lördag 2 mars 2013

"Amningen känns så skör på ett annat vis"

Av Marit Olanders


Läsare har frågat efter mitt examensarbete i pedagogiskt arbete, om hur mammor till förskolebarn som ammas upplever bemötandet av förskolans pedagoger. Här kommer sammanfattningen:


Bakgrund: I Sverige ammas 16 % av barnen vid ett års ålder. En del kvinnor har amningen kvar när barnen börjar på förskola och några fortsätter att amma i flera år till. I Sverige är normen att amma de första månaderna men avsluta amningen senast vid ett års ålder. Medan kvinnor som ammar kortare tid än normen på senare fått ett visst erkännande för sin utsatta situation är det fortfarande accepterat att öppet kritisera fortsatt amning.

Syftet med föreliggande undersökning var att öka kunskapen om hur mammor till förskolebarn som ammas upplever bemötandet av förskolans pedagoger, förutsatt att de vet om att barnen ammas.

Metod: Kvalitativa intervjuer med 10 kvinnor som nu ammade eller under de senaste fem åren hade ammat barn under tiden de gick på förskola. Kvalitativ innehållsanalys där intervjuerna delades upp i meningsbärande enheter som fick etiketter, koder, och sorterades i underkategorier och kategorier utifrån sitt manifesta innehåll. Innehållet tolkades också utifrån sitt latenta innehåll och sorterades därvid in i två teman, inkludering och exkludering, inspirerade av Iris Marion Youngs begrepp.

Resultat: Innehållet i intervjuerna delades in i fyra kategorier:

·       Om amning i förskolepraktiken tog upp kvinnornas känslor kring amningen, om hur de förhåll sig till amningsnormen, vad de berättade om amning på förskolan, och vad de berättade om sina barn. De flesta informanterna ammade/hade ammat sina barn i samband med hämtningen; inne på avdelningen, i hallen eller utanför förskolans område.

·       Förhållande till pedagogerna handlar om informanternas upplevelse av tillit och bristande tillit, samt av bekräftelse och ifrågasättande. De flesta informanterna kände stort förtroende för pedagogerna men en del pedagoger kunde framstå som alltför toleranta för att barnen var ledsna.

·       Bemötande av pedagogerna handlar om i vilken utsträckning informanterna har bemötts med öppenhet eller tystnad, fått uppmuntran och kritik. Det vanligaste bemötandet var tystnad. Varken pedagogerna eller informanterna pratade om amningen. En enda informant nämner en pedagog som spontant nämnde amning som alternativ när hon frågade om barnets matvanor på kvällen. Att olika familjer har olika vanor för godisätande kunde man prata om, men inte amning. Informanter hade upplevt både uppmuntran och kritik samt att amningen gjordes till problemet.

·       Upplevelse av sin situation. Samtliga informanter kunde känna sig utsatta i sin amning och annorlundahet och de valde två vitt skilda strategier att handskas med detta. En del var mycket förtegna om amningen för omvärlden och andra tog medvetet plats och förväntade sig att omgivningen gillade läget.

Analys. För informanterna är amningen något trevligt och givande de har tillsammans med sina barn - som av majoritetssamhället uppfattas som tabu och omgärdas av fördomar. Att få kritik för amningen kan vara känsligare än att exempelvis få kritik för uppfostringsfrågor. Snarare än kritik mötte kvinnorna i förskolan tystnad – amning gjordes osynlig. Härvid bemöts kvinnor som ammar förskolebarn på ett liknande sätt i utbildningssystemet som homosexuella skolungdomar – de förtigs eller bejakas i vart fall inte. Iris Marion Young har definierat olika aspekter på förtryck som kan vara invävda i strukturer och normer i ett samhälle. En aspekt är kulturell dominans som innebär att man blir osynliggjord och stereotypiserad, något som drabbar ammande mammor och deras barn.

Amning kunde få skulden för problem med inskolning, mat eller sömn eller informanterna befarade att om något i förskolevistelsen inte hade fungerat så hade amningen utmålats som problemet. Det kan passas in i diskurser om ”barn idag” som egoistiska och ”föräldrar idag” som oförmögna att sätta gränser och jämföras med hur lärare kan koppla enskilda elevers problem till deras etniska tillhörighet.

