Toddlare får sin mesta mat från flaskor enligt denna länk - tadaam all näring toddlaren behöver med härlig smak av choklad!
Fler än jag som tänker på bantarpulver?
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Nu får ni kavla upp ärmarna tjejer
Av Eva-Lotta Funkquist
En stor omorganisation är på gång på Akademiska sjukhuset. Från och med oktober ska nyförlösta kvinnor åka hem från sjukhuset redan efter sex timmar. Chefen Bo Sultan är övertygad om att det kommer att gå bra eftersom det redan nu finns en så bra organisation i Uppsala där Amningshjälpen ingår. Hej och hå!
Nu var det nog inte riktigt så Bo Sultan menade, han menade nog att det finns en välfungerande amningsmottagning på Akademiska sjukhuset (som han för övrigt är chef över). Jag anar att vi har ett pedagogiskt problem här...
Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
En stor omorganisation är på gång på Akademiska sjukhuset. Från och med oktober ska nyförlösta kvinnor åka hem från sjukhuset redan efter sex timmar. Chefen Bo Sultan är övertygad om att det kommer att gå bra eftersom det redan nu finns en så bra organisation i Uppsala där Amningshjälpen ingår. Hej och hå!
Nu var det nog inte riktigt så Bo Sultan menade, han menade nog att det finns en välfungerande amningsmottagning på Akademiska sjukhuset (som han för övrigt är chef över). Jag anar att vi har ett pedagogiskt problem här...
Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
Att vara flaskförälder
Av Johanna Stenius
Jag har med stor tacksamhet tagit emot chansen att få skriva här på Amningsbloggen om ett ämne som jag brinner för, nämligen rätten att flaskmata sitt barn. Här tänkte jag försöka beskriva den skuld som en flaskmatande förälder kan känna, särskilt de som ger sina barn modersmjölksersättning. En skuld som kommer av många års inlärning att amning är det bästa för barnet, att en ”riktig” mamma också ammar (eller i alla fall kämpar till sista mjölkdroppen), att anknytningen kommer till under amningen. En skuld som de som kämpar på med sin amning inte känner. Jag vill poängtera att jag inte vill kritisera amning på något sätt, alla upplever vi saker olika, utan skriver fritt från hjärtat. Jag vill heller inte påstå att jag står för vad alla flaskmatande föräldrar tycker, utan utgår från det jag vet och hört.
Ett fritt, informerat val om hur man ska mata sitt nyfödda spädbarn, det är vad vi alla strävar efter. Men vad betyder det egentligen? När är man tillräckligt informerad? Är det när alla fakta ligger på bordet, och man väljer det där flest fakta väger åt det positiva hållet? Eller är det när man mår bra inuti, när man känner att man valt det som känns bäst för en själv utan att snegla på andra? Ett fritt och informerat val kan vara lite vad som helst beroende på vem man frågar och är inget en enskild person kan ta patent på.
När man sitter med en nyfödd i famnen så kanske känslan av att man inte alls vet vad man vill uppstår. En fruktansvärd känsla för just då är alla val så vansinnigt viktiga, det handlar ju om ens BARN, en ny människa som är helt beroende av en. Det fria valet känns så enormt stort och ansvarsfyllt just då.
Och det är där och då, med det nyfödda barnet i famnen, som den som inte vill amma plötsligt får skuldkänslor och känner sig tvungen. Det spelar ingen roll hur mycket man har bestämt sig, hur lite mjölk man än lyckas pressa ur sina såriga bröst, hur gärna pappan än vill ta över. Hur mycket man än vet att man INTE VILL AMMA, så kommer skuldkänslorna. Att stoppa en nappflaska i munnen på barnet känns som att man skulle spruta det fullt med gift. Tills man har gett barnet nappflaska första gången och ser hur bra det gick, hur mycket bättre barnet mår när det får i sig tillräckligt, hur mycket bättre relationen till barnet blir när man slipper göra det som känns obekvämt och jobbigt.
Och där ligger, enligt mig, den stora skillnaden mellan ”amningshets” och ”flaskhets”, som man gärna diskuterar i oändlighet i forum som detta.
Det finns kanske inte tillräckligt mycket information om amning att tillgå i dag, inte tillräckligt stort stöd för att fortsätta amma. Men det finns så gott som INGEN information att tillgå om flaskmatning. Bara ett antagande om att man valt flaskmatning för att man egentligen vill amma. Men de som vill flaskmata är precis lika pålästa som alla andra när det gäller för- och nackdelar med bröstmjölk och ersättning. De som vill flaskmata vill inte inte bli övertalade om motsatsen. De behöver också bli bekräftade i sitt val, inte bara en broschyr som säger att ”du vill nog amma egentligen”. Vilket hån, när man sitter där med sitt nyfödda barn i famnen och gråter för att man vet att man inte vill eller kan amma men känner sig tvungen ändå.
Amning och flaskmatning kan existera vid sidan av varandra. Man behöver inte kritisera flaskmatning för att kunna motivera amning, eller tvärtom. Om det trots allt fins ett helt fritt val måste det vara där någonstans det ligger.
Johanna Stenius är en frilansjournalist som tillsammans med en journalisten Emma Fahlstedt just nu skriver på en bok om Flaskmatning, Flaskboken. Den ska ta upp allt som en flaskmatande förälder kan behöva veta.
