Söker intervjupersoner till examensarbete

Ammar du eller har du ammat barn som går i förskola? Kan du tänka dig att bli intervjuad?

Mitt examensarbete på lärarutbildningen på Högskolan Dalarna kommer att handla om hur mammor till ammade förskolebarn upplever bemötandet av förskolans personal. Därför vill jag göra intervjuer med kvinnor som nu eller någon gång under de senaste fem åren har ammat minst ett barn under tiden det varit inskrivet på förskola. Du behöver inte ha ammat i förskolans lokaler, men barnets pedagoger ska ha känt till att barnet ammades.

Vi träffas på en tid och plats som passar dig. Intervjun kommer att ta cirka en timme. Av praktiska skäl vänder jag mig främst till intervjupersoner i Skåne och i andra hand i Stockholm-/Uppsalaområdet. Intervjumaterialet behandlas konfidentiellt.

Om det passar in på dig och du är intresserad – skicka ett mejl till v10maola snabel-a du punkt se där du kort presenterar dig själv och ditt (dina) ammade barn, var ni bor och kontaktuppgifter.

Marit Olanders

Andrew Chetley avliden

“A true loss to the movement”

Av Signe Franks

Andrew (Andy) Chetley, författare till bland annat The Baby Killer Scandal (1979) och The Politics of Baby Foods - successful challenges to an international marketing strategy (1986) avled den 17 oktober efter en kortare tids sjukdom. Han blev 61 år.

“En sann förlust för rörelsen”. Dessa Andys ord tänker jag på nu. Det var i Köpenhamn, 1985, och vi pratade just om Olle Hansson, som hade dött bara ett par veckor tidigare. Olle Hansson (1936-1985) var barnneurolog i Göteborg. Han var, liksom Andy, aktiv i nätverket Health Action International, HAI, och hade drivit en David-mot-Goliat-kampanj mot läkemedelsföretaget Ciba Geigy med anledning av företagets läkemedel Enterovioform, som skulle skydda semesterfirare i varmare länder från diarré, men kunde i stället ha förödande biverkningar.

Jag var ganska ny i Amningshjälpen och hade något år tidigare tillbringat en förunderlig eftermiddag med Olle Hansson, då han berättade om sina erfarenheter och gav många goda råd i ”konsten att tämja transnationella företag”, som dessa globala bjässar kallades då. Och nu var jag på väg till mitt elddop, Internationella barnmatnätverket IBFAN:s europamöte i Köpenhamn, där vi skulle träffa samordnare m.fl. från Världshälsoorganisationen WHO. Jag skulle hålla tal på WHO:s europakontor och skakade så mycket att jag inte kunde föra kaffekoppen till munnen på flygbåten, än mindre skriva mitt namn på namnbrickan. Jag tror jag kom ihåg vad jag hette, men knappast mer. Det var där jag träffade Andy Chetley första gången. (Och talet gick strålande.)

Under slutet av 1970-talet jobbade Andy på den brittiska biståndsorganisationen War on Want. Organisationen hade publicerat en rapport om nappflaskedöden år 1974, The Baby Killer, som avslöjade barnmatsindustrins oetiska beteende i tredje världen. Andy skrev en uppföljare, The Baby Killer Scandal, och olika organisationer började agera i frågan. Nätverk bildades. Detta var upprinnelsen till ”barnmatskampanjen” som bland annat ledde till antagandet i Världshälsoorganisationen av en internationell barnmatskod 1981. Barnmatskampanjen fortsatte - och fortsätter - med kodens implementering, uppföljning och tillägg, bojkotter mot Nestlé, otaliga amnings- och folkbildningskampanjer, olika aktioner, debatter, bevakning av frågan i bl.a. Världshandelsorganisationen (hälsoupplysningar eller varningar på en förpackning kan utgöra ett handelshinder) och EU med mera, det mesta på tre olika plan: lokalt, regionalt och globalt.

I början fanns inget internet, inga mobiltelefoner, inte många hade tillgång till kopiatorer, och när faxar blev vanligare var det nästan revolutionerande. Kampanjarbetet bedrevs kanske lite oftare än nu genom möten, ”live” så att säga. Möjligen betydde dessa entusiastiska, roliga och underbara, ibland excentriska och lite säregna människor som man träffade och skulle samarbeta med och utbyta erfarenheter och information med mera då än nu, nu när alla har tillgång till allting. Jag har en känsla av att informationen vi fick då var mer relevant, mer pregnant och ändamålsenlig. Jag vet inte.

Men jag tror bestämt att vi ibland behöver träffa våra förebilder, våra hjältar och hjältinnor. En sådan var Andy.

