Av Marit Olanders
Så var jag hemkommen efter den förhoppningsvis sista julshoppingrundan i min lilla stad. En kör som sjöng julsånger utanför Rådhuset, en idoldeltagare som skrev autografer och delade ut kramar på köpcentret. Och MASSOR med folk. Bland dem en hel del ledsna småbarn. De var gissningsvis för varma inne, för kalla ute, blöta om fötterna, snöiga, trötta, hungriga, törstiga eller uttråkade.
Tänk om jag hade hoppat upp på scenen där bredivd Idoldeltagaren och ryckt mikrofonen och sagt: Men AMMA då! Ni får! Det går! Barnen blir tystare, nöjdare, gladare.
Jag vet att det hade varit kontraproduktivt. Jag vet att det är kränkande att lägga sig i andras förehavanden så. Jag hade själv blivit skitförbannad om någon besserwisser hade talat om för mig hur jag skulle göra med mina barn. Jag har ju ingen aning om huruvida de här barnen verkligen har amningen kvar eller ej och om inte, varför. Jag har läst, samtalat och skrivit massor om det. Jag veeeet. Och jag gör det inte heller. Jag ville inte att alla ska amma, jag vill att man ska få leva ett så bra liv som möjligt med sin familj. Oavsett matningssätt.
Men jag vet också att många avslutar amningen tidigt, före ett års ålder, som faktsikt är den svenska minimirekommendationen. Man gör som alla andra runt omkring sig, i den mån man reflekterar över det tänker man väl att det är väl så det ska vara. Det finns en stark social press på att sluta amma senast vid ettårsdagen. För andra rinner amningen ut i sanden när glesa amningstillfällen inte kan konkurrera med välling, annan mat och napp.
Jag vet också att många barn faktiskt blir tystare, nöjdare och gladare av att ammas. På Amningshjälpens riksträffar brukar det krylla av barn, och många (men absolut inte alla) ammas långt upp i åldrarna. Där är det inget konstigt eller ovanligt att se en kvinna amma en två-treåring samtidigt som hon lyssnar på föreläsningar eller diskuterar någon punkt på dagordningen på årsmötet. Ljudnivån i möteslokalen är förvånansvärt låg med tanke på hur många barn där ändå är.
Har man amningen kvar kan man alltid testa att erbjuda bröstet till ett barn som är för varmt, för kallt, trött, hungrigt, törstigt, eller uttråkat. Naturligtvis hjälper det inte alla gånger, julhandel är en prövning om man är liten oavsett amning, men en hel del gånger kan det faktiskt göra att det går ett tag till. Se det som en möjlighet: Man får. Det går. Man får t o m börja om ifall men har slutat och ångrar sig.
44 kommentarer:
Nej, det här var över gränsen!! Du skriver själv att du vet att man inte får göra så och ändå gör du ju just det, om än här på bloggen istället för i köpcentret! Övertalningsförsök kallar jag det!
"Jag vet att det är kränkande att lägga sig i andras förehavanden så. Jag hade själv blivit skitförbannad om någon besserwisser hade talat om för mig hur jag skulle göra med mina barn."
Just det!!!
Lina!
Över vilken gräns?
Detkanfinnasmänniskorsomintegillaramningsomläseramningsbloggengränsen?
Den hoppas jag verkliegn inte att hon börjar begränsa sig av.
Hälsar Eva-Lotta
Det jag kan göra här som jag inte kan göra på stan är att förklara varför det kan vara praktiskt och smidigt att fortsätta amma, och att man inte behöver låta sig begränsas av trångsynta konventioner som gör det svårare att vara förälder.
Det är en sak att beskriva fördelar, en annan att uppmana till amning vilket du gjorde, Marit. Den här texten kändes för mig som en omyndigförklaring, en skriva-på-näsan-vad-som-är-bäst-text. Varför kan du inte lita på att folk tar sina beslut efter vad som faktiskt passar dem bäst? En del kanske skulle amma längre med mer amnings-"information" men de flesta skulle det ju INTE, eftersom de redan har tagit ett välgrundat beslut efter personliga förutsättningar och preferenser, och är nöjda med det, och då kan man känna sig både omyndigförklarad, kränkt och tjatat på om man möter någon som säger som Marit här. Vilket hon ju säger själv. Man får faktiskt lita på att de allra flesta föräldrar fixar sina föräldraskap på ett bra sätt.
