Kvinnor som näthatar kvinnor

Av Eva-Lotta Funkquist

Det är män som näthatar, det är de som granskat näthatet överens om. Men det finns ett undantag, kvinnor ger sig inte på män på nätet, de ger sig på andra kvinnor. Det här har vi som skriver på Amningsbloggen då och då fått känna på. Som jag minns det är det efter det här inlägget som jag för allra första gången studsade p.g.a. en kommentar. Jag är van att mötas av respekt och tolerans angående mina livsval, att människor väljer att anonymt hoppa på och döma andra ingår liksom inte i min kommunikationsmodell. Jag tänkte mig nog inte att jag skulle kunna bli bemött så. Naivt kanske?

Näthatet är inte oproblematiskt, inte ens för oss på Amningsbloggen. Den som angrips frestas att tystna, och det är, som lyfts fram, ett demokratiproblem. Hur ska det då lösas? Jag tror att jag är av åsikten att om man ska kommentera på nätet (och på Amningsbloggen) så ska man vara identifierbar med namn och kontaktbar.

Vad anser du?

Låt dig inte tystas

Av Eva-Lotta Funkquist

En gång lyssnade jag på ett radioprogram där en matematiker och en fysiker diskuterade huruvida matematiken finns utan människan. De var oense. Den ena menade att 1+1=2 endast gäller i människans huvud, som en fantasi liksom. Först var jag skeptisk, men så småningom köpte jag hans resonemang. Han menade att matematiken vilselett människan och att den egentligen bara kan förklara en mycket liten del av de saker vi människor vill förklara och tycker oss förklara. Ge ett ett exempel sa programledaren och han svarade: litteraturanalys. Mycket av verkligheten går att förklara med litteraturanalys, men det går inte att räkna på (fast det kan man ju göra säger nu vän av ordning; man kan t.ex. räkna antalet gånger ordet bröstmjölk dyker upp i en text).

Jag har tänkt på det där radioprogrammet många gånger (här är det fritt återgivet ur mitt minne) och jag tror verkligen att han har rätt, vi tror att matematiken hjälper oss att vara logiska, men egentligen stjälper den oss många gånger. Jag ägnar mig huvudsakligen åt kvantitativ forskning, man kan säga att jag räknar på amning. Intuitivt vet jag hur galet det blir många gånger, men jag invaggas i en tro att mitt resonemang blir starkare eftersom jag, så att säga har, matematiken på min sida.

Ibland blir matematiken riktigt farlig. Det berättas att när man i USA införde att gående har grön gubbe, samtidigt som bilar som svänger har grönt ljus, så dog ett antal människor, eftersom de invaggades i en falsk trygghet och blev påkörda av de svängande bilarna. Kritikerna menade att trafikregeln uppenbarligen var farlig och att den borde tas bort, men statistikerna räknade och kom fram till att, nej det var inte farligt att samtidigt ha grönt för både gångare och bilister (sådana övergångsställen finns ju nu också i Sverige). Men om man är död för att man gick mot grön gubbe samtidigt som bilen svängde, så är man ju liksom död, även om man statistiskt sett inte dog p.g.a. den svängande bilen. Det tål ju lite att tänkas på faktiskt....

Väldigt ofta lever vi våra liv utan hänsyn till statistiken. Vi fattar beslut kring vår egen och våra barns hälsa med känslorna i centrum och blundar för statistiken. Och många gånger leder säkert känslorna oss rätt, andra gånger helt fel och då ångrar vi oss kanske och tänker på statistiken igen. Jag har berättat att jag inte går på mammografi, av känslomässiga skäl. Känslorna som jag har, kan för en annan var helt befängda, men man behöver ju som tur är inte förstå för att respektera (nu kan vän av ordning säga att somliga statistiker har räknat att jag inte behöver gå på mammografi, för det har de).

Men för att någon annan ska ha chans respektera måste man berätta och för att någon ska berätta måste man lyssna.

Du kan berätta nu, jag lyssnar...

Bloggen firar med en tävling

Amningsbloggen har passerat 500 000 läsare och för att fira detta ordnas en tävling med fina priser.

1^:a priset är Marit Olanders bok Amning i vardagen som fick årets Bröstpris av Amningshjälpen

2^:a  priset är ett medlemskap i Amningshjälpen där prenumeration på tidningen Amningsnytt ingår (är du redan medlem kan du ge det till en vän)

3^:e priset är två nyckelband från Amningshjälpen

För att vinna vill jag ha svaren på ”Amning i siffor”. Siffrorna relaterar alltså till något som har med amning att göra och din uppgift är att lista ut vad det handlar om! Har du inte precis rätt svar så kan ett kreativt svar också ta dig långt i tävlingen så var inte rädd för att ge dig i kast med att lista ut vad siffrorna syftar på.

