Av Eva-Lotta Funkquist
Barn som ammas som små får mindre ofta hjärt- och kärlsjukdomar i vuxen ålder. Forskningen är omfattande och har förbryllat forskarna en aning eftersom ingen har kunnat ge en bra förklaring. Ett förslag har varit att barn som blir ammade tillhör en socialt privilegierad subgrupp i vilken hjärt- och kärlsjukdomar är mindre vanligt. Hypotesen emotsägs av att i de studier där fenomenet först påvisades var barnen födda före andra världskriget och då var inte amning kopplat till socialgruppstillhörighet på samma sätt som idag. En annan hypotes har varit att bröstmjölk innehåller speciella näringsämnen som skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar (t.ex. long-chain polyunsaturated fatty acids) och som inte går att framställa till bröstmjölkersättningar. Ytterligare en att bröstmjölksersättning innehåller ämnen som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar (t.ex. sodium). Den allra färskaste hypotesen kallas för tillväxtaccelerationshypotesen. Ammade barn växer långsammare än flaskmatade barn. Proteinhalten är väldigt låg i bröstmjölk (vanligtvis ungefär hälften mot i ersättning) och protein är det näringsämne som mest påverkar tillväxten.
En olycklig omständighet är att de tillväxtkurvor används idag i Sverige är framtagna på barn som är födda på 70-talet, då ju amningsfrekvensen var väldigt låg i Sverige. Det innebär att barn kan uppfattas ha en långsam tillväxt på felaktiga grunder och dessutom, och av den orsaken, kan föräldrarna få rekommendationen att ge barnet bröstmjölksersättning.
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
onsdag 30 juni 2010
Tillägg första veckan påverkar amningstidens längd
Av Eva-Lotta Funkquist
Amningssituationen i Norge har många likheter med den i Sverige. I en norsk studie visade det sig att barn som gavs tillägg i form av vatten, sockervatten eller ersättning under första levnadsveckan fick en kortare amningsperiod. Kejsarsnitt och amningsproblem var också förenat med kortare amningsperiod. Att vårdrutiner på sjukhuset är amningsvänliga är alltså mycket viktigt.
Förresten, sockervatten och vatten, ges det på BB i Sverige?
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
Amningssituationen i Norge har många likheter med den i Sverige. I en norsk studie visade det sig att barn som gavs tillägg i form av vatten, sockervatten eller ersättning under första levnadsveckan fick en kortare amningsperiod. Kejsarsnitt och amningsproblem var också förenat med kortare amningsperiod. Att vårdrutiner på sjukhuset är amningsvänliga är alltså mycket viktigt.
Förresten, sockervatten och vatten, ges det på BB i Sverige?
Klicka på rubriken om du vill läsa mer
150 gram
150 gram måste hon gå upp
annars blir det tillägg
Hon kan få hjärnskador
Det sista fäste, det syntes
Inga fler frågor?
Halvtimmen tog slut precis när den skulle
Eva-Lotta Funkquist
annars blir det tillägg
Hon kan få hjärnskador
Det sista fäste, det syntes
Inga fler frågor?
Halvtimmen tog slut precis när den skulle
Eva-Lotta Funkquist
Varför amma i över två år - varför inte?
Av Marit Olanders
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
tisdag 29 juni 2010
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma!
Av Eva-Lotta Funkquist.
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma, skrev någon uppmanande efter ett tidigare inlägg. Det gör vi väl någon gång då och då, men jag kan inte låta bli att tycka att det där är lite kul. Jag tänker mig att det är som att jag skulle gå in på Boxningsbloggen (om det nu finns någon sådan) och tycka att skribenterna där borde skriva om människor som inte tycker om boxning. Jag menar, om det finns en boxningsblogg, så är säkert de som skriver där rätt urusla på att skriva negativt om boxning. Jag skulle helt säkert klara uppgiften bättre själv.
Ni borde skriva om att det är jobbigt att amma, skrev någon uppmanande efter ett tidigare inlägg. Det gör vi väl någon gång då och då, men jag kan inte låta bli att tycka att det där är lite kul. Jag tänker mig att det är som att jag skulle gå in på Boxningsbloggen (om det nu finns någon sådan) och tycka att skribenterna där borde skriva om människor som inte tycker om boxning. Jag menar, om det finns en boxningsblogg, så är säkert de som skriver där rätt urusla på att skriva negativt om boxning. Jag skulle helt säkert klara uppgiften bättre själv.
Är det OK att snacka skit om småbarnsamning?
av Marit Olanders
Jag står på en bar och pratar med en studiekamrat från slutet av 80-talet. Vad gör du nu för tiden frågar han. Skriver om amning, säger jag och fiskar upp senaste Amningsnytt ur väskan och visar. Han ser lite förvånad ut så jag fortsätter:
- Du kan inte tro så mycket det finns att skriva om. Det finns så mycket fördomar och myter i omlopp.
- Amningshets, säger han och nickar.