Andy var undersökande journalist som blev aktivist, strateg och, som sagt, en av nyckelfigurerna i barnmatskampanjen. Med sitt skarpa intellekt och en suverän analytisk förmåga lyckades han förena det visionära och det pragmatiska, det teoretiska och det praktiska, inte sällan med en viss blick för det bisarra och humoristiska. Andy var en mycket karismatisk person – åtminstone tycker jag det – men hade inget behov av att ständigt stå i centrum. Han kunde inspirera, engagera och delegera. Han var också noga med något vi ibland glömmer bort: en självkritisk granskning och reflexion, att utvärdera olika aktioner och interventioner. Vad är bra? Vad är mindre bra? Vad behöver förändras?

”En sann förlust för rörelsen”.

I en DN-intervju (25 oktober) påpekar Cecilia Torudd att ”livet blir mycket roligare när man försöker tänka ut vad som är bra för hela samhället, helt enkelt”, detta menar hon som en sorts motsats till att sitta och fundera över hur man ska utveckla sig själv. Jag menar att det hänger ihop. Att delta i barnmatskampanjen har gett mig oändligt mycket mera än vad jag har satsat: nya kunskaper och lärdomar, vänner – och förmodligen ovänner, en riktning och en sorts stadga i mitt liv och förhoppningsvis mer självsäkerhet och, ja, det där hemska uttrycket: social kompetens.

I dagarna har jag bland annat genom Palme-filmen och Beatlesjubileet påmints mycket om den tidsandan, de människor jag träffat, de platser IBFAN haft sina möten på, egentligen inte alltför länge sedan och ändå så avlägsen. Det fanns något spännande i luften, en solidaritet och framtidstro, inget var omöjligt, och ingen skulle någonsin komma att dö.

Jag har blivit mer rabiat, mer extremfeminist

Linda Skugge blir intervjuad i DN Söndag. Det är tretton år sedan Fittstim kom ut. Linda får frågan: vilken var den viktigaste feministiska frågan då? Hon svarar lika lön och pappaledighet. Och i dag? frågar reportern. Och Linda svarar:

"Barnen är alltid en viktig fråga, de är de enda viktiga man har. Samhället är inte gjort för att att båda föräldrana jobbar heltid och samtidigt har små barn. I slutändan är det ändå barnen som offras."

Är du feminist i dag undrar reportern. Och Linda svarar:

"Jag har blivit mer rabiat, mer extremfeminist. Skulle jag säga var jag egentligen står så skulle ingen vilja jobba med mig."

Välling är inte nödvändigt

Av Marit Olanders

Äkta vara presenterar sig själv som en ideell konsumentförening som driver frågor om bättre matkvalitet och mindre tillsatser i maten. Bland annat tar Äkta vara upp välling. I gamla tider bestod välling av mjöl, mjölk och kanske en smörklick, men dagens industrilagade välling har ett 20-tal ingredienser, bland annat mono- och diglycerider som är emulgeringsmedel, det vill säga ska få andra ingredienser att blanda sig, samt maltodextrin som är en sorts kolhydrater.

Äkta vara tipsar om att hoppa över vällingen. I nästan alla andra länder klarar sig barn utan välling utan att få näringsbrist. Äkta vara avslutar så här:

Amma länge om du kan och introducera riktig mat, blandad med bröstmjölk, i försiktig takt. Förbered dig för omgivningens kritiska frågor och synpunkter. Stärk dig med argument från sajten Amningshjälpen där det finns ett tänkvärt avsnitt om den svenska vällingkulturen. 

Texten om den svenska vällingkulturen som jag tror avses författades av Eva-Lotta Funkquist och publicerades i Amningsnytt nr 3/04. Tyvärr kan jag inte se att den ligger på Amningshjälpens hemsida just nu, men jag har frågat efter den.

Ersättningspulver är inte sterilt

Av Marit Olanders

Tre familjer i USA stämmer barnmatsföretaget Mead Johnson. En tio dagars bebi dog och två andra insjuknade i hjärnhineinflammation, orsakat av bakterien chronobacter sakazakii. Alla tre barnen hade fått Meas Johnsons ersättning Enfamil Premium Newborn. Länk här.

Det är känt att bröstmjölksersättning i pulverform inte är sterilt. Därför finns åsikten att man alltid bör blanda ersättningspulver med vatten som håller minst 70 grader och sedan kyla ersätningen inan barnet får den.

Amning får ta plats!

