Om att skydda amning

I tidningen Gourmet finns en krönika om bröstmjölksersättnıng och amning. Den visar tydligt hur svårt det kan vara att skydda sin amning i ett land med slappare regler för marknadsföring än vi är vana vid. Artikelförfattaren berättar om hur hon redan i femte graviditetsmånaden får bröstmjölksersättning hemskickad till sig. Sen rullar det på, med gratisprover inpackade i kläderna när hon köper mammakläder, nybliven mamma-present från förlossningsläkaren med sånt hon kan behöva på BB, en liten tandborste, tandkräm, miniatyrtvål och så en stor burk bröstmjölksersättning.

På BB ser hon personalen, försedd med block och pennor med bröstmjölksföretagens loggor, bekymrat rynkar sina pannor över hennes envisa framhärdande att hon ska amma, och att hon inte låter dem mata sonen så att hon själv får sova. Till slut ger hon sig: OK då, men bara ett ounce (28 gram) eller så. Sex timmar senare vaknar hon med ett ryck och då har sonen varit sååå duktig på att äta att han har fått i sig hela nappflaskan med ersättning.

När han dessutom får gulsot är det kört för amningen.  Han snuttar litegrann för att sen sluka en flaska ersättning. Med hjälp av en amningsrådgivare börjar den svåra vägen tillbaka till helamning, kantad med sårande kommentarer som "När ska du slappna av och börja njuta av honom?" från mamma och "Har du ingen mjölk?" från BVC-sjuksköterskan, också hon behängd med en penna från en barnmatsproducent, och förföriska löften från butikshyllans burkar: Känslig. Minskar oro och gasig mage.

I Sverige hör man då och då röster som vill bagatellisera WHO-koden och tillåta reklam för bröstmjölksersättning, i tron att detta ska vara till gagn för nyblivna föräldrar, att de så ska ha lättare att få information om hur man använder bröstmjölksersättning. Men då glömmer man en viktig distinktion: Reklam är inte information. Reklam har ett särskilt syfte - att en vara eller ett märke uppmärksammas och säljs och genererar vinst till sitt företag. En viss procent av intäkterna ska gå till reklam för att skapa behov som inte finns, ändra attityder och så smånıngom beteende så att man köper varan eller tjänsten.

Reklam kan utformas på många sätt. Till de mest uppenbara hör annonser, tevereklam och skyltar ute på stan. Men reklam är så mycket mer. Gratisgrejor är reklam. Bagarna man får när man föder barn på svenska sjukhus är reklam och man kan ifrågasätta varför hårt pressad vårdpersonal egentligen ska distribuera dem. Reklammakarna behöver inte heller vända sig direkt till den tänkta konsumenten utan kan ta vägen kring en auktoritet. Genom att lämna gratisprylar med företagets namn och logotyp på och kanske t o m ett varumärke för en särskild produkt till förlossningsläkaren och personalen på BB i detta fall hoppas företaget förmå kvinnan att börja konsumera deras produkter.

Reklam bygger nämligen också mycket på tjat, Ju fler gånger du ser ett varumärke påminns du om dess existens och väl i butiken väljer du kanske det som verkar mest bekant. I krönikan i Gourmet undrar man också lite över BB-personalens agerande? Varför ger de honom en hel flaska ersättning när mamman har gett andra instruktioner? Är de övertygade om att han behöver det? Har de fått någon utbildning i amning? Eller bedrivs utbildningen i uppfödningsfrågor av någon med ett vinstintresse?

Amning är skört. För en del går det lätt att få igång amningen, och t o m i USA helammar runt 60 % efter en vecka. Men för alla går det inte lika lätt. Det är därför amningsorganisationer talar om att skydda amningen. Det handlar inte om att nyblivna mammor har gröt i skallen och är dumma. Det handlar om att ge amningen en chans, låta den få ta tid att komma igång. Ett sätt att skydda amningen är att ge vårdpersonal utbildning i vad amning innebär. Ett annat sätt är att inte utsätta blivande eller nyblivna föräldrar för reklam.