Flera informanter beskriver sig själva som mer känsliga för sina barns gråt än pedagogerna. Psykologisk och neurobiologisk forskning bekräftar att ett lyhört bemötande är avgörande för barns utveckling. I ett mångkulturellt samhälle är det också av stor vikt att inse att det inte finns obestridliga objektiva sanningar och att man snabbt kan kolla upp uppgifter via internet.
Eftersom amning av barn över året så sällan syns så kan det vara chockerande första gången man ser ett större barn ligga vid sin mammas bröst. Men om synen på amning av större barn normaliseras kan en integration amning av förskolebarn i samhället ske.

Hur man reagerar på barns starka känslomässiga uttryck kan ha att göra med hur vi själva behandlades som små. Det här är något som man också kan behöva prata öppet om i arbetslaget eller med handledning.

Mer forskning behövs om olika aspekter på mångfald i förskolan och för att ytterligare belysa ammande mor-barn-pars utsatta situation. Dessutom vore det intressant att studera frågan från pedagogers synvinkel.



32 kommentarer:

Karin sa...

Intressant! Jag har nyligen skolat in mitt ammande 21 månaders barn på förskolan. Under inskolningen ammade vi fritt och jag ammade även honom till sömns där. En pedagog, som ursprungligen är från Turkiet, uttryckte sig positivt och berättade att hon också hade ammat sitt barn under inskolningen vilket kändes så skönt!
Efter några dagar kom en annan pedagog fram och tyckte att jag skulle börja neka till amning eftersom det skulle kunna bli svårt för dem sen, som inte kan amma honom. Jag blev rätt paff och önskar att jag på ett bättre sätt hade försvarat vår amning. Tex genom att jämföra den med kramar och närhet. Något som pedagogen tidigare hade uppmuntrat andra föräldrar att göra under inskolningen. Istället svarade jag att vi har bestämt att han ska få amma så länge han vill och gick därifrån. Och tyvärr hörde jag mig själv försöka styra bort mitt barns amningsförfrågningar den dagen. Men som tur är bara den dagen. Inskolningen har gått jättebra och han vet ju så klart skillnad på om jag är närvarande och frågar aldrig efter tutten när inte jag är där. Nu ammar vi en stund när jag hämtar honom på förskolan och det tänker jag fortsätta med så länge han vill.
Häromdagen var det ett barn som kom och visade mig när hon ammade sin docka och det kändes så fint att jag på nåt sätt kanske kan bidra till att normalisera amning av lite större barn!

Anonym sa...

Intressant, vill läsa mer!

Känner själv hur jag påverkas av min omgivning vad gäller att neka amning till min 2-åring... Det senaste va när min fäster kommenterade barnets fråga om amning (vid frukostbordet) med: "Undra när hon förstår att det inte är socialt accepterat?"

Tänkte inte så mycket på det då, orkade inte. Men såhär i efterhand hade jag velat svara med att det är hög tid att det blir accepterat! Tror inte hon hade reagerat på samma sätt om mitt barn hade efterfrågat välling istället. :/

/Majken

Fifi sa...

Jätteintressant läsning! Men samtidigt lite nedslående.

Mitt barn på 23 mån ammar fritt och vi har inga planer på att sluta. Hon har inte börjat förskolan än, men jag har funderat lite på hur amningen kommer att uppfattas när hon börjar inskolningen.

Sedan vill jag tillägga att jag tycker att det är synd att amning syns så lite, åtminstone där vi rör oss. Mitt barn och jag har gått på många olika aktiviteter sedan hon var några månader gammal och det är sällan jag ser andra barn ammas. Detta gäller även Öppna förskolan där det är många ganska små bebisar. Jg vet inte om dessa inte ammar alls, eller om mammorna väljer att inte amma offentligt, det skulle ju vara synd om de inte känner sig bekväma med att amma bland andra och därför väljer flaska. Och om det är så få som ammar på aktiviteter för bebisar, då är det kanske inte så konstigt om många ammar sina förskolebarn i det tysta.

Amningsbloggen sa...

spännande Marit, jag har tänk rätt ofta på en diskussion vi har haft här på bloggen några gånger. Man kan inte diskrimineras för något man gör bara för något man är, i laglig mening, (jag tror det är så) men jag tycker nog att ammande mamma är något man är, man kan inte välja bort att vara det bara för att man är på inskolning eller äter frukost. Jag tycker nog att den här formen av kränkning borde inkluderas i diskrimineringslagen, eller?
Hälsar Eva-Lotta

Marit Olanders sa...

Med ett mångfaldsperspektiv så blir det en form av diskriminering att inte tillåta amning (uttalat eller ej). Det blir så tydligt.