Jag har med stor tacksamhet tagit emot chansen att få skriva här på Amningsbloggen om ett ämne som jag brinner för, nämligen rätten att flaskmata sitt barn. Här tänkte jag försöka beskriva den skuld som en flaskmatande förälder kan känna, särskilt de som ger sina barn modersmjölksersättning. En skuld som kommer av många års inlärning att amning är det bästa för barnet, att en ”riktig” mamma också ammar (eller i alla fall kämpar till sista mjölkdroppen), att anknytningen kommer till under amningen. En skuld som de som kämpar på med sin amning inte känner. Jag vill poängtera att jag inte vill kritisera amning på något sätt, alla upplever vi saker olika, utan skriver fritt från hjärtat. Jag vill heller inte påstå att jag står för vad alla flaskmatande föräldrar tycker, utan utgår från det jag vet och hört.
Ett fritt, informerat val om hur man ska mata sitt nyfödda spädbarn, det är vad vi alla strävar efter. Men vad betyder det egentligen? När är man tillräckligt informerad? Är det när alla fakta ligger på bordet, och man väljer det där flest fakta väger åt det positiva hållet? Eller är det när man mår bra inuti, när man känner att man valt det som känns bäst för en själv utan att snegla på andra? Ett fritt och informerat val kan vara lite vad som helst beroende på vem man frågar och är inget en enskild person kan ta patent på.
När man sitter med en nyfödd i famnen så kanske känslan av att man inte alls vet vad man vill uppstår. En fruktansvärd känsla för just då är alla val så vansinnigt viktiga, det handlar ju om ens BARN, en ny människa som är helt beroende av en. Det fria valet känns så enormt stort och ansvarsfyllt just då.
Och det är där och då, med det nyfödda barnet i famnen, som den som inte vill amma plötsligt får skuldkänslor och känner sig tvungen. Det spelar ingen roll hur mycket man har bestämt sig, hur lite mjölk man än lyckas pressa ur sina såriga bröst, hur gärna pappan än vill ta över. Hur mycket man än vet att man INTE VILL AMMA, så kommer skuldkänslorna. Att stoppa en nappflaska i munnen på barnet känns som att man skulle spruta det fullt med gift. Tills man har gett barnet nappflaska första gången och ser hur bra det gick, hur mycket bättre barnet mår när det får i sig tillräckligt, hur mycket bättre relationen till barnet blir när man slipper göra det som känns obekvämt och jobbigt.
Och där ligger, enligt mig, den stora skillnaden mellan ”amningshets” och ”flaskhets”, som man gärna diskuterar i oändlighet i forum som detta.
Det finns kanske inte tillräckligt mycket information om amning att tillgå i dag, inte tillräckligt stort stöd för att fortsätta amma. Men det finns så gott som INGEN information att tillgå om flaskmatning. Bara ett antagande om att man valt flaskmatning för att man egentligen vill amma. Men de som vill flaskmata är precis lika pålästa som alla andra när det gäller för- och nackdelar med bröstmjölk och ersättning. De som vill flaskmata vill inte inte bli övertalade om motsatsen. De behöver också bli bekräftade i sitt val, inte bara en broschyr som säger att ”du vill nog amma egentligen”. Vilket hån, när man sitter där med sitt nyfödda barn i famnen och gråter för att man vet att man inte vill eller kan amma men känner sig tvungen ändå.
Amning och flaskmatning kan existera vid sidan av varandra. Man behöver inte kritisera flaskmatning för att kunna motivera amning, eller tvärtom. Om det trots allt fins ett helt fritt val måste det vara där någonstans det ligger.
Johanna Stenius är en frilansjournalist som tillsammans med en journalisten Emma Fahlstedt just nu skriver på en bok om Flaskmatning, Flaskboken. Den ska ta upp allt som en flaskmatande förälder kan behöva veta.
torsdag 22 april 2010
Haitis mammor lär sig amma i tält
Tre månader efter jordbävningsktatastrofen på Haiti har livet inte återgått till det normala. I huvudstaden Port-au-Prince lever folk fortfarande tätt sammanpackade i tält, utan el, rinnande vatten och avlopp. I detta kaos ska spädbarn försöka hålla sig vid liv. Amning är A och O. Samtidigt väller det in bröstmjölksersättnign till katastrofområden, både donerad och mottagen av obetänksamma idealister, men också sändningar som ingen vet var de kommer ifrån.
Expressen mötte en artonårig mamma i Port-au-Prince som kom till Unicefs amningstält för att lära sig mer om amning. Läs om henne här.
Expressen mötte en artonårig mamma i Port-au-Prince som kom till Unicefs amningstält för att lära sig mer om amning. Läs om henne här.
tisdag 20 april 2010
Nej, alla är inte nöjda med sin amning
Av: Eva-Lotta Funkquist
Jag har läst väldigt många födelsebrev på sista tiden. Det här är en mall som används på BB Sthlm. Inte i något brev som jag har läst har det stått: jag vill inte amma. Eller något liknande. Det brukar stå: Jag vill amma och jag vill få bra hjälp med att få det att fungera. Det är sorgligt för jag vet ju att det är många som sen inte kommer att amma. Visst, mammor kan ändra sig, men jag tror att de flesta egentligen inte har ändrat sig. De ville egentligen amma.
På Karolinska Sjukhuset frågade man gravida mammor hur länge de ville amma och 80% svarade att de ville amma exklusivt i sex månader. Vi vet ju att det inte kommer att bli så och att det för varje år blir ännu färre som ammar i överensstämmelse med den här önskan. Här nedan är statistik från socialstyrelsen på andelen barn som vid fyra månaders ålder enbart fick bröstmjölk.
