ny studie om ersättning de första dagarna som strategi för ökad amning i längden

av Julia Ilke

Forskare vid University of California har undersökt hur tillmatning med ersättning under de första dagarna på BB påverkar hur länge och mycket mamman senare kommer att amma.

Mammorna och barnen i studien hade bedömts som extra riskutsatta för att få problem med amningen då barnen vid ett dygns ålder gått ner 5-10 % av födslovikten. I kontrollgruppen ammades barnen exklusivt medan exprimentgruppen gav barnet en dos om 10 ml ersättning efter varje amningstillfälle. Vid uppföljningen en vecka samt tre månader efter födseln visade det sig exprimentgruppen som gett ersättning de första dagarna hade minskat på ersättningdosen redan efter en vecka medan fler i kontrollgruppen hade börjat ge ersättning vid det laget. Vid tre månader ammade 79 % av mammorna i exprimentgruppen exklusivt jämfört med 42 % i kontrollgruppen. Av de barn som vid en veckas ålder fick ersättning ammades de exklusivt i endast 18% av fallen. Studien är dock liten då endast 40 kvinnor var med och därför bör man vara försiktig med att dra för snabba slutsatser.

Den canadensiske läkaren Jack Newman kritiserar dock studien på sin Facebooksida. Kritiken han framför handlar för det första om grundantagandet att viktnedgång efter födseln alltid är ett problem och en riskfaktor för att få amningsproblem. Istället menar han att en viktnedgång är helt i sin ordning då barnet gör sig av med onödig vätska och skulle barnet ha svårt att ta bröstet så är lösningen hjälp att ordna detta snarare än att ge ersättning. Sedan påpekar han att det mycket väl kan vara så att mamman och barnet klarar sig mycket bra på egen hand om man bara ger dem lite tid. Att redan efter ett dygn komma med ersättning ger en signal till mamman om att hon inte klarar av ge mat till sitt barn. Att ta till ersättning som lösning kan även leda till att man inte tar tag i det verkliga problemet om det nu är så att barnet inte lyckas få i sig tillräckligt med mjölk på grund av fel grepp eller liknande.

När jag först läste om studien blev jag överraskad över resultatet men så tänkte jag att en orsak kunde vara att många mammor idag känner sig osäkra på sina kroppar och genom att få ersättning så kunde de slappna av bättre. Att känna sig avslappnad och trygg frisätter nämligen hormonet oxytocin samt håller nivåerna av stresshormonerna kortisol och adrenalin nere, detta sammantaget ger en hormonbalans som gynnar amningen. Att ersättningsmammorna ammade längre tänkte jag kunde bero på att de när de inte oroade sig för barnets vikt fick en bättre och mer avslappnad upplevelse av att amma vilket gjorde att de ville fortsatta i högre grad.

Efter att ha läst Newmans kritik är jag dock beredd att hålla med honom till stor del. Det är ett stort problem idag att kvinnokroppen utsätts för så mycket granskning och kritik. Vad skulle hända om man istället för att trygga kvinnor med ersättning skulle satsa på att förebygga denna osäkerhet? Genom att utbilda blivande mammor om hur amningen fungerar, ge dem stödet de behöver och skippa snacket som får dem att tvivla på sin och barnets förmåga att få till en fungerande amning gissar jag att man skulle får fram lika fina amningssiffror som studien fick fram.

Källa:

Valeire J. Flaherman, Janella Abt, Anhony E. Burgos, Kathryn A. Lee, Michael D. Cabana and Thomas B. Newman. (2013). Effect of early limited formula on duration and exclusivity of breastfeedning on at-risk infants: an RCT. Pediatrics.

www.facebook.com/DrJackNewman/posts/191865550964499

Reklamen från barnmatsföretagen 2

Av Marit Olanders

"Sugreflexen minskar och tuggreflexen tar vid" när barn är fem månader påstår Nestlé. Hur ska man då tolka detta? Att det är nu barnet förväntas ha lärt sig amningsrörelserna medvetet och inte automatiskt börjar suga på t ex ett finger som det får i munnen? Att amning är något som också¨barnet lär in, tillsammans med mamman? Eller ska man tolka det som att det är början på slutet av amningen?

Det stämmer i sak att den automatiska sugreflexen upphör efter några månader, i min lärobok står det vid fyra månader. Då klingar också rootingreflexen av, den som får barn att bland annat röra huvudet av och an när det gör sig redo för amning. Mororeflexen, som är en tredje nyföddhetsreflex, som får barn att slå ut med armarna när de förnimmer ett skarpt ljud eller en stöt, klingar av vid sex månader enligt samma bok.

Fram till åtmoinstone fyra månader kan man alltså räkna med hjälp av barnets nyföddhetsreflexer för att återuppta amning som kom av sig. Men det är inte kört efter det heller. Jag har intervjuat en svensk mamma som lade ner amningen efter några få dagar men började om när hennes barn var sju månader och ammade sedan till barnet var arton månader.

I Australien vet jag flera kvinnor som har börjat amma adoptivbarn, som ibland har varit flera år gamla. Oavsett ålder närmar sig barn amningen på samma sätt, genom att först närma sig bröstvårtan,, sen liksom pussa den och så småningom ta ett ordentligt tag.

När Nestlé påstår att sugreflexen avtar och ersätts av tuggreflexen (vad är det?) har man goda skäl att ställa all källkritiks grundfråga: Vem säger vad till vem i vilket syfte?