Jag nickar också och låter ämnet falla.
Att det finns en medvetenhet i samhället om amningshetsen som fenomen snuddar Kim Hazzelius vid i en ny C-uppsats i etnologi vid namn Standardmjölk - om amningslängd och normalitet. Hon har undersökt hur barndom och föräldraskap formas och hur vi ringar in det som är normalt. Genom att amma blir mammor goda mödrar och genom att sluta amma efter en viss tid visar de att de tar ansvar för barnens självständighet. Så genomsyrar amningsnormen synen på normalt svenskt föräldraskap.
Både icke/korttidsammande och kvinnor som ammar längre tid avviker från amningsnormen. I sina intervjuer fann Hazelius att det finns en medvetenhet om icke/korttidsammandes utsatta situation, som hennes informanter uttryckte sig mycket försiktigt om.
Samma medvetenhet fanns inte om att även de som ammar längre tid känner sig utsatta och t o m aktivt motarbetas i sin amning. Hazelius informanter uttryckte fler öppet negativa attityder mot långtidsamning. Flera av hennes intervjupersoner var kvinnor som ammade längre tid än normen, och de tenderade positionera sig mot dem som ammade ännu längre än de själva.
Kim Hazelius ger fler exempel på hur amning av barn över en viss ålder marginaliseras, något som jag återkommer till här på Amningsbloggen. Ett av hennes exempel är dock att amningen marginaliseras genom att man tar för givet att ett mor-barn-par har slutat med amningen. Det här är en autentisk replik från ett BVC-besök med ett 11 månader gammalt barn:
Nu ska ni väl snart sluta amma, så jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Barnet i frågade ammade sista gången vid fem och ett halvt års ålder.
Jag står på en bar och pratar med en studiekamrat från slutet av 80-talet. Vad gör du nu för tiden frågar han. Skriver om amning, säger jag och fiskar upp senaste Amningsnytt ur väskan och visar. Han ser lite förvånad ut så jag fortsätter:
- Du kan inte tro så mycket det finns att skriva om. Det finns så mycket fördomar och myter i omlopp.
- Amningshets, säger han och nickar.
Jag nickar också och låter ämnet falla.
Att det finns en medvetenhet i samhället om amningshetsen som fenomen snuddar Kim Hazzelius vid i en ny C-uppsats i etnologi vid namn Standardmjölk - om amningslängd och normalitet. Hon har undersökt hur barndom och föräldraskap formas och hur vi ringar in det som är normalt. Genom att amma blir mammor goda mödrar och genom att sluta amma efter en viss tid visar de att de tar ansvar för barnens självständighet. Så genomsyrar amningsnormen synen på normalt svenskt föräldraskap.
Både icke/korttidsammande och kvinnor som ammar längre tid avviker från amningsnormen. I sina intervjuer fann Hazelius att det finns en medvetenhet om icke/korttidsammandes utsatta situation, som hennes informanter uttryckte sig mycket försiktigt om.
Samma medvetenhet fanns inte om att även de som ammar längre tid känner sig utsatta och t o m aktivt motarbetas i sin amning. Hazelius informanter uttryckte fler öppet negativa attityder mot långtidsamning. Flera av hennes intervjupersoner var kvinnor som ammade längre tid än normen, och de tenderade positionera sig mot dem som ammade ännu längre än de själva.
Kim Hazelius ger fler exempel på hur amning av barn över en viss ålder marginaliseras, något som jag återkommer till här på Amningsbloggen. Ett av hennes exempel är dock att amningen marginaliseras genom att man tar för givet att ett mor-barn-par har slutat med amningen. Det här är en autentisk replik från ett BVC-besök med ett 11 månader gammalt barn:
Nu ska ni väl snart sluta amma, så jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Barnet i frågade ammade sista gången vid fem och ett halvt års ålder.
måndag 28 juni 2010
Är det jobbigast att amma eller sluta amma?
Av Marit Olanders
Livsmedelsverket håller på och ser över råden om mat till spädbarn och småbarn, och även då rekommendationerna om amning. Det är sju år sedan Sverige antog nuvarande rekommendationer, dvs helamning i sex månader (försiktigt uttryckt att bröstmjölken räcker som enda föda de första sex månaderna) och därefter amning med tillägg av annan mat hela det första levnadsåret eller längre.
WHO:s globala rekommendation för amning är, med tillägg av annan lämplig mat fr o m sex månader till två års ålder eller längre. Skälen för detta är att amning främjar hälsan för mor och barn i både rika och fattiga länder. Förutom att amning minskar risken för diarré, öroninflammation och lunginflammation nämner WHO att amning främjar mammans hälsa, genom att minska risken för bröst- och äggstockscancer och öka avståndet mellan graviditeterna. Jag vet att många kvinnor i rika länder kan bli gravida trots tätt ammande, jag är själv en av dem, men för andra uteblir ägglossning och mens under en längre period, t o m flera år för en del. Amning fortsätter att vara ett säkert sätt att ge barn mat. Det är också miljövänligt på flera sätt.
