Spoken Word med Hollie McNish

av Julia Ilke

Poeten Hollie McNish från England har skrivit texten "Embarrassed" om offentlig amning. Se henne framföra den på youtube.

Bild lånad från http://holliemcnish.com/

Lita på att barnet känner sina egna behov

av Julia Ilke

Elaine Eksvärd skiver idag på sin blogg att hon bestämt sig för att sluta amma sin son på 14 månader. Så här skriver hon om beslutet: 

”Jag har ammat honom i fjorton månader och jag skulle förmodligen ammat honom längre om det inte vore för att han inte är bra med maten. Välling och bröstmjölk räcker gott och väl om Matheo får välja. Det får han inte, för än så vet han inte sitt bästa.”

Sonen Matheo äter alltså inte tillräckligt med annan mat anser Elaine, eller om det är någon annan som sagt det till henne. Hon skriver inget om att han skulle växa dåligt så jag gissar att uppfattningen att han äter för lite handlar mer om en idé om hur mycket barn i hans ålder borde äta än på att det verkligen är ett hälsoproblem att han äter lite.

Välling och bröstmjölk gillar han dock och jag tycker det är väldigt positivt att Elaine ammat i 14 månader. Valet att ta bort amningen för att få honom att äta mer tycker jag dock är tråkigt. Tråkigt eftersom hon skriver att hon egentligen skulle vilja amma längre och tråkigt eftersom man gärna får amma sina barn till två års åldern enligt WHOs rekommendationer. Hade jag varit i hennes situation hade jag tagit bort vällingen om jag ville att pojken skulle äta mer av annan mat. 

En annan funderingar handlar om det att barn inte anses veta sitt eget bästa. Det tycker jag  är en sanning med modifikation. När det handlar om valet av mat i affären där det finns både bra och dåliga val, hur många timmar man får sitta framför TV:n, om man ska balansera på broräcket eller springa ut i trafiken, ja då måste man som förälder så klart styra sitt barns val.  Men när det kommer till mer grundläggande behov som hur länge barnet vill sova, hur mycket närhet det vill ha eller som i det här fallet hur länge och mycket barnet vill amma anser jag inte att vi vuxna nödvändigtvis vet bäst. Snarare tvärtom. Min filosofi är att barn som princip är friska i sina behov. Barn kan det här med att lyssna på sina kroppar, vara i nuet och följa sina känslor, saker som vi vuxna ofta måste gå på kurser för att lära oss igen. Därför borde vi vuxna lyssna mer på våra barn för jag tror de har mycket att lära oss. På grund av hur vi lever med stress, samhällets normer, dåliga matval och vanor, stillasittande osv. tappar vi bort mycket av den friska självklarhet vi hade som barn. Vill ett barn amma tror jag aldrig att det är fel, eller säg mig det barn som svultit för att det fått amma så mycket eller lite hen velat?! Nä, jag tror nog att barnet vet vad det behöver och när det är dags att äta köttbullar så kommer det att visa sig utan att vi vuxna behöver oroa oss för det.

är det någon som hetsar eller är det din ömma punkt som berörs?

av Julia Ilke

Amningshets, flaskhets, hälsohets, karriärshets, träningshets, inredningshets...det finns många saker det hetsas om idag, eller det finns åtminstone många saker man kan låta sig hetsas av. För vems ”fel” är det egentligen när någon känner sig hetsad?

I vissa fall, som i frågan om främlingsfientlighet, är det för mig solklart att det handlar om någon som medvetet hetsar. När syftet är att påverka andra och skaffa fler följare till sitt tåg ja då tycker jag man kan tala om hets. Men när man anklagar någon för att hetsa när denna bara talar högt om sina tankar och sin livsstil är det någon helt annat. Kan man verkligen beskylla den personen för att hetsa eller ligger istället ansvaret hos den som känner sig hetsad?