Det här reagerade jag starkt på, det tycker jag är över gränsen för vad som är okej:
"Men jag vet också att många avslutar amningen tidigt, före ett års ålder, som faktsikt är den svenska minimirekommendationen. Man gör som alla andra runt omkring sig, i den mån man reflekterar över det tänker man väl att det är väl så det ska vara."
I DEN MÅN MAN REFLEKTERAR ÖVER DET - återigen: de allra flesta föräldrar tar välgrundade beslut efter sin situation, preferenser och personliga förutsättningar, och de kan faktiskt tänka med sina egna hjärnor! Även om de inte följer alla rekommendationer om allting! Kränkande att påstå att de flesta av oss bara följer strömmen utan att tänka själva. Men det är your loss, såhär vinner ni inte över någon som inte redan är frälst.
Lina: Vi gör alla en massa s k livsval utan att reflektera över dem, man gör som de flesta runt omkring en bara. Inget fel i det.
Jag skriver om en möjlighet att få en lite smidigare vardag och du skriver TRE inlägg (hittills) med starka ord som kränkande och över gränsen. Var är proportionerna?
Om man har fattat ett "välgrundat beslut efter sin situation, preferenser och personliga förutsättningar", så finns det väl ingen anledning att bli så upprörd över att någon tänker annorlunda än vad man själv gör? Jag tror också som Marit att många avslutar amningen före ett års ålder "för att det är så det skall vara". Så tänkte jag själv när min son var nyfödd, att amma var något som man skulle göra i 8-10 månader. När jag läste om mammor som ammade tvååringar tyckte jag att det lät väldigt konstigt. Men nu ammar jag fortfarande min ett-och-ett-halvtåring, tack vare att han själv aldrig visat några tecken på att vilja sluta och att jag läst bland annat på den här bloggen att det faktiskt är helt normalt att fortsätta att amma när barnet är över året. Jag visste inte det innan. Eftersom man aldrig ser "stora" barn ammas är det bra att någon pratar om det tycker jag, så att man får veta att det förekommer och kan fatta välgrundade beslut. Tack för den här bloggen! /Erika
Marit: Du beskrev i texten hur frustrerad du var över att inte kunna påverka andra kvinnor att amma mera, för du vet ju att det är bäst. De vet inte vad som är bäst för dem själva. Det var väldigt intressant att få lite mer inblick i hur du egentligen tänker, bortom det politiskt korrekta, det som du "veeeet"!
Lina: Det var ingen överraskning att du skulle tolka det så. Jag räknade med det. Precis som jag räknar med att många andra ser vad texten egentligen handlar om - att man ibland inte behöver göra föräldraskapet jobbigare än det behöver vara.
Du kan ju också fundera över om texten kan innehålla en och annan vink till andra som gärna vill sprida information om amning, om hur man kan och inte kan göra.
Erika: Tack för vänliga ord!
Marit: Jag lär inte vara ensam om att uppfatta texten på det här sättet. Min man läste den också, till exempel, och han uppfattade den likadant. Vi lär inte vara ensamma om det i hela världen. Du kanske borde fundera på hur du ska formulera dig för att inte bli uppfattad som amningsfanatiker.
Nu får det väl ändå vara nog. Ni som hatar amning, låt bli att läsa Amningsbloggen och medvetet misstolka vad som skrivs här. Är det inte så att ni gör dessa misstolkningar för att få en chans att få utlopp för eran egen frustration över att ni har misslyckats med eran egen amning? Jag kan inte se någon annan förklaring till era idiotiska kommentarer.
Anonym
Jo ibland kan det kännas lite motigt när saker misstolkas, men samtidigt, det är faktiskt uppiggande att i en diskussion om att man inte ska synpunkter på andras förehavanden komma med det här:
Du kanske borde fundera på hur du ska formulera dig för att inte bli uppfattad som amningsfanatiker.