1996: 68,6%
1997: 68,9%
1998: 69,1%
1999: 68,7%
2000: 68,3%
2001: 68,3%
2002: 68,0%
2003: 67,5%
2004: 63,8%
2005: 61,1%
2006: 59,8%
2007: 56,2%
Jag har läst väldigt många födelsebrev på sista tiden. Det här är en mall som används på BB Sthlm. Inte i något brev som jag har läst har det stått: jag vill inte amma. Eller något liknande. Det brukar stå: Jag vill amma och jag vill få bra hjälp med att få det att fungera. Det är sorgligt för jag vet ju att det är många som sen inte kommer att amma. Visst, mammor kan ändra sig, men jag tror att de flesta egentligen inte har ändrat sig. De ville egentligen amma.
På Karolinska Sjukhuset frågade man gravida mammor hur länge de ville amma och 80% svarade att de ville amma exklusivt i sex månader. Vi vet ju att det inte kommer att bli så och att det för varje år blir ännu färre som ammar i överensstämmelse med den här önskan. Här nedan är statistik från socialstyrelsen på andelen barn som vid fyra månaders ålder enbart fick bröstmjölk.
1996: 68,6%
1997: 68,9%
1998: 69,1%
1999: 68,7%
2000: 68,3%
2001: 68,3%
2002: 68,0%
2003: 67,5%
2004: 63,8%
2005: 61,1%
2006: 59,8%
2007: 56,2%
Jag struntar i hur du matar ditt barn
Av Marit Olanders
Det är none of my business hur enskilda föräldrar väljer att ge sina barn mat. Jag bryr mig inte om vilket.
Jag mejlade en Expressenjournalist som hade skrivit om amning som något onödigt ett tips om en annan amningsvinkel. Han avböjde, med denna motivering:
Tyvärr hinner jag inte skriva mer om ämnet då jag ägnar mig åt att flaskmata nyfödda tvillingar det närmaste året.
Jag gratulerade till tillskotten i familjen men undrade lite över ordvalet. Det var tydligen väldigt viktigt för honom att berätta att barnen skulle flaskmatas. Efter några timmar slog det mig att han kanske försökte provocera mig.
Så länge som alla inblandade är nöjda - så fine.
Men alla ÄR inte det. Många får helkassa råd om amning, med alltför tidiga amningsavslut som hade kunnat förebyggas. Det finns en flaskhets i Sverige som existerar jämsides med amningshetsen. Om dessa fenomen i svensk (sjukvårds)kultur kan man spekulera mycket men något märks det tydligt att de har gemensamt: Okunskap om amning och likgiltighet för hur det enskilda mor-barnparet upplever sin situation.
Ensidig amning är fullt möjligt
Av Lin Dalén
Jag ammar på ett (1) bröst. Mitt högerbröst ville inte fungera riktigt så jag avvecklade mjölkproduktionen på det och ammar istället bara på det vänstra.
Det låter enkelt, men vägen dit var allt annat än en dans på rosor.
Det började när mitt första barn, Elsa, var någon dag gammal. Jag fick ett stort djupt sår på höger bröstvårta av Elsas feltag redan på BB. Barnmorskorna som tittade på taget sa att det såg rätt ut, men såret läkte inte. Det blev istället värre och gjorde väldigt ont. De sa att jag skulle vila och lufta bröstvårtan och inte låta Elsa suga så ofta, så jag drog ut på tiden mellan amningstillfällena. När Elsa var någon vecka gammal fick jag mjölkstockning i högerbröstet. Jag fick hem en bröstpump och antibiotika men ingen hjälpte mig med taget. Jag skulle pumpa på högerbröstet tills stockningen lagt sig och såret läkt ihop.
Jag ammar på ett (1) bröst. Mitt högerbröst ville inte fungera riktigt så jag avvecklade mjölkproduktionen på det och ammar istället bara på det vänstra.
Det låter enkelt, men vägen dit var allt annat än en dans på rosor.
Det började när mitt första barn, Elsa, var någon dag gammal. Jag fick ett stort djupt sår på höger bröstvårta av Elsas feltag redan på BB. Barnmorskorna som tittade på taget sa att det såg rätt ut, men såret läkte inte. Det blev istället värre och gjorde väldigt ont. De sa att jag skulle vila och lufta bröstvårtan och inte låta Elsa suga så ofta, så jag drog ut på tiden mellan amningstillfällena. När Elsa var någon vecka gammal fick jag mjölkstockning i högerbröstet. Jag fick hem en bröstpump och antibiotika men ingen hjälpte mig med taget. Jag skulle pumpa på högerbröstet tills stockningen lagt sig och såret läkt ihop.
När jag oroligt frågade på bvc om det kunde finnas risk för tuttförvirring, något jag hade läst kan hända om man blandar flaska och bröst, fick jag höra att det var en myt som inte hade någon vetenskaplig grund. Jag kunde utan risk ge min flicka min mjölk med flaskan.
Jag pumpade ut mjölken ur det stockade bröstet och Elsa tog flaskan utan problem. Stockningen ville inte ge med sig, men min bebis fick i sig mat så jag var lugnare. Det gick några dagar och plötsligt totalvägrade hon att amma. Hon blev helt vild och galen när jag erbjöd henne bröstet, hon ville äta ur flaska. Vi vände oss till vårt bvc igen men de kunde inte hjälpa mig med Elsas vägran att ta bröstet, däremot kunde de förlänga lånet av pumpen.