Anonym sa...

Jag är förskollärare och ammar länge - snart 3åring. Har haft med barnet på jobbet en del teoretiska dagar (i en period då var hen 1,5-2år) och ammade flera ggr/dag, tyckte det var enormt jobbigt, utsatt osv i början och hade nästan ångest över vad de skulle säga och tycka - men fick ingen negativ respons öht. Endast "ah, ammar du nu, vi går å äter när ni e klara då!" Osv. Såååå skönt. Samtidigt hemskt att man ska känna så... Ingen hade ju ens lyft ögonbrynen om jag gett mitt barn napp/välling i flaska/ en bulle - allt närings å närhetsmässigt sämre alternativ.

Dock har jag flera ggr hört "hen ammas säkert till sömns hemma" som anledning till att de har svårt komma till ro å somna när de nyss skolats in på fskl, av kollegor. Fast inte heller det som en negstiv sak, mer ett konstaterande och kanske som ett sätt att inte känna sej så otillräcklig - typ: "pappan berättade att NN aldrig somnat med honom, det är bara mamma som kan natta. Ammas säkert! Inte konstigt det blir svårt komma till ro här!"

Spännande ämne och ser fram emot uppföljning! Och önskar jag själv va så modig och stark att jag vågade dels berätta för andra mitt barn frtf ammas ibland (med stöd av pappan!!) och dels vågade låta det synas och visa det ÄR okej å tt barnen är precis som vilka andra som helst. Med lite mer trygghet kanske ;)

... Vet dock en del runt om som ammat/ammar länge så hoppas det är på väg accepteras å respekteras!!!!

Anonym sa...

Hej! Iris Marion Young utgår ifrån att förtryck drabbar sociala grupper, i sin "Förtryckets fem ansikten". Jag antar att det är den du refererar till här Marit. Alltså kan individer inte drabbas av förtryck, eftersom det är strukturellt. Individer kan drabbas av t.ex kränkningar och våld, men inte förtryck. Young skriver också att en social grupp inte är något man väljer att tillhöra utan något man upptäcker sig tillhöra, "kastas in i". Ammande kvinnor är ingen social grupp. Så jag förstår inte riktigt hur du får ihop det här. Det är inte heller varken relevant eller träffande att jämföra kvinnor som ammar på förskolan med homosexuella ungdomar. Homosexuella är som grupp drabbade av strukturellt förtryck, i form av våld, marginalisering och kulturell dominans. På vilket sätt skulle det likna ammande kvinnors situation? Det är väl ändå att försöka dra lite väl stora växlar på det här med amning?? Mvh L

Marit Olanders sa...

L, vårt samhälle gör skillnad mellan "normal amning" och "långtidsamning" och gruppen "långtidsammare "kastas", med ditt ordval, in i kulturell dominans. Däremot är jag inte säker på om jag håller med dig om att det är utomstående som måste definiera en social grupp. Youngs definition av social grupp är att det är en grupp som på minst ett sätt skiljer sig från andra grupper. Hade amning varit "amning" hur länge den än hade pågått hade ditt resonemang kanske stämt bättre. Men nu är det inte så. I P3-programmet Tankesmedjan kallas större barn som ammas för morsgrisar och antas vilja skjuta sig själva i huvudet. Det är det okej att skämta om i Sverige idag.

Jag jämför emellertid inte amning efter spädbarnstiden generellt med homosexualitet generellt utan hur dessa grupper bemöts inom förskola/skola. Nämligen att de tigs bort eller i vart fall inte bejakas.

Anonym sa...

Men varför väljer du att tolka det som att "de tigs"? Kan det vara så att pedagoger anser att det är en normal företeelse och väljer inte att kommentera det? Kan det vara så att pedagoger tycker att det där med amningen är privat och därför avstår från att prata om det?

Och jag är fundersam varför amningen borde bejakas av förskolepedagoger. Ligger det i deras arbetsuppgift? Hur borde, de, anligt dig, att bejaka detta?

Marit Olanders sa...

Innehållsanalysen visade att "tystnad" var ett av de vanligaste sätten mammorna upplevde sig bli bemötta. En informant säger belysande ungefär så här: "Om lördagsgodis kan man prata, och säga att det är olika i olika familjer. Men amningen är det tyst om." Andra informanter känner sig osäkra i tystnaden och är nyfikna på vad pedagogerna tycker men är samtidigt oroliga för att de ska tycka illa om det. Några nämner bara amningen till en enda pedagog i största förtroende också för att de känner sig utsatta och osäkra på hur det ska tas emot.
Man kan också diskutera att napp och snacks är tillåtna i hallen vid hämtning, men inte amning.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98 står tydligt att arbetslaget ska "visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer".