Hälsar Eva-Lotta
Jag tycker Marits inlägg var inspirerande och tankeväckande. Ja, en uppmaning kanske lite men en uppmaning i välmening i så fall, en att öppna ögonen för ett annat, inte bättre, men ibland lättare sätt att vara med bebisar som man ammar.
För min del var det ett ganska oreflekterat beslut att sluta amma första barnet vid tio månader. jag trodde man ammade helt i fyra månader, började med smakportioner därefter, ammade morgon och kväll vid åtta och slutade runt året och trodde definitivt inte man kunde amma när man jobbade. Jag trodde också barn eventuellt sov bättre på välling och utan nattamning. Jag trodde bebisar fick järnbrist utan gröt och mat från sex mån. Allt detta svalde jag ganska oreflekterad som fakta från bvc, barnmatsböcker, äldre generationen. Jag gjorde helt enkelt som folk gjorde mest. Det blev helt ok men jag hade helt klart gjort annorlunda om hon fötts nu. Detta beror inte bara på amningsbloggen så klart utan även pga den egna erfarenheten jag skaffat mig genom mina två ytterligare barn men amningsbloggen och inlägg som detta har hjälpt mig till värdefull insikt. Jag får inget dåligt samvete för att jag inte ammade vår äldsta som ettåring, för att hon fick mat för tidigt och för mycket men livet är sååå mycket lättare nu när jag ammar mer och fullkomligt fritt och utan slut innan lilla själv säger stopp.
Mellanbarnet fick amma över året och fritt men jag kände mig besvärad och hämmad offentligt efter året även om jag trots alt ammade honom.
Denna gången är jag helt härligt ohämmad. Min ettåring är LITEN, behöver omedelbar tröst och mat och fri amning. Jag ser det som det naturligaste och normalaste i världen och är så lycklig över att ha fått komma till denna insikt.
Det är inte enbart amningserfarenheten som gör livet lättare. Även sådant som jag gjorde av ren instikt tidigare, som att alltid plocka upp mina barn eller bära dem är självklarheter idag som underlättar livet enormt. När vi går på Ikea och föräldrar kör omkring trötta bebisar i vagnar som inte kommer till ro, vandrar maken och jag omkring med en nyammad liten ettåring på magen i sjalen, sött sovandes, medan de stora härjar en timme i lekrummet en vardag och vi har underbar sk egentid;-). Naturligtvis finns det lägen där inte ens vår lilla kommer till ro men då åker vi hem om vi inte är helt förhindrade.
Jag kan ju tillägga att önskar jag läst inlägg som detta när jag precis slutat amma och mellanbarnet blev kräksjukt och fick läggas in. Det skar i bröstet men jag reflekterade knappt över mjöligheten att återuppta den. Helt obegripligt idag...
Anonym: Jag hatar inte amning, jag kan inte ens säga att jag ogillar amning. Jag har ammat och jag känner många som har ammat eller ammar nu, inte fan tycker jag att de gör fel, varför skulle jag tycka det?!
Det jag ogillar är amningspolitik, att försöka påverka andra att amma, amma mer eller amma längre. Det får konsekvenser som får väldigt många mammor, pappor och barn att må dåligt.
Jag och några till finns här och kommenterar för att ge ett annat perspektiv och för att ge kritik när AB för fram felaktigheter, överdrifter eller ren propaganda, för att vi tycker det är viktigt.
Vi har lika stor rätt att läsa här som du. Du behöver inte läsa våra kommentarer om du inte vill. Om de som håller i AB inte gillar det vi skriver har de möjligheten att införa kommentarsgranskning och censurera. Det har de dock inte gjort.
Tack Marir för ett intressant inlägg!
Jag trodde som Anna ovan att man skulle amma tills barnet blev ett år. Bvc-läkaren hävdade att det inte fanns någon näring i mjölken efter ett år! Som tur var visade det sig att två bekanta ammade sina 2-åringar. Så jag forsatte amma mitt barn som nu är 7 år. Fast har inte ammat offentligt sedan h*n var 3 år.