Jag hade ont i bröstet och hjärtat. Jag kände mig bortvald och avvisad av min bebis. Jag ville så hemskt gärna amma men hon ville inte äta från mig. Eftersom jag är envis som en get så bestämde jag mig för att om hon nu inte ville äta från mina bröst så ska hon åtminstone äta min mjölk. Så jag pumpade. Och pumpade. Och fortsatte pumpa. Under tiden hade jag cirka två mjölkstockningar i veckan under de första fyra månaderna, sedan kom de glesare upp till halvåret. Eller om det var en och samma stockning som kom och gick, det vet jag inte. Såret läkte inte heller så om det var på grund av bakterier som kom in i såret, eller om det var på grund av att pumpen inte tömde mjölkgångarna ordentligt vet jag inte heller, men det satt nästan alltid på samma ställe i högerbröstet. Jag gav inte upp hoppet om att amma utan försökte ge bröstet varje gång hon skulle äta men det var rent självplågeri, Elsa blev hysterisk varje gång. Och så höll vi på i sex och en halv månad tills dess att jag gav upp amningen (pumpningen). Jag hade vid detta laget utvecklat amningsskräck.
Så med den amningshistorien i ryggsäcken blev jag ungefär tre år senare mamma till Minea. Men den här gången var förutsättningarna lite annorlunda. Jag hade under tiden även lagt en hel massa kunskap om amning i ryggsäcken. Och samlat ett nätverk av amningskunniga vänner runt mig. Det hade öppnat en amningsmottagning i min närhet där det arbetade utbildad engagerad personal. Jag var förberedd på vad som kunde hända och jag var fast besluten om att jag skulle kräva hjälp direkt om det skulle hända igen.
Och det hände. Igen. Jag fick mjölkstockningen från hell när Minea var någon vecka gammal och vi tog omedelbart kontakt med amningsmottagningen. Här fick jag äntligen hjälp på riktigt och efter ett antal besök, odlingar, daglig telefonkontakt, flera starka antibiotikakurer och ultraljudsundersökningar av bröstet så bestämde vi tillsammans, på mitt eget initiativ, att jag skulle avveckla mjölkproduktionen på högerbröstet. Jag var först lite tveksam, jag var rädd att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk i bara det ena bröstet. Men jag var inte alls sugen på att pumpa ännu ett halvår, jag var inte heller upplagd för månader av upprepade mastiter och allt som följer med det. Att sluta amma helt var inte ett alternativ för mig. Så jag chansade. Under inflytande av antibiotika trappade jag ner och avslutade. Jag fortsatte amma på vänsterbröstet, men dubbelt så mycket på det istället.
Den här gången har vi helt undvikit nappar och flaskor för att förhindra tuttförvirring (vilket bevisligen inte alls är en myt). Jag ammar fritt (vid minsta lilla signal från Minea) och reglerar aldrig efter klockan. Allt för att minska risken för stockning, öka mjölkproduktionen och behålla en mjölkmängd som passar Minea. Jag uppmuntrade nattamning eftersom jag upplever att det ökar mjölkproduktionen och jag gjorde även upprepade bröstkompressioner vilket också hjälpte mig. Den första tiden var jag väldigt orolig för fler mjölkstockningar så jag åt SPC-flakes i tre månader för att förhindra och förebygga. Och jag är fortfarande noga med att skydda mot kyla med värmande inlägg när jag är utomhus. Än så länge har jag klarat mig från fler stockningar.
Min sjukgymnast i Basal Kroppskännedom har betonat vikten av att låta Minea amma från olika håll. När barn äter från båda brösten jobbar kroppen på olika sätt när huvudet och kroppen vrids. Så jag tänker på att låta henne sitta, ligga och stå på olika sätt när hon äter och låta henne vrida sig åt båda hållen.
Nu har jag ammat ensidigt i snart åtta månader. Det fungerar utmärkt och jag har mjölk så att det räcker och blir över i bröstet, jag har inte behövt ge henne något extra. Nu har hon så smått börjat med smakbitar men ammar fortfarande lika mycket som innan. Det fungerar verkligen att amma på bara ett bröst! Jag är så tacksam varje dag över att jag tog den här chansen, att jag vågade prova.
Jag pumpade ut mjölken ur det stockade bröstet och Elsa tog flaskan utan problem. Stockningen ville inte ge med sig, men min bebis fick i sig mat så jag var lugnare. Det gick några dagar och plötsligt totalvägrade hon att amma. Hon blev helt vild och galen när jag erbjöd henne bröstet, hon ville äta ur flaska. Vi vände oss till vårt bvc igen men de kunde inte hjälpa mig med Elsas vägran att ta bröstet, däremot kunde de förlänga lånet av pumpen.
Jag hade ont i bröstet och hjärtat. Jag kände mig bortvald och avvisad av min bebis. Jag ville så hemskt gärna amma men hon ville inte äta från mig. Eftersom jag är envis som en get så bestämde jag mig för att om hon nu inte ville äta från mina bröst så ska hon åtminstone äta min mjölk. Så jag pumpade. Och pumpade. Och fortsatte pumpa. Under tiden hade jag cirka två mjölkstockningar i veckan under de första fyra månaderna, sedan kom de glesare upp till halvåret. Eller om det var en och samma stockning som kom och gick, det vet jag inte. Såret läkte inte heller så om det var på grund av bakterier som kom in i såret, eller om det var på grund av att pumpen inte tömde mjölkgångarna ordentligt vet jag inte heller, men det satt nästan alltid på samma ställe i högerbröstet. Jag gav inte upp hoppet om att amma utan försökte ge bröstet varje gång hon skulle äta men det var rent självplågeri, Elsa blev hysterisk varje gång. Och så höll vi på i sex och en halv månad tills dess att jag gav upp amningen (pumpningen). Jag hade vid detta laget utvecklat amningsskräck.
Så med den amningshistorien i ryggsäcken blev jag ungefär tre år senare mamma till Minea. Men den här gången var förutsättningarna lite annorlunda. Jag hade under tiden även lagt en hel massa kunskap om amning i ryggsäcken. Och samlat ett nätverk av amningskunniga vänner runt mig. Det hade öppnat en amningsmottagning i min närhet där det arbetade utbildad engagerad personal. Jag var förberedd på vad som kunde hända och jag var fast besluten om att jag skulle kräva hjälp direkt om det skulle hända igen.
