söndag 24 mars 2013

Urholkning av vården drabbar ammande

Av Marit Olanders

I gårdagens Sydsvenska Dagbladet  handlade huvudnyheten om amning. Bland annat meddelar klinikchefen Anders Herbst att han överväger att begränsa amningsmottagningen på SUS i Malmö till att bara ta emot nyfödda, DEN FÖRSTA VECKAN. Därefter hänvisas mor-barn-par med amningsproblem till barnhälsovården.

Så långt har vård-inflationen nu nått att man i princip har avvecklat den okomplicerade BB-vården och skickar hem nyblivna familjer efter bara några timmar.

Därefter får amningsmottagningen ta över de uppgifter som BB tidigare hade.

Och barnhälsovården får ta över amningsmottagningarnas roll.

Mina tankar går till en kvinna som jag träffade just på amningsmottagningen på Sus för några år sedan, som jag skrev om i Amningsnytt. Jag kallade henne Lena.

Lena var på återbesök på amningsmottagningen med den abcess, "bröstböld" hon hade drabbats av. En abcess är en varbildning i bröstet, en infektion som har fått pågå länge. Lena hade sökt vård flera gånger men inte fått den behandling hon hade behövt. Hennes amningshistoria innehåller otillräckliga råd, motsägelsefulla råd, amningsnapp i stället för konkret hjälp med hennes barns tag, för svaga antibiotikakurer, inläggning, och ny infektion.

Först när hon kom till amningsmottagningen fick hon korrekt, evidensbaserad vård.

På amningsmottagningen skars ett litet snitt i bröstet och via en tunn slang, en så kallad pigtailkateter, tömdes bröstet på var. Under dygnet som gått spolade Lena själv saltlösning genom slangen och nu, vid återbesöket kommer det inte längre var utan sårvätska och mjölk genom slangen.

Det är den typen av behandlingar som sker på amningsmottagningarna. Det är inte lite fipplande med taget och så är allt bra, det är kvalificerad vård av sjuka patienter.

- Det tog tid innan jag sökte mig hit och det var först när jag kom hit som jag insåg att jag var sjuk. Jag var ju jättesjuk! berättar Lena för mig.

Abcesser tar lång tid att utveckla. Man hinner (nog) inte få en abcess på en vecka. Så om man bara ska ta emot barn på upp till en vecka på amningsmottagningarna lämnas de som mest av alla behöver kvalificerad vård för amningsproblem i sticket.

BVC:s uppdrag är att tidigt förebygga och upptäcka hälsoproblem. Inte, såvitt jag förstår. att utföra kirurgiska ingrepp och annan avancerad vård av amningsproblem. Går Anders Herbst förslag igenom innebär det att Lenas olyckssystrar av idag lämnas åt sitt öde. Att vården struntar i dem.

Lena orkar inte kämpa mer. Efter tre och en halv månad med dålig vård och upprepade problem som har fått växa sig stora i skuggan av okunskap bland vårdgivarna och likgiltighet bland de beslutande har hon bestämt sig för att lägga ner amningen. Hon hade önskat att amma längre men orkar inte vara så sjuk som hon är. Hon börjar gråta när jag frågar henne.

- Nu vill jag bara ha tillbaka min kropp. Folk har pillat och undersökt och dragit i mina bröst. Jag känner mig äcklad av mig själv och vill inget hellre än att få vara i fred.
Innan vi skiljs åt säger Lena till mig:
- Det kan du skriva att man får mycket gott stöd när man kommer hit. Det handlar inte om att man till varje pris ska börja amma igen!

3 kommentarer:

Emma sa...

Min förstfödde son var tolv dagar när jag gråtande ringde BB Örebro med sår och sprickor och mjölkstockning och frågade om jag kunde få hjälp med amningen. Nä, han var för gammal! Jag hänvisades till att ringa en annan avdelning (det var på helgen) som var nån slags allmän gynekologisk avdelning. Mjaha, ta lite ipren och vila. Amningsmottagningen var nerlagd. Jag pumpade brösten i en vecka för att sprickorna skulle läka. Sedan började jag amma igen, fick mjölkstockning och mastit och blev till slut inlagd, med påföljande två-tre återbesök för att tömma bröstbölder... förmodligen hade det lönat sig att hjälpa mig när jag först hörde av mig. Men nu har jag ammat vidare i snart 1,5 år, går fint, enda minnet är ett ärr på bröstet.

Marit Olanders sa...

Emma, jag kan bara försöka föreställa mig hur ont du hade och hur jobbigt det var för dig. Och jag vet att du inte är den enda med ärr på bröstet. Kram

Anonym sa...

Jag och sonen behövde amningshjälp när han var nästan 3 veckor gammal och sedan ett par gånger till fram till 2 månaders ålder. Vill inte föreställa mig hur det hade gått om vi inte fått stöd från Amningsmottagningen. Ingen press att amma, bara stöd i vilket beslut vi än tog. BVC tyckte bara vi skulle ge ersättning och kände sig inte kvalificerade att ge amningsråd. Tack vare Amningsmottagningen ammar vi på vid 1,5 års ålder.