Jag tolkar inte heller det här inlägget som någon press att man måste amma, utan snarare som ett tips om att man inte måste sluta bara för att barnet har blivit ett år.
Jag tyckte att det var ett bra inlägg! Min föräldragrupp tittar på mig som om jag är helknäpp för att jag ammar ettåringen, eftersom de slutade runt halvåret eller tidigare allihop. Då känns det bra med en påminnelse om att man faktiskt kan och får fortsätta. Det behöver inte tolkas som att man måste!
Jag håller dessutom med om att amning underlättar mycket, det händer ju nästan dagligen att min ettåring blir trött och gnällig men skiner upp igen efter en liten stunds amning!
Men Lina. Det är inte fråga om någon amningspolitik eller att någon försöker påverka andra att amma, amma mer eller amma längre. Jag tycker att dina ständiga missförstånd börjar bli fåniga och hör inte hemma i en seriös diskussion. Du vet mycket väl vad skribenterna menar vid det här laget. Varför kan du inte bemöta skribenterna utifrån vad de faktiskt menar? Då skulle vi få en intressant och givande diskussion.
Jag ammar min ett-åring och ses också som lite mysko från alla håll och kanter. Det behövs belysas att man faktiskt kan amma ENLIGT GÄLLANDE REKOMENDATIONER (WHO och Livsmedelsverket) så som jag gör. Dessa rekomendationer verkar till exempel BVC helt glömt bort. Skrämmande.
Ja, det är onekligen så att det hade varit positivt att belysa MÖJLIGHETEN att amma över ett år/att amma mer.
När min son var magsjuk och 15 mån och jag precis slutat amma, var det ingen inom sjukvården som rörde frågan om att återuppta amningen. Jag lyfte själv fråga löst och halvhjärtat men fick inget napp på den. Naturligtvis skulle jag inte puschats att återuppta amningen men man kunde kanske sagt "om du finner det ok och lätt att återuppta den, är det en MÖJLIGHET, annars kan du ge vätskeersättning på spruta". Idag vet jag vad jag hade valt.
Jag tycker också det är märkligt att när mina barn har varit förstoppade under året har genast medicin föreslagtis trots jag ammat - inte att amma mer och ta det lite lugnare med maten, jag vänder mig främst mot detta när det gällt smakportionerna!
Varför är det otänktbart att råda till mer amning iställt för mat eller att återuppta - åtminstone att oproblematiskt, utan press, lyfta möjligheten och stötta den om kvinnan är intresserad,? Det var tydligen inte otänktbart att, över telefon, på sjätte dygnet av min nyfödda, råda att köpa ersättning, när jag undrade vad orsaken kunde vara till att lillan inte tog bröstet - JAG hade inga problem med amning och sa tydligt att jag skulle amma...?
När min tvååring var magsjuk ringde jag sjukvårdsupplysningen. Frågade om det var ok att helammna honom istället för att ge vätskeersättning. Ssk svarade: "Amma en 2-åring så konstigt". Inget vettigt svar alltså.
Men det funkade bra med helamning under ett par dagar sedan började han äta vanligt mat också.
Tack för ditt inlägg Marit! Det är ett stöd för mig att läsa om att det är möjligt och helt OK att amma enligt WHO:s rekommendationer - jag hade inte ens tänkt den tanken innan jag fick barn. Men en äldre släkting blev min inspiration, för att hon VÅGADE vara öppen med sin långtidsamning, det har inte varit så lätt för henne. Det är ytterst få som vet att jag ammar mitt barn efter 1,5 års ålder. Jag är rädd för reaktionerna.
Anonym: Varför kan du inte se att man kan UPPFATTA saker på olika sätt? Vi är alla olika individer och vi tolkar information på olika sätt. Jag står för min tolkning. De flesta här håller inte med mig, därför att de har andra perspektiv.
Det är sorgligt att du inte respekterar att folk har olika åsikter och känslor, och dessutom rätt att uttrycka dem.