Och det hände. Igen. Jag fick mjölkstockningen från hell när Minea var någon vecka gammal och vi tog omedelbart kontakt med amningsmottagningen. Här fick jag äntligen hjälp på riktigt och efter ett antal besök, odlingar, daglig telefonkontakt, flera starka antibiotikakurer och ultraljudsundersökningar av bröstet så bestämde vi tillsammans, på mitt eget initiativ, att jag skulle avveckla mjölkproduktionen på högerbröstet. Jag var först lite tveksam, jag var rädd att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk i bara det ena bröstet. Men jag var inte alls sugen på att pumpa ännu ett halvår, jag var inte heller upplagd för månader av upprepade mastiter och allt som följer med det. Att sluta amma helt var inte ett alternativ för mig. Så jag chansade. Under inflytande av antibiotika trappade jag ner och avslutade. Jag fortsatte amma på vänsterbröstet, men dubbelt så mycket på det istället.
Den här gången har vi helt undvikit nappar och flaskor för att förhindra tuttförvirring (vilket bevisligen inte alls är en myt). Jag ammar fritt (vid minsta lilla signal från Minea) och reglerar aldrig efter klockan. Allt för att minska risken för stockning, öka mjölkproduktionen och behålla en mjölkmängd som passar Minea. Jag uppmuntrade nattamning eftersom jag upplever att det ökar mjölkproduktionen och jag gjorde även upprepade bröstkompressioner vilket också hjälpte mig. Den första tiden var jag väldigt orolig för fler mjölkstockningar så jag åt SPC-flakes i tre månader för att förhindra och förebygga. Och jag är fortfarande noga med att skydda mot kyla med värmande inlägg när jag är utomhus. Än så länge har jag klarat mig från fler stockningar.
Min sjukgymnast i Basal Kroppskännedom har betonat vikten av att låta Minea amma från olika håll. När barn äter från båda brösten jobbar kroppen på olika sätt när huvudet och kroppen vrids. Så jag tänker på att låta henne sitta, ligga och stå på olika sätt när hon äter och låta henne vrida sig åt båda hållen.
Nu har jag ammat ensidigt i snart åtta månader. Det fungerar utmärkt och jag har mjölk så att det räcker och blir över i bröstet, jag har inte behövt ge henne något extra. Nu har hon så smått börjat med smakbitar men ammar fortfarande lika mycket som innan. Det fungerar verkligen att amma på bara ett bröst! Jag är så tacksam varje dag över att jag tog den här chansen, att jag vågade prova.
Nu i efterhand har jag hört flera historier om att amma ensidigt. Den vanligaste är att barnet har ett favoritbröst som gör att produktionen minskar på det andra och tillslut ammar de bara på favoriten. Så det är inte så ovanligt ändå! Men det pratas kanske inte om det så ofta. Jag önskar ofta att någon hade kunnat berättat för mig om att det är möjligt redan första gången jag fick problem.
Tyvärr var vårt bvc:s enda lösning på mina amningsproblem att skriva ut en pump och rekommendera ersättning. Och jag hade inte haft tillräckligt med erfarenhet, kunskap eller kraft nog att själv våga prova att avveckla mjölken på problembröstet även om jag skulle ha kommit på tanken. Det är oerhört viktigt att få rätt hjälp och stöd tidigt. Därför vill jag gärna berätta min historia så att kanske någon som hamnar i min situation kan se detta som ett exempel på en möjlig lösning. Det är fullt möjligt att helamma på bara ett bröst!
Så håller bröstmjölken tänderna friska
Bröstmjölksproteinen β-kasein och laktoferrin kan förhindra att vissa streptokocker binder sig till tandytan, som annars skulle kunna medverka till karies. Det visar Liza Danielsson Niemi, doktorand vid instituationen för odontologi vid Umeå universitet, i en doktorsavhandling som hon försvarar den 22 april.
Länk till Umeå Universitet
Länk till avhandlingen
Länk till Umeå Universitet
Länk till avhandlingen
måndag 19 april 2010
Kvinnor som slutar röka ammar längre
Kvinnor som röker då de blir gravida och sedan deltar i ett program för att få hjälp att sluta röka och lyckas med rökstoppet ammar längre än kvinnor som forsätter att röka under graviditet och spädbarnsperiod. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.
Hälften av alla tvååringar ammas
Här är lite mer statistik på hur stor andel av barnen som ammas i tvåårsåldern i olika länder enligt UNICEF!
Nepal 95 %
Bangladesh 89 %
Indien 77 %
Sri Lanka 73 %
Iran 58 %
Kenya 57 %
Bolivia 46 %
Argentina 28 %
Turkiet 24 %
Jamaica 24 %
Thailand 19 %
Kina 15 %
Serbien 8 %
Ukraina 6 %
Norge 4 %
Sverige ? %, här får vi tyvärr gissa. Och vad gissar ni?
Världen totalt 50%
(Från norska Dagbladet, klicka på rubriken om du vill läsa mer)
Nepal 95 %
Bangladesh 89 %
Indien 77 %
Sri Lanka 73 %
Iran 58 %
Kenya 57 %
Bolivia 46 %
Argentina 28 %
Turkiet 24 %
Jamaica 24 %
Thailand 19 %
Kina 15 %
Serbien 8 %
Ukraina 6 %
Norge 4 %
Sverige ? %, här får vi tyvärr gissa. Och vad gissar ni?