Trots allt detta satte Livsmedelsverkets och Svenska Barnläkarföreningens Expertgrupp Pediatrisk nutrition gränsen vid ett år. Det svenska föräldrar skulle få veta var att det var fördelaktigt att amma hela det första levnadsåret eller längre. Varför inte två år?
Jag frågade John Perlhagen, då ledamot i expertgruppen, för Amningsnytts räkning när Sverige skulle nå dit.
- Det tror jag inte vi orkar fram till, med hänsyn till småbarnsföräldrarna, svarade han i Amningsnytt 4/03. Det gjorde att de tonade ner amning efter ett år. Nu är det bara en av sex kvinnor som fortfarande ammar vid ettårsdagen.
Samtidigt kan amningen upplevas jobbigare för att man hela tiden får höra att det ska vara jobbigt. Det finns kvinnor som ger efter för omgivningens tryck och slutar amma, mot sin egen vilja. Amning är starkt förknippat med spädbarn i Sverige. Fördomarna om amning av barn som kan gå och prata har vi nog alla hört. Kvinnor som fortsätter att amma berättar ofta att de fortsätter av bara farten, det fungerar och det finns ingen anledning att sluta. Det är omgivningens tryck som är det jobbigaste. För dem blir det ett välkommet stöld att åtmionstone WHO tycker att de gör något bra.
För några år sedan stötte jag ihop med en gammal bekant på stan. Hennes man hade råkat ut för en svår olycka och svävade mellan liv och död. Min bekant hade en ettochetthalvtåring som hon ammade. Någon, möjligen på BVC, hade föreslagit att hon skulle sluta amma. Kanske var det sagt i omsorg, på grund av krisen i familjen. Men för min bekant var det sten på börda att börja avvänja en tuttglad toddlare ovanpå allt annat. Hon var märkbart lättad när jag sa att det inte fanns någon anledning att sluta om båda trivdes med amningen.
Livsmedelsverket håller på och ser över råden om mat till spädbarn och småbarn, och även då rekommendationerna om amning. Det är sju år sedan Sverige antog nuvarande rekommendationer, dvs helamning i sex månader (försiktigt uttryckt att bröstmjölken räcker som enda föda de första sex månaderna) och därefter amning med tillägg av annan mat hela det första levnadsåret eller längre.
WHO:s globala rekommendation för amning är, med tillägg av annan lämplig mat fr o m sex månader till två års ålder eller längre. Skälen för detta är att amning främjar hälsan för mor och barn i både rika och fattiga länder. Förutom att amning minskar risken för diarré, öroninflammation och lunginflammation nämner WHO att amning främjar mammans hälsa, genom att minska risken för bröst- och äggstockscancer och öka avståndet mellan graviditeterna. Jag vet att många kvinnor i rika länder kan bli gravida trots tätt ammande, jag är själv en av dem, men för andra uteblir ägglossning och mens under en längre period, t o m flera år för en del. Amning fortsätter att vara ett säkert sätt att ge barn mat. Det är också miljövänligt på flera sätt.
Trots allt detta satte Livsmedelsverkets och Svenska Barnläkarföreningens Expertgrupp Pediatrisk nutrition gränsen vid ett år. Det svenska föräldrar skulle få veta var att det var fördelaktigt att amma hela det första levnadsåret eller längre. Varför inte två år?
Jag frågade John Perlhagen, då ledamot i expertgruppen, för Amningsnytts räkning när Sverige skulle nå dit.
- Det tror jag inte vi orkar fram till, med hänsyn till småbarnsföräldrarna, svarade han i Amningsnytt 4/03. Det gjorde att de tonade ner amning efter ett år. Nu är det bara en av sex kvinnor som fortfarande ammar vid ettårsdagen.
Samtidigt kan amningen upplevas jobbigare för att man hela tiden får höra att det ska vara jobbigt. Det finns kvinnor som ger efter för omgivningens tryck och slutar amma, mot sin egen vilja. Amning är starkt förknippat med spädbarn i Sverige. Fördomarna om amning av barn som kan gå och prata har vi nog alla hört. Kvinnor som fortsätter att amma berättar ofta att de fortsätter av bara farten, det fungerar och det finns ingen anledning att sluta. Det är omgivningens tryck som är det jobbigaste. För dem blir det ett välkommet stöld att åtmionstone WHO tycker att de gör något bra.
För några år sedan stötte jag ihop med en gammal bekant på stan. Hennes man hade råkat ut för en svår olycka och svävade mellan liv och död. Min bekant hade en ettochetthalvtåring som hon ammade. Någon, möjligen på BVC, hade föreslagit att hon skulle sluta amma. Kanske var det sagt i omsorg, på grund av krisen i familjen. Men för min bekant var det sten på börda att börja avvänja en tuttglad toddlare ovanpå allt annat. Hon var märkbart lättad när jag sa att det inte fanns någon anledning att sluta om båda trivdes med amningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)