Lina, i en seriös diskussion lyssnar man på motparten. Du väljer att missförstå en text fast du vid det här laget mycket väl vet vad som menas. Varför kan du inte bemöta författarens åsikter?
Jag har förstått att amning väcker känslor hos dig. Det respekterar jag. Men jag tycker inte att Amningsbloggen är rätt forum för dig att bearbeta de känslorna.
Ammar min nu 2,5-åring och stålsätter mig för att göra det offentligt när han behöver men har faktiskt aldrig fått någon kommentar. Måste säga att det har känts som en riktig räddare i nöden vid sjukdomar av olika slag när matlusten tryter, och speciellt vid vinterkräksjukeperioder. Har en bra erfarenhet från sjukvårdsupplysningen som faktiskt frågade om jag ammade (då var han 1½) och sedan kommenterade att ju var det bästa jag kunde ge honom :-)
Just det att man FÅR amma efter ett år är inte alls någon självklarhet. I min föräldragrupp (10 förstagångsmammor) var det några som på allvar undrade om man kunde fortsätta (del-)amma efter 6 månader. De visste inte säkert!
Hur ska de kunna ta välgrundade beslut om de inte känner till fakta?
Önskar att vårt BVC vågade upplysa om alla typer av möjligheter.
Jag har också varit med om att en sköterska på sjukvårdsrådgivningen blivit helt chockad över att jag ammade mitt då knappt tvååriga barn.
Hon frågade hur mycket vätska jag fått i min kräksjuka dotter varpå jag svarade att jag inte visste eftersom hon bara velat ha bröstet och sköterskan valde då att tolka det som att jag inte introducerat varken annan mat eller vätska. Hur jag än försökte förklara att det var just nu när hon var sjuk som hon bara ville ha bröstet så blev hon så låst att hon omöjligt kunde svara på mina frågor, så jag fick lägga på och ringa upp igen senare och då prata med en annan sköterska som kunde hantera att jag ammar enligt WHO:s riktlinjer.
Anonym: Vem är du att prata om seriös diskussion och att bemöta åsikter? Allt du gör är ju att racka ner på mig genom personliga påhopp, utan att bemöta mina åsikter. Dessutom utan att visa vem du är.
Du vet inget om mig så var snäll att sluta upp med att anta att jag är "amningshatare" och att jag använder AB som terapi (??!).
Du har lyckats - jag slutar kommentera i den här tråden nu. Känns det bra då?!
Anonym: Du gjorde samma sak mot Andrea Nord i en annan tråd nyligen såg jag. Du måste ha ett stort behov av att trycka ner andra som inte delar dina åsikter och skrämma bort dem härifrån, intressant att se att du sätter det i system.
Vad sjutton pratar du om Lina? Bemöt kritik och börja inte med struntprat!
Nu påminner jag er om att hålla er till ämnet och inte gå till personangrepp. Var och en som kommenterar har ett ansvar för att vi kan hålla kommentatorsfältet öppet, utan moderering i förhand.
Underbart Marit!
Tack för din blogg. Vackert. Gick rakt in i hjärtat! ...och jag håller med.
Allt gott. Fortsätt blogga!
Anonym: Jag kan inte bemöta "kritik" som bara handlar om att jag är en idiot, alternativt att jag är i behov av terapi.
Vill du ha en diskussion med mig så inled inte med att kalla mig amningshatare, det är en grundlös anklagelse vilket jag försökt säga en himla massa gånger på den här bloggen men det verkar inte gå in?!
Du anklagar mig för att ständigt missförstå bloggskribenterna, jag menar att jag inte håller med dem vilket är en väsentlig skillnad, och du verkar missförstå vad jag är för nån slags person.
Lina: Jag kan inte se att någon har använt ordet idiot.
Lina. Jag har varken kallat dig för idiot eller påstått att du skulle behöva terapi. För att veta om man håller med någon eller inte så krävs det att man verkligen har förstått eller VILL förstå vad personen i fråga menar.