Det betyder INTE att föräldrarna inte ska få veta var bröstmjölksersättning finns och hur man använder den, om de skulle önska det. Att källan är oberoende är en första förutsättning för att informationen blir allsidig. Bland annat därför finns det en sida om flaskmatning i Amningshjälpens broschyr Sugen på livet. (Reklam.)

Marit Olanders

Liten amningsfilm

Jag vet inte hur man laddar in youTubefilmer i bloggen men tar gärna emot hjälp Tills dess klicka på länken som följer. Breastfeeding is not lewd, där lewd betyder oanständig. 

Marit Olanders

Bloggtips: Ammehjelpens blogg!

Amningshjälpens norska systerförening Ammehjelpen har också en blogg. Fulle mugger heter den och där kan ni läsa kommentarer till aktuella amningshändelser och vad som sker i den norska amningsvärlden.

Trevligt med lite sällskap i bloggosfären och kul med en till blogg i ett viktigt ämne!

Marit Olanders

Amning till vilket pris?

En artikelserie i UNT tar upp amning ur olika aspekter. Hittills har man hunnit med intervjuer med en kvinna som lade ner amningen långt tidigare än hon själv ville och övergick till flaskmatning, med en mamma som vill amma så länge barnet vill, med en barnmorska på BB och en psykolog.

Intervjuerna med mammor tar båda två upp den trånga outtalade svenska amningsnormen. Ammar man inte fram till sex månader ifrågasätts man, och ammar man efter ett års ålder ifrågasätts man också.

Det som fångade mitt intresse mest var intervjun med psykologen under den nedslående rubriken Ingen idé amma till varje pris. Hon träffar många ledsna mammor som tyngs under krav och sömnlöshet i sitt arbete.

- Det är mycket fokus på amning. Många mammor upplever att om de inte ammar så har de misslyckats, säger hon, och lite längre ner:

 - Amningens betydelse får inte ta sig för stora proportioner. Många tror att om de inte ammar så "missar" de något ... så är det inte.

Men överslätande har inte visat sig fungera vidare bra som taktik för att få kvinnor att komma över amningen som inte blev. Åtminstone sedan 1950-talet och kanske ännu längre tillbaka i tiden har kvinnor fått höra att de inte ska vara ledsna över amningen, barnet är ju friskt och det finns ju ersättning och nappflaskor. Ändå fortsätter många kvinnor att sörja sin uteblivna amning, kanske under återstoden av livet. När dottern eller svärdottern ammar barnbarnet sitter det som en tagg kvar och värker - minnet av vad man själv inte fick. Smärta som inte blir mindre av att någon (eller många) säger att det är för mycket fokus på amningen.

Amning går inte att bagatellisera. Amningens betydelse SKA ta stora proportioner. Inte så kvinnor känner sig tvingade att amma, det tjänar ingen något på, gissningsvis inte ens hennes barn. Men kvinnors starka känslor kring amning måste tas på allvar.  Ett ord som fångar in kvinnors känslor och reaktioner kring amning förknippas vanligtvis med manlig sexualitet - potens, vilket beskrevs i Amningsnytt 4/95. Fungerande amning kan ge en känsla av att vara kapabel och klara vad som helst. Det finns T-shirtar med texten I make milk, what's your superpower? Och amning som inte fungerar kan föda förtvivlan, självförakt, sorg, ilska och hat.

Kvinnor som har amningsproblem som hittar någon som kan hjälpa dem imponerar ofta på sin omgivning med sin stålvilja, smärttålighet och uthållighet. Att övervinna stora amningsproblem kan ge en känsla av att kunna förflytta berg.

Men ibland går det ändå inte, trots all sakkunnig hjälp i världen. Det går bara inte. Ska barnet överleva, växa och utvecklas måste man ta till det man hatar: bröstmjölksersättning och nappflaska. Den som kämpar och tvingas ge upp bör mötas av lyhördhet och förståelse. Hon ska inte behöva höra att det är för stort fokus på amning. Det betyder ju att hennes ansträngningar har varit förgäves.

