Förändringar i bloggen

av Julia Ilke

Som ni ser har jag bytt layout nu sedan ni läsare efterlyst detta. Vi provar den här en tid och ser om vi trivs med den. Skriv gärna en kommentar om vad du tycker.

I våras frågade jag er läsare vad ni tycker om att möjligheten att kommentera anonymt och majoriteten ville ha kvar den möjligheten. Jag tycker också att man ska få lämna kommentarer anonymt men jag uppmuntrar att man väljer ett påhittat namn bara för att underlätta diskussionerna.

Kvinnor som näthatar kvinnor

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är män som näthatar, det är de som granskat näthatet överens om. Men det finns ett undantag, kvinnor ger sig inte på män på nätet, de ger sig på andra kvinnor. Det här har vi som skriver på Amningsbloggen då och då fått känna på. Som jag minns det är det efter det här inlägget som jag för allra första gången studsade p.g.a. en kommentar. Jag är van att mötas av respekt och tolerans angående mina livsval, att människor väljer att anonymt hoppa på och döma andra ingår liksom inte i min kommunikationsmodell. Jag tänkte mig nog inte att jag skulle kunna bli bemött så. Naivt kanske?

Näthatet är inte oproblematiskt, inte ens för oss på Amningsbloggen. Den som angrips frestas att tystna, och det är, som lyfts fram, ett demokratiproblem. Hur ska det då lösas? Jag tror att jag är av åsikten att om man ska kommentera på nätet (och på Amningsbloggen) så ska man vara identifierbar med namn och kontaktbar.

Vad anser du?

Tack för mig!

Av Marit Olanders

Det här blir (kanske/antagligen) mitt sista inlägg som ansvarig för Amningsbloggen. På måndag börjar jag på annat jobb som jag ska ägna mig åt till 100 procent.

Åren med Amningsbloggen har varit intensiva. Att Amningsbloggen nu närmar sig en halv miljon besökare visar vilket enormt behov det finns av att läsa om amning. Tänk om beslutsfattare och media kunde inse det!

När jag skriver detta befinner jag mig på föreläsningsturné i Dalarna med anledning av min bok Amning i vardagen, som utkom i slutet av mars. Gång på gång berättar jag om hur det kom sig att jag började informera om amning: Att jag insåg vilket enormt behov av information det finns. Jag har gjort det genom Amningsnytt, vars redaktör jag var i många år, som hjälpmamma i Amningshjälpen, genom att skriva och formge 2008 års version av Sugen på livet, genom att svara på läsarfrågor i Vi Föräldrar och nu senast genom at ge ut en bok.

Efter några år som redaktör på Amningsnytt, berättar jag på föreläsningarna, kände jag mig uppgiven. Det var som om all information som jag spred slukades i ett stort hål. Samma gamla fördomar kom igen och igen. ”Det är naturligt att amma.” ”Den här nappflaskan stör inte amningen.” ”Det är bra att familjer i flyktingläger får tillgång till ersättningspulver.” Och så vidare.

Sen fick jag en insikt om att det aldrig någonsin skulle ta slut. Fördomarna kommer alltid att finnas. Okunskapen kommer alltid att spridas, av olika intressenter med olika motiv. Barnmats- och nappflaskföretagen har ett vinstintresse av att sprida påståenden som att det är normalt att amma fem gånger per dygn, och att mätta barn sover mer sammanhängande. Eller att just den här nappflaskan inte ska störa amningen. Rent ljug är det. Ljug som kan bli destruktivt för amningsrelationen.'

- Får de verkligen säga vad som helst? frågade en av mina åhörare.

Ja det får de faktiskt. Nästan. Det finns regler för marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor, men regler kan kringgås och uppföljningen är i det närmaste obefintlig.

Det vi kan göra är att hålla emot. Göra det svårare för dem att komma undan. Påtala lögner, glidningar på sanningen. Anmäla till konsumentverket. Bilda opinion. Skriva mejl och insändare, blogga. Kräva objektiv och saklig information om amning och flaskmatning från oberoende källor. Vara ödmjukt stödjande mot andra föräldrar runt omkring oss, oavsett hur de ger sina barn vård och mat.

Jag tystnar inte, men fortsätter på andra arenor än som anställd på Amningsbloggen. När tid och ork och inspiration sammanfaller hoppas jag kunna titta in och gästblogga. Men det behövs fler röster i amningsdebatten. Din, till exempel.

Suveräna Julia Ilke tar nu över ansvaret för Amningsbloggen. Jag och Amningshjälpen önskar Julia välkommen och lycka till!

300 000 besökare!

Av Marit Olanders

Tadaa - den 300 000:e besökaren klickade in på Amningsbloggen någon gång före midnatt! Det innebär att vi har haft 100 000 besök bara på drygt ett år!

Det i särklass mest lästa inlägget är Sluta amma. Andra inlägg som läses mycket handlar om kräkningar hos spädbarn och mycket mjölk.

Jag tackar för förtroendet och jobbar vidare mot 400 000-strecket!

Välkomna alla nya läsare!

Av Marit Olanders

I går hade Amningsbloggen dubbelt så många sidvyer som vanligt så jag vill passa på att hälsa alla nytilllkomna läsare välkomna! Hoppas ni hittar mycket att läsa här och att ni kommer tillbaka.

Tack även till alla trogna läsare och till er som kommenterar för att ni hjälper till att göra bloggen till vad den är!

200 000 besökare!

Av Marit Olanders

Nu i veckan har Amningsbloggen nått en drömgräns - 200 000 besökare! Eftersom vi nådde 100 000 besökare så sent som i början av sommaren 2011 innebär det att de nästa 100 000 besökarna har varit inne på bloggen på 8 månader!

Bloggstatistiken visar att det allra mest lästa inlägget är Sluta amma och det tyder kanske på att det inte finns så mycket annat skrivet i ämnet. Också många frågor till Amningshjälpen hjälpmammor handlar om att sluta amma- att man befarar att barnet ska bli ledset (vilket det är mycket möjligt att det blir), hur fort man kan gå fram, om bröst som spänner för att man inte har velat mjölka ut (vilket man måste i det läget för att inte få problem) - och inte minst där frågaren söker stöd när andra pressar på och vill att hon ska sluta amma.

Ett annat mycket läst inlägg är Kräkningar hos spädbarn. Det finns en längre text om kräkningar på Amningshjälpens hemsida, som ursprungligen skrevs för Amningsnytt. Här påtalar Eva-Lotta att det finns en stor fördel med att amma lite och ofta: Barn som lätt kräks slipper kanske en del besvär om man verkligen ammar så ofta man kan.

Jag är också glad att så många har hittat till inlägget om vad man kan äta som ammande mamma, Ät och amma med gott samvete. Nestlé och de andra barnmatsföretagen har mycket att tjäna på att amningen verkar besvärlig, något för bara de überpräktiga. Men sanningen är den att det går att amma även om man lever på skräpmat. Det är inte optimalt, men hur ofta lever vi optimalt egentligen?

Vad ska vi mer skriva om här på Amningsbloggen? Vad tycker du? Och när tror ni vi når 300 000 besökare?