I Skolverkets Allmänna råd Kvalitet i förskolan står bla att förskolan ska vara ”öppen och positiv till andra vanor och seder i förhållande till det svenska normsystemet”.

Att avleda uppmärksamheten eller låtsas inte höra när ett barn säger till sin mamma att det vill amma är knappast i enlighet med det. Långt mindre när personal inför hela barngruppen säger åt ett barn att det inte ska amma.

Anonym sa...

Young nämner som exempel på sociala grupper bland andra kvinnor, svarta, navajoindianer, lesbiska, bögar och arbetarklass. Jag är MYCKET tveksam till att man verkligen kan kalla långtidsammande kvinnor en social grupp på samma sätt. Young menar ju att de som tillhör en social grupp upplever sig dela kultur och historia. Inte bara att de GÖR samma sak. Precis som "datanördar" inte är en social grupp även om det snackas skit om dem också. Eller personer med acne, eller personer med väldigt stökiga hem... Det finns extremt mycket som folk gör, som bryter mot normer och majoritetskulturens uppfattning om hur man ska göra, se ut, etc. Men för att det ska räknas som en förtryckt grupp krävs det nog lite mer än så. Att det är något grundläggande i ens identitetsuppfattning... /L

Anonym sa...

Tillägg: Kvinnor som inte rakar sig under armarna var ju uppe på tapeten för nåt år sen, och möttes av extremt mycket hat och fördomar. Men det gör inte kvinnor med håriga armhålor till en egen social grupp. Det är så jag menar här. Att kvinnor med hår under armarna och kvinnor som ammar längre än normen möts av fördomar och kränkningar handlar väl mer om att de tillhör den sociala gruppen KVINNOR, som omfattas av ett helt normsystem för beteende, utseende, osv. och är förtryckta som grupp. /L

Marit Olanders sa...

Missförstår jag dig eller menar du att en amningserfarenhet inte går djupare än valet att raka sig under armarna?

Anonym sa...

Men Marit, menar du på fullaste allvar att det går att jämföra homosexuella ungdomars situation i skolan med bemötandet av kvinnor som ammar i förskolans lokaler?! Ungdomar som blir mobbade, slagna, utfrysta och trakasserade i skolan och lärare som blundar för det? Ungdomar som drivs till självskadebeteenden, depressioner och rentav självmord? (Vanligare bland homosexuella än heterosexuella.) Hur skulle amning kunna vara grundläggande i ens identitetsuppfattning på samma sätt som sexuell läggning?! Jag blir uppriktigt sagt arg när jag hör det här hårresande påståendet, det är att bagatellisera HBTQ-personers förtryck. /L

Anonym sa...

Svar på inlägg ovan om det kan vara diskriminering: Det finns enligt svensklag 7 diskrimineringsgrunder: Kön, Könsidentitet eller könsuttryck, Etnisk tillhörighet, Religion eller annan trosuppfattning, Funktionsnedsättning, Sexuell läggning, Ålder. På vilken av dessa grunder skulle de långtidsammande mammorna diskriminerats? Om man inte kan hänvisa till en diskrimineringsgrund kan inte DO (Diskrininerings Ombudsmannen) driva ett fall och det är, per lagens definition, inte diskriminering. Det kan givetvis röra sig om förtal mm, men inte diskriminering.

Knyttets mamma sa...

Hej L!

Jag är både bisexuell och långtidsammare. Jag skulle inte påstå att det ena är en djupare del av min identitet än det andra, ej heller att det är lättare att stå ut med omgivningens eventuella negativa inställning till det ena eller det andra.

När jag har hånglat med flickvänner på stan har jag gjort det med stolthet och en gnutta trots, när jag ammar min tvååring gör jag det med en trotsig längtan att känna stolthet och ingenting annat än stolthet, men likt förbaskat känner jag även skam, skuld och genans.

Min sexuella läggning försöker jag aldrig dölja, till skillnad från min amning som jag föredrar att vara lite diskret med för det mesta.

Det där är säkert individuellt, men ta inte i så du skiter på dig i din indignation. Sexuell läggning skyddas av diskrimineringslagen, det gör inte långtidsammare, vare sig barnen eller mamman. Det ger en viss makt åt den som är gay som långtidsammare saknar, om vi nu ska jämföra plågor.