Världen totalt 50%
(Från norska Dagbladet, klicka på rubriken om du vill läsa mer)
Barn som tar bröstet
En mamma bekvämt tillbakalutad i en soffa, med en sovande nyföding i famnen. När barnet börjar ge signaler att det vill amma, lägger mamman det tillrätta vid bröstet och låter det ta tag själv. Det kan man se på denna länk. Notera hur aktivt barnet är. Alltihop kommenteras på engelska.
För mycket mjölk - inget lyxproblem
Av Emma Ekenberg
Jag har haft grym överproduktion av mjölk med båda barnen ... det är hemskt. Med första barnet fattade jag aldrig att det var problemet för alla skrev alltid om för lite mjölk. Jag vet nu att jag hade alla klassiska problem som man får med överproduktion:
Med andra barnet bestämde jag mig för att donera mjölk. Jag tänkte att om jag ändå skulle ha ett sådant helvete med amningen så kunde ju lika gärna någon annan ha nytta av mjölken. Eftersom jag haft så mycket mjölk bestämde jag redan på förlossningen för att blockamma...för det visste man ju kunde dra ner produktionen, jag hoppades därigenom att jag inte skulle få igång den heller så mycket..
Så jag säger: Pumpa ut brösten EN gång totalt, upprepa vid behov, men så sällan som möjligt. Jag tyckte det var skönt att få tomma bröst på kvällen men det kan ju variera.
Jag har haft grym överproduktion av mjölk med båda barnen ... det är hemskt. Med första barnet fattade jag aldrig att det var problemet för alla skrev alltid om för lite mjölk. Jag vet nu att jag hade alla klassiska problem som man får med överproduktion:
- Mjölkstockningar hela tiden i fyra månader, sen delvis till sex månader. Många gånger var jag sjuk och hade feber.
- Jag hade alltid stenhårda sprängfyllda bröst. Ammade han på ett bröst så fick jag stockning i det andra och hade ont i det.
- Bebis som skriker efter att den ätit (p g a magont), mot det fick vi minifom. Han svalde för mycket luft när mjölken bara sprutade ut.
- Sonen hade ofta grönt sprutbajs var aldrig mätt utan ville amma, amma och amma...vilket ökade produktionen ännu mer och så fastnade vi i en ond cirkel.
- Han kräktes massor hela tiden eftersom han överåt p g a av att han aldrig fick i sig den feta mjölken.
- Jag hade mjölk överallt hela tiden, kräk o mjölk som sprutade ur brösten.
- Jag försökte mjölka ur för att lätta på trycket men detta gjorde ju bara att produktionen ökade ännu mer.
- Att blockamma (amma ett antal timmar på samma bröst , därefter byta bröst och amma lika många timmar på andra bröstet osv) gick inte i den situationen för det andra bröstet SPRÄNGS efter bara EN amning och man står inte ut.
Med andra barnet bestämde jag mig för att donera mjölk. Jag tänkte att om jag ändå skulle ha ett sådant helvete med amningen så kunde ju lika gärna någon annan ha nytta av mjölken. Eftersom jag haft så mycket mjölk bestämde jag redan på förlossningen för att blockamma...för det visste man ju kunde dra ner produktionen, jag hoppades därigenom att jag inte skulle få igång den heller så mycket..
Men redan första dagen hade dottern riktig mjölkbajs och inte det där fosterbajset. De på BB tyckte det var fantastiskt att min produktion redan var igång... Mina bröst var sprängfulla Från neonatalen lånade jag en riktigt rejäl elektrisk pump och den var min räddning o dotterns också.
Hon avskydde sprutmjölken, hon ville ligga på kvällen o suga o mysa, men hon bara skrek för där kom ju massor av mjölk. Napp ville jag inte ge. Men jag började pumpa på kvällen...båda brösten pumpade jag helt tomma sen fick dottern suga...hon kunde ligga där en bra stund (20-30 min, det är länge för mig eftersom mjölken alltid sprutat ut) och sedan var hon mätt och nöjd och vips så började hon sova minst 6 timmar i sträck till natten! Hon var ju mätt på den feta mjölken. Dessutom var det helt underbart att själv kunna gå o lägga sig med bröst som var mjuka och inte som ömma kanonkulor.
Hon avskydde sprutmjölken, hon ville ligga på kvällen o suga o mysa, men hon bara skrek för där kom ju massor av mjölk. Napp ville jag inte ge. Men jag började pumpa på kvällen...båda brösten pumpade jag helt tomma sen fick dottern suga...hon kunde ligga där en bra stund (20-30 min, det är länge för mig eftersom mjölken alltid sprutat ut) och sedan var hon mätt och nöjd och vips så började hon sova minst 6 timmar i sträck till natten! Hon var ju mätt på den feta mjölken. Dessutom var det helt underbart att själv kunna gå o lägga sig med bröst som var mjuka och inte som ömma kanonkulor.
Jag var noga att alltid amma minst två gånger på var sida innan jag bytte bröst och pumpade ut brösten varje kväll så att de var mjuka inför natten...vips så var alla stockningar borta o jag fick en nöjd o glad bebis. Dessutom så höll hon sig mätt längre på den feta mjölken vilket gjorde att hon inte heller ville suga lika ofta och att hon sov så bra på natten minskar ju också produktionen.
Ett tag senare läste jag Marit Olanders artikel om överproduktion [länk], om hur man ska
göra och det var precis så jag gjort. Det gick verkligen upp många ljus där. Jag önskar bara att jag sett den artikeln tidigare och att någon vänlig själ kunde ha upplyst mig om att överproduktion kan vara minst ett lika stort problem som underproduktion.