Det man "missar" är ju förstås euforin över att ha nått bergets topp. I stället kommer besvikelsen, kanske samma typ av besvikelse som den som tänkt sig föda vaginalt kan drabbas av när förlossningen slutar i akut kejsarsnitt. Visst är det skönt att barnet lever och mår bra, men ...det blev ju inte som man tänkt sig.

Det man missar också är ju - själva amningssituationen. Att mätta barnet med sin egen kropp utan att någonting kommer emellan. Närheten, att kunna ge mat och skydd på samma gång, med sin egen kropp. Ja man kan ge närhet och få många fina stunder med flaskmatning också som också kan vara tillfredsställande men det är inte samma sak. Inte om det var amma man ville.

Ibland jämförs amning med en annan kroppslig funktion - att kunna gå. Tänk dig en person som varit med om en olycka och fått beskedet att han aldrig kommer att kunna gå igen. Som tur är finns det ju rullstolar och med hjälp av sjukvården lär han sig att handskas med en rullstol. Han ställer in sig på ett liv i rullstol och det fungerar riktigt bra.

Så en dag möter han en annan person som varit med om en liknande olycka med samma diagnos - men som går.

– Det var tre månader i helvetet. Men nu går jag.

Orimligheten i det psykologen som intervjuades i UNT säger blir tydlig om man ändrar lite på sammanhanget:

Det är för mycket fokus på att gå på sina egna ben. Många människor upplever att om de inte går så har de misslyckats.

Sist men inte minst ska jag påpeka att inte alla vill amma. Det valet bör alltid respekteras utan ifrågasättande.

Marit Olanders

Barnmatsföretagens klubbar i strid mot WHO-koden?

från Amningsnytt 4/08

Bägge de stora barnmatsföretagen i Sve­rige har startat klubbar för nyblivna föräldrar. På Nestlés hemsida fann Amningsnytt deras blåa logotypebjörn med en nappflaska i famnen. Semper marknadsförde sin klubb på en barnmässa i Stockholm tidigare i höst.

Marknadsföringspersonal bör inte, i sin yrkesroll, ta direkt eller indirekt kontakt av något slag med gravida kvinnor eller med spädbarns- och småbarnsmödrar. Så står det i den svenska tillämpningen av WHO-koden, Socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2 artikel 5.5. Jag frågade barnmatsföretagens informationschefer hur de såg på den saken.

Priser att vinna
Nestlé barnmat skriver om sin barnmatsklubb på sin startsida.

– Det är föräldrarna som kontaktar oss genom att gå in på hemsidan – vi tar inte kontakt med föräldrarna, säger Marie-Louise Elmgren på Nestlé. Hon jämför med deras konsumentkontakt.
– Men i er konsumentkontakt kan man ju inte vinna fina priser eller få en barndagbok som om man går med i klubben.
Marie-Louise Elmgren menar att klubben främst vänder sig till föräldrar till barn som är lite äldre.
– Hur ska man veta det när det inte står på hemsidan?
– Det står i vårt material i klubben att det är amning som gäller de första sex månaderna, men att man kan börja med smakportioner vid fyra månader efter kontakt med barnhälsovården.

Nalle med nappflaska
Jag skapar en sida för en påhittad mamma och hennes dotter som är 3,5 månader och har inga problem att gå med i klubben. På den sida som jag kommer till efter inloggningen står bland annat: "När barnet är runt fyra månader gammalt kan du försiktigt börja introducera smakportioner."
Runt fyra månader?
– Det stämmer inte med vår rekommendation och det är olyckligt om de hittar kanaler för att föra ut andra rekommendationer genom att bilda klubbar, säger Åsa Brugård Konde på Livsmedelsverket.
När man går med i klubben kan man välja mellan några olika blåa nallar att sätta på sitt barns sida. En av nallarna håller en nappflaska med vitt innehåll lutad mot axeln.

