Ensidig amning är fullt möjligt

Av Lin Dalén

Jag ammar på ett (1) bröst. Mitt högerbröst ville inte fungera riktigt så jag avvecklade mjölkproduktionen på det och ammar istället bara på det vänstra.

Det låter enkelt, men vägen dit var allt annat än en dans på rosor.

Det började när mitt första barn, Elsa, var någon dag gammal. Jag fick ett stort djupt sår på höger bröstvårta av Elsas feltag redan på BB. Barnmorskorna som tittade på taget sa att det såg rätt ut, men såret läkte inte. Det blev istället värre och gjorde väldigt ont. De sa att jag skulle vila och lufta bröstvårtan och inte låta Elsa suga så ofta, så jag drog ut på tiden mellan amningstillfällena. När Elsa var någon vecka gammal fick jag mjölkstockning i högerbröstet. Jag fick hem en bröstpump och antibiotika men ingen hjälpte mig med taget. Jag skulle pumpa på högerbröstet tills stockningen lagt sig och såret läkt ihop.

När jag oroligt frågade på bvc om det kunde finnas risk för tuttförvirring, något jag hade läst kan hända om man blandar flaska och bröst, fick jag höra att det var en myt som inte hade någon vetenskaplig grund. Jag kunde utan risk ge min flicka min mjölk med flaskan.

Jag pumpade ut mjölken ur det stockade bröstet och Elsa tog flaskan utan problem. Stockningen ville inte ge med sig, men min bebis fick i sig mat så jag var lugnare. Det gick några dagar och plötsligt totalvägrade hon att amma. Hon blev helt vild och galen när jag erbjöd henne bröstet, hon ville äta ur flaska. Vi vände oss till vårt bvc igen men de kunde inte hjälpa mig med Elsas vägran att ta bröstet, däremot kunde de förlänga lånet av pumpen.

Jag hade ont i bröstet och hjärtat. Jag kände mig bortvald och avvisad av min bebis. Jag ville så hemskt gärna amma men hon ville inte äta från mig. Eftersom jag är envis som en get så bestämde jag mig för att om hon nu inte ville äta från mina bröst så ska hon åtminstone äta min mjölk. Så jag pumpade. Och pumpade. Och fortsatte pumpa. Under tiden hade jag cirka två mjölkstockningar i veckan under de första fyra månaderna, sedan kom de glesare upp till halvåret. Eller om det var en och samma stockning som kom och gick, det vet jag inte. Såret läkte inte heller så om det var på grund av bakterier som kom in i såret, eller om det var på grund av att pumpen inte tömde mjölkgångarna ordentligt vet jag inte heller, men det satt nästan alltid på samma ställe i högerbröstet. Jag gav inte upp hoppet om att amma utan försökte ge bröstet varje gång hon skulle äta men det var rent självplågeri, Elsa blev hysterisk varje gång. Och så höll vi på i sex och en halv månad tills dess att jag gav upp amningen (pumpningen). Jag hade vid detta laget utvecklat amningsskräck.

Så med den amningshistorien i ryggsäcken blev jag ungefär tre år senare mamma till Minea. Men den här gången var förutsättningarna lite annorlunda. Jag hade under tiden även lagt en hel massa kunskap om amning i ryggsäcken. Och samlat ett nätverk av amningskunniga vänner runt mig. Det hade öppnat en amningsmottagning i min närhet där det arbetade utbildad engagerad personal. Jag var förberedd på vad som kunde hända och jag var fast besluten om att jag skulle kräva hjälp direkt om det skulle hända igen.

Och det hände. Igen. Jag fick mjölkstockningen från hell när Minea var någon vecka gammal och vi tog omedelbart kontakt med amningsmottagningen. Här fick jag äntligen hjälp på riktigt och efter ett antal besök, odlingar, daglig telefonkontakt, flera starka antibiotikakurer och ultraljudsundersökningar av bröstet så bestämde vi tillsammans, på mitt eget initiativ, att jag skulle avveckla mjölkproduktionen på högerbröstet. Jag var först lite tveksam, jag var rädd att jag inte skulle ha tillräckligt med mjölk i bara det ena bröstet. Men jag var inte alls sugen på att pumpa ännu ett halvår, jag var inte heller upplagd för månader av upprepade mastiter och allt som följer med det. Att sluta amma helt var inte ett alternativ för mig. Så jag chansade. Under inflytande av antibiotika trappade jag ner och avslutade. Jag fortsatte amma på vänsterbröstet, men dubbelt så mycket på det istället.

Den här gången har vi helt undvikit nappar och flaskor för att förhindra tuttförvirring (vilket bevisligen inte alls är en myt). Jag ammar fritt (vid minsta lilla signal från Minea) och reglerar aldrig efter klockan. Allt för att minska risken för stockning, öka mjölkproduktionen och behålla en mjölkmängd som passar Minea. Jag uppmuntrade nattamning eftersom jag upplever att det ökar mjölkproduktionen och jag gjorde även upprepade bröstkompressioner vilket också hjälpte mig. Den första tiden var jag väldigt orolig för fler mjölkstockningar så jag åt SPC-flakes i tre månader för att förhindra och förebygga. Och jag är fortfarande noga med att skydda mot kyla med värmande inlägg när jag är utomhus. Än så länge har jag klarat mig från fler stockningar.

Min sjukgymnast i Basal Kroppskännedom har betonat vikten av att låta Minea amma från olika håll. När barn äter från båda brösten jobbar kroppen på olika sätt när huvudet och kroppen vrids. Så jag tänker på att låta henne sitta, ligga och stå på olika sätt när hon äter och låta henne vrida sig åt båda hållen.

Nu har jag ammat ensidigt i snart åtta månader. Det fungerar utmärkt och jag har mjölk så att det räcker och blir över i bröstet, jag har inte behövt ge henne något extra. Nu har hon så smått börjat med smakbitar men ammar fortfarande lika mycket som innan. Det fungerar verkligen att amma på bara ett bröst! Jag är så tacksam varje dag över att jag tog den här chansen, att jag vågade prova.

Nu i efterhand har jag hört flera historier om att amma ensidigt. Den vanligaste är att barnet har ett favoritbröst som gör att produktionen minskar på det andra och tillslut ammar de bara på favoriten. Så det är inte så ovanligt ändå! Men det pratas kanske inte om det så ofta. Jag önskar ofta att någon hade kunnat berättat för mig om att det är möjligt redan första gången jag fick problem.

Tyvärr var vårt bvc:s enda lösning på mina amningsproblem att skriva ut en pump och rekommendera ersättning. Och jag hade inte haft tillräckligt med erfarenhet, kunskap eller kraft nog att själv våga prova att avveckla mjölken på problembröstet även om jag skulle ha kommit på tanken. Det är oerhört viktigt att få rätt hjälp och stöd tidigt. Därför vill jag gärna berätta min historia så att kanske någon som hamnar i min situation kan se detta som ett exempel på en möjlig lösning. Det är fullt möjligt att helamma på bara ett bröst!