Ett tag senare läste jag Marit Olanders artikel om överproduktion [länk], om hur man ska
göra och det var precis så jag gjort. Det gick verkligen upp många ljus där. Jag önskar bara att jag sett den artikeln tidigare och att någon vänlig själ kunde ha upplyst mig om att överproduktion kan vara minst ett lika stort problem som underproduktion.
Så jag säger: Pumpa ut brösten EN gång totalt, upprepa vid behov, men så sällan som möjligt. Jag tyckte det var skönt att få tomma bröst på kvällen men det kan ju variera.
Blockamma om det går.
Tänk på att man kan donera mjölk. Det kan ju vara dumt att slänga den när det finns bebisar som behöver. Jag tjänade 1700 kr på min mjölk.
söndag 18 april 2010
Jag får äckelkänslor när ettåringar ammas
Av: Eva-Lotta Funkquist
Jag äcklas över lite större barn som ammas och får incestvarningskänslor om barnet närmar sig ettårsåldern. Den kommentaren skriver en person efter det tidigare inlägget. Det här är intressant eftersom känslor av det här slaget antagligen är en av anledningarna till att det ammas så lite i Sverige. Endast 18 % av bebisarna ammas vid ettårsdagen, vilket kan jämföras med att hälften av alla tvååringar i världen ammas. Äckelkänslorna beskrivs oftast komma då man ser mammor amma i en västerländsk offentlig miljö. Jag har aldrig hört att någon känt på samma sätt då de varit på semesterresa i ett fattigare land. Att fästa äckelkänslor på företeelser som man anser ovälkomna är förmodligen det mest effektiva sättet för att få människor att anpassa sig och sluta upp med det man ogillar. På så sätt hindras kvinnor från att amma i det offentliga rummet i Sverige.
Visst är väl det dumt?
lördag 17 april 2010
Svar på tal
... när man får kommentarer om amningen
Särskilt när man är på första barnet kan folk i ens omgivning ta sig rätten att ge de mest häpnadsväckande kommentarer om ens amning. Och slutar man inte amma någon gång vid barnets ettårsdag tar ifrågasättandet fart ännu mer. Dock verkar det som om man är som mest utsatt under barnets andra levnadsår. Kommentarerna avtar ofta efter barnets tvåårsdag. Kanske för att de i omgivningen har gett upp, eller kanske för att de tycker det är så konstigt att det inte ens går att prata om längre.
Norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger listar en lång radkommentarer som man kan använda i olika sammanhang. Här är ett axplock. Välj och vraka:
"Ammar du fortfarande?"
Självklart inte! min mamma avvande mig för lääänge sedan- Min bebi däremot ammar fortfarande.
Nu? Nej, nu leker han bara.
Ja, vår läkare är så fascinerad! Det är så många som ger upp amningen på grund av tanklösa kommentarer från familj och vänner.
Nu är det bebisens tur. Du får vänta tills efteråt.
När tänker du avvänja?
Det tänker jag inte. Det är bebisen som får avvänja sig från mig.
(paus) ...å, pratade du med mig? Jag trodde du pratade med bebisen. Han kan inte svara ännu, förstår du.
Kanske när hon flyttar hemifrån, men hon kommer säkert hem då och då för att få sig en slurk!
Va? Och få tillbaka PMS:en? Är du galen?
Jag vet inte. Han ser ut att uppskatta det, och jag uppskattar de extra 500 kalorierna jag förbränner.
När ska du börja ge henne komjölk?
När hon blir en kalv ...
Amning är äckligt!
Det är blöjbyte också, men det gör folk hela tiden.
Att se folk äta onyttig snabbmat är äckligt, och det gör folk offentligt hela tiden!
Du borde amma på toaletten!
Äter du på toaletten?
Om min amning äcklar dig kan jag be servitören ta in din mat på toaletten.
Vill du inte att barnets far ska få chansen att få en bindning till barnet?
Han får en bindning till barnet precis på samma sätt som fäder har gjort i tusentals år innan ersättningen uppfanns!
Han BEHÖVER inte ammas i den åldern!
Han BEHÖVER inte sin nalle heller. Ändå ger vi den till honom.
Ha, ha! Var har du hört det?
Sch! Han kan ju höra dig!
Och du BEHÖVER inte äta den där chokladbiten. Ändå gör du det ...
fredag 16 april 2010
Objektiv och saklig rapportering på nyhetsplats
Aftonbladet uppmärksammar liksom många andra media de nya rönen i BAMSEstudien.
Ett par formuleringar i AB:s artikel är märkliga.
Ett par formuleringar i AB:s artikel är märkliga.
Dels i ingressen: "Kommer det att späda på amningshysterin i Sverige?"
Vem har sagt att det finns en amningshysteri i Sverige?
Är detta reporterns, eller kanske den ingresskrivande redigerarens, egen personliga uppfattning?
Och dels de sista raderna; "Så länge det inte spär på amningshysterin i Sverige - eller används som tillhygge mot de mammor som inte kan eller vill amma." Det finns inget citattecken framför, så det verkar inte vara den intervjuade barnsjuksköterskan som säger detta utan att det är reporterns alldeles privata lilla fundering.
Vem har sagt att det finns en amningshysteri i Sverige?
Är detta reporterns, eller kanske den ingresskrivande redigerarens, egen personliga uppfattning?
Och dels de sista raderna; "Så länge det inte spär på amningshysterin i Sverige - eller används som tillhygge mot de mammor som inte kan eller vill amma." Det finns inget citattecken framför, så det verkar inte vara den intervjuade barnsjuksköterskan som säger detta utan att det är reporterns alldeles privata lilla fundering.
Som i så fall inte hör hemma på nyhetsplats i tidningen.