Jag tänker bland annat på bloggaren Underbara Clara som nu när hon börjat träna anklagas för att sprida osunda ideal och träningshetsa. Det enda Clara gör i mina ögon är att berätta att hon börjat träna regelbundet och att hon gillar det. Det finns ingen osunt i detta och hon försöker inte övertala någon annan att göra samma sak. Ändå tolkar folk det som träningshets och vissa av hennes läsare uppmanar henne att ta ansvar för idealen hon nu sprider.

Jag frågar mig vad det är som gör att folk upplever sig bli hetsad när andra berättar om hur de tränar, äter, ammar eller jobbar? Jag tänker mig att det handlar om en egen osäkerhet som gör att man känner sig kritiserad när man möter någon som valt att göra annorlunda. Är man osäker på sitt eget val vill man ofta att det ska finnas ett rätt och ett fel, då kan man välja en gång för alla och sedan ha saken ur världen. Finns det plötsligt flera val samt människor som helt odramatiskt gör lite som de vill tvingas man möta sin osäkerhet och det är jobbigt. I den situationen är det enkelt att skylla på andra och säga att de hetsar när man egentligen borde fundera på varför man blir så provocerad. Kan det vara så att det är Underbara Claras läsare som har en problematiskt relation till träning och kropp och inte Clara? Hennes träning beror ömma punkter inom dem men lösningen på det problemet är knappast att Clara slutar springa eller bara springer i smyg.  

Alanis Morissette för barnstyrd avvänjning

Av Marit Olanders

Alanis Morissette ammar sin treårige son och tänker fortsättsa med det tills han inte vill längre. Dessutom samsover hon och hennes man med sonen, skriver Aftonbladet.

Beyoncé uppmuntrar till amning

Världsstjärnan Beyoncé fick barn tidigare i år och förra veckan berättade hon om tiden efter förlossningen för People, återgett av Expressen. Bägge fokuserar på saker hon säger om sitt utseende och sin snabba viktnedgång efter förlossningen, men här på Amningsbloggen är vi oss förstås mer intresserade av hon säger om amning.

Beyoncés glädje över dottern är uppenbarn i intervjun. Även om förlossningen tog lång tid var den en positiv upplevelse. Beyoncé berättar för People att hon aldrig tidigare hade känt sig så stark och i kontakt med sin kropp.

Vikten då. jo hon gick upp mycket i vikt under graviditeten, 20 kg allt som allt varav 9 kg den sista månaden. Sen gick hon snabbt ner igen och visserligen inverkade både kost och motion men framför allt var viktnedgången amningens förtjänst, påpekar hon.

 Beyoncé uppmuntrar kvinnor att amma.
- Det är bra för barnet och bra för en själv, påpekar hon.

Hur länge har hon ammat då? Jo, tio veckor, två och en halv månad! I ett svenskt perspektiv blir det extra kul att hon är så stolt över sin amning, eftersom det i Sverige räknas som "kort" amning. Det finns kvinnor som har ammat i längre än tio veckor men inte tycker att de har ammat alls.

Det är när man måste avbryta amningen tidigare än man tänkt sig som det blir smärtsamt och sorgligt, skriver Kristin Svensson i boken Psykosocial obstetrik. Det man har tänkt sig är förstås också influerat av normer och förväntningar i omgivningen.

Ivern att bagatellisera amning av barn över sex månader slår tillbaka i att amning fram till sex månader är starkare normerande.

Förlorarna är förstås mammorna som tas ifrån möjligheten att i likhet med Beyoné vara stolta över sin amning, oavsett amningslängd.

"Den törstige efter bröstmjölk"

Av Marit Olanders

Det danska kronprinsparets tvillingar döptes i går. De heter Vincent Frederik Minik Alexander och Josephine Sophia Ivalo Mathilda. Bägge barnne har fått ghrönländska namn, vilket har väckt en del uppståndelse. Här på Amningsbloggen noterar vi att prins Frederiks namn Minik betyder den törstige efter bröstmjölk. Redan får jag signaler om att fler vill ge sina barn det namnet.