Knyttets mamma sa...

Sen råkar säkert homosexuella ut för grövre våld i fler fall i samhället och HBT-ungdomar mår väldigt mycket sämre än heteronormativa cispersoner (där för övrigt T:et är den grupp som mår allra sämst, H och B har nått mycket längre i acceptans), men jag tycker att jämförelsen är giltig i vilket fall. Som jämförelse, inte som spegelbild. Och jag tycker att det är att jonglera bort ett viktigt ämne att haka upp sig på den biten.

Anonym sa...

Knytets mamma, det handlar om inte att hacka upp sig, det handlar om att vi diskuterar ifall en specifik teori passar här för att tolka det empiriska underlaget

Knyttets mamma sa...

Jag tror att svaret är nej på den diskussionen (siding with you, that is) av tekniska skäl. :)

Anonym sa...

Knyttets mamma: din upplevelse är DIN, du kan inte bevisa något genom att berätta om dina egna känslor och erfarenheter. Jag är också bisexuell och min upplevelse och erfarenhet är helt annan, mycket mer negativ tyvärr.

Vad man än upplevt själv så kvarstår faktum: amning är något man väljer att göra, homo, bi, trans, queer, same, somalier, kvinna, autistisk, rullstolsbunden eller arbetarklass är något man ÄR, något man inte väljer att vara. Det är skillnad.

Knyttets mamma sa...

Det är klart att min erfarenhet är min, vems skulle den annars vara?

Min syn på amning är inte ett val, att jag sedan praktiserar den är det. På så sätt kan man jämföra. Ingen tvingar en homosexuell att vara öppen liksom ingen tvingar en mamma att amma. Min sexuella läggning är inte mindre ett val än min syn på att amning i flera år är rätt. Det är min upplevelse. Att din amning är skild från dig är DIN upplevelse och inte heller något du kan "bevisa något" med.

Knyttets mamma sa...

Men som sagt, jag jämställer inte sexuell läggning eller förtryck pga sexuell läggning med amning längre än normen och förtrycket pga av det (vad jag däremot tycker är att jämförelsen till viss del är intressant). Och jag försöker inte bevisa något (vad då?), det var en ganska otrevlig anklagelse.

Anonym sa...

Jag skulle vara beredd att hålla med att amningsnormen skulle behöva breddas, att ammande inte alltid bemöts på ett bra sätt. Men att dra paraleller till hur homosexuella behandlas av samhället känns obefogad och förminskar det lidandet som människor får faktiskt att utstå.
Jag har inte läst hela texten men utifrån det som publicerades anser jag att det fanns möjlighet att göra andra tolkningar än att just lägga på den här förtrycksteori på ammande kvinnor.

Anonym sa...

(Knyttets mamma: tja jag tycker nog det var du som satte en otrevlig ton när du bl.a använde orden "skita på dig"... Kasta inte sten i glashus.)

Marit Olanders sa...

Anonym som skrev "Det finns enligt svensklag 7 diskrimineringsgrunder: Kön, Könsidentitet eller könsuttryck, Etnisk tillhörighet, Religion eller annan trosuppfattning, Funktionsnedsättning, Sexuell läggning, Ålder. På vilken av dessa grunder skulle de långtidsammande mammorna diskriminerats?"

Nu handlar inte mitt arbete om samhället i stort utan om skolan/förskolan. Ungefär samma företeelser som du tar upp ovan har, med etikforskaren David Lifmarks ord, "upphöjts till värdegrundsfrågor" för skolan. Det stämmer ju att amning är svårt att passa in här. Det ökar ytterligare problemets osynlighet och omvärldens oförmåga att förstå att det är en viktig fråga för dem det berör.

Marit Olanders sa...

Jag förstår inte hur det INTE kan vara strukturellt förtryck enligt Youngs definition att i public serviceradio öppet kunna kalla vissa barn för nedsättande ord (morsgrisar) och säga att de blir så mobbade att de skjuter sig i huvudet?

Young tar som du säkert vet upp våld som ett annat av förtryckens ansikten (som drabbar exempelvis homosexuella men mig veterligen inte ammande kvinnor). Med denna definition är inte våld i sig en del av kulturell dominans. Kulturell dominans är att osynliggöra och sterotypisera. Det sker ofta omedvetet och oavsiktligt.

Varför är du så ivrig att bagatellisera "långtidsammande" mammors erfarenheter?

