fredag 1 mars 2013

Allt jag har att säga om amning

Av Dorotea Garbergs

Ungefär fyra minuter in i den här filmen:

http://vimeo.com/32716690

ställs frågan: What are we taking away from mothers when we tell them that they are not able to feed their babies?


Jag bryr mig inte särskilt mycket om forskningen och vad som näringsmässigt är "bäst" och vad som främjar anknytning etc. Jag tror fullt och fast att ersättning duger precis lika bra (förutom det där med att bröstmjölk "lever" och överför aktiva antikroppar osv, men hälsomässigt kan det för ett svenskt barn vara av rätt marginell betydelse). I alla fall: såna grejer bryr jag mig inte så mycket om.

Grejen med amning för mig. Det är, att det är MIN KROPP och det är MIN BEBIS och JAG gör som JAG vill. Alanis Morisette uttrycker det nödvändiga, radar upp alla orden. Jag vill använda min kropp. Och den som får för sig att ha åsikter om hur jag gör när jag svarar på min bebis behov av mat och närhet, den må huka sig och bäva för min vrede. Jag väljer när jag vill amma och när jag vill sluta.

Så det här citatet, frågan, det är den absoluta kärnan. När jag någonsin känner mig arg eller bitter eller upprörd över vårt amnings-ovänliga samhälle, då är det den här frågan som vidrörs. Att vi tar ifrån kvinnor något oerhört värdefullt. Något ovärderligt. Och det är alldeles, alldeles förfärligt att det förekommer att kvinnor får veta att de inte kan, när det egentligen inte är sant. Att de faktiskt hade kunnat, om de bara hade haft en annan vinkel mellan bröst och mun... om de hade vågat flytta över bebisen till sin egen säng på natten... om de hade klarat av att säga stopp och nej till ack så välmenade men stjälpande råd/åsikter/förväntningar från olika håll och kanter... såna små, små saker.

Det är förfärligt, varje gång som en kvinna går miste om en positiv amningsupplevelse. Att tvingas starta sitt liv som mamma med en sådan enorm besvikelse.

Och det är allt jag har att säga om den saken.

4 kommentarer:

Elin sa...

Jag känner precis likadant. Väl skrivet! Instämmer till 100%.

Anonym sa...

Jag med!!!!! Fick höra senast idag av min kära svärmor att det va dags att sluta amma :( Precis 10mån fyllda :( Jag vägrar, min kropp, min bebis, MITT BESLUT! :)

Unknown sa...

Ja, håller med! Min amning var så viktig för mig att jag inte kunde med att koppmata det lilla vi gjorde första månaderna, det fick sambon göra. När bvc pratade ersättning för att dottern inte gått upp i vikt de första dagarna så grät jag sekunden vi kom utanför dörren och pratade inte med någon de kommande två-tre veckorna. Min dotter är 17 månader idag och jag har haft intrycket av en del att jag borde ha slutat amma för länge sedan men det är först nu jag ens kan med att tänka tanken för efter att ha slitit så för att få det att fungera så har det varit svårt att släppa. Plus att lilltjejen älskar amningen. :-)

Cecilia sa...

Åh, jag ryser, så fantastiskt fint skrivet!! Kan bara instämma!!