Tävlingen håller på till måndag den 29 april och du skickar dina svar samt kontaktuppgifter till julia.ilke@amningshjalpen.se

Amning i siffror:

1. 97 

2. 182 500 

3. 3-5 

4. 1973

Uppdatering: Kanske är ni alla redan med i Amningshjälpen och har läst Marits bok för tävlingsbidragen kan än så länge räknas på en hand... Sista chansen att vara med är idag! Och på onsdag meddelas vilka vinnarna blev.

långtidsammare behöver stöd och acceptans

av Julia Ilke

Många av er läsare har efterfrågat inlägg om långtidsamning och när jag sökte efter intressant forskning på området fann jag en artikel som tar upp vilka faktorer det är som påverkar hur länge en mamma väljer att amma.  Forskarnas slutsats är bland annat att en större acceptans i samhället samt mer guidning och stöd till dem som vill långtidsamma behövs. I artikeln är definitionen av långtidsamning den amning som sker efter nio månader. Jag tror att många med långtidsamning tänker på amning som räknas i år och inte månader, men deras slutsats om acceptans och guidning gäller säkerligen även för dem som ammar i flera år.

Behovet av acceptans och stöd får mig att tänka på när jag läste kursen "Bröstmjölk och amning" vid Högskolan i Skövde förra våren. En av de första uppgifterna vi fick var att i mindre grupper berätta om våra amningserfarenheter, hur attityden till amning sett ut när vi växt upp, hur länge vi och våra syskon ammades osv. Vitsen var att vi skulle bli medvetna om de värderingar kring amning som vi fått med oss eftersom det visat sig att det är något som i hög grad påverkar hur man själv ser på sin egen samt andras amning. Ammades man själv länge, om ens egen mamma och partner stödjer långtidsamning och om man känner att det finns ett stöd och en förståelse runt om en så ökar chanserna för att man själv ska vilja/orka/kunna amma längre än vad som är normen. Om man inte har stöd från sin direkta omgivning samt saknar en historia där amning varit viktigt och något positivt kan det därför vara viktigt att se till att man får detta stöd från annat håll. Ensam är sällan stark utan tvärtom behöver vi varandras stöd och uppmuntran.

Varifrån får du ditt stöd, din kraft och den uppmuntran du förtjänar för att amma på det sättet som du vill?

Källa: Lynn A. Rempel, RN (2004). Factors Influencing the Breastfeeding Decisions of Longterm Breastfeeders. Journal Human Lactation, 20 (3).

Att skrämma till tystnad

Av Marit Olanders

Efter en vecka på nya jobbet blir Amningsbloggens nya ansvariga Julia Ilke uthängd med namn på Vetenskap & Folkbildnings blogg. Det är inte först och främst hennes inlägg på Amningsbloggen som kritiseras, förutom att textförfattaren försåtligt har klippt bort att det är Julias egen uppfattning om i detta fallet vetemjöl hon talar om, "Jag är också fast i min övertygelse" börjar den mening som på VoF:s blogg blir ett konstaterande rakt upp och ner.

Men framför allt misstänkliggörs Julia Ilke som person utifrån vad hon har skrivit på sin privata blogg vilket får mig att undra om det finns bloggläsare som för någon slags åsiktsregistrering över skribenter på Amningsbloggen?!?

Textförfattaren har uppenbarligen läst Amningsbloggen noga, och läst åratals inlägg för att i bästa mån hitta fel (det går inte så bra) och så slå till hårt mot en person som är andra veckan på jobbet. Att Vetenskap & Folkbildning lånar sig till såna fula knep, i stället för att göra det som är dess syfte, folkbilda om vetenskapens metoder och resultat, är oerhört tråkigt.

Jag har själv försökt göra Vetenskap & Folkbildning uppmärksamma på felaktigheter som sprids om amning udner förespeglign att det varit "vetenskapligt" , men de har aldrig varit intresserade.

Jag började själv ett nytt jobb för en vecka sedan och när man är ny kan man inte på förhand veta till hundra procent vad som förväntas av en. Det är trots allt är det en del att tänka på när man är ny. Att då arga läsare inte vänder sig direkt till Julia med sina frågor om olika fomuleringar, eller till mig eller till Amningshjälpens styrelse, utan hänger ut henne på ett annat forum är riktigt, riktigt fult.


Jag blir inte fri från tanken att det finns en grupp människor, i vilken inläggsförfattaren och personen som publicerat det hela på VoF ingår,  som försöker skrämma Julia att sluta sitt jobb igen.