Av Marit Olanders

Nu, vecka 42, infaller Nordiska amningsveckan och amningen uppmärksammas lite extra. I helgen som gick deltog som vanligt Amningshjälpens Stockholmsgrupp på Underbara barn-mässan i Stockholm där de tillhandahöll sköna sittplatser för föräldrar och barn och hjälpmammor på plats att rådfråga.

På lördag den 20 oktober arrangerar Nafia, Nordisk arbetsgrupp för internationella amningsfrågor, manifestationen AMNING FÅR TA PLATS. Vill du och din familj delta så var på plats vid Medborgarplatsen, trapan till Medborgarhuset kl 13.00.

Så här skrev Anna Wredberg i en debattartikel i NAFIAnytt: 

Jag kan inte låta bli att fundera över vad som är på gång, när det är okey att diskriminera små människor, som vill äta den mat de gillar… Amning – att ge spädbarn mat – är okej att neka – men skulle man i Sverige kunna neka andra som behöver inta föda på ett annorlunda sätt? Nej, då hade det blivit diskussioner om diskriminering,

Så kom Vintergatan till

Av Marit Olanders

Nu när nätterna blir längre är det en hisnande känsla att vända blicken mot rymden och förlora sig i de tusentals ljusa prickarna på stjärnhimlen.  Är det tillräckligt mörkt där man befinner sig (läs: inga gatlyktor) ser man tvärs över himlavalvet som ett ljusare band av tusentals små, små stjärnor - Vintergatan.

PÅ engelska heter Vintergatan The Milky Way och man kan ju tänka sig att det vita ser ut som en rännil med mjölk. Men det är inte komjölk som avses, utan humanmjölk! Ordet galax kommer från grekiskan och betyder just Mjölkvägen.

Ordet hänger ihop med en berättelse ut den klassiska grekiska mytologin. Guden Zeus fick barn ihop med en jordisk kvinna, halvguden Herakles, som också är känd under sitt romerska namn, Herkules.

Av någon anledning, som jag inte hittar i en hast, ville Zeus att Herakles skulle amma av hans fru Heras mjölk. Hera, som antagligen var sur på att Zeus hade varit otrogen gjorde vad hon kunde för att göra livet surt för Herakles, vägrade. Men Zeus lade Herakles till Heras överfulla bröst när hon sov, och Herakles började amma. Hera vaknade och upptäckte vad som var på gång och knuffade genast bort Herakles från bröstet. Alla som har varit med om att ett dibarn plötsligt släpper bröstet mitt under pågående amning vet att då sprutar mjölken i starka strålar.

Denna mjölkstråle bildade alltså Vintergatan och gav namn åt galaxen och är fullt synlig även i natt, om molnen skingrar sig.

Småbarnsamning i Sverige

Av Eva-Lotta Funkquist

I det förra inlägget visade det sig att människor kom till ammande kvinnors undsättning om mammorna blev kritiserade då de ammade på ett kafé i New York, även om barnet var så stort som fyra år. Men hur skulle det gå i Sverige? Inte så bra, tyder väl det här inlägget på. Högst ovetenskapligt jag vet, men faktum är att jag blev förvånad över de oerhört fördumsfulla och intoleranta reaktionerna bland svenskarna. Tre av deltagarna är väl välutbildade journalister, som dessutom vet att de blir filmade? Då förväntar man sig ju lite mer tolernas, eller?

Småbarnsamning på fik med dold kamera

Av Marit Olanders

Vilka reaktioner kan man få om man ammar sin ettåring, tvååring eller fyraåring på ett fik i New York?
Se själv!

Minns ni amningssnäckorna?

Av Marit Olanders

På 90-talet spred sig bruket att använda snäckor som behandling på bröstvårtorna vid såriga bröstvårtor. Det finns en artikel om detta i Amningsnytt 4/99. Det handlar om att man samlar in skal av skålsnäckan (patella vulgata) och gör dem rena. Sedan trycker man ut lite bröstmjölk, placerar skålsnäckan över bröstvårtan i behån och tanken är att bröstvårtan ska läka, badandes i bröstmjölk. I Amningsnytt påtalas att snäckorna i ett försök gav fler bättre lindring av besvären än kontrollgruppen.

Det står dock ingenting om huruvida mammorna i studien fick hjälp med att justera barnets läge och tag för att minska besvären. Och det är ju just det. Sår uppkommer inte bara sådär. Det är en myt att kvinnor får sår på bröstvårtorna för att barnet suger "för hårt" eller "för länge", och det var en viktig anledning till att man begränsade amningen tidsmässigt de första dagarna förr (ibland sker det ännu).

Bestående och djupa sår blir det för att bröstvårtan utsätts för nötning, och det kan den göra om barnet inte har tillräckligt stort tag av någon anledning.