Den svenska tillämpningen av WHO-koden igen:
Bild eller text som idealiserar eller uppmuntrar till flaskuppfödning bör inte förekomma. (Ur artikel 5.1.)
Marie-Louise Elmgren på Nestlé medger att formuleringen om ”runt fyra månader” är felaktig och lovar per telefon den 26 november att det ska rättas till inom några dagar. Därefter ska sidan vara i enlighet med Allmänna råd 1983:2, menar Marie-Louise Elmgren.

Då mejlar jag över fotot på nallen med nappflaskan.
Marie-Louise Elmgren ber att få återkomma.
En stund senare kommer ett svar på mejlen:
Vi beklagar de felaktigheter som vi missat, trots noggrann genomgång före publicering. För att säkerställa att det inte förekommer några oegent­ligheter kommer vi nu att göra en total genomgång av vår hemsida.

Nu har Nestlés klubbsidor fått nytt utseende. Amningsnytt har inte granskat de nya sidorna. Klubben finns dock kvar.

Deltog på mässa
Semper marknadsförde sin barnmatsklubb på Underbara Barn-mässan i Stockholm under allhelgonahelgen. Reklam för klubben finns också på Semper Barnmats startsida med texten "Semperklubben är lanserad".

– Sempers personal tog inte aktivt kontakt med föräldrar, de fanns i montern ifall någon ville kontakta dem, säger Camilla Björk på Semper.
Hon säger att klubben framför allt vänder sig till föräldrar till barn över sex månader.
– Vi är väl medvetna om WHO-koden och vår bedömning är att vi följer denna, säger Camilla Björk.

Konsumentverket tiger

Jag har också frågat Christine Holst på Konsumentverket om en kommentar, både om klubbarnas existens och om bilden med nallen med nappflaskan. Hennes svar:
Jag har för närvarande inte möjlighet att prioritera dessa frågeställningar.
Cecilia Wemmert, ordförande i Amningshjälpen blir upprörd över förekomsten av barnmatsklubbar, Nestlés formulering om ”runt” fyra månader och nappflaskan och även över Konsumentverkets nerprioritering.
– Jag tycker det är allvarligt. Det är solklara överträdelser. Att det sker i det fördolda så att bara klubbmedlemmarna ser det gör det hela bara ännu fulare. Att Konsumentverket ogärna ger sig in och styr upp leken leder till allt vildare tilltag, säger Cecilia Wemmert.

Text och foto: Marit Olanders

Detta är WHO-koden

Utebliven amning och förtida avvänjning medför risker för barnet och mamman, både i rika och fattiga länder. Därför tillkom WHO-koden - för att skydda, stödja och främja amning och säker användning av bröstmjölksersättning.

Under 1900-talet minskade amningsförekomsten i hela världen, samtidigt som försäljningen av bröstmjölksersättning ökade. En av de mest aggressiva metoderna för marknadsföring var att klä ut säljare i sjuksköterskeuniformer och skicka in dem på BB-avdelningar eller hem till nyblivna mammor för att få dem att sluta amma och börja använda ersättning (1). ”Mjölksystrar” förekom på flera håll under 1950 till -70-talet, både i Afrika och Europa. I samband med skandalen med melamin-förgiftad bröstmjölksersättning i september rapporterade DN om mjölksystrar i Kina. En annan marknadsföringsmetod var att förse nyblivna mammor med gratisprover på ersättning som räckte såpass länge att mjölkproduktionen hann avstanna.

Vändpunkt
1974 publicerades rapporten The baby killer i Storbritannien. Den blev en vändpunkt för medvetandet om sambandet mellan marknadsföring av bröstmjölksersättningar och undernäring av spädbarn i u-länder. En aktionsgrupp gav ut rapporten på tyska i Nestlés hemland Schweiz med rubriken Nestlé Tötet Babys, dvs Nestlé dödar bebisar. Nestlé stämde aktionsgruppen och den fälldes så småningom för rubriken. Domen slog också fast att Nestlé skulle ändra sin marknadsföring. Rättegången kom att ses som en framgång för aktionsgruppen (1, 2, 3).

