Av Eva-Lotta Funkquist
Högutbildade kvinnor får oftare problem med amningen då de får barn. Särskilt svårt har de som dessutom är lite äldre. Kvinnor som utbildat sig inom utpräglat teoretiska utbildningar är också en grupp som oftare drabbas av problem. De har svårt att anpassa sig till barnet och vill ge ersättning för att få mer sömn eller vila från barnet.
För yngre och lågutbildade kvinnor går amningen av bara farten. De anpassar sig lätt till det nya sömnlösa livet och gör ingen affär av amningen.
Jag tror att det här resonemanget finns överallt inom vården där ammande kvinnor finns. Trots att jag brukar vara noga med att argumentera emot fördomar brukar jag låta det här passera, helt enkelt för att jag inte orkar säga emot.
Det riktigt intressanta med resonemanget är dock att det är precis tvärtom. Ju mer utbildning desto mer amning.
Vad är då orskaken till denna seglivade fördom? Rådgivningen kring amning inom vården har ganska liten vetenskaplig förankring. Den har snarare sprungit ur sjukvårdens hierarkiska och patriarkala rutiner än vuxit fram ur vad som mest främjar amning. Man kan tänka sig att högutbildade kvinnor oftare vågar protestera emot råd som är emotsägelser och försvårar amningen. Personalen uppfattar det här som att dessa kvinnor har "problem med amningen" när de i själva verket belyser problem inom vården.
Om den här slutsatsen är riktig så kan den ju också innebära att den ovetenskapliga rådgivningen är mer negativ för lågutbildade kvinnor och att ovetenskaplig rådgivning kanske är en av anledningarna till att lågutbildade kvinnor ammar i lägre omfattning.
8 kommentarer:
Jag har hört denna myt ofta på bb, men fokus ligger nog oftast på åldern och hur mycket man läser om graviditet och amning, inte så mycket på utbildningsnivå.
Men det finns samtidigt också stora fördomar mot unga mammor. Man rapporterar det som en nackdel att hon är ung, och likställer det med att hon skulle ha svårare än andra att ta till sig barnet, att läsa barnets signaler, att vara mamma helt enkelt. Jag tror att svårigheter som uppkommer när man är ung mamma ofta beror på omgivningens attityder.
Har det inte grund i kvinnosyn?
Högutbildade kvinnor är "okvinnliga" och därmed sämre på typiskt kvinnligt, som att amma.
Lågutbildade står mer med fötterna på jorden, "naturbarn", tänker inte själva utan gör bara som naturen skapt dem och därför funkar amningen problemfritt.
Helt enkelt ett sätt att trycka ner kvinnor som inte följde (följer?) mallen att stanna hemma vid spisen och föda barn.
Slutklämmen är mkt intressant: ovetenskaplig rådgivning kan vi i alla fall konstatera är negativ för alla, oavsett förmåga att sedan ta till sig andra rön!
Och besvärliga patienter- mammor- får bättre hjälp av vården. Man kanske inte ses så positivt- men man får den hjälp man behöver. Så verkar det vara inom vården i stort.
Jag har aldrig hört talas om den myten, är den vanlig? Jag är helt säker på att den har uppkommit för att äldre, välutbildade är mer för att kräva hjälp för sina problem inom vården, medan yngre och mindre utbildade kanske mer upplever att vårdpersonal inte lyssnar och är mer för att gå till vänner och släktingar med problem. Jag är välutbildad och har ofta upplevt att vårdpersonal har bytt inställning och blivit mycket mer öppna och intresserade av att diskutera problem när de får höra vad jag jobbar med.
Jag tror att en del i förklaringen till myten kan vara att kvinnor med högre utbildning gersig in i att höra av sig till vårde och bråkar mer när deras amning inte funkar.Lågutbildade har kanske svårare att hävda sig mot vårdens personal och söker sina råd på annan plats.
Eller är det mina fördomar?
Läser en tråd på familjeliv där en ung kvinna fått rådet av bvc att dra ner på amningen och öka matintaget så att barnet ska följa viktkurvan bättre. Snarare en kontextlös tolkning av siffror än ovetenskapligt. Förstår att "bvctanter" känner sig ifrågasatta när det är de som sitter på "kunskapen". Ingår föresten vetenskapsteori i deras utbildning? Själv tänker jag amma mitt barn lääänge och bara njuta av hur det sticker folk i ögonen (inklusive min egen mor).
Veronika: Missförstå mig rätt, men jag tycker att det är förfärligt att vårdpersonal har den inställningen, även om jag tyvärr inte är förvånad.
Jonna - jag med!
Skicka en kommentar