De första dagarna kan man få blåsor eller ytliga sår som kan göra ont även om taget är tillräckligt stort, men smärtan ska släppa när barnet har tagit tag, inte sitta i efter den första veckan. Gör den det så sök vård!

Amsak, amningssakkunniga i Stockholms län, har författat ett regionalt vårdprogram, Bröstkomplikationer i samband med amning. Här avråder Amsak från att behandla sår med snäckor. De rekommenderar inte heller salvor, E-vitaminpreparat, tepåsar eller citronsaft. Anlednignen tycks vara att det är så oerhört viktigt att sår hålls rena, och man befarar att olika preparat kan bidra till att bakterier sprids. Gruppen påpekar också att mer forskning behövs.

Så om du får sår. Håll det rent, tvätta händerna ytterst noga innan du tar i bröstet, byt eventuella inlägg eller bröstvårtsskydd ofta och håll dem rena. Och, för att förhindra att sår uppkommer, se över barnets tag. Gör det ont och/eller du ser att bröstvårtan är sned eller tilltryckt direkt efter amningen så behöver taget justeras. Din upplevelse är viktigare än vårdpersonalens försäkran om att "det ser bra ut".

Det är inte motivation som saknas

Av Marit Olanders

Sydsvenskan skriver idag om flaskmatning och amning, där flaskmatning framställs som det normala och jämställda i brödtext, rubrik och bildsättning, och amning beskrivs som "ett plus" - om den fungerar. Varför amningen fungerar för allt färre kvinnor lämnas därhän.

Texterna är inte särskilt kunnigt skrivna. Reportern går i samma fälla som så många andra och påstår att "de svenska amningsiffrorna är bland de högsta i världen" - och hänvisar till de två tredjedelar som har amningen kvar vid sexmånadersdagen - helt eller delvis. Jämför det med exempelvis Malawi, där 97% har kvar amningen - vid ett år.

Trots att rubriken på mittuppslaget i Sydsvenskans A-del är "Flaskan gav familjen ny närhet" visar det sig i brödtexten att barnet det handlar om inte helflaskas utan även ammas, och det är inte familjen i sin helhet som har intervjuats, utan pappan. Han säger förresten "Det är skönt att vara den vitala biten, inte bara ett stöd". Det kan tolkas som jämställt men det kan också tolkas som att det inte är förenligt med den traditionella mansrollen att "bara" vara ett stöd. Men han hade ändå föredragit att amningen hade fungerat.

En ny text på Uppsala läns landstings egen hemsida konstaterar också att amningen minskar och har också fått siffrorna helt om bakfoten. Här påstås helt okritiskt att 80 procent av barnen i landstinget helammas vid fyra månader och 70 procent vid sex månader. Det är snarare all amning, helt och delvis sammanlagt, det är frågan om.

Texten handlar annars om att amningen minskar också i Uppsala. Varför? Flera av de intervjuade mammorna i högerspalten anger amningspress som anledning. Men chefen för barnhälsovården, Margaretha Magnusson, verkar tro att föräldrarna är omotiverade. Lösningen på problemet med den sjunkande amningen i Uppsala är nämligen att personalen ska ge föräldrarna mer bakgrundsfakta om varför amning är "bäst".

- Att "tycka" duger inte. All personal som möter bebisar och deras mammor ska ha aktuell kunskap om amning. Vi måste förvissa oss om att kvinnan vet om fördelarna för sig själv och barnet för att sedan kunna göra ett aktivt val, säger Margaretha Magnusson och visar därmed att hon inte har fattat någonting av vad som håller på och händer. Det är ju inte motivation kvinnor saknar. De flesta vill amma. Det är praktiskt, kunnigt och uppdaterat stöd i amningen som behövs.

Margaretha Magnusson skyller den vikande amningen på föräldrarna - mammor som genomgått bröstkirurgi och mammor som inte "vill ge upp friheten". Hon för också ett helt obegripligt resonemang om att ekonomiska faktorer skulle påverka amningen negativt. Hon undviker helt att sätta ljuset på den organisation hon själv ansvarar för - barnhälsovården. Kan rådgivningen, eller bristen på rådgivning, på BVC ha något att göra med amningsförekomsten?

Den intervjuade pappan i Sydsvenskan bekräftar Margaretha Magnussons ord - för hans fru innebar flaskmatningen att hon kunde umgås med sina vänner på ett annat sätt. Men det var inte anledningen till att de började flaskmata. Anledningen var att amningen aldrig kom att flyta på.

Det är här utbildningen av barnhälsovården behövs. För att kunna ge praktiska instruktioner om hur amning eller flaskmatning går till.