WHO och Unicef arrangerade 1979 ett möte där representanter från regeringar, barnmatsföretag, organisationer och medicinska experter gör ett gemensamt uttalande som blir grunden för WHO:s barnmatskod. 1981 antog WHO:s beslutande organ WHA (World Health Assembly) barnmatskoden i form av en rekommendation till medlemsländerna.

WHO-kodens omfattning
WHO-koden omfattar flytande livsmedel som kan störa amningen, samt nappflaskor och flasknappar. Den reglerar flera områden: agerandet hos tillverkare, distributörer och säljställen för produkter som omfattas av Koden; regeringens åtagande att främja amning, hälsovårdspersonals agerande samt sammansättning och märkning av livsmedel som omfattas av Koden. Den reglerar marknadsföring både mot allmänheten och mot vårdpersonal, och den reglerar vårdpersonals agerande gentemot föräldrar och industrin.

WHO-koden och flaskmatning

WHO-koden "förbjuder" inte bröstmjölkersättning, nappflaskor och flasknappar, varken att de används eller att de säljs. Det som regleras är marknadsföringen. I socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2 artikel 1 står:

"Denna kods målsättning är att medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning genom skydd och främjande av amning samt, om bröstmjölksersättningar behövs, säkerställande av att sådana används på rätt sätt, på basis av riktig information och genom tillbörlig marknadsföring och distribution." (min kurs.) Därför får barnmatsföretag (eller nappflaskföretag) inte göra reklam/"informera" om flaskmatning, men vårdpersonal får. Föräldrar har rätt till objektiv och konsekvent informaiton i uppfödningsfrågor, står det i Kodens och den svenska tillämpningens Artikel 4.

Enligt WHO-koden får industrins representanter inte ta någon direktkontakt med gravida och nyblivna föräldrar. För industrin blev det då ännu viktigare än innan att vårdpersonal blev välvilligt inställd till dem och förde ut deras budskap. Därför finns det i Koden också stadgat att vårdanställda inte får ta emot gåvor eller andra förmåner av företag som omfattas av Koden och att produktinformation ska hålla sig till vetenskapliga fakta. Hälsovårdens lokaler får inte ställa ut produkter som omfattas av Koden och inte heller sätta upp affischer eller liknande.

Efter Kodens tillkomst 1981 har WHA antagit flera resolutioner för att täppa till kryphål och täcka in nya medier. Ibfan, som övervakar Koden, rapporterar fortfarande om kodöverträdelser i såväl rika som fattiga länder. Den senaste rapporten (5) nämner bland annat gratisprover, teve-reklam, tidningsannonser, säljkampanjer i butik, reklamprylar med logotyper och produktnamn samt bjudluncher för vårdpersonal.

WHO-koden omfattar flera områden, och reglerar ansvaret både för stater, hälsovårdspersonal, marknadsföring, säljställen, märkning av produkter som omfattas av Koden och kvalitetskrav för bl a modersmjölksersättning.  Även om moderniseringar har behövts och kryphål fått täppas igen så har Koden på det stora hela täckt de områden som behövt täckas.

Olika ansvarsområden

Det är upp till varje land att reglera hur starkt juridiskt skydd WHO-koden ska ha just i det egna landet. Den svenska tillämpningen av WHO-koden blev klar 1983, två år efter att den antagits av WHA.

I Sverige har både Socialstyrelsen, Konsumentverket och Livsmedelsverket delar av Koden inom sina ansvarsområden. Den svenska tillämpningen av WHO-koden regleras i tre dokument, socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2, Socialstyrelsens författningssamling 1983:21 och en överenskommelse mellan Konsumentverket och industrin. Den svenska tillämpningen av WHO-koden tillkom 1983, fördröjd i två år av Näringslivets delegation för marknadsrätt som hävdade att att WHO-koden inte var förenlig med den svenska tryckfrihetsförordningen.

Tryckfrihetsförordningen förbjuder tobaksreklam

I det färdiga dokumentet blev formuleringen att marknadsföring av produkter till barn på 6-12 månader skulle tillåtas och vara ”saklig och måttfull”. Enligt Amningsnytt (6) var det samma regler som gällde för tobaksreklam på den tiden.