Amning minskar risken för astma
Nu är en uppföljning av barnen i den svenska Bamsestudien klar. 3000 barn födda i Stockholm 1994 deltog i studien. Det visade sig att enbart amning i minst fyra månader minskade risken att ha astma vid åtta års ålder. Dessutom visade studien en viss minskad risk för allerigsk sensibilisering för vanliga allergiantikroppar.
Läs mer här.
Läs mer här.
Vi tar det igen ...
Det är inte bra att snusa eller röka under graviditet och amning.
Men det är bra att amma om man röker eller snusar.
Läs mer på Kellymom.
Men det är bra att amma om man röker eller snusar.
Läs mer på Kellymom.
torsdag 15 april 2010
Damned if you do, damned if you don't
Av Marit Olanders
När det visade sig att alkoholmängden i bröstmjölk efter ett glas vin är så liten att den knappast kan skada barnet kom triumferande kommentarer: Där ser ni! Man behöver inte vara så himla präktig! (Men att ingen som har hand om spädbarn bör dricka alkohol eftersom impulskontroll och omdöme försämras var det tystare om.)
Att lagom amning förknippas med präktighet eller duktighet gynnar knappast någon, precis som det inte gynnar någon att utmåla kvinnor som ammar kortare tid än amningsnormen föreskriver som "dåliga" eller kvinnor som ammar längre tid för slappa och dåliga på gränssättning.
Nu uppmuntrar jag rökande och snusande mammor att fortsätta amma - den som så önskar
- och blir anklagad för att uppmuntra rökning i sig.
Damned if you do, damned if you don't.
tisdag 13 april 2010
Rökare och snusare är också m-ammor
Av Marit Olanders
Här kommer ett stödinlägg till alla som inte har klarat att sluta röka eller snusa under amningen. Eller börjat om. Du som röker eller snusar och ammar - fortsätt gärna med amningen. Det är bra att amma om man röker eller snusar. Det är mycket bättre än att sluta amma.
Det finns mycket som skiljer sammansättningen av bröstmjölk från sammansättningen av bröstmjölksersättning. Även om det går över nikotin och nedbrytningsprodukter i mjölken så utklassar den fortfarande bröstmjölksersättning och välling som späd- och småbarnsmat. Bröstmjölksersättning är ett industritillverkat halvfabrikat, vanligtvis med komjölk som bas. Det är helt okej, men går inte att jämföra med bröstmjölk, som innehåller lättsmälta näringsämnen, tas upp lätt av kroppen, och innehåller en lång rad hormoner, enzymer, levande vita blodkroppar och andra ämnen som inte finns i bröstmjölksersättning.
Föräldrarnas rökning är en riskfaktor för utveckling av astma hos barn. Att dessutom inte amma innebär ännu högra risk för astma, eftersom amning minskar risken för astma.
Det är inte bra att snusa eller röka under graviditet och amning.
Men det är bra att amma om man röker eller snusar.
Så om du inte kan sluta helt att röka eller snusa - känn ingen skuld för att du ammar.
Vill du sluta amma av andra anledningar så gör det, men sluta inte p g a rökningen/snusningen.
torsdag 8 april 2010
måndag 5 april 2010
Amningsbloggen först med nya trenden
Tina Wiman gästbloggade om amning som multitasking i oktober förra året. Amningsnytt skrev om fenomenet i nr 1/10. Nu hänger den övriga pressen på, både Stockholm City och Aftonbladet utnämner multitask-amningen som den nya trenden.
Kvinnor har antagligen alltid gjort andra saker parallellt med amningen. Den privata amningen är en uppfinning som är ungefär 100 år, det vill säga ungefär jämngammal med idén om den reglerade amningen. Tvärt emot vad t ex Hugo Lagercrantz tror ger reglerad amning i hemmets vrå knappast mamman mer frihet. Frihet blir det när man ammar med ena handen och något annat med den andra.
Fri amning är dessutom den bästa garanten för en jämn och lagom mjölktillgång och ett mätt och nöjt barn.
Naturligt är inte lika med bra
Av Marit Olanders
- Ja, helt naturligt liksom, sa den jag pratade med.
Fast eh det var inte så jag menade. Vad är det som gör att det måste påpekas att amning är "naturligt". Varför säger man inte "det är naturligt att gå" eller "det är naturligt att äta"? Skiljer man inte ut amning som något speciellt just genom att påpeka att det är naturligt?
Vilka andra företeelser känner vi oss manade att påpeka att de är naturliga? En gång minns jag tydligt att jag hänvisade till naturlighet. Det var på Roskildefestivalen och en tillrest kompis av det mera renliga slaget förfasades över standarden på hygienen, typ tio duschar till 70 000 festivaldeltagare och den upptrampade lervälling som omgav lastpallarna men stod på för att duscha, de nästan lika få bajamajorna och den påträngande urinstanken från alla buskage.
- Det är bara naturligt, sa jag.
- Då är jag helst inte naturlig, sa han.
Blir det inte lite freakshowaktigt, lite äckligt, att hänvisa till att något är naturligt?
När ordet naturligt sägs i samband med amning är det ofta för att rättfärdiga amningen. Amning = naturligt= bra. Men det är ett vanskligt uttryck, av flera anledningar. Det är svårt att slå fast vad som är naturligt. Man kan hamna i ändlösa diskussioner om definitioner. Och vad är det som säger att naturligt är bra? Hur kan man lägga en värdering i naturligt?
Synonymordboken förklarar naturligt genom att hänvisa till dess motsatser, konstgjord, förkonstlad, tillgjord. Kanske man skulle kunna säga att fri amning är naturligt och reglerad amning inte är naturlig? Men varför egentligen? Och var kommer värderingen in?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)