Samtidigt mordhotas gänget bakom videon "Du kan amma här".

Jag hoppas att ingen lyckas tysta någondera.. För det vore ett nederlag för yttrandefriheten.

En snabbskiss av normativ etisk teori i ett amningsperspektiv

Av Marit Olanders

Normativ etik handlar om hur man bör agera i en given situation. Vad är mest rätt? Vad är mest välgrundat? Vad leder till ett bra samhälle?
Det finns olika normativa etiska teorier med olika sätt att tänka på hur världen kan se ut och hur vi människor bör bete oss, och det för med sig olika konsekvenser, möjligheter och begränsningar.

Enligt Kants pliktetik är varje människa viktig. Ingen får offras för flertalets välgång. Det står i motsättning till utilitarismen, som strävar efter mesta möjliga goda för flesta möjliga människor, men tycker att ibland kan ändamålen helga medlen, och att vissa människor kan behöva offras.

Det finns förstås också många fler normativa etiska teorier och olika underavdelningar.

Hur bör man tänka om information om amning och ersättningsmatning och dess inverkan på hälsan för mor och barn i ljuset av olika normativa etiska teorier?

Att inte låtsas om att flaskmatning finns kanske kan betraktas som utilitarism - eftersom de flesta vill amma och vänder man sig enbart till dem. De som vill flaskmata känner sig då marginaliserade.

Enligt pliktetiken kan man väga olika plikter mot varandra, det vill säga man specifierar plikterna. Två plikter kan då ställas mot varandra:

• Man bör inte ge kvinnor som flaskmatar dåligt samvete genom att påtala att amning generellt leder till bättre hälsa.
• Man bör ge blivande och nyblivna föräldrar tillgång till de fakta som finns om skillnader i hälsa för mor och barn vid amning eller ersättningsmatning.

För några år sedan mejlade Sagogrynet med Cancerfonden och det visade sig att Cancerfonden hade bedömt det viktigare att inte ge dåligt samvete än att lägga alla papper på bordet om att längre amning minskar risken för bröstcancer.

Jag håller inte med. Men jag tycker också det är viktigt att tillhandahålla information på ett ödmjukt sätt,  på ett sätt som lämpar sig för budskapet. Det är ALDRIG ok att opåkallat kommentera andra föräldrars val av matningssätt. Men om man vill minska risken för bröstcancer (eller att ens barn drabbas av öroninflammation eller diarré osv) bör man enligt min mening få tillgång till informationen att amning och bröstmjölksersättning inte går på ett ut. Om skillnaderna i hälsa är stora eller små, och om amningen är värd att kämpa för (om det behövs för att få den att fungera) lämnar jag åt föräldrarna att bedöma. Men det är inte rimligt att förtiga hälsoskillnader för blivande föräldrar som vill veta.

Går det verkligen lika bra med flaskan?

av Julia Ilke

”Det går så klart lika bra med flaskan” är ett påstående som dyker upp nästan varje gång amning är uppe för debatt. Det är som att flaskan måste få ett erkännande för att det fortsatta samtalet om amning inte ska kunna beskyllas för att vara en del av den här så kallade ”amningshetsen”, men jag frågar mig vad man egentligen menar? Ur vilka aspekter går det lika bra? Är det i fråga om anknytningen som bröstet är utbytbart mot en flaska? Är det näringsinnehållet som anses vara detsamma? Är det barnets medfödda behov av att suga som tillfredsställs lika bra med plastnappar? Frågetecknen är flera men jag har nog aldrig hört någon som förklarar vad de egentligen menar när de påstår att det går lika bra med flaskan.

En aspekt där det INTE går lika bra med flaskan är när det kommer till innehållet i bröstet versus innehållet i en flaska ersättning och effekterna detta har på barnets hälsa och utveckling. Unicef har gått igenom forskningen och sammanställt en lista med effekterna av att växa upp på bröstmjölk eller ersättning. 

Unicefs slutsats är att barn som växt upp på ersättning löper en ökad risk för:

- infektioner i mage- och tarm

- infektioner i luftvägarna

- urinvägsinfektioner

- öroninfektioner

- allergiska besvär som eksem och astma

- diabetes typ 1 och 2

- övervikt

- leukemi

- plötslig spädbarnsdöd

Barn som fått bröstmjölk har bättre/lägre risk för:

- Neurologisk utveckling

- Kolesterolvärden

- Blodtryck

- Mun- och tandhälsa

- Hjärt- och kärlsjukdom senare i livet

- Cancer

Ska man tro Unicef får man väl nästan säga att påståendet om att det går lika bra med flaskan är en sanning med modifikation, eller?