Anonym sa...

Marit: jag bagatelliserar inte kränkningar av ammande mammor! Jag säger ju att det är en del av förtrycket mot kvinnor. Att kvinnor inte får använda sina kroppar som de vill. Men jag vänder mig emot att du hävdar att långtidsammande kvinnor är en egen förtryckt grupp, och stödjer dig på Young i ditt resonemang. Den teorin går helt enkelt inte att applicera på det här problemet.
Jag kan jämföra med andra företeelser som innebär att kvinnor inte får använda sina kroppar som de vill, några exempel:
- kvinnor ska inte vara "för" vältränade
- kvinnor ska vara måna om sitt yttre
- kvinnor ska ta bort kroppsbehåring på vissa ställen
- kvinnor ska inte vara för sexuellt utlevande eller ha för många partners
- kvinnor ska vilja ha barn
- kvinnor ska amma sina barn
- kvinnor ska inte amma sina barn för länge
Och så vidare!
Kvinnor som väljer bort barn och familj ses också med stor skepsis, deras erfarenheter osynliggörs, de blir kallade okvinnliga, deras sexuella läggning och mentala hälsa ifrågasätts, osv. Men de är ingen egen social grupp. Precis som långtidsammande mammor inte är en egen social grupp. Det är förtrycket mot gruppen kvinnor sim yttrar sig på olika sätt.
Förstår du nu vad jag menar?!
/L

Marit Olanders sa...

Men är det fel, menar du, att lyfta ut gruppen "långtidsammande" och pröva hur Youngs definition av förtryck i form av kulturell dominans passar på hur just denna grupp upplever sig behandlade?
Varför?

Anonym sa...

Såhär skriver Young:
"Grupptillhörigheten är man med Martin Heideggers ord "inkastad" i14: man upp' täcker sig tillhöra en grupp och inser i samma stund att man alltid, i hela sitt liv, har tillhört denna grupp. Vår identitet formas bland annat av hur andra personer uppfattar oss, och de bildar sig en första uppfattning genom att associera oss till någon grupp, en grupp som alltid redan är förknippad med särskilda attribut, föreställningar och normer.

Anonym sa...

På det sättet är inte långtidsammande kvinnor en egen grupp. Dvs de är inte förtryckta som långtidsammande utan som kvinnor.
På samma sätt är kvinnor som flaskmatar sina bebisar förtryckta som kvinnor, inte som flaskmatare.
Kvinnor som inte ammar sina barn och kvinnor som ammar sina barn "för länge" är båda utsatta för jämförelser med en ganska strikt norm som säger att kvinnor ska amma sina barn, upp till en viss ålder. Det är kulturell dominans: kvinnan har inte rätt att uttrycka sin individualitet, har inskränkt självbestämmanderätt och anses oförmögen att fatta beslut. Vad kvinnan får och ska göra med sin kropp definieras och regleras inte av henne själv utan av kulturella, strukturella och politiska faktorer.

Vi som flaskmatar och ni som ammar har därför enormt mycket gemensamt, och borde kämpa tillsammans för kvinnors rätt att definiera sig själva och bestämma över sina kroppar, istället för att kämpa emot varandra och hävda att det ena eller det andra är bättre, "mer naturligt", osv. Jag hoppas att amningsrörelsen kommer att inse det en dag. Då har vi allt att vinna.

Marit Olanders sa...

Så här inleder Iris Marion Young sin definition av en social grupp i essän "Förtryckets fem ansikten": "En social grupp är ett kollektiv av personer som skiljer sig från minst ett annat kollektiv i fråga om kultur, beteende eller livsstil. Medlemmar av en och samma grupp känner särskild samhörighet med varandra till följd av likartade livsvillkor och erfarenheter, vilket gör att de i högre grad, eller åtminstone på annat sätt, umgås med varandra, än med medlemmar i någon annan grupp. Förtryckets fem ansikten, essäsamligen Att kasta tjejkast, s 56.

Anonym sa...

Vilket bra inlägg! Jag och min 17 månaders ska snart börja inskolning och hen ammar mycket än. Dock upplever mitt barn amningen som det bästa på jorden och ammar gärna mycket, ofta och bland folk. Bestämd i sin vilja att amma är hen så jag har fått "vänja" mig!
Omgivningen blir mindre viktig ju starkare jag blir. Vi slutar amma när hen är redo och just nu ammar vi lika ofta som när hen va nyfödd, i alla fall de dagar jag är hemma! :)