära sig att de skulle amma var fjärde timme på dagen. Att amma så sällan är ingen bra idé, dels för att barn ofta vill amma oftare än så och dels för att det riskerar att försämra mjölkproduktionen och då särskilt i början när den ska komma igång. Har man ammat fritt några månader kan de flesta ha amningspauser på flera timmar utan att vare sig barn eller mamma mår dåligt men i början behöver man amma ofta ofta.

Vad innebär då fri amning? Jo det betyder att barnet får amma när det visar tecken på att vilja det. De första veckorna kan det betyda att man ammar i princip dygnet runt och med ett äldre barn kan det innebära att brösten plockas fram mitt i leken på öppna förskolan. Givetvis får man som mamma styra amningen en del även om det handlar om fri amning. Är man till exempel inte bekväm med att amma inför andra kan man vänta en stund och gå till en plats som känns ok.

Det här med att man ska amma när barnet visar tecken på det då? Många tror att gråt och skrik är barns främsta signal på att vilja amma. Den bilden hade jag innan jag fick barn och framförallt innan jag läste högskolekursen Amning och Bröstmjölk och fick lära mig om barnets tidiga signaler.

Som du ser på bilden ovan så är gråt och skrik de sista barnet tar till. Långt innan dess visar barnet tecken genom att vrida huvudet från sida till sida (letar efter bröstet), öppna munnen och suga på sin hand. Det är vid dessa signaler man ska ge bröstet och inte vänta tills barnet är så desperat att det gråter. Från barnets synvinkel är det självklart varför man som mamma ska lära känna och svara an på dessa tidiga signaler, men sett ur mammans och amningens synvinkel så är det också mycket lättare att amma ett lugnt barn än ett som gråter. När barnet gråter åker nämligen tungan upp i gomen vilket hindrar amningen. Har du någon gång försökt att amma ett gråtande barn vet du att det kan vara stört omöjligt. Barnet måste ofta lugnas först innan det kan amma, men eftersom det är just amma det vill kan det vara svårt att lugna det på något annat vis... ja du förstår, det blir en ond cirkel där både mamma och barn nog blir rätt stressade. Stressen i sin tur kan göra att mjölken sedan inte vill rinna till eftersom stresshormonerna hindrar amningshormonet oxytocin. Nu kan det vara en riktig cirkus hemma i soffan med ett gråtande barn som verkligen vill amma och en genomstressad mamma vars mjölk vägrar att rinna till. Någon som känner igen sig?

att ha för lite mjölk

av Julia Ilke

I det här inlägget tänkte jag ta upp det här med att ha för lite mjölk. Hur vet man om man har det? Kan man ha för lite mjölk? Kan man öka produktionen? Frågorna är många och i det här inlägget tittar vi på några av dem.

Hur vet man om man har för lite mjölk?

Det saknas forskning på hur mycket mjölk som är normalt eller nödvändigt att producera och det finns inte heller någon direkt diagnos som heter ”för lite mjölk”. Ändå upplever en del mammor att de har för lite mjölk och det kan grunda sig på att barnet inte tycks bli nöjt efter amning, att barnet inte växer som det ska eller för att brösten inte känns som att de är fulla med mjölk. I vissa fall kan det vara så att man verkligen har för lite mjölk men oftast misstolkar man ovan nämnda tecken som tecken på för lite mjölk.

Att barnet är missnöjt när det inte ligger vid bröstet behöver inte betyda att det är hungrigt. Amning är mer än mat och små barn trivs ofta bäst liggandes nära mammans kropp och med tillgång till bröstet för att äta eller bara snutta.

Att barnet inte går upp i vikt som det ”ska” behöver inte vara ett problem. Vikten berättar inte mycket mer än just hur mycket barnet väger. För att veta hur väl barnet växer och utvecklas är det bättre att se till hur barnet växer på längden.

Att brösten inte känns fulla med mjölk beror på att mjölkproduktionen efter ett tag ställer in sig på rätt mängd efter barnets behov. De där sprängfyllda ballongerna som man har den första tiden är inget man behöver ha hela tiden man ammar, och tur är väl det! Mjuk och mindre bröst är alltså inget att oroa sig för utan mjölken finns där ändå.

Kan man ha för lite mjölk?

Det finns fall där brösten är underutvecklade och inte kan producera mjölk men detta är ovanligt. Troligare orsaker är att man ammar för sällan, att man feltolkar situationen eller att man känner sig stressad vilket hämmar utdrivningsreflexen.

Hur ökar man mjölkproduktionen?

Öka produktionen kan man göra genom att ha mycket hud-mot-hudkontakt med sitt barn. Hormonet oxytocin som utsöndras då är viktigt för mjölkproduktionen samt att barnet påminns om att det ska äta när det får vara nära mammans kropp. Att amma för sällan kan nämligen göra så att mjölken börjar sina och för att öka produktionen kan man således göra tvärtom, amma oftare! I början och i vissa perioder kan det verkligen vara så att man ammar i princip dygnet runt och det är inget konstigt med det utan precis som det ska vara. Det är även normalt om ett barn ammar oregelbundet och det ibland går fem minuter mellan amningstillfällena medan det ibland går fem timmar. Försök att slappna av i detta men var uppmärksam på barnets signaler så brukar barnet själv tala om när och hur mycket det behöver äta.

Stress och att vara spänd kan hämma utdrivningsreflexen. Är man stressad behöver man ta tag i det och kanske be om eller kräva avlastning för att man ska få sova ut och ta hand om sig själv en stund. Gör det ont när man ammar så att man spänner sig kan man söka hjälp på BVC eller hos en hjälpmamma för att få till rätt grepp så att sår inte uppstår. I stunden kan man påminna sig om att andas djupt och sitta bekvämt för att på så vis minska stressen och hjälpa mjölken att rinna till.