Anonym och Marit: Anonym skrev att jag skulle sluta med mina "idiotiska kommentarer". A skrev även följande: "Jag har förstått att amning väcker känslor hos dig. Det respekterar jag. Men jag tycker inte att Amningsbloggen är rätt forum för dig att bearbeta de känslorna." - vilket insinuerar att jag skulle ha negativa känslor mot amning som jag behöver bearbeta... Osakligt och osmakligt.
Tack för mig.
* att allt jag skriver här skulle bero på att jag skulle ha negativa känslor... Skulle det stå. Det är inte första gången jag får kommentarer som dessa, det är lätt att avfärda kritik på det sättet: genom att göra det politiska personligt, att hävda obearbetade känslor som grund för någon annans åsikter är ett effektivt sätt att ta udden av kritik, rentav omyndigförklara. Klassiskt sätt för män att avfärda kvinnor. (obs. Jag vet inte vad A har för kön och det spelar ingen roll.) Du A, du uppmanar mig till diskussion om ÄMNET, men du själv då?
Hej.
Vad kallas den teknik som du använder dig av? Den tekniken där man fortsätter att diskutera och argumentera med en motpart utan att lyssna till vad motparten säger, eller att medvetet missförstå motparten, trots att man egentligen vet eller upprepade gånger har fått beskrivet för sig vad motparten faktiskt menar.
Jag vill gärna diskutera amning. Det här börjar likna rena lekstugan.
Lina, jag har missat att det har stått idiotiska kommentarer och ber om ursäkt för det. Samtidigt ber jag dig observera att det är kommentarerna som avses med idiotiska, ingen person.
Anonytm: Dags att sänka tonläget i Amningsbloggens kommentatorsfält.
Ammade min lilla ettåring mitt i julhandeln idag, ståendes med sulkyn som benstöd :-). Ingen verkade faktiskt tycka det såg konstigt ut, eller så hade de fullt upp. Det känns sååå härligt att det är helt naturligt och otvunget för mig! Det var den enda timme julhandel min ettåring fick utstå och den krävde en amningspaus. OCh vi klarade påklädning och bältning i bilen och hämfärd med alla barnen samt en något försenad kvällsmat tack vare denna lilla mikropaus.
Under julmiddagen fick jag en kommentar från mitt ettåriga barns farfar att: "Men ammar du verkligen fortfarande? Hur länge har du tänkt att hålla på med det där då?" Jag kände att jag började småkoka inombords. Jag kan tillägga att det inte är första gången jag fått sådana kommentarer. Alla var tysta kring bordet och jag sa med det här underbara inlägget i minnet: Jo, så länge som hon vill tänkte jag. Sedan fick jag ju bara lov att tala om Livsmedelsverkets och WHO:s rekomendationer. Min yngre bror utan barn sa direkt: Ja, det finns de som ammar tills barnen är 13 år och alla vid bordet började skratta. Tänk så laddat amning kan vara! När jag satt och pratade med en släkting lite senare berättade hon att hon slutat amma sitt barn strax före ettårsdgen på grund av liknande kommentarer och att hon ångrat det så. Jag sa till henne att det var ju synd att hon inte vågade säga det vid bordet. Vi var ju faktiskt vara släkten som satt där! Men återigen. Amning är laddat. Varför i hela friden är det så undrar jag? Det är väl bland det mest naturliga som finns!
Oj oj vad ni bråkar. Jag är ny läsare här på bloggen och tycker att den är befriande att läsa. Jag har en flicka på sju månader. Jag har mått lite dåligt över vad jag upplever som en otydlig press utifrån att fasa ut amningen.
Efter sex månader låter det på BVC som att bröstmjölken har blivit en näringsfattig kariesrisk (lite tillspetsat) för min dotter. Och amning enligt WHO är mest för de fattiga som inte har så mycket annat att livnära sig på…
Råd (eller skrämselpropaganda) som de från min bvc kombinerat med att offentlig amning av lite större barn verkar vara känsligt, är säkert anledningen till att fler barn än nödvändigt får gå gnälliga i julhandeln.
Skicka en kommentar