Nu är tobaksreklam helt förbjuden enligt tryckfrihetsförordningen. Den förbjuder även reklam för anda varor än tobak, om de har ”varukännetecken som är i bruk för en tobaksvara” (7) medan t ex föräldratidningar och mässarrangörer får stora intäkter från barnmats- och nappflaskföretag.

Även om marknadsföringen av tobaksvaror och produkter som omfattas av WHO-koden påminner om varandra, kan man inte jämföra dem rakt av. Bröstmjölksersättning räddar liv. Det gör inte tobak. Men bröstmjölksersättnig, använd på fel sätt och i avsaknad av stöd för amning,  kan också åsamka skada.

Reklam mot vårdinrättningar och vårdpersonal

Även i Sverige bedriver företag med produkter som omfattas av Koden lobbying gentemot vårdpersonal. Medlemmar i Amningshjälpen som besöker BVC med sina barn kan berätta om affischer, skrivunderlägg, dukar och andra prylar med barnmatsföretagens logotyper på. 2006 avslöjade Amningsnytt att studenterna på barnsjuksköterskeutbildningen i Uppsala gick på bjudlunch med Semper och Nestlé, bakom ryggen på kursledningen. ”Jättebra, kanon, helt super,” sa en av deltagarna entusiastiskt till Amningsnytt efteråt.

Marit Olanders

Bearbetning av artiklar från Amningsnytt 2/08

Socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2 finns här

Överenskommelsen mellan Konsumentverket och industin som pdf  här

1. Gabrielle Palmer, The Politics of Breatfeeding, Pandora 1993
2. Stina Greiner Almroth: Amning och barnmatsföretagen, Amningsnytt nr 2 1977
3. Gerd Brandell och Carina Sjögren. ligga steget före, Nafia 2002
4. WHO: International Code of Marketing of Breast-milk Substitutes, Geneva 1981
5. Ibfan: Breaking the rules, stretching the rules 2007

6. Ann-Margret Yngve: Den svenska WHO-koden Allmänna råd från socialstyrelsen, Amningsnytt nr 2 1983
7. Tryckfrihetsförordning (1949:105)

Kommentarer om amning och härskarekniker

De fem härskarteknikerna formulerades av den norska feministen Berit Ås 1976. Som ett tankeexperiment kan man sätta omgivningens synpunkter på kvinnors amning i ett perspektiv till härskarteknikerna. Här kommer också exempel på motstrategier.

1. Osynliggörande.
”Jaha, nu är lille E elva månader, då ska du väl ändå sluta amma nu, jag skriver här i journalen att du har slutat.”
Motstrategi: Ta plats!
”Nej vi ammar för fullt och jag har inga planer på att sluta än på några år!”

2. Förlöjligande.
”Inte ska hon använda mamma som napp.”.
Motstrategi: Ifrågasätt: ”Varför ska hon inte det tycker du?”

3. Undanhållande av information.
Trots att svenska myndigheter sedan fem år fört ut budskapet att bröstmjölken räcker som enda näringskälla de första sex månaderna händer det fortfarande att mammor får höra att de ska börja med mat vid fyra månader.
Långt ifrån alla nås av informationen om att det enligt WHO är fullt normalt att amma i två år eller längre.
Motstrategi: Begär alla kort på bordet:
”Vad har du för underlag för det du säger?” eller ”Varför berättade du inte att ...?”

4. Dubbelbestraffning.
När det blir fel både vad man gör och vad man inte gör. Amma gärna men inte för mycket, inte för ofta, inte för länge och absolut inte på natten.
Motstrategi: Var medveten om att det är en härskarteknik och håll distansen. ”Vad menar du med det?”

5. Påförande av skuld och skam.
Hit hör förstås antydningar om att mamman är lat eller egoistisk om hon inte ammar. Men hit hör också en rad kommentarer om att amma för ofta, för länge eller för gärna. Förlöjliganden och dubbelbestraffningar kan leda till skuld och skam.
Motstrategi: Sätt ord på dina känslor. Prata med andra, t ex i en amningsstödgrupp.

Marit Olanders