Källor:

Föreläsning med professor emeritus Torsten Tuvemo.

Amningshjälpen.se

Barn som inte vill ta bröstet

Av Marit Olanders

Att ha ett barn som inte vill ta bröstet utan vänder bort huvudet kan vara en enormt jobbig upplevelse. Fast man egentligen vet att det inte är vad det handlar om leder det lätt till känslor av att vara ratad, oomtyckt men också oro för att barnet inte får i sig mat.

Erbjuder man barnet mat ur nappflaska och barnet njutningsfullt äter från den kan det leda till lättnad över att barnet äter. Samtidigt kan det vara förkrossande smärtsamt att barnet inte ville ligga vid bröstet, att man förvägrades den intima närheten som fungerande amning ger.

Dessvärre kan nappflaskan vara en bedräglig hjälp. Krånglar amningen redan innan kan introduktion av nappflaska leda till att barn tvärvägrar bröstet totalt. Det kan naturligtvis gå bra också, men många samtal till Amningshjälpen handlar om när det inte går bra. Ibland är det vårdpersonal som har rått föräldrarna att mata med nappflaska, utan att informera om risken att det kan betyda att amningen går ännu sämre.

Om det är amma man vill så kan man försöka se över om man kan göra något i amningen innan man börjar med nappflaska. Fungerar amningen bättre ibland - och går det i så fall att dra nytta av de stunderna? Ofta fungerar det bättre när barnet är halvsovande, Då kan man försöka amma till sömns och sedan när barnet ska vakna. både dag- och nattetid. Fungerar amningen bättre om du ligger och ammar? När du står och går och ammar?

Ibland kan krångel vid bröstet bero på krånglande utdrivningsreflex. Om barnet suger de snabba sugtagen i början men aldrig börjar med de djupa tagen med sväljningar på vart eller vartannat sugtag utan i stället släpper bröstet och kanske skriker så kan det bero på att utdrivningsreflexen har hakat upp sig. Läs mer på Amningshjälpens hemsida.

Om barnet tvärtom börjar äta väldigt glupskt men sedan tvärt släpper bröstet kan det bero på kraftig utdrivningsreflex, ofta i kombination med stora mängder mjölk. Det är kanske i själva verket inte barnet som är glupskt, utan försöker värja sig för att inte storkna av all mjölk som kommer störtande. Läs mer om överproduktion av mjölk och hur man får ner produktionen på en rimlig nivå här.

Ofta hänger krångel vid bröstet ihop med att någon välmenande vårdpersonal har används hands on-teknik och lagt in barnets huvud intill bröstet med ett fast grepp om dess nacke. Det kan vara kränkande för mamman (eftersom vårdpersonalen då samtidigt tar i mammans bröst) och skrämmande för barnet. När jag får hjälpmammesamtal som handlar om krångel vid bröstet brukar jag fråga om detta har hänt och då är svaret nästan alltid ja. Det är bättre om vårdpersonal visar amning på sig själv med tygbröst och docka. Läs mer om det här.

Starka lukter, som parfym, och annan smak på mjölken, exempelvis vid menstruation, kan också få barn att vägra ta bröstet. Ibland råkar man ut för perioder av bröstvägran utan att man förstår varför alls. Man kan också behöva konsultera BVC eller läkare för att utesluta sjukdom.

Så hur gör man då för att få amningen att fungera igen? Det gäller att få barnet att tycka om att vara vid bröstet. Ett väl beprövat knep är att börja om från början - att gå och lägga sig tillsammans med sitt barn och halvligga tillbakalutad i soffan eller i en säng med många kuddar bakom ryggen. Var hud mot hud, barnet i bara blöjan. Lägg barnet på din bröskorg/mage och låt det utforska sin omgivning i sin egen takt. Låt det ta sig fram till en bröstvårta i sin egen takt. Hjälp barnet tillrätta när det känns bra, men låt barnet ta initativet och visa vägen. Kanske fick ni en sådan stund hud mot hud direkt efter förlossningen, men även efter flera månader sitter reflexerna kvar.

Se också videon "Å starte på nyt" på norska Ammehjelpens hemsida!

För och emot oxytocinsprej

Av Marit Olanders


"Trots mycket forskning runt amning ges fortfarande olika behandlingar/råd som saknar vetenskaplig grund",
står det i Stockholms läns landstings regionala vårdprogram Bröstkomplikationer i samband med amning.

En av dessa omdiskuterade åtgärder är användningen av oxytocinsprej. Det används för att hjälpa igång utdrivningsreflexen och den kan ha "möjlig effekt" om amningstillfällena är myckjet glesa och/eller när brösten är mycket spända. Däremot har oxytocinsprejen ingen effekt om barnet ammas efter behov.

I stället för att använda oxytocinsprej kan man dra nytta av kroppens eget oxytocin. Massage i t ex nacke och axlar kan göra det lättare att släppa ifrån sig mjölken. Att ha sin bebis hud mot hud är en sensuell upplevelse som också kan bidra till att mjölken rinner.

Att ha lugn och ro runt omkring sig är också bra för utdrivningsreflexen. Vad som helst som funkar för en själv är bra - lugn musik, att lägga sig i badet elelr vad det nu kan göra. Man kan också behöva avlastning med hushåll, små storasyskon eller att säga nej till andra åtaganden. Stress och amning går inte ihop.